2021 års redogörelse för bolag med statligt ägande

Fru talman! Sverige är i behov av ett vitalt näringsliv. Det är grunden för tillväxt, jobb och utveckling. Därför är det nödvändigt att det ingår i uppdraget för våra myndigheter i landet att se till utvecklingen och föreslå hållbara vägar framåt som är lösningsfokuserade.

Att statliga företag och privata företag konkurrerar på lika villkor är en förutsättning för att hela det svenska näringslivet ska stärkas och fortsätta att utvecklas. Därför är det viktigt att följa med i tiden och att ägaren hela tiden ställer sig frågan om just ägande i statlig regi ger det bästa resultatet.

Det bästa för landet vore om det statliga ägandet av företag skulle minska från dagens 46 helägda och delägda bolag. Vi måste se över innehavet av statliga bolag och med stor varsamhet och ansvarsfullhet avveckla statliga bolag samtidigt som stor hänsyn tas till att skattebetalarnas värde ska värnas. Moderaterna söker mer diskussion kring våra statligt ägda bolag gällande näringsfrågor. Detta gäller givetvis inte de bolag som har ett särskilt samhällsuppdrag eller är av strategisk och säkerhetspolitisk vikt.

Fru talman! Vi kan konstatera att det finns brister gällande styrning och ledning av statliga bolag. Riksrevisionen har granskat regeringens styrning av de statliga bolagen och funnit stora brister i att hållbarhetsanalyser inte görs kontinuerligt eller systematiskt, vilket är av stor vikt. När vi arbetar mot ett fossilfritt samhälle måste även alla statliga bolag ta sitt ansvar.

Staten är en stor ägare och kommer att fortsätta att vara det under överskådlig tid. Det ställer höga krav på tydliga principer, klok styrning och ansvarstagande. De statliga bolagen ska ha fokus på att skapa långsiktiga värden, och staten ska vara en aktiv, professionell och ansvarsfull ägare, särskilt i de bolag som har just ett samhällsuppdrag.

Det innebär också att på marknader där statliga bolag verkar ska de ha ett ägarperspektiv som möjliggör rättvisa villkor gentemot andra aktörer. Ett tydligt exempel på hur det inte ska fungera var när statliga Systembolaget gick ut med annons som politiskt påverkade mot gårdsförsäljning. Staten som aktiv och ansvarsfull ägare bör vara tydlig mot de statligt ägda bolagen med att de inte ska ägna sig åt politisk opinionsbildning.

Den statliga bolagsportföljen består, som jag tidigare nämnt, av 46 bolag inom olika sektorer i vårt näringsliv. Flest statliga bolag hittar vi inom basindustri och energi. I dag verkar de flesta av bolagen på affärsmässiga grunder på fullt konkurrensutsatta marknader.

Herr talman! En stor och viktig fråga just nu är elpriserna, och här har svenska Vattenfall en stor roll att spela. Vi ser hur de är med och bygger kärnkraft på andra sidan Östersjön, i Estland. Vi moderater ser gärna att de kan ha samma uppdrag i Sverige.

Det är tydligt att det går en skiljelinje i svensk politik mellan dem som menar att det är angeläget att Sverige har tillgång till fossilfri basenergi alla dygnets timmar året om för att landet ska kunna utvecklas och få tillväxt och dem som inte menar det. Att ta bort fungerande elproduktion, så som skett med Ringhals 1 och 2, i en tid då Sverige behöver öka, inte minska, elproduktionen och när det kommer att behövas mer än dubbelt så mycket el framöver är fel väg framåt.

Det som byggts upp i vårt land med vattenkraft och kärnkraft från söder till norr på strategiska platser för att förse vårt land med el dygnet runt har gått förlorat i södra Sverige med den rödgröna regeringen, vilket nu också påverkar landet totalt då norra Sverige behöver sin elproduktion för utveckling och tillväxt.

Herr talman! Vi har en annan stor marknad där vi hittar både statligt ägda bolag och privatägda: gruvnäringen. Det är en stor och viktig marknad för ett exportberoende land, inte minst för att vi i vårt land kan vara självförsörjande när det gäller sällsynta bergartsmetaller då Sverige är ett av EU:s länder med störst tillgång.

Vårt land har under lång tid legat i topp inom gruvnäringen, men nu har vi tappat i rankningen på grund av långa ledtider och stort regelkrångel, som regeringen inte tagit tag i. Om vi ska upp i toppen igen som en betydande gruvnation måste regeringen ta sitt ansvar och se över regelkrånglet och de orimligt långa ledtiderna.

Som exempel kan nämnas Kallakgruvan i Jokkmokk, ett ärende som har legat på regeringens bord i fem år. Det är orimligt. Fäbolidens guldgruva i min hemkommun Lycksele har kämpat med alla krångliga regler, och ärendet ska i februari upp i domstol för avgörande. Det är inte klokt att små investerare ska ligga ute med kostnader utan intäkter på grund av att regeringen har för krångliga regler och för långa ledtider. Det är inte rimligt.

Ett flertal av de statliga bolagen har under de senaste åren fått stora statliga ekonomiska bidrag för att klara den pandemi vi befinner oss i. Listan kan göras lång. Det skapar en oro på marknaden när stora statliga bolag inte kan uppfylla uppsatta mål och staten måste gå in med extra tillskott till sina egna bolag medan privata bolag som verkar på samma marknad måste hantera sin ekonomi på egen hand.

Moderaterna vill att staten på sikt avyttrar sitt ägande i flera bolag som inte har ett tydligt samhällsuppdrag. Fram till dess måste dock statligt ägda företag ha en god styrning av verksamheten.

Riksrevisionen konstaterar att staten har som ambition att vara en aktiv och professionell ägare avseende hållbarhet. Det är bra, men det gäller också att omsätta den strävan i konkret handling. Här finns mer att göra.

Statligt ägande behöver granskas mer systematiskt och återkommande än vad som är fallet i dag.

Riksrevisionens granskning visar också att det tydligare bör framgår vilka internationella riktlinjer som gäller för bolagen. I dag finns utrymme för tolkning som skapar otydlighet.

Till sist vill jag för Moderaternas räkning understryka det Riksrevisionen framfört om att informationen till riksdagen behöver förbättras så att den även inkluderar information som tydligt anger hur den statliga styrningen sker och hur långt regeringen kommit med att balansera en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling i statens bolagsägande.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till Moderaternas reservation, nummer 5.

Herr talman! Vi debatterar i dag näringsutskottets betänkande som rör förslag och skrivelser om statliga bolag.

Det är flera viktiga svenska samhällsfunktioner som bedrivs i bolagsform med staten som hel- eller delägare och där bolagen generellt verkar på en konkurrensutsatt marknad. Sverigedemokraterna är positivt inställda till ett fortsatt statligt engagemang i bolagsform som ger ett inflytande från det allmänna.

I vissa fall förvaltar statliga bolag naturresurser inom landet, och ägandet garanterar att dessa kommer Sveriges alla medborgare till gagn.

Vi ser inte utförsäljning av statens bolag som ett ideologiskt självändamål. Tvärtom stärker det statliga engagemanget ofta viktiga och centrala samhällsfunktioner i Sverige.

Dock finns det statliga innehav som under vissa omständigheter skulle kunna reduceras eller helt slopas eftersom man inte kan motivera att ägandet är till nytta för medborgarna. Här är vår grunduppfattning att staten på sikt bör avyttra sitt ägande i bolag som inte har särskilda samhällsuppdrag eller är av strategisk och säkerhetspolitisk vikt.

Ett gott exempel på detta är statens innehav i Telia Company. Telekomverksamhet är inte en kärnverksamhet som staten bör syssla med, framför allt inte då man verkar på en avreglerad och välfungerande marknad. Ägandet problematiseras även av att Telia för några år sedan köpte Bonnier Broadcasting, vilket innebär att staten via sitt dominerande innehav i Telia blir ägare av annan marksänd tv utöver kontrollen över public service. Det utövas i dag ingen politisk styrning över detta, men det är ändå ingen önskvärd situation.

Det är uppenbart att Telias styrelse har valt en riktning som inte ligger i linje med statens långsiktiga intressen: att vara en dominerande aktör på mediemarknaden. Vår ingång är därför att bolaget bör delas upp utifrån samhällsviktig infrastruktur respektive telekomverksamhet.

Det är inte riksdagens uppdrag att bedöma det rent affärsmässiga handlandet, och vi bör ha full respekt för att Telias styrelse ansåg att förvärvet av just Bonnier Broadcasting var en god affär på sikt och rätt strategi framåt för bolaget. Det är dock riksdagens uppdrag att ta ansvar för demokratin och att en sund konkurrens råder i Sverige och att säkerställa att staten har kontroll över just samhällsviktig infrastruktur.

Vår uppfattning är därför att staten, som den dominerande ägaren i bolaget, ska verka för en uppdelning mellan just telekomverksamheten och den samhällsviktiga infrastrukturen. Där borde ingången vara att stärka ägandet i den senare delen men att på sikt helt avyttra ägandet i telekomverksamheten.

Herr talman! Något annat som är högst aktuellt i dessa dagar är frågor om vår elförsörjning, där elpriset har rusat till nivåer som nog ingen hade trott var möjliga om man hade frågat för ett år sedan. Det är något som plågar många hushåll och som slår direkt mot näringslivets konkurrenskraft.

En högst bidragande orsak till detta är de forcerade nedläggningarna av svenska kärnkraftsreaktorer i södra Sverige, där en redan ansträngd effektbalans blivit helt ohållbar och där det nu är fossila kraftkällor som naturgas och kolkraft som sätter elpriset i de två södra elprisområdena. Det är en utveckling som Sverigedemokraterna tyvärr befarat och som vi återkommande har lyft upp i denna kammare.

För två år sedan debatterades Sverigedemokraternas förslag att ge Vattenfall i ägardirektiv att driva Ringhals 1 och 2 vidare, vilket fick stöd av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som anslöt sig. Tyvärr föll det i voteringen med endast ett mandats övervikt. I debatten ställde jag frågan till den ledamot som företrädde Socialdemokraterna varför man inte ville använda sig av möjligheten att drifttidsförlänga de två reaktorerna och fick då svaret: "Vi tycker att det är viktigare att satsa pengar på välfärden eller polisen, i stället för att klamra sig fast vid gammal smutsig teknik."

