Äldreomsorg

Herr talman! Då var det dags att debattera SoU21 om äldreomsorgen. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Äldreomsorgen är en av välfärdens allra mest grundläggande uppgifter. Den handlar om värdighet, trygghet och respekt och om hur vi som samhälle behandlar dem som har byggt vårt land. Men verkligheten ser inte alltid ut så. Många äldre vittnar om otrygghet, ensamhet och brister i omsorgen. Personal saknas, tiden räcker inte till och kvaliteten varierar beroende på var i landet man bor. Det är inte värdigt ett land som Sverige.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig: Äldreomsorgens fokus ska vara på de äldre. Vi vill att alla äldre, oavsett bostadsort, ska kunna påverka sin omsorg. Därför vill vi se en utveckling där valfriheten stärks och där fler får möjlighet att välja den utförare som passar deras behov bäst. Samtidigt måste kvaliteten säkras, och dåliga verksamheter ska kunna väljas bort.

Men valfrihet räcker inte om tryggheten brister. I dag ser vi problem på många särskilda boenden. Bland annat är nattbemanningen ofta otillräcklig, vilket innebär att äldre inte får hjälp i tid. Det är oacceptabelt. Trygghet ska gälla dygnet runt, alltid.

En annan fråga är maten. Undernäring är ett omfattande problem inom gruppen äldre. Regeringen har därför med stöd av Sverigedemokraterna gett Livsmedelsverket i uppdrag att sammanställa och sprida information och kunskap om matens och måltidens betydelse för att förebygga ohälsa hos äldre. Det handlar om att höja kvaliteten, öka kunskapen och säkerställa att måltiderna bidrar till både hälsa och livskvalitet. Inte minst handlar det om att nattfastan inte ska bli för lång.

Vi vill se en äldreomsorg som tar hänsyn till hela människan och där social gemenskap, trivsel och individens behov står i centrum. Det kan handla om nya boendeformer, som demensbyar, eller om möjligheten att även på äldre dagar leva med sitt husdjur.

Herr talman! Under denna mandatperiod har även andra viktiga steg tagits gällande till exempel förebyggande hälsa. Ett särskilt vaccinationsprogram mot pneumokocker har exempelvis införts för personer över 75 år. Det är ett första steg mot ett bredare och mer jämlikt vaccinationsskydd för äldre. Tillgången till olika vaccin varierar dock mellan regioner, och det är inte förenligt med jämlik vård. Därför vill vi gå vidare och utreda ett nationellt vaccinationsprogram för alla över 65 år.

Propositionen Ett språkkrav inom äldreomsorgen kommer att tas upp senare under våren. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram ett stöd till kommuner och verksamheter som bedriver äldreomsorg gällande hur de kan arbeta för att personalen ska nå den kunskapsnivå i svenska språket som behövs för att kunna utföra arbetet inom omsorgen. Äldreomsorgslyftet förlängs och utvidgas så att medel bland annat kan användas för språkutveckling inom äldreomsorgen. Det här är bra saker.

Vi måste dock också tala om det som är allra svårast. De övergrepp som på senare tid uppmärksammats inom äldreomsorgen är djupt upprörande. Äldre människor i beroendeställning har utsatts för allvarliga brott av personer som haft i uppgift att ge vård och omsorg.

Vi har sett konkreta fall där en och samma person i sin roll inom hemtjänsten har kunnat utsätta flera äldre kvinnor för övergrepp under lång tid. I ett uppmärksammat fall dömdes en anställd för att ha förgripit sig på flera kvinnor i deras hem – hemmet som borde vara den tryggaste platsen i livet. Det här är inte enstaka händelser. Det är ett systemfel.

Herr talman! Ansvarsfulla åtgärder har vidtagits. Riksdagen har beslutat om utökade möjligheter till registerkontroll vid anställning i kommunal verksamhet, vilket innebär att kommuner nu får bättre förutsättningar att kontrollera belastningsregister inför anställning. Det gäller särskilt i verksamheter som hemtjänst.

Även den nya socialtjänstlagen innebär en viktig förändring. Fokus flyttas mot ett mer förebyggande arbete där insatser kan sättas in tidigare och där individens delaktighet stärks. För äldre innebär det bättre möjligheter att få stöd i tid, att behålla sin självständighet längre och att undvika mer ingripande insatser längre fram.

Äldreomsorgen är ett mått på vårt samhälles anständighet. Efter ett långt liv av arbete ska ingen behöva känna otrygghet, ensamhet eller brist på omsorg. Vi vill se en äldreomsorg där alla är trygga, där kvaliteten är hög och likvärdig i hela landet och där varje människa möts med respekt och värdighet.

Jag vill återigen säga att Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig: Äldreomsorgens fokus ska vara de äldre.

Herr talman! Jag tackar Mona Olin från Sverigedemokraterna för anförandet.

Under den förra debatten, som gällde funktionspolitiken, målade ledamoten upp en väldigt fin och visionär bild av hur det ska se ut och borde vara. Det gjorde ledamoten även i sitt anförande gällande äldreomsorgen.

Mycket av det ledamoten sa i sitt anförande kan jag också stå bakom. Däremot finns det även i den här debatten fundamentalt olika synsätt gällande hur vi ska lösa problemen inom svensk äldreomsorg.

Jag vill börja med att prata om den underfinansiering inom svensk äldreomsorg som nu är akut. SKR, alltså Sveriges Kommuner och Regioner, visar detta tydligt. Även Socialstyrelsen har påpekat att utvecklingen av demografi och annat gör att de äldre får allt mindre resurser.

En rapport som Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, nyligen lade fram visar att allt fler inom äldreomsorgen får vänta på verkställighet och beslut, herr talman. Det gäller framför allt väntan på att få en boendeplats och i viss mån även hemtjänstinsatser. Ivos slutsats i rapporten är bland annat att det är stor resursbrist i många av Sveriges kommuner.

Mycket av det ledamoten tog upp i sitt anförande handlade om trygghet, kvalitet och så vidare. Men var finns verktygen för detta, Mona Olin? Det är min fråga till dig. Ni har inte visat det ekonomiskt genom ökade statsbidrag.

Jag vill fråga: Hur når Sverigedemokraterna konkret upp till sina bra mål?

Herr talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för intressanta frågor! Det är roligt att höra att ledamoten kan ställa sig bakom mycket av det jag säger. Jag tror att även äldreomsorgen är en fråga som berör de flesta. Alla har samma mål, alltså att de äldre ska ha det bra och leva tryggt hela livet ut.

Vi har i dag haft forskningsdag, och vi har haft föreläsningar i utskottet. Där pratade man om äldre människor och om att vi lever allt längre. Man pratade om att vi lever med sjukdomar, och efter sjukdomar, men att vi ändå lever friskare.

Den ursprungliga bilden av att vården behöver öka för att vi är fler äldre har förändrats en aning, eftersom vi lever friskare liv. Jag kan däremot hålla med om att det är en demografisk fråga att det blir många äldre.

Inom alla verksamheter som berör äldre behövs personal. Det behöver göras insatser för att man ska kunna locka personal. Det handlar mycket om att man ska utbilda personalen och ge den möjligheter att lära sig nya medel och nya sätt att vårda de äldre, både när det handlar om demens och om somatiska sjukdomar.

Vi fortsätter till exempel med Äldreomsorgslyftet och satsar både 2026 och 2027 hela 1,8 miljarder på detta. Där ser jag stora möjligheter att man ska kunna erbjuda personalen vidareutveckling och bra förutsättningar.

Herr talman! Tack, Mona Olin, för svaren!

Sedan vi socialdemokrater hamnade i opposition har vi verkligen prioriterat välfärden – det vill säga under hela den här mandatperioden. Tyvärr blir våra budgetmotioner inte verklighet på grund av majoritetsförhållandena, men vi hade under både 23 och 24 dubbla anslag jämfört med Tidöpartierna. Under 25 hade vi 6 miljarder extra till välfärden, och i den innevarande statsbudgeten, herr talman, har vi 13 miljarder extra.

