Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Sverige står stabilt trots att det blåser hårda vindar och är turbulent i omvärlden. Med starka statsfinanser och politisk handlingskraft bygger regeringen och Sverigedemokraterna Sverige starkare, tryggare och rikare, steg för steg och reform för reform.

När jag blev finansminister hade Sverige en inflation på 10 procent. Barnfamiljer hade svårt att få ihop till matkassen, och många äldre vände när de kom till kaffehyllan. Med en återhållsam finanspolitik under de två första åren av mandatperioden bekämpade vi den höga inflationen, och nu ligger den en bit under målet om 2 procent.

När jag blev finansminister, herr talman, var dieseln världens dyraste – eller åtminstone Europas. I dag, när hela Europa pressas av högre oljepriser till följd av kriget i Iran, har Sverige ett bättre utgångsläge än de allra flesta länder i Europa eftersom Sverigedemokraterna och regeringen har sänkt reduktionsplikten kraftigt.

Herr talman! När jag blev finansminister låg Sverige i EU:s bottenlista vad gäller tillväxt, och i år räknar EU-kommissionen med att Sverige kommer att vara ett av de länder som ligger i EU:s toppliga. Nu sjunker också den strukturella arbetslösheten. Den sjunker trendmässigt för första gången på 20 år, tack vare regeringens politik.

Med allt detta sagt finns det fortfarande många svenskar som kämpar med sin ekonomi. Det finns föräldrar som har svårt att få vardagen att gå ihop. Det finns också många som är oroliga över att bli arbetslösa eller som är arbetslösa och oroliga över hur de ska kunna komma tillbaka till arbete. Svensk ekonomi är just nu i en återhämtningsfas, herr talman, men vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur efter att Donald Trump startade ett tullkrig förra våren.

Nyckeln till att helt bryta loss den svenska ekonomin från lågkonjunkturen är att stärka den inhemska efterfrågan. Det betyder helt enkelt att stärka svenskarnas ekonomi så att fler har möjlighet att köpa varor och tjänster. Då kan klädbutiksägare, frisörer, restaurangägare, snickare, elektriker och många andra företagare se sina verksamheter växa i stället för hotas av nedläggning. Det är så vi får hjulen att snurra.

Det är också därför vi i den budget som började gälla den 1 januari sänkte skatten på arbete och pension för tredje året i rad, herr talman. Vi sänkte skatten på el, och alldeles nyss halverade vi matmomsen. Vi sänker förskoleavgiften från den 1 juli, och vi höjde bostadsbidraget i början av året.

Allt detta gör vi för att människor ska få det bättre och för att svensk ekonomi ska komma igång. Återhämtningen är skör, herr talman, och omvärlden är oförutsägbar; det har vi under flera år verkligen blivit brutalt påminda om. Men Sverige står stabilt.

Herr talman! När vi tog över regeringsmakten i oktober 2022 slog skjutningarna rekord. Barn mördade barn, och om de inte ville mörda andra barn blev de mördade. Nu har skjutningarna halverats, och januari i år var den första månaden på nästan åtta år utan någon dödsskjutning. Men barn mördar fortfarande barn, och månaden mars var mörk: En 15åring sköts ihjäl i Malmö, och en tonårspojke sköts ihjäl i Vårby gård. En 15årig flicka misstänks för båda morden. Och hemma i Örebro en lördagskväll för några veckor sedan sköts en 20 år ung fotbollsspelare ihjäl.

Det återstår ett stort arbete när det gäller att stoppa det dödliga våldet, men steg för steg och reform för reform gör vi nu Sverige tryggare.

Herr talman! När vi tog över regeringsmakten var Sverige inte med i Nato. Efter ett gott och konstruktivt samarbete med oppositionen är Sverige nu medlem, och nu byggs försvaret ut i en aldrig tidigare skådad takt. Det är bokstavligt talat livsviktigt. Jag ska säga att jag är både stolt och tacksam över att vara finansminister i ett land där enigheten om stödet till Ukraina och stödet till försvarsupprustningen är så monumental, så, från djupet av mitt hjärta: Tack!

(Applåder)

Herr talman! Är det någonting som de senaste åren har lärt oss är det att det enda konstanta – det enda man kan vara säker på – är osäkerheten. Kriget i Mellanöstern, som nu har pågått i flera veckor, påverkar världsekonomin och Sverige. Vi kan kanske inte påverka kriget, för det ligger inte helt och fullt i våra händer – tyvärr! Men det som ligger i våra händer är arbetet med att fortsätta bygga en stark och motståndskraftig ekonomi.

De senaste tio åren har både riksdag och regering kommit att hantera många kriser – flyktingkrisen, pandemin, krigen, den grova brottsligheten och inflationen. Vi har kunnat göra det tack vare starka statsfinanser. Vi får inte heller låta nuvarande kriser skymma sikten för framtiden, utan vi ska lägga all kraft vi kan på att bygga ekonomin starkare och större inför framtiden.

Vårpropositionen, som herr talmannen alldeles nyss fick i sin hand, innehåller en plan i tre delar. Vi vill fortsätta bygga en motståndskraftig ekonomi som även fortsättningsvis kan stå på egna ben och vara bland de starkaste i Europa, och då krävs tre saker.

Först och främst ska vi fortsätta slå vakt om de starka offentliga finanserna. Det är många som vill svartmåla svensk ekonomi just nu, men faktum är att Sverige är ett av bara nio länder i världen med högsta kreditbetyg – AAA – hos de större kreditinstituten. Vår offentliga skuldsättning uppgår till 36 procent av bnp, vilket kan jämföras med genomsnittet i EU, som överstiger 80. Ett annat sätt att uttrycka det är att Sverige har offentliga finanser i världsklass, och det gör att vi till skillnad från många andra länder har handlingsutrymme att bygga skyddsbarriärer kring svenskarnas ekonomi.

Så ser det som sagt inte ut överallt. Finland har en statsskuld som har ökat otroligt snabbt de senaste 15 åren, och landet tvingas nu göra nedskärningar i välfärden. Frankrike har blivit ett av de mest skuldsatta länderna i Europa med en skuld på 117 procent av bnp. Här får man lägga mycket pengar på räntebetalningar – i många länder till och med mer än vad som läggs på sjukvård och försvar.

För mig är det väldigt viktigt att Sverige aldrig ska hamna i den situationen. Det är därför vi vill fortsätta bygga skyddsbarriärer, och det är därför jag har sagt att nästa mandatperiods reformer och vallöften i huvudsak måste vara finansierade. Det är inte konstigare än så. Vi bygger nu ett starkt och tryggt Sverige, och vi måste visa att vi utöver det kan finansiera det som kommer att göra Sverige tryggare och starkare framöver.

En sak kan inte bara jag utan alla våra fyra partier ge besked om, nämligen att vi är överens om att detta inte ska finansieras med höjda skatter på arbete eller sparande.

(Applåder)

Om den första delen av planen för vår ekonomi handlar om att värna de starka offentliga finanserna handlar den andra delen om att möjliggöra fler svenska jobb. Vi här inne skapar inte jobb, men vi har ett stort ansvar och en skyldighet att ge företag rätt förutsättningar att växa. Det här är viktigare än någonsin. Det råder just nu stenhård konkurrens om investeringar och kompetens runt om i världen. Inte minst USA och Kina konkurrerar om produktion och företagsetableringar.

För en relativt liten spelare som Sverige är ökad handel en enormt viktig del. Vi behöver hitta fler handelsvägar, inte minst när USA nu har höjt tullarna på export. Det är väldigt viktigt att EU nu har fått ett frihandelsavtal med världens största land, Indien, och dessutom ett avtal med Mercosur. Fler frihandelsavtal behövs.