Socialdemokraterna tycker alltså att beroendet av fossila kraftkällor som naturgas och kolkraft är bättre än att satsa på kärnkraft, som man till skillnad från naturgas och kolkraft anser vara "gammal smutsig teknik".

I spåren av dessa nedläggningar kan vi se att det har lett till så höga elpriser att vissa hushåll får större elräkningar än vad de har inkomster på månadsbasis. Detta är något som staten tjänar mångmiljardbelopp på då momsintäkterna skenar med de höga elpriserna. Man undrar, herr talman, om det var dessa pengar som Socialdemokraterna avsåg att satsa på välfärden eller polisen.

Nej, vi kan nog, så här två år senare, konstatera att när man tvingas dela ut bidrag till hushållen till följd av de höga och skenande elpriserna är det definitivt ett bevis för att de energipolitiska avvägningarna är ett misslyckande. Det är på tiden att man ger ett tydligt besked till Vattenfall att de inte är förhindrade att vare sig titta på ersättningsreaktorer eller utveckla ny kärnkraftsteknik i Sverige. I dag känner de sig uppenbarligen nödgade att i stället göra detta utomlands.

En annan mer beklämmande del, framför allt med anledning av det säkerhetspolitiska läget, är att staten indirekt genom Vattenfall och utan ingripande från Socialdemokraterna och regeringen sedan lång tid har möjliggjort att köpa in ryskt kärnbränsle från det statligt kontrollerade bolaget Tvel. Ryssland levererar nu för första gången kärnbränsle till väst, vilket är en enorm framgång för Rosatom och för Putin, som länge har försökt komma in på marknaden här. Inom denna bolagskoncern förekommer flera olika verksamhetsgrenar, där just civilt använd kärnkraft återfinns, men man har även en division för framtagande av kärnvapen till Putin för försvarsändamål, vilken nu får ett täckningsbidrag från Sverige och ett svenskt statligt bolag.

Europa och Nordamerika har med oro sett Rosatoms expansiva export av kärnenergi som ett verktyg för Ryssland att öka sin geopolitiska makt. Deras intressen brukar likställas med Rysslands eftersom bolaget befinner sig under den ryska statens styre. Rysslands president bestämmer de strategiska målen för bolaget samt utser direktörer och styrelsemedlemmar.

Ryssland har under flera år nu ägnat sig åt att försämra det säkerhetspolitiska läget gentemot EU, vilket har fått parlamentet att anta en resolution mot Ryssland där det särskilt omnämns att man inte ska göra affärer med dess energibolag Rosatom. Detta har inte snappats upp i Sverige.

EU har även i sin energisäkerhetsstrategi uttalat att EU inte ska försätta sig i en situation där unionen blir beroende av rysk energi och har särskilt pekat på den ryska kärnenergin. Många har pekat på att det geopolitiska läget i vår del av världen, som redan i dag är ansträngt gentemot Ryssland, knappast kommer bli bättre när Ryssland kan vrida av kranen även för kärnenergileveranser.

Detta är ett maktmedel som man rimligtvis inte vill se i händerna på Ryssland och Putin. Den svenska regeringen och riksdagen borde rimligen agera på ett sätt så att Sverige undviker en sådan situation. Därför anser Sverigedemokraterna, som enda parti i denna kammare, att den svenska regeringen borde återkomma till riksdagen med en analys av det säkerhetspolitiska läget utifrån de statliga bolagsaffärer som sker med Ryssland.

Med anledning av detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 28 i betänkandet.

Herr talman! Vi i Centerpartiet står givetvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation 31 under punkt 20 rörande Visit Swedens AB:s uppdrag.

Egentligen var det min kollega Per Schöldberg som skulle ta denna debatt, men han är hemma och är sjuk. Jag vill bara att han ska få kredd för denna text, som han har lagt ned mycket tid och energi på. Jag är en enkel budbärare som bara har kompletterat. Om Per Schöldberg ser denna debatt kan han sträcka på sig i soffan.

Den svenska ekonomin kännetecknas av en mängd olika företagsformer och olika typer av ägande. Staten är en ägaraktör bland många. Den grundläggande struktur som svenskt näringsliv kännetecknas av, en blandekonomi, har tjänat landet väl. Men det ligger naturligtvis i sakens natur att när staten äger, samtidigt som den stiftar lagar och sätter spelregler, måste staten vara noggrann och omdömesgill.

Centerpartiet anser att det inte är en kärnuppgift att staten äger och driver företag men att det i vissa fall kan vara motiverat. Eftersom staten är en stor bolagsägare och kommer att fortsätta att vara det under överskådlig tid är det viktigt att ägaren driver sina företag på ett långsiktigt professionellt, värdeskapande och hållbart sätt. Återigen är det viktigt att påpeka att flera av bolagen dessutom har viktiga samhällsuppdrag där fokus inte bara är ekonomi utan där det även handlar om andra vinster för samhället. Här är det viktigt att de samhälleliga vinsterna tydligt redovisas och är styrande för bolagens verksamhet.

Herr talman! I den omfattande klimatomställning av ekonomin som pågår ska de statliga bolagen vara aktiva i att förverkliga Sveriges åtagande i Agenda 2030. Vi vet att bolagen gärna tar den utmaningen då de ser både klimat- och affärsnytta.

Jag vill betona att Centerpartiet ser att de säkerhetspolitiska aspekterna måste vägas in mycket noggrant i den statliga ägarportföljen. Vår grundsyn är att staten som ägare ska ställa sig frågan om marknaden själv kan lösa den uppgift ett statligt bolag har. Då ska detta prövas. Men Centerpartiet ser inte på statlig försäljning av bolag och heller inte på förvärv enbart utifrån ett ideologiskt perspektiv utan även ett pragmatiskt. Likaväl som vi inte kan utesluta försäljningar kan vi heller inte helt stänga dörren för förvärv eller att nya bolag startas. Allt måste prövas affärsmässigt och med samhälls- och marknadsnytta som ledstjärna, i synnerhet i dessa orostider.

Herr talman! Jag har tre nedslag på specifika verksamheter som jag vill lyfta fram i detta anförande.

Det första är Visit Sweden AB.

Coronaepidemin har påverkat resandet över hela världen, och den utländska turismen har till stor del ersatts av hemmasemestrandet. Detta är bra ur många aspekter, men på sikt är vi övertygade om att människor kommer att vilja resa över landsgränserna igen och upptäcka nya kulturer och miljöer.

Sverige har uppmärksammats i internationell press under 2020 eftersom Sveriges smittbekämpningsmodell har avvikit från många andra länders.

Vi menar att en konsekvens av detta är att Sverige riskerar att tappa i attraktionskraft. Därför är det av vikt att staten via sina egna bolag nu kraftsamlar för att främja bilden av Sverige som ett besöksland igen.

Regeringen bör därför genom sin styrning av Visit Sweden se till att detta blir en prioriterad uppgift. Sveriges attraktionskraft som besöksland bör helst öka och i varje fall bibehållas. Regeringen bör vidare överväga att öka det statliga basanslaget till Visit Sweden för att uppnå en ändamålsenlig och effektiv marknadsföring av Sverige utomlands.

Den globala turismen präglas av hård konkurrens, och andra länder marknadsför sina länder offensivt. Vi vill understryka vikten av att Sverige inte halkar efter i detta avseende, så att vi när pandemin lättar står beredda att ta emot stora mängder besökare.

Jag skulle också vilja gå in på Sveaskog AB. Skogen är oerhört viktig för svensk ekonomi och skapar jobb på landsbygden. I den svenska skogen skapas en kolsänka eftersom vi bara avverkar 75 procent av tillväxten. Men den största nyttan gör skogen då vi kan ersätta fossila produkter och processer med förnybar råvara.

Vi menar att ägande, ansvar och befogenheter går hand i hand. Det som man äger förvaltar och vårdar man också. För oss är äganderätten en grundmurad rättighet och en vägledande princip. Därför anser vi att den svenska skogen även i fortsättningen ska vårdas och brukas enligt principen frihet under ansvar. Samtidigt ser vi att arbetet med att stärka den biologiska mångfalden och hotade arter i skog och mark fortsatt behöver stärkas.

Men för att åstadkomma en ökad uppslutning när det gäller formella avsättningar av skog ska detta huvudsakligen ske genom frivillighet och genom att initiativet till formellt skydd av skog i första hand kommer från markägaren.

Vi menar att ett kostnadseffektivt sätt att skydda mark är att använda statligt ägd produktiv skogsmark, till exempel från Sveaskog, som ersättningsmark när skog ska skyddas.

Herr talman! För oss är det en viktig princip att markägare som tvingas avstå från att bruka sin mark ska få den ersättning som de har rätt till. Ersättningsmark kan därför vara ett attraktivt alternativ för enskilda markägare som vill fortsätta bedriva aktivt skogsbruk. Vi är därför positiva till det förslag om ersättningsmark, det vill säga bytesmark, på 25 000 hektar av Sveaskogs skogsmarker som finns med i den kommande skogspropositionen.

Vidare finns det i denna skogsproposition även ett nytt markförsäljningsprogram för Sveaskog. Någon här inne nämnde att vi i en process i näringsutskottet hade tittat på hur det har gått för det tidigare eller nuvarande Sveaskogsprogrammet när det gäller markförsäljning. Vi i näringsutskottet har sett att det finns brister i Sveaskogs nuvarande samhällsuppdrag om markförsäljning eftersom försäljningarna inte alltid har gynnat glesbygden, vilket var det tänkta syftet. Vi är därför positiva till att Sveaskogs markförsäljningsprogram föreslås ändra inriktning och omfattning genom att det avyttras upp till 60 000 hektar produktiv skogsmark riktad till enskilda markägare av skog och skogsfastigheter som ägs och förvaltas gemensamt inom så kallade allmänningsskogar och häradsallmänningsskogar.

Herr talman! Slutligen: Det tredje och sista som jag tänker nämna är Postnord AB. Svenska staten äger 60 procent. Regeringen tillsatte en postlagsutredning i höstas som ska titta på de långsiktiga förutsättningarna för Postnord.