Dessutom vill vi ha en indexering som värdesäkrar anslagen mot den typ av kris som har rått inom hälso- och sjukvården, och i viss mån även inom äldreomsorgen, på grund av räntechock och inflammation – nej, inte inflammation utan inflation! Förlåt mig, herr talman; jag har nog varit för länge inom sjukvården.

Vi har varit tydliga med att vi ser att äldreomsorgen är underfinansierad. Vi har gett ett antal löften, och vi kommer framöver att se till att svensk äldreomsorg får de resurser den behöver. Det behövs nämligen mer resurser för att höja kvaliteten, höja statusen och förbättra arbetsmiljön och anställningsvillkoren.

Min fråga till Mona Olin och Sverigedemokraterna blir återigen: Sverigedemokraterna är ändå det största partiet i regeringsunderlaget – varför har man inte prioriterat extra resurser till äldreomsorgen under dessa år? Och vad anser ledamoten – behövs det mer pengar, eller tycker ledamoten att resurserna är tillräckliga i dag?

Herr talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för en bra fråga.

Ledamoten nämner att Socialdemokraterna har suttit i opposition under hela den här mandatperioden och då verkligen prioriterat välfärden. Det är ju fint – men ni satt i regeringsställning i åtta år, Mikael Dahlqvist, och det lät som att ni prioriterade upp välfärden först när ni hamnade i opposition. Men det kanske var jag som missuppfattade ditt tonläge där.

Många kommuner har väldigt bra ekonomi i dag. De gör plusresultat. Gör man det tycker jag att man som kommun först och främst ska se över hur man lägger sin egen budget. Prioriterar kommunerna rätt eller fel när de går plus men ändå säger att de har för lite resurser till omsorg och äldreomsorg?

Vissa kommuner behöver säkert stöd, och vi har höjt stödet till kommuner och regioner. Men jag tycker inte att det är den enda lösningen att titta på. Man kan inte bara lägga ut mer och mer pengar och tro att systemfel löser sig själva bara för att man lägger ut mer pengar, utan man måste titta på hur de används – och man måste ställa krav på hur de ska användas. Därmed visar man att kommunerna kan få pengar men att det ska betyda någonting i slutändan.

Herr talman! Tack, ledamoten Mona Olin, för anförandet!

Jag noterade särskilt att ledamoten lyfte fram hur viktig personalen är inom äldreomsorgen och att det saknas personal – att tiden och händerna inte räcker till. Hon lyfte också fram att fokus måste vara att det blir så bra som möjligt för de äldre. Då är personalen naturligtvis det viktigaste.

I den svenska äldreomsorgen i dag är vi helt beroende av personal född utomlands. 53 procent av alla vårdbiträden i kommunal omsorg är födda utomlands. 37 procent av alla undersköterskor i kommunal omsorg är födda utomlands. De senaste tio åren har det kommit 33 000 människor till Sverige som i dag jobbar som undersköterskor eller vårdbiträden inom kommunal eller regional hälso- och sjukvård. Dessutom har det bara under de senaste tio åren kommit 2 000 människor som i dag jobbar som sjuksköterskor.

En stor del av de här personerna vill Sverigedemokraterna kasta ut ur Sverige. Just nu pågår utvisningsprocesser – kompetensutvisningar där undersköterskor och vårdbiträden, både i privat och i offentlig regi, utvisas ur landet för att de inte lever upp till de lönekrav som Tidöregeringen har fastställt. Är det här bra för svensk äldreomsorg? Ledamoten framhöll ju nyss att den behöver mer personal – fler händer och fler som tar ansvar och får tiden att räcka till.

Herr talman! Tack för frågan, Christofer Bergenblock!

Det stämmer att det behövs personal i äldreomsorgen. Ibland handlar det om människor, och ibland handlar det om arbetssätt. I detta fall tror jag att det handlar om både och, det vill säga både om hur man lägger upp arbetet och om att man behöver anställa fler människor.

Christofer Bergenblock säger här att Sverigedemokraterna vill kasta ut personal som jobbar inom omsorgen. Faktum är att det är en bråkdel av dem som jobbar inom omsorgen och vården som inte får lov att stanna kvar. Får man inte stanna kvar beror det på att man inte uppfyller kriterierna. Om man har för låg lön får antingen arbetsgivaren betala en högre lön eller också får man lämna landet.

Vi har gjort detta för att vi ska kunna prioritera dem som är i Sverige och som behöver komma in på arbetsmarknaden. Människor som har varit här olagligt och arbetat har inte rätt att befinna sig i Sverige, och då ska de inte vara här även om de är snälla och trevliga och jobbar inom omsorgen. Är det olagligt uppehälle det handlar om ska de inte vara här. Så är det bara, vilket är krasst men sant. Vi får ju följa våra lagar.

När det gäller att hitta ny personal till äldreomsorgen finns det olika grepp att ta, men jag ser möjligheter att locka yngre till omsorgen genom olika insatser redan i grundskolan – att man får komma ut och besöka äldreomsorgen. Det handlar om att göra det mer attraktivt för människor att prova på detta. De flesta som jobbar i omsorgen har halkat in där av en slump, och det vore ju bra om fler kunde göra det.

Herr talman! Då får arbetsgivaren betala en högre lön, säger ledamoten. Det får de förstås gärna göra, men ska vi titta lite grann på hur lönekravet ser ut?

Nu ligger lönekravet på 80 procent av medianlönen, det vill säga lite drygt 29 000 kronor. Det innebär att i stort sett inga vårdbiträden når upp till kravet. Från och med den 1 juni höjs regeringens lönekrav till 33 390 kronor per månad för att man ska få arbetstillstånd i Sverige. Snittlönen för personal inom äldreomsorg, hemtjänst och LSS är 29 945 kronor.

Innebär detta att Sverigedemokraterna tycker att alla de som i dag jobbar inom svensk hemtjänst, äldreomsorg och LSS-verksamhet har för låg lön? Är det Tidöpartiernas krav att de här lönerna ska öka med 4 000 kronor i månaden? Eller menar Sverigedemokraterna att utlandsfödd personal ska ha en lön som ligger i snitt 4 000 kronor över den lön som den svenskfödda personalen har?

Jag har lite svårt att få det här att gå ihop om det inte är så, precis som jag antog i mitt tidigare anförande, att Sverigedemokraternas mål helt enkelt är att kasta ut människor som är födda i ett annat land, trots att de har arbete, trots att de betalar skatt och trots att de bidrar till vår gemensamma välfärd – och trots att de behövs inom den svenska äldreomsorgen.

Herr talman! Tack för frågorna, Christofer Bergenblock!

Många som jobbar inom omsorgen och vården kommer från andra länder. Många av dem gör jobbet väldigt bra. Men det finns problem när det gäller språket. Jag undrar vad ledamoten Christofer Bergenblock säger om det. Ska vi behålla människor här, som arbetar i vården men som inte kan språket, bara för att de arbetar i vården? Eller ska vi försöka utbilda människor som bor här och som borde kunna få jobb i vården och omsorgen?

Tidöpartierna kommer inte att ställa några krav på ökade löner. Men min personliga åsikt är att alla som jobbar inom vård och omsorg har för låga löner. Lönerna motsvarar inte det arbete som utförs och det värde som arbetet medför. De borde ha högre löner. Men givetvis kan man inte sätta som krav på en arbetsgivare att höja. Dessutom har vi inte någon statistik över hur stor del av personalen som har för låga löner. Det är nog ganska ovanligt att till exempel en sjuksköterska har under 33 000–34 000 i månadslön. Där ser jag alltså ingen risk över huvud taget.

Jag vet inte heller och har inte någon statistik över hur många av de 43 procenten och 37 procenten som faktiskt skulle bli utvisade om man gick igenom deras fall.