Skatter är en annan viktig del när det gäller jobbskapande. Regeringen har förlängt tidsperioden för expertskatt. Vi har även höjt beloppsgränsen i FoU-avdraget, förbättrat 3:12-reglerna, avskaffat kvittokrångel och höjt omsättningsgränsen för när företagare måste betala moms. Nu har vi också tillfälligt sänkt arbetsgivaravgiften för unga. Det går inte att komma ifrån att skatter spelar roll för jobbens framväxt.

Det går heller inte att komma ifrån att det är otroligt viktigt för ett land att ha ett fungerande energisystem så att företag kan växa och investera och vågar satsa framåt. Det är därför byggandet av ny kärnkraft är så otroligt viktigt. Det tar tid men är helt nödvändigt för att det ska finnas mer planerbar baskraft när Sverige nu elektrifieras.

(Applåder)

För den som undrar: Den här regeringen är, tillsammans med Sverigedemokraterna, garanten för att det ska kunna bli ny kärnkraft i Sverige. Tro inget annat!

Den tredje och sista delen av vår plan för vägen framåt och för att få en starkare ekonomi är att ansträngning ska löna sig ännu mer. Oavsett om du är vaktmästaren som låser upp skolan på morgonen, ingenjören som uppfinner smarta lösningar till industrin eller busschauffören som kör skolskjutsen på landet i Närkes Kil kommer regeringen alltid att stå på din sida. Som finansminister kommer jag alltid att stå på de hårt arbetande människornas sida. Jag talar om dem som gör sin plikt varje dag och förväntar sig att samhället ska fungera.

Under den här mandatperioden har vi sänkt skatten tre gånger. Vi har också sänkt skatten på pension i samma utsträckning. Det är en väg som jag vill fortsätta på.

I år sker någonting unikt och historiskt: Vi genomför nu en stor bidragsreform. Inriktningen är att man ska göra mer för att komma i arbete om man får ersättning eller bidrag; man ska vara aktiv. Det kommer att finnas regler för vilka nivåer större familjer kan få som bidragstagare.

Jag har sagt det många gånger, och det är lika sant varje gång: Det är inte rättvist att den som jobbar hårt varje dag, och kanske går till ett jobb som den inte ens gillar, har ungefär lika mycket pengar varje månad som grannen och hela grannens familj, trots att de inte jobbar. Så bygger man inte ett starkt samhälle. Så bygger vi inte ett starkt Sverige.

Därför vill vi, tillsammans med bidragsreformen, sänka skatten – jag som moderat vill fortsätta med det. Vi vet att det här leder till fler arbetade timmar i ekonomin, och det är just det som behövs för att ekonomin ska växa.

Arbetslinjens återkomst är efterlängtad, herr talman. Den behöver fortsätta, och därför vill våra fyra partier under de närmaste åren fortsätta att stärka den och bygga ett ännu starkare fundament.

Herr talman! Jag vill nämna några av de saker som Sverigedemokraterna och regeringen nu föreslår i vårbudgeten.

Vi vill öka resurserna för sommarbemanning i vården ute i landets regioner. Vi vet att det är tufft på många håll och att det behövs stöttning.

En annan mycket viktig och efterlängtad satsning handlar om IVF-behandlingar för dem som är ofrivilligt barnlösa. Det kan vara en smärta som är enorm. Dessutom är det kostsamt. I dag får man tre skattefinansierade möjligheter. Vi fördubblar nu detta och tillför ytterligare tre. Det kan vara avgörande för väldigt många människor.

Vi fortsätter också att stärka arbetet när det gäller mäns våld mot kvinnor. Lika hårt som vi ska gå åt de gängkriminella – eller ännu hårdare – ska vi trycka tillbaka de män som misshandlar kvinnor i sin närhet fysiskt eller psykiskt. I alldeles för många fall drabbas kvinnor också av män som mördar kvinnor. Det här måste få ett slut. Jag vet att hela riksdagen är överens om detta, och jag är glad för den här satsningen.

Herr talman! Skolan är nyckeln för barn. Oavsett föräldrarnas utbildning eller ekonomi är skolan helt central. Nu föreslår vi satsningar på språkfrukost, läxhjälp och inköp av böcker.

I budgeten föreslår vi också en tillfällig sänkning av skatten på bensin och diesel till EU:s miniminivå. Även om Sverige, som jag sa, står bättre rustat än många andra länder på grund av en ändrad reduktionsplikt har drivmedelspriserna ökat.

För att kompensera för de höga elpriserna och mildra effekten föreslår vi ett nytt tillfälligt el- och gasstöd. Det kommer att utbetalas för månaderna januari och februari i år.

Slutligen: Det är väldigt tydligt att vi har gått in i ett nytt världsläge med en delvis ny världsordning. Vi behöver tillsammans rikta fullt fokus på reformer som både stärker ekonomin och stärker svensk säkerhet. Jag vill att vi går in i nästa mandatperiod med fokus på att bygga Sverige mer konkurrenskraftigt och motståndskraftigt, så att Sveriges ekonomi kan växa. Det är nämligen bara en växande ekonomi som kan bära framtidens välfärd och försvar och tillgodose alla de stora behov som Sverige har. Sverige ska vara ett ledande tillväxtland, inte ett stagnerande högskatteland.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Ann-Sofie Alm och Jan Ericson (alla M) samt Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! I dag har regeringen lagt sin sista vårbudget på riksdagens bord, och jag kan summera den ekonomiskt sämsta mandatperioden sedan 90-talskrisen. Det har varit fyra förlorade år för Sverige och för svenska folket. Vi vet att priserna är höga. Hårt arbetande människor har det tufft. Det är dyrt att vara svensk.

Sverige har i dag EU:s tredje högsta arbetslöshet. En halv miljon människor saknar arbete; det är nästan 100 000 fler än när regeringen tillträdde. Medan arbetslösheten har minskat i resten av EU har den ökat i Sverige. Om vi hade haft samma utveckling som euroområdet hade nästan 100 000 fler svenskar haft ett jobb att gå till.

Utöver detta är det 100 000 fler människor i vårt land som är undersysselsatta. Det här är människor som vill arbeta mer men som inte får den möjligheten. Arbetslösheten är ett fundamentalt misslyckande. Ytterst drabbas alla som inte längre kan försörja sig själva och sina familjer, men det är också väldigt dyrt för Sverige.

Herr talman! Vad har då regeringen gjort för att skapa fler jobb och för att fler ska jobba? Reformerna lyser med sin frånvaro, också i den här vårbudgeten. Det framstår som att arbetsmarknadsministrarna byts ut oftare än nya reformer presenteras från Arbetsmarknadsdepartementet. I denna sista budget drar regeringen till och med ned på arbetsmarknadspolitiken när 500 000 människor går arbetslösa.

Det är inte bara med arbetslösheten som SD-regeringen har misslyckats. Tillväxten har under denna regering varit lägre än under tidigare regeringar. Det har alltså till och med gått sämre de senaste fyra åren än när Sverige och övriga västvärlden genomgick en pandemi.

Dessutom har svensk ekonomi underpresterat i förhållande till sin egen potential. Hela mandatperioden har svensk ekonomi legat under trenden. Det innebär ett enormt bnp-tapp och ett stort bortfall av skatteintäkter. Hur man än vrider och vänder på det blir slutsatsen densamma: Svensk ekonomi har underpresterat med Kristersson, Svantesson och Åkesson. Sverige har blivit fattigare.

