Äldrefrågor

Herr talman! Vi socialdemokrater vill ha världens bästa äldreomsorg. Det förtjänar de äldre, så vi välkomnar de historiska miljardsatsningarna på välfärden, de årliga extra miljarderna till äldreomsorgen och de extra miljarderna till Äldreomsorgslyftet för att kunna kompetensutveckla personal. Men pengar löser inte allt, utan man måste också våga förändra gamla sätt att arbeta och organisera arbetet på ett modernt och tryggt sätt där personal har bra arbetsvillkor och de äldre har det bra alla dagar och dygnets alla timmar.

Herr talman! Jag tror inte att någon av oss vill att flera okända personer varje dag ska komma till våra hem och hjälpa oss med det mest personliga som vi inte längre klarar av själva. Så är det tyvärr för de allra flesta som har hemtjänst i dag. Det är inte värdigt. Det är inte tryggt för den äldre eller för den anhöriga som inte vet vem som har varit på besök där. Vi måste se till att det blir mer kontinuitet. Personalen ska ha några få att hjälpa och färre att lära känna, för det är då man ser hur den äldre mår. Då ser man också att den äldre får rätt insatser. Det skapar trygghet för de äldre, personal och anhöriga. Här har kommunerna ett stort jobb kvar att göra.

Herr talman! Vi socialdemokrater är positiva till valfrihet i äldreomsorgen, valfrihet att kunna påverka om man vill ha möjlighet till promenad och sovmorgon med en sen frukost eller att få hjälp med att duscha den dag man själv vill. Men debatten om valfrihet i äldreomsorgen har inte handlat om de äldre utan om vilket företag som ska bedriva äldreomsorgen och vilket av de vinstdrivande företagen som lägger lägst anbud som vinner upphandlingen.

Ärligt talat, herr talman, har jag inte hört någon äldre eller anhörig som frågat vilket företag som driver äldreboendet men väldigt många som undrar vilken kvalitet det är på omsorgen, om det finns bra personal där och vilken guldkant den äldre kan få på just det boendet.

Herr talman! Många äldre har dött alltför tidigt i covid-19 för att smittan har kommit in på boendena. Både de boende och personalen har blivit sjuka.

Vi vet att det fanns brister sedan tidigare i äldreomsorgen. Många var timanställda, det var brist på kompetens och rätt kunskap om smittspridningen med mera. Och det var brist på rätt skyddsutrustning när pandemin kom.

En bild som fastnat i mitt huvud är en äldre sjuk i covid som hämtades av ambulanspersonal med full skyddsutrustning, med all rätt, medan undersköterskan som öppnade dörren till boendet bara hade ett platsförkläde som skydd, vilket inte var tillräckligt för vare sig de boende eller personalen.

Fler brister som finns och påverkar är dåliga arbetsvillkor, minutscheman, delade turer, korttidsanställningar och många outbildade vikarier men också tillsvidareanställda som saknar utbildning för att jobba i äldreomsorgen.

Många arbetsledare har alltför många anställda och ansvar för alltför många, vilket blir extra sårbart just i en pandemi som också Coronakommissionen påtalat. Här finns mycket att förbättra. Därför är satsningarna på äldreomsorgen så viktiga, och de behövs just där.

Därför, herr talman, blir jag väldigt orolig när jag får signaler om att kommunpolitiker säger att man inte behöver de här pengarna, att man inte kan använda sig av pengarna eller att man kommer att göra skattesänkningar eller sälja ut den kommunala hemtjänsten. Mina funderingar blir då: Har man så bra äldreomsorg att man inte kan förbättra den? Har man så bra personalpolitik så att alla är utbildade? Har man rätt grundbemanning, få timanställda och frisk personal som har en bra arbetsmiljö? Har de äldre en god livskvalitet och en god vård och omsorg? Finns det digitala hjälpmedel? Listan kan göras mycket, mycket längre. Om det är så kan jag förstå att man inte behöver pengarna till äldreomsorgen. Men jag har inte hört om någon kommun som har en äldreomsorg där det inte finns något att förbättra.

Herr talman! För ganska många år sedan var jag på ett mycket trevligt besök på ett äldreboende som jag inte glömmer. Det luktade nybakt sockerkaka när vi kom in. Kvinnor hade fått håret upprullat. Några satt ute på terrassen och njöt av att sitta ute. En personal skalade potatis tillsammans med en boende, och samtalet var så glatt. Och praktikanter spelade spel med flera boende. När jag satte mig ned för att prata med några boende och personal kom en katt och lade sig i mitt knä. Katten var en mycket uppskattad inneboende där. Trots att det nu har gått några år kan jag inte glömma det besöket, för det var så fint för de äldre. Det var så värdigt. Personalen trivdes, och de anhöriga var så nöjda.

I dag ser det inte ut så. Men vi kan förbättra äldreomsorgen, och regeringens historiskt stora satsningar på välfärden och extra satsningar på äldreomsorgen är en bra början.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 14.

Herr talman! Vi blir alla äldre för varje minut, varje dag och varje år som går. Jag blev själv några sekunder äldre på vägen hit fram.

Herr talman! Ibland hör jag om att de äldre tar sig friheten att göra utvikningar och kanske till och med berömma talmannen för hans jobb med att försvara demokratin. Inte minst gjorde talmannen detta genom sitt samtal med förre överbefälhavaren om hur man försvarar demokratin vid Kulturweekend i Helsingborg. Stort tack för det!

Nu till äldrefrågor. Personalkontinuiteten inom äldreomsorgen måste förbättras. Kontinuitet skapar trygghet för vårdtagaren och bidrar till en god arbetsmiljö för personalen. Detta är avgörande för att ge vård och omsorg med god kvalitet.

Att äldreomsorgens personal behärskar det svenska språket är viktigt. Det är en säkerhetsaspekt så att exempelvis föreskrifter, dokumentation, vård- och omsorgsprogram och läkemedelsföreskrifter kan följas.

Att personalen kan läsa, skriva, tala, förstå och kommunicera med det svenska språket är helt grundläggande inom äldreomsorgen.

Herr talman! Detta var helt kort från de två tillkännagivanden till regeringen som vi moderater tillsammans med flera i socialutskottet samlat majoritet för. Vi ställer oss självklart bakom dessa tillkännagivanden och likaså bakom våra reservationer enligt den rutin vi har i kammaren.

Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 26, Hälsofrämjande arbete, under punkt 18, som handlar om att stärka förebyggande insatser för att öka antalet friska och aktiva år för äldre genom en nationell hälsofrämjande strategi.

Socialutskottet behandlar över 200 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Det kan här vara på sin plats att sända ett tack till socialutskottets kansli med personal för det grannlaga arbete de har gjort för att stödja oss, inte minst när det gäller undertecknad som saknade rutin i inledningen av arbetet med detta betänkande.