Herr talman! Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner är tydliga med att äldreomsorgen står inför historiska utmaningar. I Sverige blir allt fler äldre. Antalet personer över 80 år ökar kraftigt de kommande åren, och gruppen över 85 år, som har störst behov av vård och omsorg, ökar ännu mer.

Det är en framgång att vi lever längre. Men det ställer samtidigt ökade krav. Alltför många äldre möts i dag av en verksamhet där kvaliteten är ojämn, personalen är överbelastad och den medicinska kompetensen inte alltid räcker till. Det är oacceptabelt. I takt med att vi blir allt äldre ökar antalet som har demenssjukdomar, kroniska sjukdomar och andra omfattande behov. Det innebär att det krävs fler platser i särskilt boende, mer hemtjänst och mer medicinska resurser.

Samtidigt växer den arbetsföra befolkningen långsammare. Färre ska bära framtidens kostnader och utföra arbetet för fler. Den utvecklingen har vi känt till länge. Frågan är inte om vi har råd att stärka äldreomsorgen; frågan är om vi har råd att låta bli.

Herr talman! Äldreomsorgen är redan en av kommunernas största utgiftsposter. Samtidigt växer behoven snabbare än resurserna. Många kommuner kämpar i dag med underskott och har svårt att bygga ut i takt med utvecklingen.

Sverige består av 290 kommuner. Det finns naturligtvis kommuner som har god ekonomi, men det finns också många kommuner som inte får driften att gå ihop.

Inspektionen för vård och omsorg visade nyligen i en rapport att andelen äldre som får vänta på insatser ökar. Besluten är fattade men verkställs inte. En av de vanligaste orsakerna till det är platsbristen. Det är i grunden en resursfråga. När staten inte tar ett tillräckligt stort ansvar tvingas kommunerna spara. Det leder till färre anställda, sämre kontinuitet och ökad press på personalen.

Vi socialdemokrater menar att äldreomsorgen inte är en kostnad som ska pressas. Det är en investering i trygghet och värdighet. Till skillnad från Tidöpartierna är vi socialdemokrater beredda att skjuta till mer resurser till äldreomsorgen. År 2023, då den första budgeten lades för den här mandatperioden, föreslog vi en fördubbling av resurserna till välfärden jämfört med regeringen. Så har det sett ut även åren därefter.

I vårt förslag till årets statsbudget avsätter vi 13 miljarder kronor mer, bland annat till två unika satsningar som visar att vi menar allvar med att satsa på äldreomsorgen. Den ena innebär att vi öronmärker cirka 2 miljarder kronor för att man ska kunna påbörja ökad bemanning inom särskilda boenden och hemtjänsten. Vi vill också säkerställa att statsbidragen följer index, för att minska risken för det som hände nyligen på grund av räntechock och inflation. Vi vill indexera våra statsbidrag.

Herr talman! Bakom varje siffra finns en människa. Äldreomsorgen står och faller med personalen. Hemtjänsten i dag styrs till stor del av minutplanering, personalen saknar rätt kompetens och många behärskar inte svenska språket. Den hemtjänsten kan aldrig ge våra äldre det optimala stödet.

Vi vill därför skapa en äldreomsorg där personalen kan arbeta med kvalitet och värdighet, där arbetsvillkoren är goda och där byråkratin är minimal. Och alla som arbetar i offentlig sektor ska ha lika tillgång till arbetskläder och arbetsskor.

Vi vet att behovet av personal kommer att öka kraftigt de kommande åren. Samtidigt är det redan i dag svårt att rekrytera och behålla personal. Därför vill vi permanenta det så kallade Äldreomsorgslyftet, så att fler får möjlighet att utbilda sig inom både yrket och annan vidareutbildning. Fokus ska naturligtvis ligga på undersköterskor, vårdbiträden och specialistsjuksköterskor. Och personalen ska få språkstöd, utan att yrkeskompetensen trängs undan. Fler ska utbildas för välfärdsyrken, och fler ska vilja stanna kvar.

Vi vill också att det ska vara ett krav att det finns medicinsk kompetens, tillgång till läkare och sjuksköterskor, på våra boenden och i hemtjänsten dygnet runt och året om.

Vi vill också att heltid ska vara norm. Och ledarskapet måste stärkas. Vi vill framför allt att det ska bli fler kollegor till dem som jobbar inom svensk äldreomsorg.

Herr talman! För att säkra kvaliteten i hela landet vill vi införa en äldreomsorgslag, som tydliggör krav på kompetens och kvalitet. Vi vet att ojämlikheten är stor i dag och att den ökar bland kommuner i Sverige.

Vi vill naturligtvis också se att välfärdsteknik införs, men i första hand som ett komplement till personalen, inte för att ersätta personal. Trygghetslarm, läkemedelsrobotar och digital tillsyn ska öka säkerheten och kvaliteten utan att minska den mänskliga närvaron.

Herr talman! Vi har tyvärr sett många rapporter och larm den senaste tiden om övergrepp och allvarliga brister i äldreomsorgen. Jag vill från den här talarstolen vara tydlig med att det är fullständigt oacceptabelt. Ingen äldre ska behöva känna sig otrygg i sitt hem eller på sitt boende. Trygghet och respekt är inte förhandlingsbart. Det är grundläggande rättigheter.

Framtidens äldreomsorg kan inte vänta. Vi behöver en reformerad och stärkt äldreomsorg nu, en äldreomsorg som värnar de äldres rätt till trygghet och värdighet och som ger personalen förutsättningar att göra sitt arbete med stolthet.

Våra löften till folket är tydliga: Äldreomsorgen ska prioriteras. Därför är vi beredda att skjuta till ännu mer resurser och långsiktigt stärka verksamheten.

Jag vill yrka bifall till vår reservation 1 om äldreomsorgens organisation och funktion.

Herr talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande SoU21, som handlar om äldreomsorg. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det finns många äldre i vårt land som har varit med och byggt Sverige starkt. De har arbetat, betalat skatt och bidragit till den välfärd som vi har i dag och som vi kanske tar för given. De har rätt att mötas av en äldreomsorg som präglas av trygghet, kvalitet och respekt.

Men vi måste också vara ärliga: Äldreomsorgen i Sverige har allvarliga problem. Vi ser bristen på personal. Vi ser de långa väntetiderna till särskilt boende. Vi ser en hemtjänst som inte alltid räcker till. Många äldre upplever otrygghet, ensamhet och stress i sin vardag. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Herr talman! Regeringen och vi moderater har därför vidtagit viktiga åtgärder för att stärka äldreomsorgen, men vi är ännu inte i mål. Det är ett ständigt pågående arbete. Äldreomsorgen behöver fortsatta reformer, tydligare ansvarstagande och en politik som sätter äldre i centrum. Moderaterna och regeringen driver en politik som syftar till bättre kvalitet, ökad trygghet och större valfrihet. Vår ambition är tydlig: Sverige ska ha en äldreomsorg i världsklass.

Herr talman! Vi står inför en omfattande demografisk förändring i Sverige. Vi lever längre, och andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt. Det kunde vi ta del av i dag på forskningsdagen, som vi deltog i allihop. I grunden är detta positivt, men det ställer också väldigt höga krav på äldreomsorgen.

Utmaningarna är väl kända. Det råder stor personalbrist. Tusentals undersköterskor och vårdbiträden saknas, samtidigt som det är färre barn i förskolan i dag. Underbemanning leder till stress, hög sjukfrånvaro och mindre tid för varje äldre. I många kommuner råder brist på äldreboenden. Äldre med behov får vänta längre på plats i särskilt boende, samtidigt som kommunen har ansvaret att se till att det finns bostäder för alla. Otryggheten ökar, larm besvaras för sent och äldre lämnas ensamma. Undernäring är ett allvarligt och ofta dolt problem bland äldre, särskilt bland dem som bor kvar hemma.