Herr talman! En konkursvåg har också sköljt över Sverige. 30 000 privata företag har gått i konkurs sedan regeringen tillträdde, och över 75 000 människor har förlorat jobbet på grund av dessa konkurser. Vi måste gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta liknande nivåer. Ändå fortsätter regeringen att säga att Sverige är på rätt väg, men jag tror att många arbetstagare och företagare runt om i landet har svårt att känna igen sig i denna ganska glättiga verklighetsbeskrivning.

Gustav Möller brukar tillskrivas citatet ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från svenska folket”. När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden tror jag att många svenskar ställer sig frågan: Vad fick jag egentligen? Regeringen har lånat hundratals miljarder kronor, men vad blev resultatet? Hög arbetslöshet, låg tillväxt och höga priser. Det kostar mer att handla mat, och det kostar mer att hämta ut sina mediciner. Det är svårare att få vardagen att gå ihop, helt enkelt.

SD-regeringen har bränt svenska folkets pengar, inte i första hand på att korta vårdköerna, förbättra skolan eller ge vanligt folk mer i plånboken utan på att sänka skatten för de människor som tjänar absolut mest. Åkesson och Kristersson har på så vis fått 6 000 kronor mer i månaden. Medan vanliga människor kämpar låter regeringen skattepengar läcka ut till den svarta och kriminella ekonomin och till vinster som går före skolbarns utbildning.

Jag menar att SD-regeringen har prioriterat fel. Man har inte prioriterat vanligt folk. Jag är helt övertygad om att det går att bedriva en mer ambitiös politik och samtidigt hålla bättre ordning på statens finanser. Därför har vi presenterat en budget för i år där nio av tio svenskar får mer pengar i plånboken.

Herr talman! För bara någon månad sedan stod Elisabeth Svantesson på en pressträff och sa att pengarna var slut. Hon erkände inte bara att Sverigedemokraterna och Moderaterna tömt statskassan för i år utan också att det nästan inte fanns några pengar kvar till nya reformer nästa mandatperiod.

Finanspolitiska rådet har presenterat sin allvarligaste kritik hittills mot någon regering, oavsett politisk färg. Denna kritik borde ha fått en ansvarsfull finansminister att åtminstone reflektera lite. Men den allvarliga kritiken verkade inte bekomma finansministern eftersom hon inte brydde sig om att kommentera den.

Nu lägger Svantesson fram ytterligare en budget där hon lånar miljarder. För mig är det tydligt att Sverige tyvärr har en svag statsminister och en ansvarslös finansminister, för när Sverigedemokraterna kommer med krav orkar de andra inte hålla emot. Resultatet blir de största underskotten på en generation. Kostnaderna bärs av hårt arbetande familjer. När underskotten leder till högre räntekostnader blir det mindre pengar till lärare i skolan och färre sjuksköterskor i vården, och när de allmänna räntenivåerna höjs blir bolånen dyrare för alla som äger sin bostad.

För att hålla ihop sitt regeringssamarbete släpper man på spärrarna, och jag menar att det är farligt för Sverige. Jag känner inte igen Moderaterna. Det brukade vara ett statsbärande parti. Nu kan jag inte dra någon annan slutsats än att man viker sig för Sverigedemokraterna i sin iver att behålla makten.

Herr talman! I dag lägger regeringen fram sin sista vårbudget, och jag ser inget i den som kommer att vända Sveriges negativa utveckling – tvärtom. Tillväxten skrivs ned ännu en gång, och underskotten ökar från redan rekordhöga nivåer. Detta sammanfattar mandatperioden ganska väl. Gång på gång har finansministern presenterat glädjekalkyler, och gång på gång har verkligheten hunnit i kapp och prognoserna fått skrivas ned. Vi har en regering som planerar för det bästa men vars politik resulterar i något annat. I denna budget är det inget nytt. Återigen saknas det reformer för att få igång tillväxten, och det finns inga strukturella förslag för att få fler människor att gå till jobbet.

Sverige hade kunnat vara i ett bättre läge. Men låt mig vara tydlig: Jag tror på Sverige. Vi är ett land med stor potential. Vi har kompetenta människor, världsledande företag och en industri i framkant. Vi har gång på gång visat att vi kan ställa om, växa och möta svåra tider tillsammans. Det finns en enorm potential i vårt land, i våra företag och inte minst i våra unga, som vill utbilda sig, arbeta och bidra. Men då krävs det en politik som tar vara på denna potential, som ger långsiktiga spelregler för industrin och företagen, som investerar i utbildning, välfärd och framtidsteknik och som ser till att fler jobb växer fram och att fler människor arbetar. Sverige förtjänar bättre.

Herr talman! Sverige behöver en politik som får igång tillväxten, som pressar tillbaka arbetslösheten, som stärker vanligt folks ekonomi, som stärker gemenskapen och ökar säkerheten i en orolig tid och som stoppar slöseri med våra svenska skattepengar.

(Applåder)

Herr talman! Tidöpartierna fick ärva en historiskt hög inflation och en tillväxt i EU:s absoluta bottenskikt. Nu, nästan fyra år senare, är situationen i princip den omvända. Inflationen ligger vid målnivån, och Sverige har en tillväxttakt i EU:s toppskikt. Räntan har mer än halverats under de senaste åren, från 4 procent till 1,75 procent, vilket såklart gynnar de allra flesta som äger sitt boende.

Vi har haft fokus på att bekämpa inflationen och på att genomföra åtgärder som stärker hushållen. Sammantaget under mandatperioden har vi drivit igenom reformer och skattelättnader som stärkt en helt vanlig tvåbarnsfamilj med över 5 000 kronor per månad. Det handlar om lägre skatt på inkomst, på el, på drivmedel och på mat men också om lägre förskoleavgifter.

Det var den helt vanliga löntagaren som fick stå tillbaka under perioden med hög inflation och fick se sin köpkraft urholkas eftersom priserna ökade snabbare än lönerna. Därför är det rimligt att det är den helt vanliga löntagaren som ska gynnas av de reformer och skattelättnader vi har beslutat och beslutar om. De senaste åren har också den helt vanliga löntagaren fått uppleva reallöneökningar, alltså fått se sin köpkraft stärkas, inte urholkas, eftersom lönerna ökar snabbare än priserna.

Under den här mandatperioden har även barnfattigdomen minskat. Det visar ny statistik från SCB. Målbilden är givetvis noll barnfattigdom; begreppen barn och fattig hör inte ihop i någon rimlig värld. Att den minskar i jämförelse med tidigare mandatperioder är givetvis viktiga steg i rätt riktning.

Mandatperiodens samlade budgetpolitik har även renderat i att inkomstklyftorna har minskat. Köpkraften har stärkts som mest i den lägsta inkomstdecilen och som minst i den högsta inkomstdecilen – detta i motsats till vad vi hörde av föregående talare. Det här är inte åsikter; det här är mätbara, kvantifierbara data. Detta kan vara värt att ha med sig, för det sprids uppenbarligen en hel del desinformation av oppositionen, givetvis, men också av vissa delar av medierna.

Herr talman! Samtidigt är skattetrycket i Sverige nu 41,2 procent. Så lågt har det inte varit sedan 1975. Vi har alltså det lägsta skattetrycket i Sverige på över 50 år tack vare de reformer som Tidöpartierna har drivit igenom.

Det går alltså att sänka skatten, minska inkomstojämlikheten och minska barnfattigdomen samtidigt.