Samtidigt som denna utredning tillsätts aviserar Postnord ett försök med varannandagsutdelning i Lund och Kävlinge kommuner. Det behöver inte alls vara fel med varannandagsutdelning och inte heller med pilotförsök. Men problemet är att det inte handlar om ett test som ska utvärderas utan om en plan som nu rullas ut över hela landet innan man har utvärderat resultatet i Lund och Kävlinge.

Jag får många samtal från oroade kommunalråd och även från allmänheten i landsbygd och i glesbygd som har synpunkter på detta - på dialogen och processen. Detta är inte bara en lönsamhetsfråga eller en företagsfråga. Det handlar om demokrati då det finns en uppenbar risk att många tidningsläsare som läser en papperstidning på morgonen riskerar att få tidningen när nyheterna är gamla eller att få en mycket kraftig höjning av prenumerationspriset, vilket i sin tur riskerar att färre läser lokaltidningar.

För mig som centerpartist är detta en ordning som skapar fler frågor än svar. Självklart ska statens bolag drivas med lönsamhet och hållbarhet enligt de regelverk och instruktioner som finns. Men exemplen visar på betydelsen av att ha en dialog som fungerar, inte bara med dem som ger ägarinstruktioner utan även med människor i hela landet som direkt och lokalt berörs av företagens verksamheter.

Herr talman! Jag tänkte gå in på ett specifikt bolag som finns med i den statliga bolagsportföljen. Centerpartiet röstade tidigare med Sverigedemokraterna om att rikta ett tillkännagivande från riksdagen gällande ägandet i Telia Company - vilket skedde. I dag röstar Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna för ett fortsatt ägande i bolaget.

Från Sverigedemokraterna tycker vi att det inte är lämpligt att staten både genom public service och ägandet i Telia blir en dominerande aktör på mediemarknaden. Vi tycker även att telekomverksamhet inte borde vara en kärnverksamhet för staten då det är en marknad som är helt avreglerad och som är välfungerande. Det finns också problem med de rent affärsmässiga beslut som tas i fråga om den infrastruktur som Telia har, exempelvis när man kanske lägger ned kopparledningar som finns ute på landsbygden för att man tycker att de är olönsamma. Men det finns kanske ett politiskt värde: att man från exempelvis denna församling tycker att det är dumt. Då är det dumt att det ska ligga på kommersiella bolag att ta affärsmässiga beslut.

Därför hade det varit lite intressant att höra varför Centerpartiet har ändrat sig och varför man tycker att staten ska behålla ägandet i Telia och varför det är viktigt att staten fortsatt ska vara den dominanta ägaren och fortsatt vara kvar även i telekomverksamheten.

Min fråga är varför Centerpartiet har ändrat uppfattning och varför man vill behålla ägandet i Telia då man är vågmästare i dagens votering.

Herr talman! Jag tackar Mattias Bäckström Johansson för frågan. Det finns också, som jag poängterade i anförandet, en del som kallas för säkerhetspolitik. Jag tror att det är viktigt att tänka på det.

Om jag inte missminner mig har man delat upp Telia, det vill säga att den del som handlar om infrastruktur har hamnat i ett särskilt bolag. Det tror jag är väldigt bra, så att man separerar detta.

I övrigt kan jag säga att Centerpartiet inte har någonting emot att avveckla den del som inte hanterar infrastrukturen. Det har vi aldrig sagt. Det som diskussionen handlade om var att när man hade helheten i bolaget med den känsliga infrastrukturen skulle det helt enkelt kunna fördelas till ett separat bolag. Jag tror att Mattias Bäckström Johansson också är mycket väl medveten om varför.

Herr talman! Jag noterar ändå att Centerpartiet inte avser att rösta för någon av de reservationer som handlar om det långsiktiga ägandet i den del som rör infrastrukturen. Delvis berör det säkerhetspolitiska aspekter men även förutsättningarna på landsbygden, där man kanske affärsmässigt landar i att man inte vill ha kopparledningarna kvar i backen och de försvinner. Därför tycker vi att det finns ett värde i att det offentliga har ett större inflytande över infrastrukturen överlag och att detta inte ska ligga i kommersiella bolag.

Framför allt ska det inte heller långsiktigt ligga på ett börsnoterat bolag att avgöra vilken infrastruktur som ska finnas på landsbygden eller att ansvara för kopplingar mot anläggningar av säkerhetspolitiskt intresse. Bara för att vissa delar har separerats och man har påbörjat det arbetet innebär inte det att anslutningarna med kopparledningar försvinner. Den kunskapen finns kvar i ett börsnoterat bolag, där andra intressenter också skulle kunna ta över majoritetsägandet.

Därför borde det finnas ett intresse av att verka för och titta på hur man skulle kunna göra en funktionell uppdelning av bolaget så att man kommer ifrån denna problematik långsiktigt. Det finns också ett förslag med i det betänkande vi hanterar här i dag om att utreda det: Hur skulle man kunna göra för att komma ifrån denna problematik långsiktigt? Även om man inom Telia har lyft ut vissa delar ligger ju de fysiska anslutningarna kvar där de ligger, och då borde det vara intressant att åtminstone titta på det. Men Centerpartiet stöder inte ens förslaget att påbörja en sådan utredning för att titta på en sådan uppdelning.

Återigen är frågan, herr talman: Varför vill inte Centerpartiet titta på en sådan uppdelning för att på sikt komma ifrån ägandet i ett bolag som håller på med telekomverksamhet?

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Egentligen kan jag nog säga att vi är ganska överens. Personligen har jag ingenting emot att sälja av delar av den statliga bolagsportföljen när så krävs. Jag tror snarare att Sverigedemokraterna kanske är större vurmare för de statliga bolagen än vad Centerpartiet är.

När det gäller just den här delen tycker jag absolut att man skulle kunna se över detta, men det behöver jag ta en diskussion med min riksdagsgrupp om. Det har ju blivit väldigt tydligt för oss den senaste tiden att de säkerhetspolitiska frågorna är viktigare än vi tror, och då tror jag att vi behöver titta på detta i lugn och ro - precis på samma sätt som vi behöver utvärdera och titta på exempelvis vindkraftens ägande. I dag ser vi att stora kinesiska bolag äger ganska stora delar av svensk vindkraftspark. Vad betyder det egentligen för säkerhetspolitiken i en framtid?

Det finns alltså en hel del man behöver se över. Det ska vi absolut göra och återkomma, för frågan är väldigt viktig.

Herr talman! Debatten i dag handlar om fjolårets redogörelse för bolag med statligt ägande.

Regeringen har lämnat en skrivelse med en redogörelse för förvaltningen av statens bolagsägande och för verksamheten i de bolag som Regeringskansliet förvaltade vid årsskiftet 2020/21. I skrivelsen anger regeringen att den aktivt ska förvalta statens tillgångar i form av aktierna i bolagen med statligt ägande så att deras värdeutveckling och avkastning blir den bästa möjliga, givet ett balanserat risktagande, och se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

Regeringen uppger att det för att åstadkomma detta är viktigt att ge bolagen förutsättningar och möjligheter att utvecklas och fortsätta konkurrera på sina marknader. Vidare framhålls vikten av att staten är en aktiv, professionell ägare med fokus på långsiktigt värdeskapande. Regeringen konstaterar även att en ökad globalisering, teknologisk utveckling och konkurrensutsättning har förändrat förutsättningarna för ett flertal av de statligt ägda bolagen. Som en konsekvens av detta har den statligt ägda bolagsportföljen förändrats betydligt över tid.

För staten som ägare ingår att pröva skälen för fortsatt statligt ägande liksom att överväga bolagens olika uppdrag och inriktning. Regeringen anför att inriktningen på många av bolagens verksamhet och samhällsuppdrag motiverar att staten även fortsättningsvis är en betydande bolagsägare. I stort håller Vänsterpartiet med regeringen avseende detta.

Herr talman! I går var jag och flera av utskottets ledamöter med när trafikutskottet hade näringsministern och vd:n för SJ med på sitt möte. Där ställdes frågor om de störningar som tågtrafiken drabbats av med anledning av det nya planeringssystemet eller schemasystemet, vilket man nu vill använda. Det kallades faktiskt för hjärt-lungbytet på mötet i går.

Jag förstår att ett nytt system och förändringar alltid leder till inkörningsstörningar. Men när man får höra från personal hur deras scheman kan ändras på kort varsel och hur deras pussel med familjen blir omöjliga känns det inte som att företaget haft de fackliga organisationerna med när stora verksamhetsförändringar genomförts.

Nåväl, det kan vara så att sjukskrivningar och pandemin har ställt till det ytterligare. Men jag är lika övertygad om att avregleringen av järnvägstrafiken har lett till att mycket som man historiskt jobbade förebyggande med jobbar man i dag med ungefär som: Oj, blev det så här?

Herr talman! Tillbaka till utfrågningen i går. Jag ställde frågan till näringsministern om ägardialogen har någon betydelse för styrningen av de statliga bolagen. Svaret var att den givetvis har stor betydelse och att regeringen följer utvecklingen i bolagen och ställer frågor i relevanta saker som pågår. Bra så! Det är säkert viktiga och framåtsyftande samtal man genomför.

Häromveckan lyssnade jag dock på Ali Esbatis interpellationsdebatt med näringsministern om SAS - hur de säger upp personal, hur rekrytering av personal sker via bemanning och via SAS Irland, hur återanställningsrätten sätts ur spel och så vidare. Frågan som min kollega Ali ställde var: Ska inte staten, som stor ägare av SAS, ryta till när det så uppenbart görs allt för att kringgå den svenska modellen, som borde vara en paradgren för nuvarande näringsminister?

Svaret som statsrådet gav var att SAS är ett börsnoterat bolag där vi är minoritetsägare och inte kan påverka den operativa verksamheten. Här måste jag hålla med ministern om att våra påverkansmöjligheter är begränsade. Men här kan man också påminna om att skattebetalarna gick in med flera hundra miljoner i kapitaltillskott till SAS. Villkoret som ställdes för att gå in med kapital var skarpa och kvantitativa krav på minskade utsläpp, som det uttrycktes från regeringen när stödet presenterades. Vi hörde dock inget om hur den här regeringen ser på den svenska modellen - tyvärr, kan väl konstateras.