Herr talman! Regeringen har under senare år genomfört flera avgörande reformer. Äldreomsorgslyftet är en historisk satsning som gjort det möjligt för tusentals medarbetare att utbilda sig, höja sin kompetens och få fasta anställningar. Statsbidragen till äldreomsorgen har höjts, vilket gett kommunerna bättre förutsättningar att stärka kvaliteten och förbättra arbetsvillkoren. Regeringen har också tagit initiativ till att minska ofrivillig ensamhet bland äldre, bland annat genom en nationell strategi mot ensamhet och genom stöd i civilsamhällets viktiga frågor.

Men vi behöver göra mer. Vi moderater vill gå längre, herr talman. Det som tydligt skiljer Moderaternas äldreomsorgspolitik från andra partiers är vårt fokus på valfrihet, kvalitet och ansvar.

Vi tror på valfrihet. Äldre ska själva få välja vem som utför deras omsorg. Det ska inte vara kommunen eller någon annan som bestämmer.

Vi sätter kvalitet före kvantitet. Det räcker inte med fler platser – omsorgen måste också hålla hög kvalitet.

Vi tar ansvar för ekonomin. En stärkt äldreomsorg kräver långsiktiga och hållbara lösningar. Våra äldre förtjänar bättre än stelbenta system och onödig byråkrati.

Herr talman! Ingen äldreomsorg fungerar utan engagerad och kompetent personal. Därför är arbetsmiljön helt avgörande. I dag leder tunga lyft, hög stress och utmattning till att många lämnar yrket alldeles för tidigt. Vi moderater och regeringen vill förbättra arbetsmiljön genom ökad bemanning, bättre arbetsvillkor och ett starkare ledarskap. Mindre administration ger mer tid för omsorg. Om vi inte lyckas behålla personalen kommer hela äldreomsorgen att stå inför en allvarlig kris.

Herr talman! Kommunerna har ett stort ansvar här. Fler äldreboenden måste byggas. Ingen äldre som har behov av särskilt boende ska tvingas bo kvar hemma. Hemtjänsten måste bli mer flexibel och mer individanpassad. Välfärdsteknik är ett viktigt komplement men kan aldrig ersätta mänsklig omsorg. Regeringen har därför gått vidare med en proposition om välfärdsteknik inom äldreomsorgen och tagit nästa steg genom en utredning av digital teknik i socialtjänsten. Teknik ska öka tryggheten, inte minska den.

Herr talman! En särskilt viktig reform är regeringens proposition om språkkrav inom äldreomsorgen. Goda kunskaper i svenska är en förutsättning för trygghet, säkerhet och delaktighet för de äldre. Äldre måste kunna förstå. De måste också kunna bli förstådda. Därför införs ett språkkrav på nivå B2 i svenska från och med den 1 juli 2026. Regeringen avsätter betydande resurser för att stötta kommunerna i deras arbete. Det handlar om kvalitet, patientsäkerhet och respekt för den äldre.

Herr talman! Vi måste också tala om anhöriga. I Sverige finns över en miljon anhöriga som vårdar någon i sitt hem. Många går ned i arbetstid eller slutar arbeta helt. Stress, utmattning och ekonomisk otrygghet är ganska vanligt. Det vet jag själv, för vi vårdade min pappa i vår familj. Regeringen stärker därför stödet till anhöriga genom att höja statsbidrag och utveckla nationella riktlinjer. Anhöriga ska inte lämnas ensamma med ett ansvar som egentligen är samhällets.

Herr talman! Moderaternas utgångspunkt är att varje människa är unik. Rätten att bestämma över sitt liv ska gälla oavsett ålder. På ålderns höst förtjänar man bättre.

Herr talman! Jag tackar Malin Höglund så mycket för anförandet. Jag håller med om en del av beskrivningen av de utmaningar svensk äldreomsorg står inför. Jag kan också vara ödmjuk och säga att pengar inte löser alla dessa problem. Det vore förmätet att hävda det. Det krävs naturligtvis också andra insatser.

Men som jag tidigare sagt i både mitt huvudanförande och replikerna är äldreomsorgen underfinansierad i Sverige. Detta är många myndigheter, SKR med flera – även forskare, som vi hört i dag – väldigt tydliga med. Därför vill vi socialdemokrater prioritera äldreomsorgen särskilt mycket de kommande åren. Vi har dubblerat flera av anslagen till välfärden. Vi har i år även ett riktat anslag på 2 miljarder till personalsatsningar.

Min första fråga till ledamoten Malin Höglund är: Anser Moderaterna att de pengar som ges i statsbudgeten för i år är tillräckliga för att få svensk äldreomsorg att fungera? Är det enbart andra insatser som behövs? Behövs det inte mer resurser i form av pengar?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Mikael Dahlqvist för en viktig fråga. Pengar löser inte allting. Staten ger pengar till kommunerna i form av statsbidrag, men kommunerna har också ett ansvar själva. De har ansvar för sin ekonomi och budgetarna för de olika nämnderna. Det är alltså inte enbart staten som har ansvaret i det här läget heller. Det finns väldigt många kommuner som går med plus i dag. Det finns också kommuner där man underfinansierar till exempel socialnämnden för att kunna ha plus på kontot i det stora hela. Det är väldigt mycket en kommunal fråga, anser jag. Statsbidrag ger vi, och det vet ledamoten om.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för svar!

Det är bra att ledamoten är tydlig med att det enbart hänger på kommunerna framöver hur svensk äldreomsorg utvecklar sig. Där är vi inte helt överens.

Socialdemokraterna är helt övertygade om att en underfinansiering av den sektorn har pågått i många år. Det måste vi lösa för att få grundförutsättningarna för att bygga någonting bättre framöver.

Jag har en andra fråga som jag tänkte ställa utifrån Malin Höglunds anförande. Det handlar om att Moderaterna är en garant för valfrihet och så vidare. Om jag hörde rätt menar man att kommunerna har brist på kreativitet och organisation.

Vi socialdemokrater har absolut ingenting emot valfrihet om det sker på bra och rättvisa villkor. Ledamoten vet precis som jag att vi har en tickande bomb när det gäller privata utförare inom välfärden. Äldreomsorgen är tyvärr inget undantag.

Det finns myndigheter som påstår att vi talar om en svart marknad på över 100 miljarder. Vi har problem med oseriösa utförare, vi har problem med kriminalitet, rent ut sagt, och vi har problem med fusk.

En fråga som jag har drivit länge i socialutskottet under den här mandatperioden och även förra mandatperioden är att vi ska lägga den ideologiska hatten åt sidan och försöka att se till skattebetalarnas pengar.

Jag anser att vi måste göra betydligt mer för att få ordning och reda. Min fråga till ledamoten är: Är det inte bättre att se till att skapa ett regelverk för att minimera risken för fusk och båg innan man vill ha mer valfrihet?

Herr talman! Tack, ledamoten Mikael Dahlqvist, för kompletterande frågor!

Nio av tio äldre vill själva välja hur de ska bo. Den siffran tycker jag är väldigt tydlig. Jag har gjort väldigt många timmar som praktikant i äldreomsorgen både på särskilda boenden och trygghetsboenden och ute i hemtjänsten som Praktikant-Malin.

Jag har pratat med de äldre och frågat: Varför valde du just det här boendet? Ibland var det en slump att de tog det som fanns. Ibland flyttade de in på ett boende för att sedan kunna flytta till ett annat boende som de själva ville ha. Så är det inte för de flesta. Men det finns de som vill välja och därför står kvar i kön lite längre.

Det är bra att det finns olika boenden i privat eller kooperativ regi och i kommunal regi så att de anställda som vill jobba inom äldreomsorgen kan få välja: Vill jag jobba för kommunen, vill jag jobba för ett kooperativ eller vill jag jobba för ett företag? Vi talar om att locka fler, inte färre, till att jobba i äldreomsorgen. Att det finns flera alternativ kan då vara ett incitament.

Ett annat incitament kan vara att gå ut till elever redan i årskurs 7 eller 8 och säga: Hej! Vi som kommun har feriepraktik även för er. Så kan man göra för att locka fler att börja jobba i äldreomsorgen. Det tror jag att vi måste göra.