Det är många motionsyrkanden, och det betyder att det är en riksdag med engagerade ledamöter när det gäller äldre, äldres rättigheter, äldreomsorgens organisation och äldreomsorgens personal. Det gäller också boendefrågor, tillsyn, avgifter, demensvård - numera kognitiva sjukdomar - anhörigstöd, hälsofrämjande arbete och fallprevention. Äldrefrågorna spänner över ett brett område.

Herr talman! Vi moderater har ett genuint intresse för människor genom hela livet - från att stödja alla barn och unga utifrån individuella intressen och behov av att skapa kunskap för att de ska kunna skaffa sig ett meningsfullt arbetsliv och liv till att stödja äldre med individuella behov allteftersom dessa uppstår för att man ska kunna bibehålla ett meningsfullt och värdefullt liv så länge som möjligt.

Alla våra förslag på området äldrefrågor kan med fördel läsas i betänkandet och i de bilagor som innehåller våra motioner och reservationer. Här framgår tydligt att vi tycker det är viktigt att stödja den positiva utvecklingen med att vi lever allt längre och är allt friskare.

Vi tycker att det är viktigt att främja äldres hälsa och att minska ofrivillig ensamhet. De med hemtjänst ska få insatser som tar sin utgångspunkt i att göra dem så fria och självständiga som möjligt. För dem som bor på särskilda boenden ska fokus vara att stärka de kvarvarande förmågor och möjligheter den enskilde har. Allt handlar om att kunna fylla sina år med liv och meningsfullhet. Vi ska alla kunna se fram emot goda år även när vi börjar bli årsrika.

Herr talman! Att intresset för äldrefrågor är stort beror troligtvis på att pandemin slagit hårt mot just de äldre. Coronakommissionens delredovisning från den 15 december 2020 blottlade ännu en gång en rad brister inom äldreomsorgen.

Ännu en gång, är det kanske någon som undrar. Jo, samma problembild som Coronakommissionen beskriver framgick i den utredning som Alliansen initierade i början av 2014 och som regeringen lade ned direkt efter valet samma år. Den hette Äldreutredningen (S 2014:02). På enbart nio månader, halvvägs, fann utredningens fler än 20 experter en lång rad problem som behövde åtgärdas.

Några av de preliminära slutsatserna från 2014 är att det finns systemfel i vård och omsorg som berör de mest sjuka äldre negativt, att samverkan mellan regionerna och kommunerna brister och att det ofta saknas kontinuitet och överblick.

Vidare måste kompetensen inom kommunal äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård bli bättre och möjligheterna till fortbildning förbättras. Läkarnas kompetens nyttjas inte på ett systematiskt sätt.

Herr talman! Allt detta har regeringen känt till sedan 2014, och hade utredningen fått fullfölja sitt uppdrag hade behövliga lagändringar kunnat vara genomförda nu. Sjukvård och omsorg för de mest sköra äldre hade kunnat vara bättre skickad att fungera i normalläge men också vara väl förberedd att möta de extrema påfrestningar som coronapandemin medför. Men regeringen har alltså inte åtgärdat kända brister.

Herr talman! Nu skjuter man dessutom det mesta på framtiden genom utredningen om en äldreomsorgslag, som beslutades den 22 december 2020 och som ska redovisas senast den 30 juni 2022. Det är bra med en utredning, men mycket var ju redan känt genom utredningen 2014 och Coronakommissionens delrapport.

Det finns mycket som kan göras här och nu för att förbättra äldreomsorgen. Dagens två tillkännagivanden är förstås enbart en liten del av vad som både behöver och kan göras här och nu. Förra veckan presenterade Moderaterna tillsammans med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna gemensamma förslag som berör äldre. Vi vill se ökad personalkontinuitet, färre timanställningar inom äldreomsorgen, ökad medicinsk kompetens inom äldreomsorgen och ökade möjligheter till tryggt boende för äldre.

Herr talman! Vi vill genomföra detta här och nu, inte sedan utan här och nu.

Herr talman! Vi socialdemokrater välkomnar att fler partier säger att de vill satsa pengar på äldreomsorgen. Vi får dock signaler om att i många moderatstyrda kommuner hamnar inte de pengar som är riktade till äldreomsorgen där. Mitt i en pandemi som slagit hårt mot de äldre och i den allvarligaste ekonomiska krisen i modern svensk historia väljer man i stället att göra nedskärningar och besparingar samt driva på privatisering och sälja ut kommunal hemtjänst.

Herr talman! Mina frågor till Mats Sander blir därför: Hur pratar Moderaterna med sina kommunpolitiker så att satsningarna på äldreomsorgen går till just förstärkning och förbättring av äldreomsorgen? Vad kommer ni att göra för att satsningarna på äldreomsorgen inte ska gå till skattesänkningar, privatiseringar eller andra projekt i de kommuner där Moderaterna är med och styr?

Herr talman! Mats Sander sa i sitt anförande att man vill satsa både på personal och kompetensutveckling och på att höja kvaliteten i äldreomsorgen, vilket vi välkomnar. Men det är viktigt att vi ser att de pengar som regeringen nu har satsat också kommer till äldreomsorgen.

Herr talman! Denna fråga lyftes upp här även i morse när vi pratade om uppföljning och utvärdering av regeringens satsade resurser. Vi tycker att det är positivt att man gör det. Det är en fråga för kommunerna och regionerna vad de gör med sina resurser.

Jag avslutade mitt anförande med att berätta om personalkontinuitet, färre timanställningar, ökad medicinsk kompetens och ökade möjligheter till tryggt boende. Det som vi gör från denna kammare är att fatta beslut om att tilldela resurser, följa upp och utvärdera. Det är upp till kommunerna, i det här fallet, att fatta rätt beslut om hur pengarna ska användas. Jag hade en kort diskussion i förmiddags om hur detaljerade uppdrag kan påverka kommunerna negativt då det kan ta mycket administrativ kraft att åtgärda dem.

Jag skulle vilja säga så här: Att bli äldre är inte enbart att stå i långa vårdköer, behöva hemtjänst och hemsjukvård, fundera över särskilt boende eller möta nya vårdkontakter när man behöver besöka vårdcentralen. Det finns många andra kvaliteter som jag skulle vilja lyfta upp när det gäller frågor om äldre. Helt plötsligt får man tid för mycket annat: mer ledigt, resor, intressen och barnbarn men även att kunna fortsätta att vara en resurs i samhället långt upp i åren och en kraft att räkna med. Vi ser på talarlistan här i dag att man kan vara detta.

Herr talman! Mats Sander svarade inte på mina frågor, så jag tänker upprepa dem: Hur pratar Moderaterna med sina kommunpolitiker så att satsningar på äldreomsorgen går just dit och inte till något annat? Det är oerhört viktigt att äldreomsorgen får dessa satsningar, för de behövs verkligen där.