Herr talman! Jag lämnar SAS och återgår till SJ.

Det som någonstans stör mig och Vänsterpartiet är hur vi alltid när frågor ställs om statens styrning av bolagen får svaret att staten tillsätter ägarrepresentanter. Man hänvisar till ägardirektiv och bolagsstämma och till att ägardialog sker kontinuerligt. Men det man också säger är att man följer aktiebolagslagen, och den är densamma som för privatägda bolag.

Jag håller fullständigt med när det gäller tolkningen av lagen. Jag känner dock både ägare av små aktiebolag och ägare till lite större aktiebolag, och jag kan garantera att om ägaren tycker att bolaget håller på med något som hen inte tycker följer ägarens intentioner eller den värdegrund som bolaget förknippas med får nog ordföranden och vd:n, om inte ägaren råkar vara densamma, kallelse till dialogmöte ganska omgående. Och där blir nog bolagets inriktning klarlagd för ordföranden och vd:n.

Herr talman! Det finns givetvis mycket man skulle kunna ha åsikter om när det gäller bolag som ska tillhandahålla samhällsviktiga funktioner, allt från transporter av gods eller människor till flyg, apotek, post, bilprovning, elförsörjning, bolag som förädlar och exploaterar våra naturresurser och mycket mer.

Det finns all anledning, med omställningen som sker i samhället, att titta på vad våra bolag som vi äger tillsammans kan göra för att underlätta eller snabba på vägen till det välfärdsland utan fossila utsläpp som regeringen så gärna pratar om.

Vi kan inte förvänta oss att samhällsmedborgarna ställer om och gör sitt yttersta för att bidra så mycket de kan om deras vardag slås i spillror med anledning av höga elpriser eller höga bränslepriser, bara för att nämna några saker där en del av medborgarna betalar ett skyhögt pris.

Herr talman! Jag avslutar med att säga att jag givetvis ställer mig bakom alla våra reservationer. Men jag yrkar endast bifall till en som på något sätt ger en bild som borde genomsyra statens ägande. Det är reservation 12, där det framgår att till exempel samhällsnyttan alltid ska stå i fokus för ägarstrategin samtidigt som företagen drivs ekonomiskt effektivt.

Herr talman! Kristdemokratin bygger på förvaltarskaps- och subsidiaritetsprincipen. Det innebär att staten inte ska göra allt, särskilt inte sådant som andra kan göra bättre. Svenska staten äger i dagsläget 46 företag. Vi bör fundera över om alla dessa verksamheter verkligen är lämpliga för att ha staten som ägare, då vi kristdemokrater anser att fokus ska ligga på välfärdens kärnverksamheter.

Att staten driver ett antal bolag på konkurrensutsatta marknader, utan tydliga samhällsuppdrag, måste i det ljuset ifrågasättas. De stora fördelarna med privat företagsamhet gör dessutom att det krävs starka skäl för att staten ska vara en aktör på marknader där den själv sätter spelregler.

I bästa fall kan det statliga ägandet innebära att skattebetalarna tjänar en slant, men det finns också en risk att de får skjuta till kapital som det exempelvis behövt göras till Green Cargo.

På längre sikt är det dåligt för ekonomin, och skattebetalarna, när staten kliver in som aktör och förvrider fungerande marknader. Det riskerar att skapa negativa effekter när bolag som ägs av staten kan agera aggressivt och till och med erbjuda lägre priser än privatägda bolag som har andra avkastningskrav och saknar motsvarande tillgång till kapital.

Därför anser vi kristdemokrater att en regering bör arbeta för att begränsa statens ägande till bolag som har särskilda samhällsuppdrag eller som förvaltar tillgångar som är av särskilt nationellt intresse. För att det ska hända tror vi att det behövs en ny regering.

Herr talman! Kristdemokraterna har tidigare bland annat föreslagit en strukturaffär som inkluderar ett antal statliga bolag för att säkra nationellt viktig internetinfrastruktur. Affären skulle bland annat innebära att staten säljer sitt innehav i Telia men helt övertar ägandet av Skanova. Vi har också påpekat att ägandet i SAS bör ses över mot bakgrund av att bolaget agerar på en konkurrensutsatt marknad men samtidigt har en viktig roll inom svensk persontransport.

Vi kristdemokrater har listat ett antal statliga bolag som bör prioriteras för försäljning under nästkommande mandatperiod. Försäljningsprocesser är omfattande och komplicerade, och därför bör de bolag som anses särskilt marknadsstörande prioriteras. Jag väljer att gå in lite kort på vilka detta är och varför.

Vi börjar med Svevia. I stort sett allt bolaget erbjuder kan i dag erbjudas av privatägda alternativ. En rapport förra året indikerar att bolaget har underprissatt sina offerter till Trafikverket samtidigt som man dras med förluster.

SBAB är ett annat bolag. Även om Sverige är i behov av starkare konkurrens mellan banker fyller SBAB ingen unik funktion på svensk bolånemarknad som motiverar fortsatt ägande. Bolaget saknar särskilda uppdrag att till exempel pressa bolåneräntorna på marknaden eller att erbjuda startlån till förstagångsköpare.

Infranord: Sedan bolaget bröts ut ur Banverket har järnvägsunderhållet upphandlats, och konkurrenter finns. Det finns ingen särskild anledning till att bolaget ska fortsätta finnas i statlig ägo.

Green Cargo: Sverige har av konkurrerande bolag anmälts till EU-kommissionen på grund av det kapitaltillskott som gjordes i budgeten för 2021 då detta ansågs snedvrida konkurrensen. Det finns en risk att bolagets dominerande ställning på marknaden, kombinerat med bristen på lönsamhet, hindrar utvecklingen i sektorn.

Det sista som vi har listat är Jernhusen. Bolaget bör inte avyttras i sin helhet, men det bör successivt sälja sina fastigheter. Den stadsutveckling i stadsdelar nära tågstationer som företaget deltar i bör privata fastighetsutvecklare, inte skattebetalarna, stå för.

Avyttringar bör ske på det sätt som skapar störst värde för skattebetalarna och främst användas för att minska statsskulden. Om statsskulden bedöms vara på en hållbart mycket låg nivå kan man också överväga att dela ut aktier, eller intäkterna från en försäljning, till hushållen. Genom försäljningarna renodlas statens uppgifter, motståndskraften i ekonomin stärks via en lägre statsskuld och bättre fungerande marknader skapas. Det är en långsiktig vinst för folkhushållet.

Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det skulle vara intressant med en transparent översyn av de statliga bolagens aktiviteter i form av intern verksamhetsutveckling som sträcker sig utåt och sker i konkurrens med andra aktörer. Där anser vi att alla myndigheter också bör göra en översyn av vilka verksamheter som just konkurrerar med privata företag. Vi anser som sagt inte att alla statligt ägda bolag ska fortsätta att ägas av staten. Men de som ändå ägs av staten ska i alla fall inte konkurrera med privata verksamheter.

Jag yrkar bifall till reservation 3 i detta betänkande.

Herr talman! Jag ska göra det mycket enkelt för ledamoten Camilla Brodin från Kristdemokraterna att ge ett svar. Finns det någon avreglering som du tycker har blivit misslyckad i Sverige med allt som har hänt? Finns det någon avreglering som Kristdemokraterna inte tycker blev bra?

Herr talman! Tack, ledamoten Lahti, för frågan!

Jag tror att det är så att ledamoten själv har någonting i tankarna där han tycker att vi borde erkänna att någonting har blivit tokigt. Jag vill i så fall gärna ställa motfrågan: Vad är det ledamoten menar?

Herr talman! Jag trodde att Kristdemokraterna hade en bild av hela förloppet. Vi har haft avregleringar från början av 90-talet med massor av verksamheter som man har avreglerat.

Jag bor på landsbygden. Jag ser vad som har drabbat landsbygden. Det är mycket som inte skulle fungera alls om vi inte skulle ha statlig inblandning. Men ändå låter det i det anförandet som kristdemokraten Camilla Brodin håller som att det är mycket som behöver privatiseras ytterligare.

Jag tar bara ett exempel, eftersom jag inte tror att Camilla Brodin har koll på sådant. LKAB var i början på 80-talet i en mycket dålig sits. Om det hade varit privatägt hade vi aldrig haft kvar någon gruvbrytning i Kiruna eller Malmberget. Det är jag övertygad om.

Eftersom det finns en statlig ägare som har en långsiktighet finns den kvar i dag. Den har levererat tiotals miljarder efter det till staten. Det finns många sådana verksamheter som jag skulle kunna gå in på. Jag trodde att Camilla Brodin var säker och ville privatisera ytterligare.

Jag kan ställa ytterligare en fråga. SCA är ett privatägt bolag. Sköter det skogarna bättre än Sveaskog, som är ett statligt bolag?

Herr talman! Tack för förtydligandet från ledamoten Lahti!

Vi kristdemokrater tycker inte att alla de statliga bolag som finns i dag ska fortsätta att ägas av staten. Staten ska prioritera det som är samhällsviktiga uppdrag.

Det finns en marknad där ute där vi ser att privata företag kan göra det bättre. Vi ser också att staten i dag bedriver verksamheter på en redan fungerande marknad och slår undan benen för dessa företag. Det är många gånger etablerade företag som betyder otroligt mycket just i våra glesbygder och på landsbygden. Svevia är ett sådant exempel, som verkligen slår undan benen för just dessa företag.

Jag kan räkna upp ett antal bolag som vi inte ser som nödvändiga för staten att äga. Vi tror att man verkligen måste se över vad det är staten ska göra och vad som är statens uppgift. När det finns andra som kan sköta det bättre ska vi låta privata företag göra det.

Staten är inte bäst på allt. Vi ska stifta lagar. Vi ska se till att vi har bra bolag som sköter sig och som ser till att den samhällsviktiga infrastrukturen och de samhällsviktiga uppdragen fungerar.

Det som ledamoten Lahti tar upp här är bara ett försök att få oss kristdemokrater att ta frågan på ett helt annat sätt. Så tack för frågan, men jag väljer att sluta där.