Vi måste också börja tala gott om äldreomsorgen och berätta att det är ett roligt arbete som också är fritt.

Vi är helt överens om att bekämpa kriminalitet och fusk. Det ska inte finnas. Det tar regeringen också ansvar för.

Herr talman! Även i detta ärende har jag äran att hoppa in i socialutskottets debatt, även om det inte är min normala hemvist. Jag tror att den som noggrant följt kammarens debatter är väl medveten om vad vår ledamot Nadja Awad, som är ansvarig för frågorna, gång på gång har sagt och lyft fram i debatten om äldreomsorg. Jag tänker ändå lyfta fram vår reservation 8 och berätta vad den handlar om.

I början av april 2025 beslutade FN:s människorättsråd att ta ett avgörande steg mot att förverkliga en konvention om äldre personers mänskliga rättigheter. Äldre personer har samma mänskliga rättigheter som alla andra. Enligt Institutet för mänskliga rättigheter osynliggörs äldres röster, perspektiv och erfarenheter alltför ofta, vilket får konsekvenser i äldres vardag och för äldres rättigheter. Institutet menar att äldre ofta ses som skyddsvärda mottagare av stöd och hjälp och en ekonomisk belastning för stater snarare än som unika individer med varierande behov, önskemål och rättigheter.

I dagsläget är skyddet för äldres rättigheter i internationella konventioner fragmenterat. FN:s oberoende expert om äldre personers åtnjutande av mänskliga rättigheter har identifierat avsaknaden av en äldrekonvention som en bidragande orsak till dessa brister.

Både införandet av en äldrekonvention och vägen dit är viktiga steg för att synliggöra situationen för äldre personer, exempelvis ålderism, diskriminering och brister i rätten till hälsa och delaktighet.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör delta aktivt i framtagandet av en konvention om äldre personers mänskliga rättigheter.

Det är därför anmärkningsvärt och bekymmersamt att Sveriges regering inte sände en delegation till det första FN-mötet om en ny äldrekonvention.

Sverige behöver ta en aktiv roll i arbetet med att ta fram en konvention om äldre människors mänskliga rättigheter. När regeringen inte tar ansvar borde vi här i Sveriges riksdag tvinga regeringen till detta.

I övrigt står jag bakom alla Vänsterpartiets reservationer i betänkandet. Men jag har valt att fokusera på denna reservation. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 8 om en konvention om äldres mänskliga rättigheter.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige står inför en historisk demografisk förändring. År 2028 beräknas antalet personer över 80 år vara 50 procent fler än i dag, enligt Statistiska centralbyrån. Det är en dramatisk ökning. Det betyder att vi står inför ett vägval: Ska vi ha en äldreomsorg där människor bara överlever eller ett samhälle där äldre får fortsätta att leva?

För oss kristdemokrater är svaret självklart. Vi vill se ett Sverige där äldre möts av värdighet, trygghet och respekt. Äldre är inte en enhetlig grupp. De är individer med olika behov, drömmar och erfarenheter. Därför kan äldrepolitiken aldrig reduceras till en enda fråga. Den handlar om omsorg, bostäder och trygghet men också om gemenskap, delaktighet och mänsklig värdighet.

Herr talman! Regeringen prioriterar äldreomsorgen genom sektorsbidraget till äldreomsorgen, genom reformer som skyddad yrkestitel för undersköterskor och genom att förlänga och utveckla Äldreomsorgslyftet. Den nya socialtjänstlagen innebär dessutom en viktig omställning mot en mer förebyggande, kunskapsbaserad och tillgänglig omsorg.

Många äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt. Det ska vi respektera och möjliggöra. Men vi vet också att det finns äldre som känner att de behöver en annan boendeform. Då ska vi inte neka dem plats. Det är inte värdigt att inte själv få välja.

Valfrihet är en värdighetsfråga. Det var därför vi införde lagen om valfrihetssystem, LOV, för att stärka äldres rätt till självbestämmande.

Det förvånar nog ingen att nio av tio personer över 85 år vill kunna välja sin omsorg, som vi tidigare hörde. Det finns ingen anledning att tro att äldre skiljer sig från befolkningen i övrigt när det gäller detta.

Självklart vill man kunna välja sitt boende. Självklart vill man kunna påverka vem som kommer hem och hjälper till med städning eller personlig omvårdnad. I regel vill vi bestämma över vår vardag och påverka vår situation, och det upphör inte för att vi blir äldre.

Därför vill vi kristdemokrater att kommuner ska vara skyldiga att erbjuda valfrihet inom äldreomsorgen. Den äldre ska ha rätt att välja vem som kliver över tröskeln, var man vill bo och hur man vill leva.

Herr talman! Tyvärr har vi de senaste åren sett allvarliga övergrepp inom hemtjänsten. Äldre kvinnor har utsatts för ofredanden och våldtäkter i sina egna hem. Det är fullständigt oacceptabelt.

Förtroendet för äldreomsorgen måste återupprättas. Kristdemokraterna anser att kommuner – oavsett om verksamheten bedrivs i egen regi eller av entreprenör – ska vara skyldiga att kräva utdrag ur belastningsregistret vid nyanställningar. Vi vill också införa ett nationellt avstängningsregister för personal inom vård- och omsorgsyrken, så att personer som misstänks för övergrepp inte bara kan byta arbetsplats och fortsätta arbeta med äldre. Men det räcker inte. Chefer måste ges rätt verktyg och förutsättningar att arbeta förebyggande, identifiera riskindivider och agera i tid.

Vi vill också stärka den personliga tryggheten. Den som får intim vård ska ha rätt att välja om den vill vårdas av en man eller en kvinna. Det är en fråga om värdighet.

Trygghet handlar också om språk. När personalen inte behärskar svenska tillräckligt riskeras både säkerhet och liv. Därför vill vi införa obligatoriska språktester vid anställning och krav på fortbildning för den som behöver stärka sina kunskaper – inte för att stänga ute någon utan för att skydda de äldre.

Herr talman! Arbetet i äldreomsorgen är ett av samhällets mest ansvarsfulla yrken. Samtidigt står vi inför en växande personalbrist. När barnafödandet minskar och behoven i äldreomsorgen ökar måste vi börja tänka nytt. Vi föreslår därför en omskolningsbonus för den som vill byta från barnomsorgen till äldreomsorgen.

Vi stärker också rätten till fast omsorgskontakt. Tidigare har detta bara funnits inom hemtjänsten, men nu införs fast omsorgskontakt även för äldre som bor på särskilt boende. Det är en viktig reform för trygghet och kontinuitet. Regeringen tillför 244 miljoner kronor under 2026 och 487 miljoner kronor under 2027 till detta.

Herr talman! Vi får inte glömma de anhöriga. Var femte svensk är anhörigvårdare. Ni utför ett ovärderligt arbete! Därför satsar vi 150 miljoner kronor under 2026 och 300 miljoner kronor under 2027 och framåt på stärkt anhörigstöd. Samhället ska vara ett stöd och inte en ersättare för de naturliga gemenskaperna. Detta är en central del av vår människosyn. För oss kristdemokrater är familjen och gemenskapen grundläggande byggstenar i samhället.

Vi gör inte detta bara för dagens äldre. Vi bygger för oss själva, för våra föräldrar, för våra barn och för ett samhälle där trygghet, värdighet och respekt gäller – från det första steget till den sista vilan.

Herr talman! För oss i Kristdemokraterna är äldrepolitiken en del av vårt politiska dna. Det finns mer att göra, och vi kommer att fortsätta driva på för en starkare, tryggare och värdigare äldreomsorg. I dag tas viktiga steg.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkt 1 i betänkandet.

För en vecka sedan kunde man läsa ett reportage i min lokaltidning, Hallands Nyheter, om min vän Lisa Svensson i halländska Kungsäter. Reportaget utgick från resultatet i World Happiness Report 2025, som visar att Sverige är det fjärde lyckligaste landet i världen men att lyckan skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper. Minst nöjda med livet är våra unga vuxna, och mest nöjda är våra seniorer. Hade det hängt på ungdomarna hade Sverige bara kommit på 30:e plats, men hade det hängt på seniorerna hade vi kommit på första plats.