Herr talman! Jag undrar hur trovärdiga de satsningar som Moderaterna lägger fram här i dagarna egentligen är. I höstas, när budgetpropositionen skulle förarbetas, lades det inte några pengar där, utan då var det skattesänkningar som var prioriterade för Moderaterna. Det är alltid i opposition som Moderaterna vill satsa mer pengar på välfärd och äldreomsorg, så trovärdigheten kanske inte är så stor.

Vi socialdemokrater och vår regering har satsat historiska pengar på välfärden och äldreomsorgen. De kommer årligen till äldreomsorgen. Äldreomsorgslyftet är oerhört viktigt, så att vi får fler kompetenta medarbetare. Vi kommer också att se till att undersköterskorna får en skyddad yrkestitel, och så småningom kommer också en äldreomsorgslag.

Herr talman! Jag ser fram emot att Mats Sander ska ge mig svar om vad han kommer att göra när det gäller kommunerna.

Herr talman! Vi moderater förutsätter att kommunerna gör det de ska göra med de mandat som de har att förvalta.

Vi kan konstatera att en regering kan vara mer eller mindre aktiv eller passiv. Den kan agera eller reagera. Den kan aktivt och kontrollerat söka ny kunskap i syfte att förbättra villkoren för människor eller så kan den vänta och se. Jag uppfattar, herr talman, att den nuvarande regeringen är, och den förra regeringen var, passiv och väntar och ser vad som ska ske och agerar först därefter. Jag tycker att vi har sett detta under hela 2020.

Jag vill komma tillbaka till direktivet till utredningen 2014, som var pragmatiskt, långsiktigt och syftade till en bred parlamentarisk uppslutning efter slutrapporten 2015. Om utredningen hade fått fortsätta, herr talman, hade kunskapen om hur det stod till inom äldreomsorgen kunnat utgöra underlag till att förbättra äldreomsorgen. Helt troligt hade det funnits väl genomtänkta förslag på riksdagens bord senast hösten 2016, förslag som helt troligt hade varit beslutade till juluppehållet 2016. Det hade helt troligt gjort skillnad på ett avgörande sätt när det gäller hur förberedd eller oförberedd äldreomsorgen var när pandemin slog till. Jag menar att både den nuvarande och den förra regeringen har ett stort ansvar för detta.

Utan våra konstruktiva förslag under hela 2020 hade vi troligen inte sett en extrasatsning i budgeten för äldreomsorgen 2021, uppdraget till Socialstyrelsen att stärka äldreomsorgen eller utredningen om en äldreomsorgslag, som beslutades sju dagar efter Coronakommissionens delrapport och som ska slutredovisas strax före valet 2022.

Det handlar om att agera eller reagera och om att vara aktiv eller passiv.

Herr talman! Vi är nog alla eniga om att äldre förtjänar den bästa omsorg som någonsin kan erbjudas. Vi får inte glömma bort att någon har slitit och jobbat hårt för att bygga upp vårt svenska skyddsnät, vår sjukvård och vår omsorg. Det minsta vi kan göra för att hedra detta är att se till att dessa saker också fungerar på bästa tänkbara sätt.

Herr talman! Det är omöjligt att prata om äldreomsorgsfrågor utan att beröra eller komma in på hur coronapandemin har blottat tydliga brister i dagens äldreomsorg. Dessa brister har funnits under en längre tid, och det är tydligt att det finns ett stort behov av förändringar på både kort och lång sikt, för såväl brukare som personal. Att den ständigt nedprioriterade äldreomsorgen skulle bli hårt drabbad i en pandemi borde inte ha överraskat någon över huvud taget.

Förutom en rejäl kompetenshöjning behövs naturligtvis mer pengar för att komma till rätta med vissa av problemen. Det är viktigt att framhålla att det till stor del handlar om en attitydförändring där vi ser äldreomsorgen som ett prioriterat område, där vi ger yrket en mycket högre status, där personal med rätt kompetens anställs och där beslut fattas utifrån verkliga behov.

Det måste med all tydlighet framgå att vård- och omsorgsyrket är prioriterat och att yrkestiteln är något som man stolt kan bära. Det är i grunden som att teckna en försäkring, en försäkring som man med säkerhet vet att man kan dra nytta av och som fungerar den dag man behöver den. Det är ett sätt att investera i framtiden, så att säga.

Staten, huvudmännen och de privata utförarna måste samarbeta och vidta långsiktiga åtgärder för att komma till rätta med kompetensförsörjningen.

Vi behöver förbättra vården för de äldre, och därför anser vi att det bör införas platsknutna läkare, det vill säga läkare som har ansvar för och kontakt med varenda äldre på de särskilda boendena. Det är en garant för att säkra den medicinska kompetensen i äldreomsorgen men också säkra ansvaret för den medicinska kompetensen. I dag kan läkare, till och med via telefon, sätta in palliativ vård utan att ens ha träffat individen. Så kan man inte bedriva vård, och därför menar vi att det skulle vara på sin plats att ha platsknutna läkare.

Herr talman! Utbrottet av covid-19 har, som jag inledde med att säga, tydliggjort svagheter inom den svenska äldreomsorgen. Äldreomsorgen behöver långsiktigt förstärkas med ett tydligare lagstadgat uppdrag och innehåll. Nu, äntligen, har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå en äldreomsorgslag, något som vi sverigedemokrater har drivit länge.

År 2016 motionerade vi om en äldreomsorgslag. Utskottet svarade då att det inte var nödvändigt för riksdagen att ta några initiativ med anledning av motionen. I backspegeln skulle man kunna konstatera att det visst var nödvändigt redan då.

Herr talman! Svensk äldreomsorg är perfekt för smittspridning därför att alla äldreboenden av alla slag präglas av en hög personalomsättning och ett stort antal vikarier. Det är en av anledningarna till att vi måste skapa bättre personalkontinuitet, men kontinuitet skapar också trygghet för vårdtagaren och bidrar till en mycket bättre arbetsmiljö.

Ett annat led i att minska oron och osäkerheten är att ställa krav på kunskaper i det svenska språket för personal och anställda. Men inte minst handlar det om en säkerhetsaspekt. Det handlar om att se till att dokumentation, föreskrifter, vårdprogram och läkemedelsföreskrifter kan följas på ett säkert sätt.

Språkkunskaper och förmåga att kommunicera både muntligt och skriftligt är en grundförutsättning för att personalen ska kunna utföra sitt arbete inom äldreomsorgen på ett tryggt och säkert sätt. Därför menar vi att regeringen måste se över vilka kunskapskrav i det svenska språket som man ska ställa på personalen i äldreomsorgen. Det är också en fråga som Sverigedemokraterna har drivit länge.

Herr talman! Jag tänkte prata lite grann om undernäring också. Undernäring är någonting som drabbar onödigt många äldre. Förutom att det såklart orsakar ett personligt lidande bidrar det också till ökad vårdtyngd med mer frekventa vårdbesök, högre risk för komplikationer och tyvärr också högre dödlighet. Vi anser därför att regeringen bör ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram underlag för en nollvision om undernäring hos äldre. Vi menar också att regeringen bör vidta åtgärder när det gäller tiden mellan de äldres måltider, till exempel att nattfastan inte bör överskrida elva timmar.