Herr talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande om 2021 års redogörelse för bolag med statligt ägande. Liberalerna har flera reservationer, och vi står givetvis bakom alla dessa. Men för att spara tid kommer jag att yrka bifall endast till reservation 27.

Låt mig börja med att säga att det alltid måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. Liberalernas principiella utgångspunkt är att statens uppgift normalt sett ska vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen - inte att äga och driva bolag. Staten bör därför minska eller avveckla sitt företagsägande om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice. Staten ska därför endast i undantagsfall driva företag.

Undantagsfall handlar alltså om statliga företag med ett särskilt samhällsuppdrag. Det innebär att i de statliga bolag där det finns såväl en samhällsnytta som en konkurrenssituation bör dessa verksamheter separeras så att det statliga ägandet i den kommersiella delen separeras och avvecklas.

Givetvis ska alla försäljningar föregås av en grundlig analys som tydligt redovisar vilka delar av verksamheten som bör kvarstanna i statlig ägo av bland annat strategiska eller säkerhetspolitiska skäl. Övrig verksamhet som bedrivs i kommersiellt syfte på en konkurrensutsatt marknad bör därefter avyttras.

Kort och gott ska endast statliga bolag med tydligt uttalad samhällsnytta bibehållas i statlig ägo.

Herr talman! Statens bolagsportfölj består i dagsläget av 46 bolag till ett värde av cirka 700 miljarder kronor. Är alla dessa statliga bolag till för samhällsnyttan? Nej. Är de strategiska för staten att äga? Nej. Finns det någon säkerhetspolitisk anledning att behålla alla dessa 46 bolag? Svaret på det är också nej. Vi har alltså 46 bolag med ett värde av 700 miljarder - jag tycker att man ska låta det sjunka in en stund.

Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en granskningskommission, som ser över vilken samhällsnytta de statligt ägda bolagen med samhällsuppdrag bidrar med samt vilka bolag som är strategiskt eller säkerhetspolitiskt viktiga, i syfte att överväga vilka bolag som även fortsättningsvis bör ägas av staten. Denna breda översyn bör dessutom innehålla en analys av på vilket sätt dessa bolag konkurrerar med privata företag.

Att avyttra bolag som saknar samhällsnytta och som inte är strategiska på annat sätt innebär dessutom att vi renodlar statens uppgifter och skapar bättre fungerande marknader.

Herr talman! Jag kan dock konstatera att staten är och även framöver kommer att vara en betydande företagsägare. Mot denna bakgrund vill jag framföra att staten via sitt bolagsägande även är en stor markägare.

Liberalerna anser därför att staten i sin roll som bolagsägare bör medverka till att öka tillgången på byggbar mark. Det gäller förstås inte fall där markinnehavet har betydelse för skyddsvärda naturintressen eller annan verksamhet med samhällsnytta.

På detta sätt anser Liberalerna att staten kan komplettera kommunernas ansvar att tillhandahålla byggbar mark och möjliggöra en ökad produktionstakt av bostäder och kommersiella lokaler. Regeringen bör därför revidera ägardirektiven för de statligt ägda företag som är markägare så att de åläggs att medverka till att öka tillgången på byggbar mark.

Vidare menar Liberalerna att Sveaskogs skogsinnehav bör minska genom försäljningar till marknadspris. Det gynnar en levande landsbygd att skogen är lokalt ägd. Liberalerna anser att det finns förutsättningar att höja ambitionerna ytterligare när det gäller att överföra produktiv skogsmark från statlig till enskild ägo.

Med det sagt är skogen en verklig skatt. Skogen bidrar med många olika värden, bland annat som ett gemensamt rum för friluftsliv och genom att motverka klimatförändringar och bevara den biologiska mångfalden. Samtidigt är skogsindustrin en av Sveriges viktigaste näringar och helt avgörande för svensk export. Mer skog behöver skyddas, men mindre skogsägare är ofta mer framgångsrika i fråga om miljömålet för skogsförvaltningen än vad de stora skogsägarna är.

Herr talman! Liberalerna anser att spelmarknaden behöver vara reglerad i syfte att motverka missbruk och spelberoende. Eftersom spelmarknaden med nätkasinon är internationell behövs också fler initiativ på EU-nivå för att stävja missbruket.

I och med omregleringen av den svenska spelmarknaden har staten fått en tydligare och viktigare roll i att utöva tillsyn över spelmarknaden än vad som tidigare har varit fallet, och detta på en marknad där staten själv deltar. Men det måste finnas en tydlig gränsdragning när det gäller statens agerande, dels på den konkurrensutsatta delen, dels där det fortfarande råder monopol.

Vi anser därför att AB Svenska Spels olika verksamhetsgrenar bör separeras från varandra så att spel som fortfarande är monopoliserade, såsom landbaserade kasinon och värdeautomatspel, även fortsättningsvis bedrivs i Svenska Spels regi. Däremot finns det inga skäl för staten att via Svenska Spel agera på den konkurrensutsatta spelmarknaden med andra typer av spel.

Liberalerna anser därför att Svenska Spel ska delas upp i två olika bolag: ett bolag under statens vingar och ett privat bolag.

Herr talman! Detsamma gäller Telia Company AB, där staten är en storägare. Telia har blivit allt annat än bara ett telekomföretag. I dag är bolaget mer av ett underhållningsbolag, eller ett innehållsbolag, med en bred palett av verksamhetsgrenar. Telia äger numera även Bonnier Broadcasting, där exempelvis TV4 och C More ingår.

Det kan finnas strategiskt och säkerhetspolitiskt viktiga delar i Telia som staten även framgent ska ha kontroll över, och det har gjorts en omfattande analys av vad ett minskat ägande i bolaget skulle innebära. Men det gjordes aldrig någon analys av en funktionell uppdelning av verksamheten i två delar och hur detta skulle se ut. Det skulle vara två delar, där staten fortsättningsvis har kontroll över strategiskt och säkerhetspolitiskt viktiga delar, som nät, men där delar som telekomdelen och inte minst innehållsdelen, där exempelvis TV4 ingår, ska avyttras. Liberalerna menar att regeringen bör initiera en sådan utredning.

Avslutningsvis, herr talman: Staten ska bara driva företag i undantagsfall. Det måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. I en välfungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning. Om staten på samma gång konkurrerar med privata företag på marknaden blandas rollerna samman. Statens monopol ska avvecklas, och statens ägande i företag ska fortsätta att minskas.

Herr talman! Jag ställer samma fråga till ledamoten Arman Teimouri och försöker få ett bättre svar än från Kristdemokraterna. Finns det någon avreglering i Sverige som Liberalerna ser som ett misslyckande? Med alla marknadsexperiment som vi gått igenom i allt från skola till vård och med avvecklingen av delar av statens bolagsägande, finns det något som Liberalerna ser och tänker att det här blev inte riktigt bra?

Herr talman! Tack, Birger Lahti, för din fråga!

Det enkla svaret på den frågan skulle vara nej, men så enkelt är det ju inte. Det finns självklart en stor palett av utmaningar när ett bolag går från att ha varit statligt ägt till att bli privat. Det innebär inte att det är något som är dåligt - tvärtom, skulle jag vilja säga. Men när man kommer ut på en konkurrensutsatt marknad finns det delar som måste förbättras och som tar längre tid, delar där man inte haft samma kultur inom det statliga bolaget och så vidare.

Sedan finns det självklart, vilket jag också tog upp i mitt anförande, sådant som kan ha säkerhetspolitiska eller strategiska aspekter. Där ska staten även fortsättningsvis äga bolagen. Men med det sagt är det väldigt många av de här 46 bolagen och de här 700 miljarderna som nu är i statens ägo som i stället skulle kunna finnas på den privata marknaden.

Frågan är egentligen hur Vänsterpartiet ser på de delar där det finns konkurrenter på den privata marknaden.

Ska staten driva bolag? Jag kan ställa den frågan till Birger Lahti. Är det statens huvudansvar att göra detta när det inte finns samhällsviktiga uppdrag?

Herr talman! Jag tackar för frågan från liberalen Teimouri. Absolut, det finns massor av bolag där staten bör vara med.

Först och främst: Om man tjänar pengar någonstans, är det fel att staten tjänar pengar? Det var staten som tog ansvar när pandemin slog till. Då stod alla med mössan i hand, och staten blev sittande med svartepetter. Är det fel att staten tjänar pengar?

Ett typiskt exempel är LKAB, som har inbringat miljardbelopp till statskassan. De hade inte funnits om ett liberalt parti hade styrt Sverige när krisen slog till i början av 80-talet.

Sveaskog är ett annat. Jag ställde frågan till Kristdemokraterna om de tycker att privata bolag gör det bästa jobbet på en konkurrensutsatt marknad. Jag frågade om SCA sköter skogen bättre än Sveaskog. Jag har inget emot SCA i det; jag ville bara fråga om SCA sköter skogen bättre än Sveaskog.

Det finns massor av bolag där jag tycker att det är viktigt att staten är med och finns på banan. Det borde egentligen vara staten som driver alla bolag som utvinner och exploaterar våra naturresurser.

Med det sagt har jag fortfarande inte fått ett komplett svar. Du tycker att allt har varit bra, Arman Teimouri, med en liberal syn på att man ska avreglera alla marknader. Det finns ingenting du kan peka på som har misslyckats i Sverige. Jag tackar för det svaret. Det tar jag givetvis med mig in i valrörelsen.

Herr talman! Jag är glad att vi kan debattera de här frågorna också i valrörelsen.

Jag blir lite förvånad. Jag vet att det är Vänsterpartiets syn när det gäller företag och vilken roll de har i samhället, men att säga att de stod med mössan i hand när pandemin slog till skulle jag säga är ganska anmärkningsvärt.

Jag tänker att här handlar det väldigt mycket om att företagare precis som många andra betalar in skatt till staten. Då förväntade de sig också stöd när vi hamnade i den här situationen.

Men för att komma tillbaka till din fråga, Birger Lahti: När det gäller statligt ägande i bolag anser inte vi i Liberalerna att staten ska gå in på konkurrensutsatta marknader där man inte har något samhällsviktigt uppdrag. Där det inte finns någon säkerhetspolitiskt känslig information eller några strategiska delar ska inte staten vara inne. Det finns många andra som driver det mycket bättre. Det har vi många bra exempel på som vi också måste ta med oss.