Herr talman! Sverige har en mycket låg offentlig skuldsättning. Den ligger väl i nivå med det så kallade skuldankaret på 35 procent – plus minus 5 procent, ett toleransintervall – som är en bärande del av det finanspolitiska ramverket. Detta måste vi hålla i, för det finns så många orosmoln globalt: kriget i Ukraina, kriget i Iran, handelskrig, tullhot och så vidare. Detta påverkar priserna på el, gas, olja, konstgödsel med mera.

Det är just vår låga skuldsättning som gör att vi här hemma i Sverige har handlingsfrihet att parera och dämpa de värsta effekterna av dessa prischocker, och det är också det regeringen gör. Nu sänker vi skatterna på drivmedel ännu en gång, ned till EU:s absoluta miniminivåer. Vi begär också att EU-kommissionen ska medge ett undantag från miniminivåerna så att vi kan gå ännu längre – 3 kronor till på både bensin och diesel. Vi avvaktar besked från kommissionen härvidlag.

Vi går också fram med ett nytt elstöd som även ska gälla retroaktivt, för januari och februari. Som ni kanske minns – det var inte så länge sedan – var det både kallt och tämligen vindstilla i januari och februari, i alla fall i den del av Sverige och världen där jag bor. Därmed blev det dyrt. Andra länder, herr talman, har inte samma möjligheter att genomföra sådana åtgärder av det enkla skälet att de har för hög skuldsättning.

På tal om just vindstilla behöver det inte vara så mycket svårare än så här: Ska vi ha ett energisystem som bygger på att vi har tur, det vill säga att det blåser precis tillräckligt mycket i princip exakt hela tiden? El har den beskaffenheten att den behöver konsumeras i princip i samma ögonblick som den produceras. Att det blåser på förmiddagen hjälper alltså inte om man vill konsumera el på eftermiddagen eller på kvällen.

Antingen hoppas vi på att vi har tur och att det blåser exakt tillräckligt mycket exakt hela tiden – en ganska dålig strategi, om ni frågar mig – eller så bygger vi ett energisystem som levererar vare sig det blåser eller inte. Då är det kärnkraft vi pratar om. Det är det som står till buds, och där är vi i full färd. Den första ansökan på över 50 år om att bygga ny kärnkraft i Sverige lämnades in till regeringen för bara ett par veckor sedan.

Ge Tidöpartierna fortsatt förtroende i åtminstone fyra år till så kommer vi att ro det här i hamn! Oppositionspartierna har gjort tydligt att det inte blir någon ny kärnkraft med dem vid rodret. Oppositionen – åtminstone delar av den, inte minst Miljöpartiet – förstår inte ens kopplingen mellan å ena sidan elektrifiering av inte minst fordonsflottan och å andra sidan en stabil och kontinuerlig tillgång till el. Man förstår inte att de två sakerna hänger ihop.

Jag säger som min egen partiledare sa i tv för ett tag sedan: Ni har haft er lekstuga. Det räcker så, för vi vet hur det blev och hur det gick. Nu är det dags för vuxna människor att lösa problemen. Och det är precis det vi gör, men vi behöver åtminstone fyra år till.

Herr talman! Vi på vår sida – Tidöpartierna – är sammansvetsade. Vi har levererat i snart fyra års tid. Vi kommer att bilda en fyrpartiregering – Tidö 2.0 – om vi får det förtroendet av väljarna i valet i september. På den andra sidan har vi något slags vänsterexperiment som inte imponerar. Det enda de tycks vara överens om är att det ska bli ännu dyrare att tanka bilen och att vi ska gå tillbaka till en ansvarslös linje i invandringspolitiken.

I övrigt är det verkligen grisen i säcken man köper. Det finns ingen plan över huvud taget för hur de ska lyckas bilda något som helst stabilt regeringsunderlag, hur de ska få igenom sina budgetpropositioner här i riksdagens kammare och definitivt inte vad dessa budgetpropositioner i sådana fall skulle innehålla eller vilken politik som ska drivas i största allmänhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).

Herr talman! Sällan har omvärlden varit så skakig. Även Sverige påverkas av krigets fasor. I dag lägger regeringen och Sverigedemokraterna fram vårpropositionen för sista gången. Snart är valdagen här, och då kan vi ta landet i en annan riktning. Sverige är skörare än på mycket länge, och behovet av en regering som får Sverige att hålla ihop, som inte ställer människa mot människa och som skyddar hushållen och rustar välfärden är stort.

Herr talman! Jag tillhör inte den glada och glättiga skaran av politiker som firar varenda opinionsuppgång med en selfie på Instagram. Man ska inte ta ut saker i förskott, åtminstone inte vinster. Hur dåligt den här regeringen än har skött sig säkrar man valvinsten bäst på egna meriter. Man ska inte ropa hej förrän man har kommit över ån, sa min pappa alltid, och jag tänker inte utropa någon seger i förtid.

Men visst behöver Sverige en ny regering, herr talman. Det har varit fyra hårda år. Kris efter kris har dumpats på medborgarna. Kostnaderna har rusat för maten, hyran och energin. Ensamstående mammor har haft och har det allra tuffast, och en stor del av arbetarna saknar kontantmarginal. De sparade pengar som fanns är för länge sedan slut, och nu finns inga marginaler kvar. Det är slut på pengarna i hushållens plånböcker.

Herr talman! En svensk regering kan givetvis inte stoppa världsomfattande kriser. Trumps nycker och Putins dröm om världsherravälde har finansministern liten möjlighet att påverka. Ekonomin påverkas ju inte bara i Sverige utan i hela vår omvärld; det vore inte seriöst att påstå något annat. Men en regering kan välja hur man hanterar de kriser som drabbar svensk ekonomi och svenska hushåll. En regering kan prioritera på vems sida man står när det blåser. Är det på affärsbankernas, vars vinstmarginaler är skyhöga, eller är det på hushållens, som tyngs av ännu en räntehöjning?

Tidöstyret har inte agerat för att fördela bördorna av krisen lika. Hushållen har genomgående fått stå med notan när illa fungerande marknader passar på att göra pengar på krisen.

Aja baja, säger finansministern till bankerna och matjättarna, som drev på inflationen och lät priserna skena. Men givetvis hjälper inte upprörda ord, utan den som vill göra något åt de barskrapade hushållens situation vet att det bara är handling som räknas. Pressa bankerna att sänka räntan, agera för ökad konkurrens bland matjättarna, se till att den sänkta matmomsen inte blir ett gigantiskt Icabidrag, inför Sverigepriser på el och stoppa kablarna!

I kristider ska bördorna fördelas lika, men så har det inte varit. Hushållen har fått axla en alltför stor del av kostnaden, och det är orimligt. Regeringen påminner lite om Titanic. Man kan inte göra så mycket åt att det finns ett isberg som man åker in i, men man har struntat i att ta med sig livbåtar till dem som finns på nedre däck. För barnen handlar det inte bara om ett missat kalas, om utflykter som inte blev av eller om att de inte har råd med sommarskor, utan för många av dem är det en hel barndom som nu har gått förlorad.

Det bästa för Sverige, tillväxten och barnfamiljerna hade varit om regeringen hade agerat i lågkonjunkturen. Trots att det hade varit bäst för svensk ekonomi om de hushåll som hade små marginaler hade fått mer så att ekonomin stimulerades valde regeringen det motsatta: att prioritera de absolut bäst ställda hushållen.

Ekonomin har stagnerat, lågkonjunkturen har fördjupats, småföretagen har för få kunder och regeringen har inte stått på deras sida. Samtidigt fanns regeringen där för dem som har en månadsinkomst på 120 000 kronor och som genom politiska prioriteringar i den här kammaren fick flera tusenlappar extra i plånboken varje månad. Det fanns inga rationella skäl att prioritera skattesänkningar för ministerlöner, och ändå valde regeringen att göra det, för de moderata kärnväljarnas skull, inte för Sveriges och barnfamiljernas.