Äldrefrågor

På temat nollvision menar vi också att regeringen bör ta fram ett förslag om en nollvision om dödsfall orsakade av fallskador. Vår förhoppning med att ha en uttalad nollvision är såklart att sätta fokus på frågan så att kommuner och regioner i allt större utsträckning ska kunna arbeta för att förebygga fallolyckor.

Herr talman! Det finns många viktiga frågor att prata om som jag tyvärr inte hinner med här nu. Jag vill bara säga att den viktigaste åtgärd som vi egentligen kan vidta är att vi faktiskt lyssnar till vilka behov som finns ute i landet och baserar besluten på det, så att vi inte slår in öppna dörrar och fattar beslut som inte har några direkta effekter. Äldreomsorgen kan bli bra bara om vi faktiskt lyssnar på brukare och på personal i stället för att hitta på snabba lösningar på ett jättekomplext problem.

Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer men väljer i dag att yrka bifall endast till reservation 31.

(forts. § 19)

Fru talman! Det märks att intresset för äldrefrågor är stort och starkt. Inte mindre än 31 reservationer och 72 motioner finns i det betänkande som vi nu debatterar.

Äldrefrågor

Att frågor som rör äldre och äldreomsorg har fått större fokus och mer plats i debatten är något som jag ser som väldigt positivt. Om vi ska komma framåt i dessa frågor tror jag att vi behöver just mer fokus och ett ökat samlat intresse från samtliga partier. Vi behöver skapa breda majoriteter och bestämma oss för en riktning tillsammans som kan hålla över mandatperioderna, oavsett vilken regering vi har. De utmaningar vi står inför är inte sådana som kan lösas genom ett enskilt beslut eller genom en enskild förändring i lagen. De förstärkningar och satsningar som behövs kommer att kräva tid, uthållighet, beslutsamhet och mod att tänka nytt.

Fru talman! Sverige har en äldreomsorg som många andra länder faktiskt sneglar avundsjukt på. Jag tycker att det är viktigt att påminna oss om att vi i grunden har en äldreomsorg som är väldigt bra och som vi ska vara stolta över. Men det vi har sett under pandemin och som Coronakommissionen pekade på i sitt första delbetänkande är att vi på vissa områden har en alldeles för låg lägstanivå. Det är en nivå som inte är acceptabel och som vi måste åtgärda. Vi måste höja kvaliteten från grunden och säkra tryggheten för våra äldre och deras anhöriga.

I början av veckan fick jag frågan: Vilken är den viktigaste åtgärden för att höja kvaliteten? Jag funderade en stund, men ganska snabbt konstaterade jag att det inte finns ett universellt svar. Den enskilt viktigaste åtgärden finns inte, utan lösningarna består av ett paket med åtgärder och är precis lika komplexa som själva vården och omsorgen om våra äldre är.

Jag beundrar verkligen all personal som dagligen gör ett fantastiskt arbete för våra äldre. Men förutsättningarna för att de ska kunna fortsätta att utföra sitt arbete måste bli bättre. Likaså måste förutsättningarna för bättre arbetsmiljö, bättre schema och möjlighet till vidareutbildning och karriär stärkas - allt för att förbättra situationen här och nu men även för att höja attraktionskraften och få fler att vilja utbilda sig och arbeta inom äldreomsorgen.

Därför är den satsning som vi har gjort tillsammans med regeringen, Äldreomsorgslyftet, väldigt viktig. Äldreomsorgslyftet innebär att undersköterskor, vårdbiträden och ledare inom äldreomsorgen får chans att utbilda sig på betald arbetstid.

I mitt anförande ska jag nu försöka peka på ett par saker som jag ser som viktiga bitar för att vi ska kunna få en sömlös och enhetlig äldreomsorg i hela landet som utgår från den äldres behov i stället för vad som passar systemet eller vad som är bäst för organisationen.

Fru talman! Den första delen handlar om den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen. Coronakommissionen var i sitt delbetänkande väldigt tydlig när det gäller detta: Den medicinska kompetensen i äldreomsorgen måste höjas och bli bättre. Vi måste ge utrymme för att personal ska kunna ge mer adekvat vård och avancerad sjukvård på våra särskilda boenden, i hemsjukvården och i hemtjänsten.

Jag tror att det finns många både sjuksköterskor och undersköterskor som har tänkt tanken: Tänk om jag hade kunnat göra mer! Som sjuksköterska har jag själv vid otaliga tillfällen när jag jobbat ute i hemsjukvården tänkt just så: Om jag bara hade fått sätta det där droppet, koppla den där antibiotikan, ge blod eller göra den där insatsen hade vi kunnat höja livskvaliteten för den äldre och vårdens kvalitet avsevärt.

Den vård som ges ute i kommunerna måste få en högre status och ges bättre förutsättningar. Jag vill att du som äldre ska kunna känna dig trygg med att du får den vård som du behöver och de individuella bedömningar som krävs, oavsett om du befinner dig i ditt ordinarie hem eller i din lägenhet på ett särskilt boende. Det ska inte spela någon roll, utan du ska känna dig trygg med att du får den vård som du faktiskt behöver.

Under pandemin har vi fått rapporter om att många äldre inte fått en individuell medicinsk bedömning. Det är under all kritik och något som vi måste åtgärda så fort vi bara kan. Bara för att du är äldre och bor på ett särskilt boende så ska du inte - jag betonar verkligen inte - få en generell eller kollektiv behandling. Ålder, boendeform eller huvudman får inte påverka. Du har alltid rätt till en individuell bedömning, och vård måste alltid utgå från individens behov. Allt annat är oacceptabelt.

Här måste Socialstyrelsen bli ännu tydligare i sina direktiv kring individens rätt till enskild bedömning. Om inte direktiven följs och efterlevs måste lagen skärpas. Läkarnärvaron i äldreomsorgen måste helt klart bli bättre och tydligare.

Den andra delen handlar om att vi måste skapa bättre möjligheter för en sammanhållen äldreomsorg. I dag styrs äldreomsorgen av både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det är två lagstiftningar som ofta innebär dubbeldokumentation och svårigheter att skapa en sammanhållen vård med den äldres behov i fokus. Det skapar även svårigheter att använda personal på ett effektivt sätt.

Eftersom den äldre väldigt ofta har insatser enligt båda lagstiftningarna anser vi att dessa lagar bör ses över för att vi ska kunna skapa en enhetlig vård och omsorg för den äldre som kan både ta hänsyn till omsorgsbehovet och stärka de medicinska inslagen. Därför välkomnar jag regeringens förslag om att tillsätta en utredning om en äldreomsorgslag, ett förslag som vi i Centerpartiet har drivit sedan ett par år tillbaka och som nu har hörsammats av regeringen.