Det är inte alltid jättedåligt, som Vänsterpartiet tycker, när staten lämnar ifrån sig sitt ägande. Tvärtom gör företag på marknaden ofta saker och ting mycket bättre än staten just för att de är företag och vet vad de sysslar med. Det har staten inte alltid samma erfarenhet av.

Herr talman! I dessa smittspridningstider blir det en del nya ansikten i debatterna. Jag ska försöka göra Miljöpartiets politik på området rättvisa i Amanda Palmstiernas frånvaro.

Herr talman! Förväntningarna på de statliga bolagen är med rätta höga. Vi i Miljöpartiet vill understryka några av de förväntningar vi har, nämligen följande:

De statligt ägda bolagen ska bidra till omställningen.

De ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner.

Statliga bolag som hämtar sina intäkter från Sápmis naturresurser bör låta en del av vinsten gå tillbaka till Sápmi.

Finns det utländsk verksamhet i bolagen behöver de ta hänsyn till konsekvenserna för vatten, energi- och livsmedelssäkerhet där de verkar.

Även mindre företag måste ställa om - det borde Almi Företagspartner ge bättre stöd till.

Miljöpartiet anser att statligt ägda bolag ska bidra till omställningen. De här bolagen måste styras i en klimat- och miljömässigt hållbar riktning. Vattenfall, LKAB, SAS, Postnord och Sveaskog står för 99 procent av utsläppen i den statliga bolagsportföljen. Regeringen har i ägarpolicyn beslutat att bolagen ska vara föredömen inom sin bransch och arbeta för att uppnå miljökvalitetsmålen och Parisavtalet. Föredömen - förväntningarna är som sagt med rätta höga.

För att nå dit behöver regeringen utveckla och intensifiera ägarstyrningen så att skrivningarna om hållbarhet verkligen får genomslag. Alla statligt ägda bolag bör ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner som tar dem till målen. Klimatet kan inte vänta.

Miljöpartiet skulle vilja att SJ hade ett samhällsuppdrag att verka för ökat tågresande i Sverige och till viktiga städer i våra grannländer, inklusive utökad nattågstrafik och direktlinjer till andra delar av Europa.

Miljöpartiet vill att statliga Swedavia ska arbeta för minskat flygresande och att regeringen ska ge i uppdrag till Visit Sweden att i sin marknadsföring av Sverige som turistdestination fokusera på marknader nära oss i syfte att minska flygandet.

Miljöpartiet vill ändra Sveaskogs ägardirektiv samt Fastighetsverkets och Fortifikationsverkets regleringsbrev så att alla statliga skogsägare går mot ett skogsbruk utan gigantiska kalhyggen där avverkningsmetoderna anpassas för att skapa utrymme för större biologisk mångfald och kolinlagring.

Vi vill utveckla Almi Företagspartners uppdrag till att ge stöd till de mindre företagens omställning i syfte att hjälpa små industrier och företag att minska sin klimatpåverkan. Små företag har ibland otillräckliga resurser för att klara omställningen till fossilfritt och cirkulärt på egen hand och behöver bättre stöd att ställa om.

Miljöpartiet vill också att regeringen ger statligt ägda bolag i uppdrag att i sin utländska verksamhet särskilt ta större hänsyn till konsekvenserna för vatten, energi- och livsmedelssäkerhet. När planetära gränsvillkor för utsläpp av växthusgaser överskrids, när vi lider förlust av biologisk mångfald och när kvävecykeln kommer ur balans får det konsekvenser för både vatten, energi och livsmedel. Åtgärder för att trygga ett av dessa behov måste utformas så att det inte missgynnar de andra behoven.

Herr talman! Svenska staten har genom historien tagit naturresurser i Sápmi i anspråk. Det är resurser som byggt och fortsätter bygga Sverige rikt. Utöver att samerna ges ökat inflytande över hur naturresurserna nyttjas framöver - vilket nu blir möjligt i och med konsultationsordningen som riksdagen beslutar om nästa vecka - behöver intäkter från de statliga bolagen i högre grad bidra till utveckling av det samiska samhällslivet.

Statliga bolag som hämtar sina intäkter i Sápmis naturresurser bör avsätta en andel av sin vinst årligen för att finansiera förvaltningen och utvecklingen av samiskt samhällsliv, språk och kultur. Även andra bolag vars verksamheter kraftigt påverkar Sápmis naturresurser bör bidra.

Sammanfattningsvis ser Miljöpartiet de statliga bolagen som viktiga förebilder i omställningen mot en fossilfri och cirkulär ekonomi, som agerar förebilder vad gäller både klimatet och respekten för mänskliga rättigheter i alla lägen.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 14, som bland annat handlar om hur statliga bolag ska bidra till omställningen och om att de som hämtar vinster ur Sápmis naturresurser ska avsätta en del av sin vinst till att stödja samiskt samhällsliv.

Herr talman! Tack, Camilla Hansén, för anförandet! Jag har en kort fråga till ledamoten Hansén. Det statliga bolaget Vattenfall har ju ett ganska stort ansvar för att se till att det svenska samhället tillhandahåller energi till alla brukare. Nu har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna sett till att Vattenfall har lagt ned två av våra stora kärnkraftverk, Ringhals 1 och 2, med följden att elpriserna i dag är astronomiskt höga. Anser ledamoten Camilla Hansén att det är ett klokt beslut att låta företag och enskilda människor betala astronomiskt höga energipriser i stället för att satsa på fossilfria alternativ, som kärnkraften ändå klassificeras som?

Herr talman! Tack, Elisabeth Björnsdotter, för frågan! Dessa reaktorer lades ned därför att det vid den tiden inte bedömdes lönsamt att göra de investeringar i dem som behövdes. Elpriserna bildas på en europeisk marknad. Miljöpartiet ser inget egenvärde i astronomiska elpriser. El- och energiutvinning är dock alltid något som påverkar omgivningen.

Miljöpartiet kommer inte att se kärnkraft som ett hållbart energislag. Vi behöver hitta andra sätt att få den stabilitet på elmarknaden som Elisabeth Björnsdotter Rahm efterlyser. Det handlar om energieffektivisering. Vi har faktiskt inte råd att göra av med energi som vi i stället kan använda till annat.

Det handlar också om förnybara och långsiktigt hållbara energislag. Kärnkraft kommer inte att vara ett långsiktigt hållbart energislag. Det handlar dels om brytningen, dels om riskerna under den tid man använder kärnkraften, dels om att det inte finns färdiga lösningar för slutförvar.

Det vi vill är att ställa om, så att man kan ha rimliga elpriser med hållbara energislag.

Herr talman! Tack, Camilla Hansén, för svaret! Vi ser en växande arbetsmarknad i Sverige just nu. Det innebär även att energiåtgången ökar kraftigt. Blickarna vänds norrut, vilket jag som västerbottning är tacksam för. Detta innebär att vi har ett enormt behov av, givetvis, hållbar och förnybar energi. Men det innebär inte att vi på det viset kan stänga ned två kärnkraftverk då vi inte i dag kan ersätta kärnkraften med en hållbar energiproduktion, i detta läge då vi har så stort behov av energi.

Därför måste man givetvis mötas halvvägs när det gäller att hitta förnybart och kunna fasa ut kärnkraft - ja, kanske. Men där är vi inte än, och därför anser jag att vi inte kan lägga ned kärnkraft innan vi har ett hållbart alternativ.

Jag frågar alltså återigen ledamoten Camilla Hansén: Anser Camilla Hansén att det är rimligt att både företag och enskilda människor ska betala så astronomiskt stora summor för sina elräkningar i dag, bara på grund av att vi inte kan tillhandahålla en rimlig mängd energi för den förbrukning man behöver?

Herr talman! Jag anser inte att astronomiska elpriser har ett egenvärde. Man behöver däremot betala för utsläpp man gör.

Jag tycker ändå att det är glädjande att höra att Moderaterna öppnar för en utfasning av kärnkraften, som möts upp med förnybar energi. Jag, som inte fördjupar mig i dessa frågor varje dag eftersom jag inte sitter i det här utskottet, känner inte till några reaktorer som står inför en omedelbar nedläggning. Men det finns säkert andra i kammaren som känner till detta bättre.

Det vi vet är att vi producerar mycket energi i Sverige. Vi vet att folk står i kö för att bygga vindkraftverk längs Sveriges kuster. Här finns en enorm potential. Vi vet också - och såvitt jag förstår är det ingen som är oense om detta - att överföringen av energi mellan olika delar av landet inte är tillräcklig.

Vi ska ha rimliga elpriser, och vi ska också ha rimliga energislag, det vill säga förnybara energislag som ger oss en stabilitet in i framtiden.

Jag tycker också att det vi behöver göra när vi nu stöder hushåll, industrier och verksamheter är att hjälpa till så att man kan ställa om till hållbar energi i sina hus och fastigheter, göra tilläggsisolering eller vad det nu är som behövs på olika sätt. Så minskar vi beroendet av de europeiska elpriserna.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är oerhört hedrande att för allra första gången stå här i dag. För en knapp vecka sedan var jag även på mitt första möte i näringsutskottet. Lite nervöst är det, men jag ska hålla mitt första anförande.

Våra statliga bolag är något vi ska vara stolta över. Vi äger bolagen tillsammans. Det är vi, svenska folket, som äger dem gemensamt, och det är vår uppgift att förvalta dem genom att vara en aktiv och ansvarsfull ägare på ett professionellt sätt. På så vis bidrar vi till ett värdeskapande för bolagen, och det har inneburit att staten har fått mer resurser och därmed kunnat satsa på höjda pensioner och fler poliser och göra satsningar på välfärden.

Statens bolag finns i hela landet och utgör en betydande del av svenskt näringsliv. Sverige följer även OECD:s bolags- och förvaltningsprinciper och riktlinjer. Inom statens bolag finns bland annat viktiga verksamheter som högteknologisk forskning, telekom, fastigheter anpassade för samhällsservice, tillväxtkapital, kulturupplevelser och meningsfulla arbeten för personer med funktionsnedsättning.