Av den anledningen vände sig den 22-åriga reportern Ellen Rosén till 102-åriga Lisa i Kungsäter för att be om livsråd. Och det fick hon! Råden var att skratta, dansa och umgås med nära och kära. Ibland tror jag att vi gör klokt i att lyssna lite mer på dem som är äldre i samhället, även när det är 80 års skillnad mellan oss.

Det leder mig in på ämnet för debatten, som är äldreomsorg. Jag tänker fokusera på två olika delar i mitt anförande, dels trivsel, dels personal. Med Lisas ord om skratt, dans och umgänge passar det förstås bra att börja med trivseln.

Även om Sveriges äldre hamnar högt i den internationella mätningen av lycka, herr talman, innebär det inte att vi saknar problem. Jag tycker att Lisa fångade in det väldigt fint när hon pratade om att lycka handlar om trivsel, meningsfullhet och gemenskap.

I Sverige har vi ett starkt civilsamhälle, som är viktigt för många seniorer. Det handlar om föreningar, inte minst pensionärsföreningar, om studieförbund och om samfund.

Det har därför varit sorgligt att ta del av Tidöpartiernas slakt av studieförbunden under mandatperioden. De statliga anslagen har skurits ned med 30 procent. Personal har fått lämna sina tjänster, studiecirklar har avvecklats och kulturaktiviteter har ställts in. Till stor del har dessa neddragningar drabbat just seniorer.

För oss i Centerpartiet är det här en oacceptabel utveckling, och vi har i vår budgetmotion lagt tillbaka de 500 miljoner kronor som regeringen dragit undan. Vi vet hur viktigt det är med aktiviteter och gemenskap, särskilt på äldre dagar.

Herr talman! Gemenskap handlar även om boendesituationen, och vi vet att det även är lätt att bli ensam på äldre dagar. Har partnern gått bort ökar risken för ensamhet markant hos många, särskilt hos män. Kraven för att flytta in på ett särskilt boende är i regel rätt höga och bygger huvudsakligen på omfattande somatiska eller kognitiva besvär. Det är detta som är grunden för att få flytta. Men en flytt till ett trygghetsboende genererar i regel betydligt lägre krav, även om det i många kommuner fortfarande görs en biståndsbedömning. Centerpartiet vill att det ska vara en rättighet från 85 års ålder att få plats på ett trygghetsboende med anpassade bostäder, gemensamhetslokal och viss personalbemanning.

Oavsett om man får matdistribution via hemtjänsten, mat på sitt särskilda boende eller mat via en dagcentral i kommunen är det förstås viktigt att maten är god, näringsrik, inbjudande och helst närproducerad.

Tyvärr har vi kunnat ta del av exempel i pressen där maten har satts på undantag och använts som besparingsåtgärd i kommunerna. Så var fallet med Rut i Arboga, som blev av med söndagssteken på sitt äldreboende. Nu är styret utbytt i kommunen, och söndagssteken lär ha kommit tillbaka. Vi har också kunnat ta del av att Georg i Stockholm inte fick dricka torsdagslikör på sitt seniorboende på grund av kommunens paragrafrytteri och överförmyndamentalitet kring både alkoholservering och äldre. Ett tydligt exempel på ålderism, skulle jag kalla detta.

Centerpartiet ser behov av ett ordentligt lyft för maten i svensk äldreomsorg. Maten och matsituationen är inte bara viktiga för välbefinnande och livskvalitet utan är dessutom oerhört viktiga för nutritionen eftersom alltför många äldre även lider av undernäring.

Herr talman! De senaste dagarna har bomberna regnat över Iran. Även om det är militären och den förhatliga regimen som kriget riktar sig mot är fruktan naturligtvis stor hos befolkningen. I detta helvete befinner sig systrarna Donya och Darya, som i höstas rycktes upp från sina studier till sjuksköterskor och utvisades till Iran, ett land som de lämnade bakom sig 2018. Efter sju års investeringar i deras utbildning, och trots det stora behovet av vårdpersonal, kastade Tidöpartierna ut dem ur Sverige i oktober 2025. Eftersom båda passerat 18 ansågs de inte längre ha anknytning till Sverige trots att det är här deras föräldrar lever.

Vi har även sett hur undersköterskor och vårdbiträden fått lämna landet på grund av att de inte når upp till regeringens nuvarande lönegolv. Den 1 juni höjer Tidöpartierna det golvet till 33 390 kronor per månad. Det ska jämföras med den genomsnittliga lönen hos personal inom LSS, hemtjänst och äldreomsorg, som ligger på 29 945 kronor per månad. Det betyder att i stort sett ingen kommer att kunna jobba inom svensk äldreomsorg på arbetstillstånd.

Från och med juni kommer vi även att se sjuksköterskor tvingas lämna landet av samma anledning – att ingångslönerna ligger under den nivån.

Det här är en helt galen politik, som inte bara är omänsklig utan även skadlig för svensk ekonomi och svensk välfärd. Svensk äldreomsorg behöver varma och engagerade händer som tar hand om våra äldre. Vem händerna sitter på spelar mindre roll.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis återknyta till 102-åriga Lisa i Kungsäter. Att skratta, dansa och umgås med nära och kära är betydelsefullt under alla delar av livet. Även om dansen förstås kan ersättas med en annan aktivitet är själva förutsättningen för att leva ett bra liv även på äldre dagar att vi motverkar ensamhet och stärker gemenskap, nyttjar kraften i civilsamhället med föreningar, studieförbund och samfund och ser till att vi har kunnig, klok och engagerad personal inom hemtjänst och äldreomsorg.

Herr talman! Skandalerna inom äldreomsorgen har tyvärr duggat tätt på senare tid – personal som misstänkts för narkotikabrott, äldre som utsatts för sexuella övergrepp eller till och med misshandel och hela arbetslag som behövt stängas av. Detta får inte bli normaltillstånd för svensk äldreomsorg.

Därför har ett antal viktiga åtgärder vidtagits den här mandatperioden. En av de allra viktigaste är ett tydligt lagstöd för kommunerna att begära ut utdrag ur belastnings- och misstankeregister som ska visas upp innan man anställs inom äldreomsorgen. Regeringen har även tillsatt en utredning som ska undersöka om dessa bakgrundskontroller bör bli obligatoriska. Den som är i behov av omsorg måste kunna lita på att den som stiger över ens tröskel går att lita på och inte är kriminell.

Kraven på en väl fungerande äldreomsorg behöver dock vara högre ställda än så. Därför är flera av de satsningar som gjorts under mandatperioden viktiga. Det handlar om tydliga krav på att äldre ska mötas av personer som behärskar svenska på en adekvat nivå, ökad medicinsk kompetens inom äldreomsorgen, fast omsorgskontakt såväl inom hemtjänsten som på särskilda boenden och självklart även Äldreomsorgslyftet, som har varit en hörnsten i arbetet för att höja kompetensen på våra äldreboenden.

När man behöver äldreomsorg ska man kunna förvänta sig värdighet och kvalitet men också bibehållen egenmakt. Men, herr talman, det handlar också om att förebygga behov av äldreomsorg, att se till att de friska åren blir fler så att man inte behöver samhällets stöd. Det är bra för individen, men det är också bra för samhället.

Flera viktiga steg har tagits för att uppfylla detta. God och nära vård och arbetet med fast läkarkontakt är en del i det arbetet. En annan del är den nationella demensstrategin, som jag tycker att vi borde prata mer om. Jag vet att utskottet har haft både den och arbetet med att förebygga demens uppe tidigare i dag.

Till skillnad från den tidigare strategi vi hade på demensområdet skiftar vi nu fokus från att enbart ha ett omsorgsperspektiv när väl någon har drabbats av demens till att ha ett helhetsperspektiv. Mer vikt kommer att läggas vid forskning och förebyggande arbete. Det ligger därför också en väldigt stor demensforskningssatsning i den forskningsproposition vi fattat beslut om här i riksdagen.