Den sista delen, där jag ser enormt stora förbättringsmöjligheter, gäller demensvården och anhörigstödet. Ungefär 130 000-150 000 personer lider av en demenssjukdom. 10 000 av dem är under 65 år. Tillsammans med anhöriga berörs närmare 1 miljon människor. På detta område behöver vi göra mer.

Demens är verkligen en sjukdom som inte bara drabbar individen i sig, utan den drabbar hela familjen och anhöriga. Därför vill vi i Centerpartiet se ett förbättrat och sammanhållet anhörigstöd som ger kommunerna och Försäkringskassan fler verktyg att säkerställa lika möjligheter för kvinnor och män. Vi anser även att en nationell strategi för anhöriga som vårdar närstående äldre bör tas fram skyndsamt.

Jag vill yrka bifall till reservation nummer 25, som handlar om just anhörigstöd. Jag står naturligtvis bakom Centerpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till denna.

Fru talman! Alla människor ska mötas med trygghet, omsorg och värdighet. Ett land som anser sig ha råd med skatteavdrag för städning i hemmet för friska personer i arbetsför ålder måste även ha råd med en bra och värdig äldreomsorg.

Äldreomsorgen har varit på svältkur relativt länge och blev faktiskt en dödsfälla för väldigt många äldre äldre. Det borde fler ha förstått.

Bland dem som bodde på särskilt boende 2017 var 78 procent 80 år eller äldre och sköra personer. Många var dementa, hade alzheimer och hade väldigt lite motståndskraft över huvud taget. De blev väldigt lätt offer för ett farligt virus i en äldreomsorg som inte var rustad utan snarare nedrustad.

Men nu har de flesta i särskilt boende blivit vaccinerande, och det är en väldig befrielse för dem, för deras anhöriga och för alla andra.

Coronaepidemin har på ett mycket tydligt sätt blottat den svenska välfärdens brister. Ett tydligt exempel på det tycker vi är den fragmenterade äldreomsorgen, som präglats av otrygga anställningar, låga löner, låg personaltäthet och i vissa fall också låg utbildningsnivå. Därför är det hög tid att rusta upp äldreomsorgen. Det anser vi alla i den här salen. Det är ett plus, tycker jag.

Jag hoppas att det blir långsiktiga satsningar, så att det inte blir något slags äldreprojekt i tre år. Detta måste vi satsa på väldigt länge, för att inte säga alltid. Äldre kommer alltid att finnas.

År av skattesänkningar har dränerat välfärden på resurser, anser vi. Nedskärningar och privatiseringar har lett till en underdimensionerad sjukvård och äldreomsorg med brist på personal, utrustning och skyddskläder. Det kunde vi också se under pandemins inledande skede: I ungefär en månad fanns det inte skyddsutrustning för dem som jobbade där. Det är väldigt allvarligt och har förstås gjort att fler har blivit smittade, förutom att det totalt har varit ett allvarligt smittläge.

Inom hemtjänsten är bemanningen låg, antalet timvikarier högt och personalomsättningen hög. Det är en kombo som under coronakrisen fått förödande konsekvenser.

Fru talman! Var fjärde som jobbar inom den kommunala äldreomsorgen är tillfälligt anställd, och var femte är timanställd. Värst är det i Stockholmsregionen. I Stockholm har det varit ungefär 40 procent inom kommunala boenden som är just timanställda. Det är förstås extremt.

Det är först när covid-19 kommit in i äldreomsorgen som det har blivit en satsning. Det tycker jag är tragiskt. Detta kanske vi alla skulle ha hjälpts åt med, tycker jag. Vi har tittat ned. Vi har sagt samma saker i den här salen, fru talman. Vi har sagt att sju av tio undersköterskor i äldreomsorgen enligt en stor undersökning upplever att bemanningen är otillräcklig varje vecka. 42 procent av dem anser att bemanningen är så låg att den utgör en risk för äldre minst någon dag per vecka. Detta var före covid-19. Då förstår man ungefär vad som hände sedan.

Man har också gjort en annan stor mätning i Norden - Danmark, Finland, Norge och Sverige - och tittat på hemtjänstpersonal mellan år 2005 och 2015. I den stora jämförelsen är vi absolut sämst i klassen. Där kan man se att Sverige ligger väldigt lågt när det gäller hur psykiskt och fysiskt tungt personalen upplever sitt arbete. Vi har alltså problem inom äldreomsorgen.

I Coronakommissionen sas det att detta är regeringens ansvar. Det är förstås regeringens ansvar. Regeringen styr riket. Denna regering tillsattes ungefär ett år innan pandemin slog till. Innan dess hade vi en regering med S och MP, där Vänsterpartiet var den man förhandlade med, så att säga. Innan dess satt Alliansen i åtta år, 2006-2014. Jag tycker att de, fru talman, hade ett väldigt stort fokus på skattesänkningar och nedskärningar inom välfärden.

Jag måste nog säga att vi alla är ansvariga.

För cirka en och en halv månad sedan presenterade Vänstern i finansutskottet ett utskottsinitiativ om att stärka äldreomsorgen. Jag måste också säga att regeringen, tillsammans med sina stödpartier och kompisar Centern och Liberalerna, har lagt in pengar i äldreomsorgen. Vi tyckte att det behövdes mer, och vi tyckte att det var aktuellt att göra det nu och inte vänta. När det gäller utskottsinitiativet krokade vi arm med Moderaterna och Kristdemokraterna, och efter en lång diskussion kom vi fram till vissa byggstenar i detta. Vi ska jobba med att avhjälpa de strukturella bristerna, som varit kända under en längre tid. Det handlar om den medicinska kompetensen, som många har lyft här, som vi måste göra någonting åt. Det handlar om att minska timanställningarna - det är ett måste - och om att öka personalkontinuiteten.

Vänsterpartiet tycker också - det fick vi inte med oss M och KD på - att vi ska försöka göra upp med det marknadstänk som alltför länge har dominerat omsorgen om våra äldre. Att försöka minska kostnader och jaga pengar inom äldreomsorgen är helt enkelt ingen framkomlig väg.

Det är mest kvinnor som jobbar inom äldreomsorgen, fru talman. 87 procent av dem som är anställda är kvinnor. De har en tuff arbetsmiljö när det handlar om belastning och stress. Många tvingas jobba delade turer. Det är helt otroligt med ett långt obetalt uppehåll mitt på dagen. Det är inte många som skulle acceptera det. Detta har förstås påverkat de äldre.

Vad vill vi då satsa på? Jo, trygga och fasta anställningar på heltid är en självklarhet. Det ska vara utbildade undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor på heltid, inte på någon konstig deltid. Det ska vara en ökad personaltäthet och en satsning på fortbildning. Det har vi pratat om, och det måste vara något kontinuerligt, inte bara något som vi går in i nu för att det är aktuellt i och med pandemin, så att säga.