Herr talman! Varför är det så att den som har minst alltid ska få mindre för att det ska skapas lust och energi, enligt högerregeringen? Man menar att barnfamiljer som får vända på varenda krona i själva verket gynnas av att man tar bort deras barnbidrag och att sänkt akassa när vi har massarbetslöshet kommer att göra så att den som inte får råd med hyran känner sig mer motiverad.

Det är skillnad på folk och folk. När det kommer till de rikaste sparar vi inte på något, utan endast det bästa är gott nog. Här ska man unna sig. Det är den grupp som alltid verkar behöva bidrag och extra stöd för att orka jobba. Vi kan inte prioritera barnbidragen i stället, för då tar sig inte direktörerna upp ur sängen på måndagsmorgnarna. Om de inte får sänkta kapitalskatter snoozar de hela veckan lång. Finansministern tömmer statskassan enkom för deras skull – inte när barnfamiljer blir vräkta eller när pensionärer hamnar hos Kronofogden utan för att den som redan är förmögen ska få ännu mer.

Sverige har rekordhög arbetslöshet. Tillväxten är låg. Fattigdomen har fördubblats, och rekordmånga barn vräks från sina hem. Samtidigt har vi ett gäng miljardärer och en förmögenhetskoncentration som är tydligare än någonsin. Vanliga löntagare betalar betydligt större andel av sin inkomst i skatt än den rikaste procenten.

Sverige var tidigare ett av världens mest jämlika länder, med hög sysselsättning, stark välfärd och omfördelning. I dag sticker vi ut i motsatt riktning. Vi har gått om länder som USA och Indien i förmögenhetskoncentration. De som påstått att jämlikhet hämmar tillväxten medan klyftor gynnar den har haft fel. Att några blir väldigt rika gynnar inte Sveriges ekonomi, ger inte några jobb och skapar inte någon tillväxt.

Ska svensk ekonomi växa behöver vi en aktiv ekonomisk politik där staten investerar och omfördelar. Men den här regeringens prioriteringar är återigen tydliga: Rör inte mina miljardärer! står det på Svantessons banderoll.

Människosynen är lite bedrövlig. Om vi bad miljardärerna att bidra lite mer när svenska barnfamiljer är fattiga, sjukvården står på bristningsgränsen och krig härjar i närområdet, ja, då skulle de sticka, säger högern. Minsta lilla skattehöjning och de flyr landet med miljarderna.

Det kan väl inte vara möjligt, tänker jag. Det är klart att svenska miljardärer inte flyr utomlands när de behöver vara här och skydda hushållen och försvara landet. Vilka fördomar det finns mot det ekonomiska toppskiktet! Om det trots allt och mot all förmodan skulle vara så, ja, då kan vi införa en sådan exitskatt som många länder runt omkring oss har. Det är dags att beskatta miljardärerna. Det drabbar ingen fattig.

Herr talman! Det pågår ett enormt slöseri med svenskarnas skattepengar. Svensk välfärd har blivit en lekstuga. Sjukvården, järnvägen och skolan bedrivs internationellt. Men Tidöstyret pallar inte göra något åt det. Ideologiskt förblindade förkastar de all rationalitet för att slippa göra upp med det gigantiska misslyckande som privatiseringarna har inneburit.

Sverige har blivit ett låtgåland, och regeringen är marinerad i sin låtgåattityd. Skolor drivs av saudiska kapitalägare. Vårdcentraler används för att tvätta pengar. Nätläkare länsar statskassan, och samtidigt är kön till vårdcentralen oändlig. Lärartätheten dras ned för att vinsterna ska bli större. Hårt bröd till småbarnen och gangstrar som driver behandlingshem – så ser svensk välfärd ut 2026, och det är medborgarna som får betala. Barn klarar inte skolan. Kriminaliteten växer. Trots allt detta är det ingen som drar i nödbromsen.

Vinsterna i välfärden måste bort. Det är slutlekt. Arbetsförmedlingen och järnvägen behöver städas upp och byggas om.

Att äga välfärdsbolag är ingen konst. Det behövs det ingen arbetsskjorta för. Det krävs inte många knop för att göra vinst på välfärden, för det är vinst varje gång och skattebetalarna som betalar.

När jag tänker på företagare tänker jag på folk som jobbar hårt och som har startat och dragit igång något för egen maskin. Min pappa drev butik och gjorde tolv timmar per dag på butiksgolvet. Min mormor var den första kvinnan i Sandviken att starta ett städföretag.

Herr talman! Vi måste börja om och bygga Sverige starkt och jämlikt igen. Jag kommer tillbaka i nästa anförande och föreslår Vänsterpartiets prioriteringar.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter! Det här är ju en debatt om Sveriges budget. Jag kommer strax att prata om detta på djupet.

Men jag vill faktiskt passa på när jag står här i talarstolen dagen efter ett absolut historiskt valresultat i vårt europeiska numera återigen syster- och broderland Ungern och verkligen hylla alla de, inte minst unga, väljare i Ungern som tog tillbaka sitt land till friheten, till demokratin och till Europa från randen av att bli en rysk lydstat. Hatten av för det ungerska folket! Hatten av för alla dessa ungrare, inte minst de unga! Jag tror att deras beslut kommer att få stor betydelse framöver, även för svensk ekonomi.

Här hemma finns det ögonblick när man vet att det närmar sig slutet. Det har nått vägs ände. Man känner det på sig. Jag tror inte att jag är ensam om att göra det; jag tror att många som tittar känner att det inte blir mer än så här.

Elisabeth Svantessons svanesång, vårbudgeten 2026 – inte ens den, inte ens mitt i Irankrisen, inte ens med Europas tredje högsta arbetslöshet, bidde det någonting av. Det bidde inte ens en tumme av allt man lovade.

Finansministern har flera gånger sagt att hon fick igenom åtta budgetar. Men ingen av dem löste arbetslösheten. Ingen av dem löste den låga tillväxten. Ingen av dem löste fossilberoendet. Och varenda en av dem hade ett sämre saldo än den föregående. Tidöregeringen kommer att sluta som den började: utan en plan eller en idé för tillväxt, för jobb, för företagsamhet eller för klimatet. Den kommer att sluta med 100 000 fler arbetslösa.

Jag tror att många av er minns affischen från förra valet, innan den här regeringen tillträdde. Den visade Ulf Kristersson som hängde på någon sorts brygga, och så stod det: ”Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös.” Det stod också: ”Nu får vi ordning på Sverige!” Nu har vi EU:s tredje högsta arbetslöshet, och Tidöregeringen kommer att bli arbetslös.

Det är så uppenbart att Tidöregeringen inte vill att vi ska se arbetslösheten, att vi på något sätt ska vara lite blinda för den. Det är bara någon annan, någon vi inte känner. Det kanske bara är invandrare. De vill säkert inte ens ha jobb egentligen.

Men någon som tittar på det här – kanske till och med någon som sitter här i riksdagens kammare och lyssnar – känner någon som är arbetslös eftersom var fjärde ungdom i Sverige är arbetslös. Någon här eller bland tittarna känner till och med någon akademiker eller någon annan person mitt i livet som trots långa studier och många insatser är arbetslös, för akademikerarbetslösheten är på rekordhöga nivåer.