När en person drabbas av demens drabbas också alla runt omkring. Därför är det otroligt viktigt att vi förbättrar livskvaliteten för den som är drabbad och säkerställer att man får en vettig tillvaro. Med den nya strategin stärks inte bara vården och omsorgen utan också möjligheten för personer med demens att leva livet hela livet, liksom möjligheten att förebygga och sätta in bromsmediciner och kanske till och med vaccinera så att färre drabbas av demens.

Även tandvårdsreformen, herr talman, har ett tydligt fokus på förebyggande. Tanken är att vi ska få den tandvård vi behöver hela livet, oavsett plånbok och oavsett personnummer. Därför blir förebyggande tandvård nu mindre kostsamt för riskgrupper, och de pensionärer som är i behov av stora ingrepp får råd att genomföra dem.

Vi vet att tandhälsan är nära sammankopplad med hälsan i stort. Vi vill genom en god tandhälsa också kunna förebygga andra sjukdomar.

Herr talman! Under lång tid har fördomar kring äldre präglat vårt samhälle. Forskning visar dock faktiskt att 70 är det nya 50. Den som är årsrik i dag lever ett helt annat liv än den som uppnådde pensionsåldern för 50–60 år sedan. Men vår bild av att vara äldre är i mångt och mycket densamma som den var i en förgången tid. Även om vi ser tydliga tecken på att detta är på väg att ändras – vi ser fler som arbetar långt efter att ha passerat 70, det har blivit vanligare med företag som erbjuder tjänster som utförs av seniorer och så vidare – speglar fortfarande vår syn på äldreomsorg det gamla och lite mossiga sättet att tänka kring äldre.

Under första delen av 1900-talet låg fokus för äldreomsorgen på vård. När fokus sedan på 60-talet skiftade till omsorg i hemmen bars hemtjänsten för gamla upp av hemmafruar som arbetade för en symbolisk lön. I dag börjar fokus äntligen handla om att leva livet hela livet och hur vi kan göra de friska åren fler och självbestämmandet större när vi behöver hjälp.

Herr talman! Ett område där årsrika fortfarande behandlas som ett kollektiv är det vi debatterar i dag: äldreomsorgen. Samma lösningar erbjuds till alla, ofta med en förment klapp på huvudet och uttryckssätt som ”våra äldre”.

Jag brukar ofta lyfta en rapport från Institutet för mänskliga rättigheter som kom häromåret året, Hemma är någon annanstans. Institutet studerar där äldreomsorgen ur ett rättighetsperspektiv i stället för ett omsorgsperspektiv.

Att MR-institutet tyvärr verkligen var något på spåren ser vi nu när vi gång på gång läser om missförhållanden inom svensk äldreomsorg som bygger på att man inte får rätten till ett värdigt liv. Vi kan läsa om äldre som lämnats ute i kylan en hel natt, äldre som har legat i blod och avföring och äldre som lider av näringsbrist för att kommunerna drar in på mat.

Med stigande ålder ses människor alltför ofta som just sin ålder – inte som egenföretagare, kock, konstnär, frimärkssamlare eller någon av alla de andra saker som tidigare har definierat oss som människor. Man reduceras till att vara äldre, inte en människa med grundläggande mänskliga rättigheter. Då ökar risken för den typ av missförhållanden som vi tyvärr läser mycket om medierna i dag. Därför är det välkommet att FN:s människorättsråd tar sig an frågan om en konvention om äldre människors mänskliga rättigheter.

Äldreomsorgen får aldrig lämna någon ensam, i kylan, i utsatthet och i otrygghet. Vi behöver högre ambitioner – en äldreomsorg som bygger på fokus på mänskliga rättigheter och bibehållen egenmakt hela livet. Det är så vi kommer att kunna forma framtidens äldreomsorg.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Fredrik Malm (L).

Herr talman! En av förutsättningarna för att få den goda äldreomsorgen som ledamot Malin Danielsson precis har pratat om är naturligtvis tillgången till personal. Det är inte bara en förutsättning, utan det är själva grunden för att vi ska kunna bedriva hemtjänst och äldreboenden i det här landet. I den situationen väljer Tidöregeringen, där Liberalerna ingår, att kompetensutvisa människor från Sverige. Man gör det till stor del med hjälp av ett högt lönegolv för arbetskraftsinvandring.

Jag har tidigare nämnt de siffror som vi kan se vad gäller kompetensen inom Sveriges kommuner. I dag är 22 procent av dem som arbetar i Sveriges kommuner utrikes födda. Men tittar vi på just omsorgsverksamheten inom äldreomsorgen är det en oerhört stor del som är utrikesfödda, nämligen 53 procent av vårdbiträdena och 37 procent av undersköterskorna. En del av dem jobbar just med arbetstillstånd.

Regeringen har satt en lönenivå som kommer att gälla från den 1 juni som ligger på 33 390 kronor. Det är nästan 4 000 kronor högre än vad genomsnittslönen är inom LSS, äldreomsorg och hemtjänst i dag. Särskilt svårt blir det för landsbygdskommuner att rekrytera, och extra svårt slår det mot norra Sverige, där man dessutom är rätt beroende av arbetskraftsinvandringen.

På vilket sätt anser Liberalerna att det gynnar svensk äldreomsorg att kasta ut personal som jobbar där i dag?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är fantastiskt många som varje dag bidrar i vår äldreomsorg i vårt avlånga land. Många av dem, precis som ledamoten säger, har en annan bakgrund än svensk. Antingen har man rötter i ett annat land via sina föräldrar eller så är man född i ett annat land. Jag tycker att det är fantastiskt att se att så många vill bidra till att bygga den äldreomsorg vi har i dag. Många vidareutbildar sig också via Äldreomsorgslyftet; de går svenskkurser för att nå upp till en adekvat nivå för att kunna fortsätta arbeta inom äldreomsorgen. Det här är något som vi i Liberalerna vill uppmuntra till.

Vi vill uppmuntra dem som kommer hit, som vill bidra till vårt samhälle och som vill bygga vårt samhälle starkt inför framtiden. Därför har vi också gjort ett antal satsningar, bland annat på svenska inom äldreomsorgen, Äldreomsorgslyftet och så vidare för att fler ska kunna arbeta på ett bra sätt inom äldreomsorgen.

Arbetskraftsinvandringen och lönenivåerna är en fråga som har diskuterats länge i Sveriges riksdag. Många partier har drivit frågan. Liberalerna är inte ett av de partier som har drivit på för ett golv vad gäller lönerna, utan för vår del har det varit viktigt att studera bristyrken över tid för att se vilka bristyrken som bör undantas i Sverige. Jag följer noga situationen i äldreomsorgen, inte minst i norra Sverige, för att se så att vi inte fattar beslut som inte är till gagn för hela landet.

Herr talman! De facto bidrar den politik som Liberalerna är med och genomför i Sveriges riksdag och genom Sveriges regering till att kasta ut de människor som i dag arbetar inom svensk välfärd, som bidrar till att upprätthålla vår hemtjänst, vår äldreomsorg, våra LSS-boenden och vår personliga assistans.

Det är inte rimligt att det är så. Det handlar dels om att Sverige tappar kompetens, dels h om att Sverige har investerat pengar i dessa människor för att utbilda dem – och sedan skickar vi iväg dem ut ur landet. Varför gör vi det? Jo, därför att vi sätter upp ett helt orimligt lönekrav. Det lönekravet har regeringen bestämt. Det är Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna som har kommit fram till att 90 procent av medianlönen är rimligt. Effekten av det lönekravet blir att undersköterskor får lämna landet, att vårdbiträden får lämna landet och att även nyexaminerade sjuksköterskor kommer att få lämna landet.

Om det slår hårt i Stockholm slår det ännu mycket hårdare i de delar av landet där medianlönen är lägre. Slår det hårt mot män kan vi se att det slår ännu hårdare mot kvinnor, som också har en lägre medianlön.