Det är styrelsen i dessa bolag som har det operativa och strategiska ansvaret, och det är regeringen som ansvarar för styrningen via ägardialog och ägardirektiv. Ytterst är det vi här i kammaren som har ansvaret och sätter ramarna.

Vi har totalt 46 statliga bolag, varav 22 bolag har särskilt beslutade samhällsuppdrag. Totalt sysselsätts 135 000 personer, och värdet uppgår till 700 miljarder kronor. Det är en stadig ökning med över 100 miljarder de senaste åren. Att värdet har ökat kraftigt på våra bolag har således varit en bra affär för svenska folket, detta trots den tuffa tid vi alla har upplevt under pandemin och fortfarande befinner oss i.

Vi har även fått över 300 miljarder i utdelningar sedan millennieskiftet och nära 200 miljarder bara de senaste tio åren. Samtliga bolag har det senaste decenniet levererat utdelning. Den har bland annat gått till vård, skola och omsorg.

De statliga bolagen ska ligga i framkant när det gäller hållbart företagande med en sund och säker arbetsmiljö. Vi ska ha höga krav, arbeta för jämställdhet och visa föredöme i ansvarstagande. Riksrevisionen har även påpekat att "det är tydligt att staten strävar efter att vara en aktiv och professionell ägare på området hållbart företagande".

Herr talman! Forskning har visat att en mångfald av människor med olika erfarenheter och en könsmässigt balanserad styrelse är en vinn-vinnsituation. Statliga företag är även ett föredöme i detta. De statliga bolagen har för tredje året i rad en större andel kvinnor än män i styrelserna och en betydligt större andel kvinnor som vd än privata bolag. Här ligger våra statliga bolag långt före den privata marknaden, och detta hade inte skett utan en socialdemokratiskt ledd regering.

Herr talman! I det betänkande vi i dag debatterar behandlar vi regeringens skrivelse om 2021 års redogörelse för företag med statligt ägande. Vi behandlar 32 reservationer, 9 särskilda yttranden och ett sextiotal yrkanden från den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Som jag tidigare nämnde drivs cirka hälften av bolagen med särskilt beslutade samhällsuppdrag som är viktiga för kultur och forskning, såsom Rise, Dramaten och SSC för rymdbasen Esrange. För flertalet uppdrag drivs bolagen helt affärsmässigt och på fullt konkurrensutsatta marknader.

Låt mig nämna några ytterligare bolag i statens innehav: Apoteket, LKAB, SBAB, Vattenfall och Almi Företagspartner liksom Almi Invest, som verkar genom riskkapital över hela Sverige, vilket är oerhört viktigt och många gånger avgörande för kapitalförsörjningen, som inte alltid fungerar optimalt utanför våra storstadsregioner. Här finns även Saminvest, för kapital genom fonder.

Sveriges skog är också en viktig resurs, en stor del av svenskt näringsliv och en förnybar export. Vår totala skogsnäring sysselsätter långt över 100 000 personer, och för varje träd som avverkas planteras tre nya. Vårt skogsinnehav har haft en stadig ökning under många år. Faktum är att vi har dubbelt så mycket skog nu som för 100 år sedan.

Här finns Sveaskog, Sveriges största skogsägare, i statlig ägo, med stort ansvar för vår biologiska mångfald.

Herr talman! Vi ser nu en gigantisk grön omställning i hela Sverige, och jag ser med glädje den utveckling vi har i Norrland, där investeringar på över 1 000 miljarder förväntas de kommande decennierna. Vissa har till och med beräknat investeringarna till över 2 000 miljarder med alla de kringliggande näringar som kommer att behövas.

Arbetskraft kommer att behövas. Företag står i kö för etablering, och det är glädjande att våra statliga bolag Vattenfall och LKAB har en stor del i denna gröna industriella omställning för att producera fossilfritt stål. LKAB har medarbetare i tolv länder med 4 500 anställda. 80 procent av all malm som levereras inom EU kommer från just norra Sverige. Bolaget ligger dessutom i framkant vad gäller hållbarhet, vilket är kärnan, men även vad gäller digitalisering, innovation och forskning.

Tillsammans med SSAB har man bildat Hybrit, som redan i augusti förra året framställde världens första fossilfria stål, som dessutom redan är levererat till kund. Tidigare statsministern Stefan Löfven talade i SVT vid invigningen om ett epokskifte i svensk stålindustri. 10 procent av hela Sveriges koldioxidutsläpp kommer att påverkas av detta. En anläggning för vätgaslagring blir också en viktig del för planerbar produktion.

Vindkraften, såväl landbaserad som ute till havs, är oerhört viktig för Sveriges företag och kraftigt ökande. Faktum är att om vi tar 2015 som referens levererar nu vindkraften mer än dubbelt så mycket som Ringhals 1 och 2. Inom två år kommer vindkraften att vara näst största energislag, och tillsammans med vätgaslagring blir detta synnerligen intressant.

I debatter uppkommer också ofta frågan hur aktivt ägarskapet ska vara och hur långt staten som ägare ska vara inne och peta i bolaget. Dagens styrning är väl avvägd och klok, och bolagen drivs av professionella styrelser med hög kompetens.

Självändamålet kommer också ofta upp i debatter. Det är inget självändamål för staten att äga bolag, men fyller bolaget en funktion med särskilda samhällsuppdrag eller om det är bra för svenska folket som en god investering eller viktigt ur säkerhetsynpunkt är det ett dåligt beslut att avyttra det, om så bara för ren ideologi. Vissa partier vill sälja allt som inte har samhällsuppdrag, andra vill sälja i princip allt och andra har en mix.

Herr talman! Som jag inledde med att säga är våra statliga bolag en god tillgång för alla medborgare. Den årsredogörelse som vi kan ta del av i dag visar tydligt detta.

Vi socialdemokrater anser att våra statliga bolag är en trygghet, en tillväxtmotor och en föregångare i jämställdhet och hållbarhet. På så sätt bidrar de till hela Sveriges välfärd, för oss och för kommande generationer.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid ett specifikt bolag, nämligen Vattenfall.

Socialdemokraterna lyfter ofta fram att det är marknaden som inte vill investera i kärnkraft och att det inte har något med politiken eller politiska påtryckningar att göra. Man kan ju fundera på i vilken omfattning detta gäller för just Vattenfall.

När den socialdemokratiska regeringen efter valet 2014 lade fram sin första budgetproposition skrev man: "Regeringen avser att ta ett helhetsgrepp om det statliga bolaget Vattenfall och av styrningen av bolaget i syfte att göra det ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi. Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts."

Under den socialdemokratiska regeringen under förra mandatperioden höjde man effektskatten flera gånger, vilket slog enbart mot kärnkraften. När den förtida stängningen av Ringhals 1 och 2 var aktuell gav man inte minoritetsägare eller andra möjligheten att driva reaktorerna vidare.

I närtid har även framkommit att Miljöpartiets tidigare energipolitiske talesperson, som var ledamot av regeringens energikommission, har redogjort för att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet kom överens om att Vattenfall inte skulle lägga pengar på ny kärnkraft och att kursändringen skulle ske genom en informell styrning där man bytte ut ledamöter i bolagets styrelse.

Man kan ju undra om detta inte är att beteckna som politiska påtryckningar. Det påverkar ju vilken väg Vattenfall väljer att gå framåt. Det skulle vara intressant att veta hur ledamoten Frimert ser på detta och vad han skulle vilja kalla det för, om det nu inte är politiska påtryckningar.

Herr talman! Ja, det låter ju ofta i debatten som om det är Socialdemokraternas eller Miljöpartiets fel. Jag vill förtydliga för ledamoten att de kärnkraftverk som har lagts ned inte har lagts ned genom politiska beslut. Så sent som förra året bekräftade Mattias Bäckström Johansson här i talarstolen att det inte var fråga om politiska beslut. Det var beslut som togs av Eon, Uniper, och Vattenfall.

Precis som ledamoten säger hade vi en energiöverenskommelse med Moderaterna, där avfallsfonden förbättrades. Kärnkraftsskatten beslutade man att ta bort 2016. Den höjdes dock två gånger av den tidigare borgerliga regeringen. Denna gång var det bara ett öre det handlade om. Det var ingenting som påverkade nedläggningen.

Jag vill också vara tydlig med att det är fullt möjligt att bygga nya kärnkraftverk, men inget parti har lagt det i en budget, ej heller någon aktör på marknaden.

Men för att nyansera detta med lösningen med kärnkraft vill jag påminna om något som kanske inte direkt hör till ämnet. Jag vill påminna om att det har hänt saker. Vi har haft 46 allvarliga incidenter i kärnkraftverk. Vi har haft Tjernobyl, och vi har haft Fukushima. Det beräknas att kostnaden för att återställa allting är ungefär 7 000 miljarder.

Herr talman! När det gäller affärsmässigheten är det svårt att skylla på någon annan än regeringen för att man höjde effektskatten. Regeringen gick fram med det, och det påverkade även beslutet om att stänga i förtid.

Här står man och raljerar kring Tjernobyl. Då har man nog tämligen dålig koll på hur det ser ut i våra kärnkraftsreaktorer och på vilken kärnsäkerhet som finns. Har man den ingången förstår jag varför Socialdemokraterna återkommande landar fel. Så blir det när fakta och vetenskap inte är en del av de beslut man tar.

I mitt anförande, som jag höll tidigare, lyfte jag även det beklämmande faktumet att Vattenfall numera köper in kärnbränsle från ryska Tvel. Det har skett utan ingripanden från Socialdemokraterna eller regeringen, vilket Sverigedemokraterna har varit kritiska till. Inom den bolagskoncern som vi nu köper kärnbränsle från framställs även Putins kärnvapen för försvarsändamål. Det sker nu med täckningsbidrag från statliga Vattenfall.

I detta betänkande föreslår Sverigedemokraterna att regeringen ska återkomma till riksdagen med en säkerhetspolitisk analys med anledning av Vattenfalls affärer med Tvel. Det är något som Socialdemokraterna vänder sig emot. Jag undrar, herr talman, varför Socialdemokraterna och ledamoten inte anser att det är befogat med en säkerhetspolitisk analys när ett svenskt statligt bolag köper kärnbränsle av samma bolag som handhar Putins kärnvapen.