Man kanske inte känner någon enda arbetslös. Man kanske bor i någon av våra landsändar, ofta i norra Sverige, där en urstark industri har trotsat tyngdkraften från Tidö som skapat brist på jobb. Men även om man inte känner en enda av Sveriges halva miljon arbetslösa tror jag att man förstår den enorma kostnaden. Jag tror att alla förstår hur mycket det kostar socialt när barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet och när de ser dem oroa sig för ekonomin och drömma om att äntligen komma i jobb. Jag tror att alla förstår hur mycket det belastar den svenska välfärden och svensk ekonomi.

Bara gapet mellan EU:s genomsnittliga arbetslöshet och vår Tidöarbetslöshet kostar 45 miljarder per år. Det är 9 000 kronor per svensk vi förlorar av pengar till välfärden. Det är 100 000 sjuksköterskor eller 60 000–70 000 lärare.

I sin allra sista budget lägger Tidöregeringen till ytterligare 7,7 miljarder, trots att man har sagt att reformutrymmet är slut. Men inte ens då, när man tar sig reformutrymme man inte har och i ett läge när Irankrisen sköljer över Sverige, lyckas man få till den politik som vi historiskt sett alltid har förknippat med borgerligheten i Sverige – den jobbpolitik som är tillväxtorienterad och framtidsorienterad och den frihetliga ekonomiska politik som ger växande småföretag, jobb och konsumentförtroende. Det var den politik som vi hade under Alliansen och faktiskt också under januariavtalet.

Allt det som utgjorde den liberala kraften i Sverige har begravts i något slags ultimat resignation över allting. Vårbudgeten är som ett slags uppgivenhetens dystra testamente.

Det är ingen hemlighet varför det är så här. I Ulf Kristerssons Sverige bestämmer ju inte Elisabeth Svantesson. I Ulf Kristerssons Sverige bestämmer Jimmie Åkesson, och Jimmie Åkessons prioriteringar är inte tillväxt, inte företag och garanterat inte klimatet. Det är helt andra saker.

I den här budgeten får jobben 32,5 miljoner, och 150 miljoner läggs på utbildning, medan 1,4 miljarder kronor fortsätter att ticka iväg år efter år till ett återvandringsbidrag som vi vet inte fungerar. Det är en idé som är lika sjuk som dess ekonomiska konstruktion, och vi utvisar dessutom människor som jobbar och som skulle kunna bidra till skatt och välfärd i Sverige.

Låt oss vara tydliga: Det här är en kris som Tidöpolitiken skapat. Hur man än vrider och vänder på det har vi underpresterat. Under alliansregeringen och efter januariavtalet hade vi dubbelt så hög tillväxt som genomsnittet i EU, men under Tidöregeringen har vi nu hälften så hög tillväxt som genomsnittet i EU. Det talas om lågkonjunktur, och det finns andra länder i EU som har lågkonjunktur, men blott Sverige har den Tidölågkonjunktur som skapats här.

Nu när vi nått vägs ände och har den sista chansen lägger regeringen motsvarande 65 kronor per arbetslös. Det motsvarar två släta koppar kaffe per arbetslös – det är vad man är beredd att satsa. I Stockholm räcker det väl bara till en kopp kaffe, med tanke på hur dyrt det är här numera.

Men håll ut, vänner! Snart kommer förändringen. Det är 153 dagar kvar till valet. Centerpartiet kommer varenda en av dessa dagar att jobba för den boost av jobb som Sverige så akut behöver och i vilken småföretagen ges en helt annan chans att skapa jobb. Detta ska till exempel ske genom att småföretagare slipper arbetsgivaravgift för de tio första anställda. Vi ska inte ha en ren anställningsskatt på att anställa unga, dem med låga inkomster och arbetslösa som vill komma tillbaka.

Vi ska också rensa i den regelbörda som 93 procent av företagen ju anser har ökat under Tidöregeringen. Vi ska ha en skola som inte slår ut ungdomar, vi ska satsa på vidareutbildning och på yrkeslinjer för många av de killar som inte hänger med i skolan hela vägen, och vi ska satsa hela vägen upp till yrkesvux, yrkeshögskola och vidareutbildning med omställningsstudiestöd.

När Irankrisen nu slår mot våra plånböcker ska vi rensa bland alla dessa avgifter. Den här regeringen har med den ena handen sänkt skatter för folk – något som vi egentligen hade velat göra mer – men med den andra handen släppt igenom avgiftshöjningar som har gjort att elpriserna har rusat. Alla kan se på sina elräkningar att priserna har rusat mer än det som beror på att man blockerat gasen i Hormuzsundet.

Till slut är vi nu tillbaka på ruta ett. Det kostade på valdagen 1 650 ungefär att tanka en Volvo V70, och nu kostar det återigen ungefär 1 650 att tanka en Volvo V70. Vi är jättefast i fossilberoendet, och det drabbar våra plånböcker. Jag kommer att återkomma till det i den andra delen av debatten.

Vi känner ju inte igen vårt Sverige, herr talman! Vårt Sverige ska inte ha EU:s tredje högsta arbetslöshet. Vårt Sverige ska inte ha återvandringsbidrag och kompetensutvisningar, och vårt Sverige ska inte ha rusande utsläpp. Låt oss ta tillbaka Sverige – det vettiga, normala, icke-extrema och fungerande Sverige.

Vi har äntligen börjat satsa på försvaret och på Ukraina – där har regeringen fortsatt driva politiken på ett bra sätt – men vi har ju inte besegrat arbetslösheten.

Nu måste vi ta tillbaka det Sverige vi känner igen!

Herr talman! Sverige är på rätt väg i en minst sagt orolig omvärld. Den debatt vi har i dag om regeringens vårproposition överskuggas naturligtvis av kriget i Mellanöstern, som exempelvis har drivit upp energipriserna, men också av Rysslands fortsatta anfallskrig i Ukraina och återkommande hot om tullar. Att vi då har statsfinanser i absolut världsklass gör det också möjligt med ett handlingsutrymme för att stötta ekonomin.

Herr talman! När vi tog över regeringsmakten var inflationstakten ungefär 10 procent. Sverige var i EU:s bottenliga när det gäller tillväxt, men skjutningarna slog rekord. När regeringen och Sverigedemokraterna i dag presenterar mandatperiodens sista vårproposition och vårändringsbudget är inflationen strax under Riksbankens mål om 2 procent. Sverige väntas tillhöra EU:s toppskikt när det gäller tillväxt, och antalet skjutningar har halverats. Vi är på rätt väg, men vi är inte framme.

Omvärldsläget gör att det är viktigare än någonsin att vi fortsätter att bygga en stark svensk ekonomi. Regeringen pekar i vårpropositionen med hela handen på vikten av att fortsätta värna de offentliga finanserna, att prioritera att ansträngning alltid ska löna sig och att säkerställa att den svenska ekonomin är konkurrenskraftig.

Herr talman! Som kristdemokrat är jag naturligtvis lite extra stolt över att vi i den här vårändringsbudgeten kan presentera satsningar om drygt en halv miljard kronor på hälso- och sjukvården. Här återfinns satsningar på fler statligt finansierade IVF-försök, sommarbemanning inom hälso- och sjukvården och ett vaccinationspaket för äldre.

Det är snart sommar, och jag kunde i helgen ana att den var på väg när jag var hemma i Örebro. Solsken och värme ackompanjerades av fåglarnas kvitter när jag tog en lång promenad med hundarna och spelade årets första golfrunda med yngste sonen Linus.