Det handlar förstås också om medicinsk kompetens, som jag återkommer till. Det är otroligt viktigt. Det här är väldigt sjuka och sköra personer. Självklart ska det finnas medicinsk kompetens. Det ska finnas läkare, hur det nu blir med dem, om de kommer att vara kommunalt anställda eller listade på vårdcentraler och så vidare.

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer om ska det finnas sjuksköterskor med ett särskilt medicinskt ansvar: medicinskt ansvariga sjuksköterskor. Vi i Vänsterpartiet anser att just den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har en väldigt viktig roll i att kolla detta med säkerhet och kvalitet. Vi tycker att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS, ska ha befogenhet att inspektera kommunala och privata vårdgivare. Därför lyfter jag reservation nummer 9.

Fru talman! För att inte glömma det ska jag säga att Kristdemokraterna naturligtvis står bakom samtliga egna förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 10 samt till förslaget om de två tillkännagivandena.

Fru talman! Jag skulle kunna börja med att räkna upp allt som Kristdemokraterna vill med äldreomsorgen. Jag skulle kunna säga: Vi vill ha 2 000 nya sjuksköterskor. Vi vill ha MAR. Vi vill ta bort förbudet att anställa läkare kommunalt. Vi vill ha trygghetsboenden.

Men, fru talman, jag ska inte göra det. Jag ska börja där vi måste börja när vi har en äldredebatt.

För mig som kristdemokrat är det viktigt att börja i rätt ände, det vill säga med den äldre och dennes önskningar och behov. Utgångspunkten för all äldrepolitik måste vara hur den äldre på bästa sätt kan skapa sitt liv. Utifrån den äldres vilja och behov ska resurser ställas till förfogande. För att den äldre ska få det så bra som möjligt utifrån egna villkor behövs personal och fastigheter. Men det är värt att komma ihåg prioriteringen: den äldre, personalen, fastigheter. Den äldre är målet, och personal och fastigheter är medel för att nå det.

I dag finns två dominerande möjligheter för den äldre att få hjälp: hemtjänst och särskilt boende. Båda är i rätt sammanhang alldeles utmärkta, men rimligen borde det vara alla politikers ansvar att erbjuda fler alternativ.

Vi föreslår en kraftig utbyggnad av så kallade trygghetsboenden, en form av boende dit äldre kan flytta när det egna huset blir för stort eller när lägenheten blir för stor eller om man känner sig ensam eller har blivit änka eller änkling. I trygghetsboendena finns det gemensamhetsutrymmen och tillgång till hjälp av olika slag. Och om behoven ökar kan man få mer hjälp. Sedan menar vi att den som fyllt 85 rimligen ska ha rätt att begära ett boende med stöd utan biståndsbedömning.

I dessa pandemitider har frågor om äldreomsorgen tagit stor plats i den allmänna debatten, inte minst när det blivit uppenbart att äldreomsorgen lider av stora strukturella problem. Det handlar till exempel om brist på skyddsutrustning, för många timanställda och delade turer. Här är det på sin plats att tacka en majoritet i utskottet för att man ställt sig bakom tillkännagivandet om att kontinuitet inom äldreomsorgen är viktigt.

Chefer har orimligt många medarbetare. Det finns för lite läkarresurser och för få sjuksköterskor. Rent allmänt finns det för lite personal med relevant utbildning. Just bristen på medicinsk kompetens är särskilt allvarlig, då den utgör en direkt fara för den äldre. Sjuksköterskan är den medicinska kompetens som allra först måste utökas. Antalet sjuksköterskor i äldreomsorgen är alldeles för lågt. Vi avsätter medel för 2 000 nya sjuksköterskor. Även rätten för kommuner att kunna anställa läkare måste införas för dem som så önskar.

Både IVO och Coronakommissionen fastslår att de strukturella bristerna har varit starkt bidragande till att covid-19 har slagit så hårt mot just äldre inom hemtjänst och särskilda boenden.

Fru talman! Det är väl känt att regeringen vid sitt tillträde efter valet 2014 förpassade Äldreutredningen om strukturella brister i äldreomsorgen till ett bergrum någonstans. Må vara att en tillträdande regering inte vill fullfölja en tidigare regerings utredningar - det har hänt förr, och det kommer att hända igen. Det som är häpnadsväckande, och det är här regeringen förtjänar kritik, är att man inte satte igång ett eget arbete för att komma bort från de strukturella bristerna. Genom detta har svensk äldreomsorg tappat drygt sex år.

Man får då fråga sig om detta är ett enskilt misstag. Svaret är tyvärr nej. I Riksrevisionens rapport om statens styrning av äldreomsorgen slås fast att den av alliansregeringen tillsatta äldresatsningen 2010-2014 i de positiva delarna inte har förvaltats väl av nuvarande regering.

Det känns alltså som ett återkommande tema: Det är viktigare att inte ta till vara alliansregeringens goda arbete än att värna den äldre och dennes rätt till god omsorg. Härmed inte sagt att regeringen vill illa eller gör allting fel. Det finns många exempel där regeringen agerat på rätt sätt, och då har de också fått vårt stöd. Men även om man är på rätt väg blir det inte alltid tillräckligt. Det kanske inte är så underligt när äldreomsorgen konkurrerar med så viktiga saker som elcykelsubventioner och familjeveckor.

Fru talman! Nu finns det dock en möjlighet för regeringspartierna och övriga i januariöverenskommelsen att ta ansvar för att på riktigt och långsiktigt förbättra äldreomsorgens strukturella brister. Vi i kammaren kommer att få möjlighet att rösta om ytterligare drygt 4 miljarder till äldreomsorgen efter förslag från KD, M och V. Det kommer att göra skillnad.

Fru talman! Det finns en förfärlig syn på äldre. Att så många äldre har dött i förtid på grund av covid-19 har många gånger bemötts med inställningen att de skulle snart ha dött ändå. Vad är det för syn på medmänniskor? Visst, vi ska alla dö, men rimligen är den äldres liv lika viktigt som alla andras.

Detta tankesätt är ett tecken på att äldre inte ses som lika viktiga som de yngre. Det kan i slutändan sluta i ett utilitaristiskt synsätt, det vill säga att människan bedöms efter sina egenskaper och till vilken nytta hon kan vara. Ett samhälle där människans värde bedöms utifrån något annat än att hon just är människa blir ett omänskligt samhälle. Här har vi alla ett gemensamt ansvar att vidmakthålla allas lika, unika och okränkbara värde.

Fru talman! I höstas fick jag förmånen att träffa äldreomsorgspersonal som jobbar i hemtjänsten och på äldreboende. Personalen berättade för mig hur svårt det var att i början inte ha skyddsutrustning eller tillräckligt bra rutiner. Det fanns många timanställda sedan tidigare men också för att personalen skulle vara hemma vid minsta symtom.