Herr talman! Tack, Mattias Bäckström, för frågan! Jag kommer tillbaka till kärnkraftsincidenterna lite senare.

Vi tar säkerhetspolitiken på stort allvar. Därför har regeringen satsat mer på försvaret än någon annan regering gjort under decennier. Det är också därför som vi är kritiska till SD:s vilja att sälja exempelvis Telia Company, vilket försvaret tydligt avfärdat.

När det gäller energi har utvecklingen visat att Ryssland använder de medel de kan. Därför är det nya elstödet viktigt. Orsaken till elpriserna är alltså Putins åtvridande av naturgaskranar, som påverkar hela Europa.

Vi menar att säkerhetspolitiska överväganden är viktiga för de statliga bolagen. Därför är jag glad över att stödja en regering som tar frågorna på allvar och inte sitter i Putins knä, som en högerpolitik runt om i Europa gör. Vi tar alltså detta på allvar. Jag vill påminna ledamoten om att Jimmie Åkesson 2018 inte visste vem han föredrog, om det var Macron eller Putin.

Ledamoten har rätt i att den statliga bolagsportföljen behöver ses över i ljuset av det säkerhetspolitiska läget. Men jag har läst ledamotens motion. Kärnbränsle nämns inte. Det är helt enkelt inte sant att SD är det enda parti som har en ståndpunkt i frågan.

Angående incidenter har jag gått igenom det eftersom jag i mitt tidigare liv har jobbat lite inom elbranschen. Det har varit ganska många incidenter. Det tycker jag ändå är någonting att ta fasta på. Vi har även nu, de senaste dagarna, sett drönare över kärnkraftverk. Det har varit totalt 46 stora incidenter, och Ringhals 2 stängdes ju i nästan två år. Ledamoten hävdar att kärnkraften är planerbar, som ni brukar säga. Men jag säger också att den kan vara oerhört oförutsägbar.

(Applåder)

Herr talman! Jag får hälsa ledamoten Frimert välkommen till näringsutskottet och till vår första debatt - det lär inte bli den sista, antar jag.

Jag tryckte på knappen eftersom jag hoppade till när ledamoten sa att det berodde på den socialdemokratiska regeringen att andelen kvinnor är stor i de statligt ägda bolagen. Det kan jag ställa mig fundersam inför. Har de statliga bolagen bara funnits de senaste sju åtta åren? Är det detta som ledamoten syftar på?

Sedan lyfter ledamoten utvecklingen i Norrland, vilket jag är glad för. Detta kommer att skapa väldigt många arbetstillfällen och väldigt mycket skatteintäkter. Men då behövs det energi. Det behövs i princip dubbelt så mycket energi som vi producerar i dag. I dagsläget finns ingen plan för hur vi ska kunna fördubbla vår energiproduktion. I stället lägger man ned kärnkraft som skulle kunna täcka en stor del av det energibehov vi har i dag.

Herr talman! Tack, ledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm, för frågorna! Jag har hört på dessa debatter ett tag från andra sidan, inte här uppe från talarstolen. Det börjar faktiskt bli lite oseriöst. Ni säger hela tiden att vi har lagt ned kärnkraften. Det är inte vi som har lagt ned kärnkraften. Det är märkligt att man fortsätter att trycka på det ungefär som att det ska bli ett mantra. Det är Uniper, Eon och Vattenfall som har lagt ned den. Och de gjorde det på lönsamhetsmässiga grunder. Trots att man här i kammaren försökte få dem att ändra sig och trots att medierna tryckte på för att få dem att ändra sig lade de ned kärnkraften.

Angående den gröna omställningen är det fantastiskt. Det finns ansökningar i Sverige om ungefär 500 terawattimmar när det gäller havsvindkraft. Vi har 350 terawatt bara i södra Sverige som gäller just havsvindkraften. Det som behövs är självklart ett bättre stamnät. Men vi har en oerhörd tillgång i att kunna använda detta.

Herr talman! Jag förstår att ledamoten Frimert är less på att höra på argumentationen gällande nedläggning av kärnkraft, men det var faktiskt statliga Vattenfall som stod för nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Det är ett statligt bolag, och det är staten som styr. Och regeringen, som styrs av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, är ansvariga för de statliga bolagen. Därför förstår jag inte att ledamoten Frimert tycker att man kan komma undan med ett sådant påstående.

Sedan skulle jag vilja tala om det som vi har diskuterat och som jag framförde i mitt anförande gällande avvecklingen av statliga bolag. Precis som ledamoten sa handlar det kanske mest om ideologi. Det handlar inte om att man kan se hur effektivitet, vinst och utveckling kan stå för någonting annat i stället för att behålla ett statligt bolag bara på grund av ideologi.

Jag ser hellre en marknad och ett utvecklingsbart näringsliv med konkurrens på lika villkor än att vi ska ha ett näringsliv byggt på ideologi.

Herr talman! Det finns självklart alltid anledning att se över statens ägande för att säkerställa att bolagen fyller en funktion. Men vi ser det som problematiskt, precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm lyfte, att man oftast vill sälja framgångsrika bolag av rent ideologiska skäl.

Bolag som vi har fyller en viktig funktion. De flesta har en viktig funktion i samhället, och vi får en god avkastning från dem. Som jag inledde mitt anförande med är det 200 miljarder de senaste tio åren. Då måste det vara en god investering för svenska folket, för vår skola, för våra poliser, för välfärden och för sjukvården.

Om jag kommer tillbaka till det här med kärnkraften igen, som Elisabeth Björnsdotter Rahm ofta lyfter och som kommer att vara ert mantra i den här valrörelsen känns det som, var även Uniper en av ägarna till Ringhals, om ledamoten inte känner till det. De hade ingen annan åsikt.

Andra kärnkraftverk har lagts ned i Sverige, vilket även andra ägare, till exempel tyska Eon, har varit med på. Jag har lite svårt att förstå varför ni framställer det som att ni är emot den planerbara vindkraften som är framtiden. Ni är emot det förnybara. Även det är ungefär som ett mantra, som om det bara är kärnkraft som gäller

Vi har sex kärnkraftverk. Vi var faktiskt bland de första som byggde kärnkraft i världen, och de som lades ned från början var gamla. Både Ringhals 1 och 2 har haft extremt allvarliga incidenter, som jag sa till en ledamot tidigare. Som jag sa var det nere 46 gånger de senaste 40 åren.

Som jag sa tidigare är kärnkraften en stor del av vår energimix och kommer att så vara under en lång tid. Men när vi nu ser den gröna revolutionen och hur företag står på kö för att kunna komma hit och investera i grön energi med havsvindkraften som är en framgång tycker jag faktiskt att de moderatledda kommunerna måste ta sig i kragen och tillåta processerna att gå vidare.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också börja med att hälsa Anders Frimert välkommen till näringsutskottet. Det har varit intressant att lyssna på ledamotens anförande här i dag.

Jag hade inte tänkt att ta replik, men när jag lyssnade på ledamoten i slutet lät det nästan som om alla statens bolag är en skänk från ovan och att allt verkligen är toppen med alla statliga bolag.

Ett exempel som jag tar upp och tittar på här är det statliga bolaget Svevia. Det är i dag Trafikverkets största leverantör, men det är man också för att man prisdumpar ganska hårt. Den största avvikelsen som vi kunde ta del av i en rapport förra året handlar om ett bud på 262 miljoner kronor där den närmaste konkurrentens anbud var 461 miljoner kronor. Det är alltså en otroligt osjyst prisdumpning på en marknad av ett statligt bolag.

Det är inte så att jag tror att ledamoten kan ha satt sig in i exakt alla frågor, men är det verkligen statens uppgift att slå undan benen på de privata aktörer som försöker att överleva på en fungerande marknad?

Herr talman! Tack, ledamoten Camilla Brodin från Kristdemokraterna!

Som jag sa tror jag att det finns en skillnad mellan hur de borgerliga tänker och hur vi socialdemokrater tänker. Jag har den pragmatiska inställningen att det handlar om goda investeringar för svenska folket, och det har vi tydligt sett i våra statliga bolag. De har alltså ökat från 560 miljarder när ledamoten stod här i talarstolen för två år sedan till över 700 miljarder i dag, och det är till gagn för svenska folket.

Svevia är ett bolag som startades 2020, tror jag, och skälet till att det skulle bolagiseras var främst att öka förutsättningarna för konkurrensneutralitet och eliminera grunden för misstankar om korssubventionering och på så sätt öka produktiviteten på elmarknaden.

Om det är så att man känner sig åsidosatt eller någonting har vi ju både Konkurrensverket och EU. En tidigare ledamot här nämnde Green Cargo. Det ärendet är redan avgjort, och det innebär att staten inte betalar ut pengarna, om man nu följer med i medierna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret!

Ska jag tolka det här som att Socialdemokraterna tycker att det är helt okej att dumpa priserna på det här sättet och låta den del av bolaget som har varit med i upphandlingarna gå med ett kraftigt underskott?

Jag tycker över huvud taget inte att det är ett sjyst sätt att driva bolag på, och jag hoppas verkligen inte att det är det man ska göra inför skattebetalarna, alltså tjäna osunda pengar på en redan konkurrensutsatt marknad.

Jag blir lite fundersam om det är ett sådant synsätt som man förordar. Det är min fortsatta fråga.

Herr talman! Tack, Camilla Brodin!

Svevia är ett fullt konkurrensutsatt bolag som konkurrerar på samma villkor som alla andra. Det är tur att det inte är åt andra hållet.

Som ledamoten kanske vet startades Svevia och bolaget under, Arento, av den borgerligt ledda regeringen 2008. Det skulle bedrivas marknadsmässigt, vilket innebar att ni ville få upp konkurrensen på marknaden. Bolaget har dessutom aldrig fått tillskott, vilket innebär att bolaget måste göra någonting oerhört bra.

Som jag säger: Om det finns bolag som snedvrider konkurrensen på ett osjyst sätt har vi regelverk i både Sverige och EU. Jag lyfte exemplet med Green Cargo, där företaget fick rätt och allting fungerade. Jag är glad att vi har Konkurrensverket som i slutändan säkerställer det som efterfrågas, nämligen bolagens intressen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)