Sommaren är också den tid då vår fantastiska vårdpersonal ska få välförtjänt ledighet och återhämtning. Detta skapar varje sommar stora bemanningsproblem samtidigt som vårdbehovet består eller till och med ökar på vissa platser. Förra året uppgav en tredjedel av Vårdförbundets förtroendevalda att det fanns obemannade arbetspass i sommarschemat. Man behövde därför ta in hyrpersonal för att klara bemanningen. För att kunna upprätthålla en bra bemanning och säkerställa att man fortsatt ger en god vård avsätter regeringen nu extra resurser till landets regioner.

Herr talman! Min hustru och jag har välsignats med att bli föräldrar till tre söner, men det är en gåva som inte alla får. Med IVF-behandling, en medicinsk metod för att hjälpa människor att få barn när graviditet inte sker på naturlig väg, kan vi dock faktiskt ge fler hopp om att få bli föräldrar.

Vi vet att ofrivillig barnlöshet drabbar ungefär ett av sex par, och med detta kan stress, ångest och depression komma. I dag erbjuder regionerna upp till tre IVF-försök för att möjliggöra det första barnet. Därefter får paren bekosta dessa försök själva, och i genomsnitt kostar ett IVF-försök cirka 50 000 kronor. Det är med andra ord inte så många som har råd att fortsätta om de första tre försöken inte lyckas.

Regeringen skapar därför ett nytt statsbidrag om lite drygt 300 miljoner kronor till regionerna. Detta möjliggör att antalet offentligfinansierade IVF-försök nu kan dubblas. Det gör att fler kan behålla hoppet om att en dag få bli förälder.

Herr talman! Sist men inte minst finns här också ett viktigt vaccinationspaket för att stärka äldres hälsa och förebygga allvarliga infektioner. Folkhälsomyndigheten uppdaterade nämligen nyligen sina rekommendationer för pneumokocker. Myndigheten rekommenderar nu en helt ny typ av vaccin, som är mer effektivt än de tidigare. Detta är viktigt därför att sådana här infektioner kan orsaka både lunginflammation och sepsis. Vi vet dessutom att alla över 65 inte vaccinerats mot pneumokocker och att en del av dem som tidigare vaccinerats inte har fått den påfyllnadsdos som krävs.

En högre vaccinationstäckning är naturligtvis först och främst viktig för den enskilde äldre, men det kommer på sikt också att minska antalet allvarliga sjukdomsfall och därmed också avlasta vården.

(Applåder)

I detta anförande instämde Yusuf Aydin (KD).

Herr talman! De senaste tre och ett halvt åren har Tidöregeringen haft makten i Sverige. Tyvärr måste vi konstatera att de i mångt och mycket är förlorade år. Utsläppen och arbetslösheten har ökat, lågkonjunkturen har bitit sig fast, vårdköerna ringlar fortfarande långa och alltför många barn klarar inte skolan och riskerar att bli lätta byten för gängen.

Putins fortsatta krig mot Ukraina och Trumps bombningar i Iran ger skenande priser på fossila bränslen och skapar oro i världsekonomin. Det är en oro som också sprider sig till Sverige. Höga mat- och bränslepriser har tillsammans med höga hyror och urholkade trygghetssystem redan tidigare lämnat alltför många svenskar med alldeles för lite pengar kvar i slutet av varje månad.

Visst är det ett sällsynt svårt läge, och visst kan, och ska, man skylla på Putin, Trump och andra, men det är också den politik som Tidöregeringen har fört som har förvärrat situationen. Det är inte bara en olycklig utveckling som ligger helt utanför regeringens makt att förändra. Mycket av vår situation är ett direkt resultat av regeringens förda politik.

Nu går den här mandatperioden äntligen mot sitt slut, och det är dags att göra bokslut över regeringens resultat. Och det är knappast något att vara stolt över; oavsett hur bra finansministern vill få det att låta.

Facit är tydligt: Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer. Barnfattigdomen ökar. Allt fler vräks från sina hem. Barnfamiljer tvingas vända på varenda krona, och skillnaderna i livsvillkor har ökat de senaste åren och riskerar nu att cementeras.

Samtidigt har regeringen lagt 70 miljarder på skattesänkningar. Störst för dem som redan har allra mest. Och under den här tiden har också utsläppen ökat. I stället för att investera i den gröna omställningen har regeringen använt sina år vid makten till att elda på klimatkrisen – i stället för att göra allt i sin makt för att hejda den. Elektrifieringen har bromsat in, man har närmast fört kulturkrig mot de företag som ligger i framkant i omställningen och regeringens politik har försvagat förutsättningarna för både klimatomställningen och näringslivet. Man har under de här fyra åren alltså lyckats med att både minska svensk konkurrenskraft och öka utsläppen.

Nu ser vi resultatet. Nu försvinner arbetstillfällen, investeringar uteblir och Sverige är på väg att backa in i framtiden. I förra veckan konstaterade Volvos vd att utvecklingsarbeten kan flyttas från Europa till Kina om inget ändras. Och han är långt ifrån ensam. När den svenska regeringen prioriterar bort omställningen får det konsekvenser för svenska jobb och företag.

Utöver att ha höjt utsläppen, försvårat för näringslivet i omställningen och dödat marknaden för sol- och vindkraft har regeringen under den här mandatperioden nästan helt prioriterat bort miljö- och naturpolitiken. Nu lägger man tillbaka en liten skärva för att få det att låta som en satsning, men det är samma siffertrixande vi sett genom hela mandatperioden. Det duger helt enkelt inte. Sverige förtjänar bättre än så.

Herr talman! Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis omställning. Under de senaste veckorna har det blivit plågsamt tydligt att – svart på vitt – se hur otroligt sårbart vårt beroende av fossila bränslen gör oss. Krig och konflikter i Mellanöstern får en direkt inverkan på svenska plånböcker när oljepriserna stiger. Behovet av olja gör oss sårbara och beroende av skurkstater. Krisen visar just nu tydligt vilka som är vinnare på världens fossilberoende. Förutom de uppenbara, Ryssland och Iran, är det också den mäktiga och resursrika oljelobbyn som gör allt för att försena klimatomställningen och i stället elda på klimatkrisen. Och detta ser vi samtidigt som naturen förstörs och våra gemensamma resurser utarmas. Det kan rimligtvis inte ens den här regeringen tycka är bra.

Ändå är det just det man ger uttryck för när man möter oljekrisen genom att ännu hårdare låsa fast svenskarna i beroendet av fossila bränslen. För att minska svenska hushålls och företags sårbarhet för globala prischocker på fossila bränslen måste vi bli kvitt fossilberoendet – inte öka detsamma.

Ska vi då lämna dem som måste ha bilen, och som ser sin ekonomi slås i spillror, åt sitt öde? Nej, naturligtvis inte. Det är nämligen fullt möjligt att stötta hushållen här och nu utan att sänka bränsleskatterna. Det är dessutom ett otroligt trubbigt verktyg där en stor del av pengarna går till höginkomsttagare i storstäder där det faktiskt finns alternativ.

Miljöpartiet presenterade redan i höstbudgeten ett riktat transportstöd till människor på landsbygden. Men det sa regeringen nej till. Vi har ett förslag som skulle göra det möjligt för alla att byta till en elbil, men den här regeringen har i stället fått elbilsboomen att stanna av.

En rättvis och effektiv klimatpolitik behöver också gå hand i hand med en stark fördelningspolitik. Sverige har alla förutsättningar att vara ett bra land för alla, oavsett varifrån du kommer, vem du är eller hur mycket pengar dina föräldrar har. Sverige kan vara ett land som står upp för jämställdhet, som minskar löneklyftor mellan kvinnor och män, som ger ökade möjligheter för ensamstående mammor att sätta mat på bordet till sina barn och som ger en robust finansiering för att kvinnojourerna ska kunna göra sitt viktiga arbete.