Personalen berättade om stressen, pressen och minutstyrda scheman och om att ta på och av sig skyddsutrustning ute i trapphusen. Inte en endaste minut lades till trots att man redan hade ett pressat tidsschema.

Personalen berättade om oron för att bli smittad, för att smitta någon av de äldre eller för att ta med sig smittan hem till sina egna anhöriga eftersom det inte fanns någon skyddsutrustning. Man visste inte tillräckligt, och cheferna hade alltför många att ta ansvar för.

Det var en arbetsmiljö som inte var okej. Det var en oerhörd stress för dem som jobbade där och otroligt tufft och oroligt. De gillade att höra att vi satsade på äldreomsorgen, men för att lyckas med det måste vi också satsa på personalen.

Fru talman! Jag tänkte därför ställa samma fråga till Kristdemokraternas Michael Anefur som jag gjorde till Moderaterna. Hur pratar Kristdemokraterna med sina kommunpolitiker så att satsningar på äldreomsorgen kommer att förstärka och förbättra äldreomsorgen? Vad kommer Kristdemokraterna att göra för att se till att äldreomsorgens satsningar inte går till skattesänkningar, privatiseringar eller andra projekt där Kristdemokraterna är med och styr?

Fru talman! Tack för frågan, Ann-Christin Ahlberg! Jag ska gå direkt på de riktiga frågorna och svara på dem. Det som handlade om resurser och bättre arbetsvillkor kände jag att vi var väldigt överens om.

Jag tycker faktiskt att ledamoten gör lite konstiga reflektioner här. Jag har inte sett någon kommun, som är kristdemokratiskt ledd i varje fall, som skulle använda pengarna till skattesänkningar. Jag är övertygad om att pengarna i de allra, allra flesta kommuner i Sverige går till äldreomsorgen. Tidigare i förmiddags kom vi överens om att vi skulle kolla detta riktigt.

Ann-Christin Ahlberg säger "privatiseringar" som om det skulle vara något oerhört fult. Jag tycker inte det, naturligtvis. Det viktiga är vilken omsorg och vilken välfärd vi får ut av de pengar vi satsar; det kan vara kommunalt eller privat. Det är inte väsentligt egentligen, utan det väsentliga är vad vi får ut av pengarna.

Därför tycker jag att ledamotens fråga blir lite försåtlig på så sätt att man talar om privatisering på ett sätt så att omgivningen ska uppfatta att det är negativt. Det behöver det inte alls vara. Det finns privata utförare som har varit urusla. Och så finns det finns privata utförare som är helt fenomenala, precis som det finns kommunala som är dåliga och kommunala som är fantastiska.

Det är inte driftsformen som är viktig utan resultatet. Därför blir det försåtligt att tala om privatisering så att vi ska uppfatta det som något negativt. Jag gör inte det. Jag delar inte den uppfattningen.

Fru talman! Jag uppskattar att jag ändå fick ett svar från Kristdemokraternas representant här i kammaren, till skillnad från vad jag fick tidigare från Moderaterna.

Jag undrar också om inte även Michael Anefur har hört och fått signaler om att man inte tänker använda sig av de pengar som nu riktas till äldreomsorgen, något som vi socialdemokrater är oerhört oroliga över. Vår bild är ju inte att äldreomsorgen har allt den behöver. Den behöver både utvecklas och få mer resurser, för det förtjänar våra äldre.

Valfriheten kan vi diskutera på många olika sätt. För mig handlar det inte om vilken som äger äldreboendet. För mig är det vad den äldre vill välja att få på sitt äldreboende.

Fru talman! Michael Anefur redogjorde i sitt anförande för att regeringen slängde utredningen. Men regeringen satsade redan 2014 i samband med maktskiftet pengar på äldreomsorgen. Nu satsar vi stora pengar på hela välfärdssektorn och till Äldreomsorgslyftet med mera. Men nu i opposition vill Kristdemokraterna satsa pengar. Under de åtta år som Kristdemokraterna var med och styrde i alliansregeringen blev det inte satsningar på äldreomsorgen utan i stället var det stora skattesänkningar som gavs prioritet. Då sjönk bemanningen i hela välfärdssektorn.

Fru talman! Går det att lita på de satsningar som ledamoten tar upp?

Fru talman! Återigen hamnar vi i en försåtlig fråga. Jag sa att utredningen hade till uppgift att titta på de strukturella felen i äldreomsorgen. Jag förstår att man i regeringen sa att man inte ville fortsätta med utredningen, men man borde ha satt något i dess ställe. Ledamotens svar på detta var att äldreomsorgen fick mer pengar. Men det var inte vad utredningen handlade om utan om hur vi kommer åt de strukturella problemen. Där menar jag på allvar att vi har tappat sex år.

Nu är regeringen på g. Nu säger regeringen att man vill satsa på de strukturella problemen. Det visste vi för sex år sedan. Tyvärr får jag säga att regeringen i det avseendet inte har gjort särskilt mycket.

När det gäller alliansregeringens mandatperioder fanns mycket som var bra även för äldreomsorgen. Jag ska erkänna att jag inte kan alla siffrorna i huvudet, men jag tror inte att ledamoten Ahlberg heller kan det. Det handlar mer om mantrat att under allianstiden gick allt utför, och när den här regeringen tog vid blev allt bra. Ingen av de beskrivningarna är riktigt sanna.

För att vi ska få en äldreomsorg som kommer att fungera framöver ska vi inte bara förhålla oss till det som har varit. Vårt gemensamma arbete i socialutskottet är ett föredöme i mycket, och jag hoppas att vi kan fortsätta att i god demokratisk ordning vara oöverens i vissa saker. Av dagens debatter vet vi att vi i själen är överens om att äldreomsorgen behöver mer resurser och att de strukturella problemen behöver hanteras. Vi utgår från att den äldre ska ha det så bra som möjligt. Om det kan vi vara överens.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6. Vi står naturligtvis bakom våra övriga reservationer och tillkännagivandena.

Jag ska försöka att inte upprepa för mycket av det som har sagts i alla de tidigare debatter jag har deltagit i under året. Äldreomsorgen och äldrefrågorna har verkligen kommit i fokus. Vi diskuterar nu bara en del av det paket som jag tror alla partier har gått in med på området. Det handlar om årsrika människors möjligheter att fortsätta att arbeta, att välja boende och så vidare.

Pandemin har verkligen uppmärksammat de brister som finns i äldreomsorgen sedan Ädelreformen 1992. Det som var positivt var att Ädelreformen satte fokus på att individerna skulle ha ett bra boende under hela livsresan. Det är därför vård- och omsorgsboenden har skapats - särskilda boenden, som det heter i lagstiftningen. Där har vi nått framgång, och många fler boenden måste byggas. Människor får på många håll i landet vänta för länge i hemmet, och vi måste stimulera byggandet.