På vilket sätt är det liberal politik att kasta ut människor som gör rätt för sig, betalar skatt, har integrerats i samhället, lärt sig språket och bidrar till vår gemensamma välfärd? De kastas ut när vi så väl behöver dem.

Herr talman! Jag tackar för den upprepade frågan, Christofer Bergenblock.

Jag kan fortsätta att konstatera att Liberalerna driver på för att de som kommer till Sverige ska välkomnas till Sverige, att de ska få möjlighet att bidra till det svenska samhället och att vi ska skapa bra system som fungerar för äldreomsorgen och för dem som kommer hit och bidrar. Många av dem som jobbar i svensk äldreomsorg i dag kommer inte att drabbas av något lönegolv, lönetak eller andra typer av regler. De gör ett fantastiskt bra jobb dagligen.

Precis som ledamoten är inne på har vi fastställt en lönesumma, men den är aldrig skriven i sten. Liberalerna har inte haft det som en hjärtefråga och kommer inte att ha det som en hjärtefråga att lönen ska vara på en viss nivå. Vi behöver i stället ständigt följa hur dessa frågor påverkar till exempel svensk äldreomsorg, inte minst i norra Sverige där det finns stora problem med rekrytering.

Det finns olika sätt att hantera problemen. Man kan titta på summan, och man kan titta på om bristyrken ska undantas. Vi följer frågan noga, och vi hoppas att vi ska hitta en bra lösning som fungerar för svensk äldreomsorg och för alla dem som finns i landet i dag och vill bidra till att bygga Sverige starkt i framtiden.

Herr talman! Innan vi går in på äldreomsorgen tänkte jag ge några sakupplysningar eftersom kommunal budget har debatterats här. Jag är fortfarande relativt ny i riksdagen, men är det något jag kan så är det kommunala budgetar. Det känns som att det har funnits lite okunskap i salen som behöver redas upp.

Anledningen till att det finns kommuner som gör plusresultat trots att de skulle behöva mer resurser till äldreomsorgen har delvis att göra med att en kommun inte kan göra precis som regeringen, det vill säga medvetet underskottsfinansiera och sedan bränna lånade pengar på valfläsk. Det funkar inte riktigt så. Dessutom behöver kommuner generellt sett, enligt SKR, ha överskottsmål på minst 1 procent. Det har att göra med att man, i synnerhet om man behöver investera nytt i kommunen, inte vill underminera finanserna.

Jag ville bara ha det sagt. När man budgeterar inom kommuner är det ibland svårt att se exakt hur utfallet blir. Men behovet av resurser är stort. Det är det vi hör från kommuner. Man behöver verkligen resurser just för äldreomsorgen, som vi debatterar här.

Med det sagt var det jätteintressant att vara med på det seminarium vi hade i utskottet i morse och att få höra lite om hur detta utvecklas. Det är på många sätt en positiv utveckling i Sverige, där vi blir äldre och där vi också kan se fram emot goda äldre år. Som någon sa: 70 är det nya 50.

Men detta innebär också vissa utmaningar på sikt. Vi ser bland annat att gruppen 80-plus kommer att öka med närmare 30 procent till 2030. Det är alltså en förändring. Det här är en utmaning, inte bara när det gäller att kunna säkerställa det som vi vill säkerställa. Jag tror att alla egentligen delar samma intention: att våra äldre ska kunna räkna med en ålderdom med värdighet. Det förtjänar de. De har varit med och byggt det land och det samhälle som vi har i dag. Men för att man ska kunna säkerställa en ålderdom med omsorg och med kvalitet behöver det finnas resurser och tillräckligt med kompetens, människor som faktiskt kan jobba med att ta hand om våra äldre.

Det är stora regionala skillnader. Jag återkommer till norra Sverige, som jag kommer från, och regionerna där. I Västerbotten och även i grannregionerna Norrbotten, Västernorrland och Jämtland finns det stora utmaningar. Många kommuner som är små sett till befolkning men väldigt stora till ytan har sett en ständigt och stadigt vikande befolkningstrend. Det är en minskande och åldrande befolkning. Kommunerna kämpar för att försöka upprätthålla service. Varenda hjälpande hand som finns är ovärderlig.

Just för de här kommunerna slår kompetensutvisningarna extra hårt. Vi pratar om ganska allvarliga konsekvenser. Jag har i tidigare debatter nämnt till exempel Harads i Bodens kommun. Och jag har rest till exempel till Jörn och Norsjö, där människor som jobbat heltid med att ta hand om våra äldre har utvisats. Man ser med väldigt stor oro på detta, för man har inte några alternativ. När dessa hjälpande händer utvisas finns det inga andra som kan ta vid. Det är otroligt oroväckande.

Då vill jag bemöta det andra felaktiga påstående som vi har hört i den här debatten, nämligen att det är människor som har varit här olagligt som har utvisats. Nej, så är det inte. Det är människor som har befunnit sig här lagligt tills man ändrade spelreglerna genom politiska beslut.

Det handlar inte bara om de 4 700 som tvingats ut på grund av avskaffandet av spårbytet, däribland min personliga assistent. Det är också de höjda lönekraven som försvårar situationen. Och de tonårsutvisningar som vi ser runt om riskerar att drabba vår framtida kompetensförsörjning, som kommer att vara helt avgörande för vår äldreomsorg.

Jag ser med stor oro på den utvecklingen, och jag kan konstatera att det finns en väldigt stark tondövhet från majoriteten i riksdagen gentemot de förutsättningar som många av våra kommuner har, i synnerhet längre upp i landet, i de mer glesbefolkade kommunerna.

Jag tänkte gå vidare till det som vi kommer att yrka på, och det är reservation 10. Vi skulle vilja satsa mer resurser. Vi behöver också titta på hur vi kan säkra den långsiktiga finansieringen av äldreomsorgen. Men vi skulle också behöva jobba vidare med hur vi kan stärka äldres stöd och trygga skyddet för äldres rättigheter. Här skulle vi vilja ta efter något som faktiskt existerar i Finland, nämligen en nationell äldreombudsman, som har fungerat bra. Detta är ett förslag som vi från Miljöpartiet nu lägger fram.

En annan del i den reservationen handlar om ett ganska stort problem som drabbar många äldre. Det är ofrivillig ensamhet, som tyvärr växer och utvecklas i Sverige, vilket är sorgligt. Vi behöver jobba brett och samlat för att bekämpa ofrivillig ensamhet och för att se till att stödja och skapa viktiga mötesplatser som kan vara enormt betydelsefulla för den psykiska hälsan, som i sin tur påverkar den fysiska hälsan. Detta är en del av den reservationen.

Vi är givetvis glada för att Vänsterpartiet lyfte vår gemensamma reservation om en konvention om äldre människors mänskliga rättigheter. Det är ett arbete som har inletts. Vi är lite besvikna över att Sverige valt att inte ta en ledande roll i det arbetet. Vi känner att vi borde våga ta på oss en ledartröja i arbetet med att få till den. Just när det gäller de äldre är det ganska knapert och en spretig struktur, internationellt. Därför ser vi ett behov av denna äldrekonvention.

Avslutningsvis vill jag, när det gäller den ofrivilliga ensamheten, lyfta ett litet positivt exempel. Det handlar om Ammarnäs Livs, som så fort covidrestriktionerna lättade bestämde sig för att vända på steken. I stället för att köra ut mat till ensamma äldre valde de att en gång i veckan köra människor till matbutiken. Det blev en vinn-vinnsituation, som de sa. Dels slapp de själva packa ihop alla varor, dels blev det möjligt för en del som satt ensamma hemma att mötas. Varje torsdag är de nu samlade i Ammarnäs Livs. Jag tycker att det är ett fint litet exempel på hur man kreativt lyckats skapa en ovärderlig mötesplats för äldre. Därmed stärks gemenskapen, och man motverkar den ofrivilliga ensamheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)