Ädelreformen var tydlig med att ålderdomen inte skulle medikaliseras. Det trumpetades ut. Reformen innebar att människor inte längre behövde ligga i tolvbäddsrum i långvården. De förpassades inte heller till sjukhem där de också delade rum och var isolerade. Nu skulle de leva ett så normalt liv som möjligt, och då fick vi vård- och omsorgsboendena.

Men i kommunerna förstod man inte vilket sjukvårdsansvar man tog på sig, och det är de bristerna som har blivit så tydliga. Vi har påpekat bristerna, och man har välvilligt nickat ja till det vi har sagt. Men det har varit något av välviljans hyckleri, och det har inte blivit verklighet av välviljan.

Nu tror jag att det som har uppmärksammats gör att alla generationer inser att vi också måste satsa på den årsrika generationen. Nu kommer det att bli en äldreomsorgslag. Fast jag kliar mig lite i huvudet; vem är äldre, vem kommer att omfattas av lagen?

I EU finns många länder där man anser att man är äldre från 50 års ålder. I Sverige ser nog de flesta 70 års ålder, som Folkhälsomyndigheten gick ut med i samband med att pandemin gick igång, som något slags gräns. Jag hoppas då att när Socialstyrelsen i utredningen ska formulera vilka som är äldre inte väljer kronologisk ålder utan kommer att se till vilka behov som ska tillgodoses när man kommer upp i åren. Det är fråga om individuella behov som kan se olika ut. Jag hoppas att man inte exkluderar de 50-åringar som faktiskt drabbas av demens. De får inte ramla utanför lagstiftningen, om de behöver ett boende.

Det här är inget lätt område att arbeta med. Vi måste kompetenshöja och rusta alla som arbetar här att möta de komplicerade frågorna och situationerna. De finns i hemtjänsten och i hemsjukvården. Hemsjukvård kommer att öka raskt med möjligheter till ny teknik. Jag har varit inne på denna fråga i en tidigare debatt under riksdagsåret.

Det krävs alltså en kompetenshöjning hos läkarna. Geriatriken måste få en tydlig plats i utbildning och fortbildning. Det behövs fler sjuksköterskor inom äldreomsorgen, för att inte tala om undersköterskorna. De är en mycket viktig grupp i sjukvården och i omsorgerna.

Sedan får vi inte glömma de anhöriga. De anhöriga sköter en stor del av äldreomsorgen, och de måste inbegripas i de team som finns runt en patient.

Det handlar också om att ge livskvalitet. Titta på vad som hände med besöksförbudet på boendena! Jag är just nu delaktig i en studie om katter i boendena. Det har visat sig i uppföljningen hur betydelsefullt det var för de boende som inte fick träffa make eller maka att det åtminstone fanns en katt i boendet att klappa och krama när de led brist på kramar.

Jag vill avsluta med att säga att det här inte är några enkla jobb. Vi måste satsa så att personal, läkare, sjuksköterskor - allihop - och anhöriga har den kunskap som behövs för att huvudpersonen, den årsrika äldreomsorgstagaren, äldrehemsjukvårdstagaren och så vidare, får det den behöver.

Nu upprepar jag mig: Man måste våga vilja leva livet hela livsresan.

Fru talman! Mycket bra har redan sagts. Problemet när man kommer sist i debatten är att tillföra någonting. Jag vill utgå från ett nyckelord, som jag tror är ett viktigt ord att ta till vara i det fortsatta arbetet: stolthet.

Vägen till en äldreomsorg som vi alla i den här kammaren kan vara stolta över går genom personal som varje dag går till jobbet med en känsla av stolthet. Jag tänker på en stolthet som bygger på att varje medarbetare ska kunna ge omsorg och vård med värdighet, omtanke om och dialog med de äldre. Det är en stolthet som bygger på att det finns tillit till medarbetarnas professionalism i det yrke de har valt, en tillit till att man skapar ett värde för dem man är till för och en tillit till att medarbetaren kan läsa in och möta individuella behov hos de årsrika personer som man möter inom äldreomsorgen. Det ska inte vara som i dag då mycket av omsorgen präglas av kontroll, ohållbara minutscheman och stress.

Jag tänker också på en stolthet som gör att unga, som står inför att välja utbildning på gymnasiet, väljer att utbilda sig inom vård och omsorg utifrån en strävan att en dag själva kunna gå till jobbet och känna en sådan stolthet som jag just beskrev.

I dag funderar varannan anställd inom äldreomsorgen på att byta yrke. Man går troligtvis inte till jobbet med stolthet utan med en klump i magen. Kommer jag att hinna med? Kan jag möta det där önskemålet eller behovet hos den äldre, eller kommer det att göra att mitt schema spricker så att jag resten av dagen måste springa?

Fru talman! Man kan undra hur vi hamnade här. Hur blev det så att varannan anställd inom äldreomsorgen funderar på att byta yrke? En del skyller på new public management, en del skyller på privatiseringar, en del skyller på underfinansiering, en del skyller på vinster i välfärden, en del skyller på besparingar och en del skyller på stelbenta offentliga förvaltningar. I dag skyller en del också på en nedlagd offentlig utredning, vilket vi har hört tidigare i den här debatten.

Sanningen finns kanske inom allt det som jag nyss nämnt. Min bild är att en del medarbetare inom såväl kommunala och privata som enskilda verksamheter går till jobbet med stolthet och att en del går med den beskrivna klumpen i magen. Det går inte att hitta en tydlig bild, i alla fall inte när jag tittar ut över vårt land.

För att nå en äldreomsorg att vara stolt över i hela landet behöver vi hitta lösningar för att personalen ska hitta tillbaka till den där stoltheten. I grunden handlar det om hur man organiserar arbetet och vilka villkor man sätter upp. Är nyckeln att vi i den här kammaren detaljstyr? Nej, det tror inte jag och Miljöpartiet. Vi tror på att ge den lokala nivån makten och redskapen för att utveckla nya metoder, kanske nya arbetstidsmodeller och nya styrmodeller. De ska gärna vara baserade på tillit.

Därför är jag stolt över att regeringen satsar på äldreomsorgen. Som en del av satsningen återfinns en återhämtningsbonus för personal inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen. Denna bonus är ett långsiktigt tillskott till kommuner och regioner och bygger inte på detaljstyrning från departementen eller riksdagen. Den bygger på en dialog där man kan söka medel för att utveckla det lokala arbetet, till exempel metoder och tillitsstyrning. Den satsningen kommer såklart inte att lösa alla problem och utmaningar som finns. Men jag är övertygad om att den kommer att bidra.

Som också har nämnts tidigare har pandemin lett till den stora skillnaden att äldre och äldres livsvillkor har hamnat högst upp på den politiska dagordningen. Jag har försökt beskriva hur vi med hjälp av stolthet hos den enskilda medarbetaren ska hitta en väg tillbaka till värdighet och ökad kvalitet inom äldreomsorgen.

Jag vill passa på att lyfta upp reservation nummer 10.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)