Men i dag är verkligheten en annan, och vi ser hur klyftorna växer. Under de senaste decennierna har vi som land haft en enorm ekonomisk utveckling – men det är alltför uppenbart att den inte har kommit alla till del.

En av samhällets viktigaste uppgifter är att ge alla barn och unga en bra utbildning, en trygg uppväxt och en rättvis start i livet. För att klara av det behövs stora satsningar i välfärden och en aktiv fördelningspolitik som jämnar ut ekonomiska klyftor i stället för att öka dem.

Ett av våra viktigaste verktyg för att nå dit är att Sverige får framtidstro och nya jobb i omställningen men också en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger fler människor förutsättningar att få ett arbete – sitt allra första eller ett nytt om man har förlorat sitt gamla.

Den här regeringen tycker om att säga att det ska löna sig att arbeta, men det är inte enkelt i ett samhälle där arbetslösheten är historiskt hög och med en regering som har gett upp. För vad regeringen än verkar tro skapas inte jobb av att människor pressas hårdare eller blir fattigare. En skyhög ungdomsarbetslöshet och neddragningar i akassan skapar inte fler arbetstillfällen – utan jobb skapas när företag vågar investera, när människor får utbildning och när klimatomställningen används för att bygga framtidens industri, transporter och energisystem. Arbetstillfällen skapas i välfärden när skolan, vården och omsorgen får tillräckligt med resurser. Fler människor kommer i arbete när de får rätt förutsättningar – inte när de hotas med fattigdom.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning och en ny regering. I en tid som präglas av krig, konflikter och ekonomisk oro krävs ett ledarskap som kan tackla flera kriser samtidigt som man bygger Sverige starkare och mer motståndskraftigt. Med politisk vilja kan vi bygga ihop ett land som slitits isär av klassklyftor och privatiseringar samtidigt som vi snabbt och rättvist minskar utsläppen, stärker skyddet av natur och miljö och genomför en rättvis omställning.

Sverige kan investera sig ut ur beroendet av fossila bränslen och bygga ett transportsystem och en industri som är renare, mer robusta och långsiktigt konkurrenskraftiga. Sverige ska inte lämna människor bakom sig när bomber i Mellanöstern, handelskrig med USA eller Putins gaskranar driver upp priser på el och drivmedel. Men det kräver både vilja och handlingskraft. Regeringen saknar båda delarna, men det finns alternativ.

Under de kommande åren vill vi se massiva investeringar i infrastruktur, elbilar, grön baskraft, materialåtervinning, klimatanpassning och energilagring. Vi vill se åtgärder som stärker naturen och vår beredskap för klimatförändringar. Det handlar om att förebygga torka, översvämningar och förlust av biologisk mångfald, men det handlar också om att bygga ett samhälle som håller i längden.

Vi kan bygga ett Sverige som är bättre för alla – inte bara för några få. Vi kan bygga ett samhälle där varje barn får en rättvis start i livet och där välfärden fungerar i hela landet, där nya arbetstillfällen växer fram i den gröna omställningens spår, där barngrupperna i skola och förskola inte är större än att alla barn får det stöd och den hjälp de behöver samt där gamla och sjuka får en tid på vårdcentralen i rimlig tid och slipper vårdas i sjukhusens korridorer.

Det är ett Sverige som vågar vara en röst för alla som inte kan höras, för frihet och för demokrati i världen – för en bättre värld kan vi bara bygga tillsammans. Det är en värld där alla har vad de behöver och där de som har mest också bidrar lite mer. Det landet är vi beredda att kämpa för, och vi i Miljöpartiet står redo att göra jobbet.

Sverige behöver en ny regering, och Sverige vinner på grön politik.

(Applåder)

Herr talman! I år är det valår. Jag tänker att det kanske är svårt att veta vad man ska tro när man lyssnar på dem som stått här i talarstolen före mig. Det målas nämligen upp väldigt olika bilder av hur Sverige mår.

Jag tycker ändå att det är viktigt att hålla sig till fakta så mycket man kan. Talaren precis före mig sa att barnfattigdomen ökar. Enligt SCB:s hemsida, som uppdaterades i mars 2026, minskar barnfattigdomen. Under perioden 2014–2024 har den gått ned från 10 till 6 procent. Det är fortfarande alldeles för mycket men ändock en minskning.

Jag vill uppmana dig som lyssnar att inte ta allt som sägs här för givet, utan bilda dig en egen uppfattning nu inför höstens val och läs på själv!

Herr talman! Jag tycker att det är tydligt att Sverige står i två verkligheter samtidigt. Vi ser en återhämtning som tar fart. Men vi lever också i en orolig tid. Energimarknader och drivmedelspriser rör sig snabbt, osäkerheten är stor i en värld som skakar och vi vet inte riktigt vart det kommer att ta vägen.

I ett sådant läge är det viktigt att staten är handlingskraftig och kan agera snabbt om och när det behövs. Vi ska stå stabilt. Vi ska agera när kostnaderna i vardagen slår mot människor. Därför är regeringens vårbudget inriktad på att stärka motståndskraften i ekonomin, som ett viktigt komplement till den budget som lades fram för riksdagen i höstas.

Herr talman! Jag vill börja med att tala om elen. Jag har sagt det förut: När elräkningarna blir orimliga måste politiken kunna kliva fram. Det gäller hela landet, men många gånger känns det först och främst och mest i södra Sverige. Nu levererar regeringen ett nytt tillfälligt el- och gasstöd för januari och februari 2026. Stödet baseras på faktisk förbrukning och betalas ut utan ansökan. Ersättningen är tydlig per elområde. Den förutsägbarheten är viktig för hushållen. Stödet blir större där kostnaderna har varit tuffast.

Och det är inte antingen eller, herr talman. Det är ett tillägg till andra beslutade verktyg för att hålla bördan nere när det gäller elen. Till exempel aviserade vi i 2026 års budget att vi sänker elskatten. Det är viktigt för omställningen och för hushållens ekonomi.

Herr talman! Samma sak gäller för bensinpriset vid pump. Regeringen avser att genomföra en tillfällig sänkning av energiskatten på bensin och diesel i den här vårändringsbudgeten. Om priserna biter sig fast på en hög nivå finns det beredskap för att eventuellt göra mer.

Jag kommer troligen att få höra här att det är fel åtgärd, eftersom det påverkar utsläppen negativt. Men låt oss tala klarspråk. Vi måste kunna agera vid akuta situationer, som den vi står inför nu när priserna ökar mycket på kort tid. Men vi måste också kunna kombinera det med andra saker. Därför aviserar vi till exempel att 500 miljoner kronor ska gå till statliga myndigheter för att välja fossilfria elektriska alternativ i fordon, arbetsmaskiner och fartyg. Det stödet ska täcka merkostnaden när det fossila byts till fossilfritt.

Vi förstärker dessutom elbilspremien. Fler hushåll ska kunna ta steget till att köra elbil. Premien är riktad till hushåll med lägre inkomster och i områden i Sverige där kollektivtrafiken är sämre.

Herr talman! Hushållens ekonomi stärks inte långsiktigt av bara stöd och skattesänkningar. Den stärks självklart också av jobb och kunskap. Därför satsar regeringen också på att fler ska gå från arbetslöshet till utbildning och jobb. Arbetsförmedlingen får pengar för att kartlägga utbildningsbehovet och aktivt anvisa till utbildning. Och Jobbsprånget förstärks. Kommuner med hög arbetslöshet får stöd för att skapa sommar- och ungdomsjobb. Och SCB får ett riktat uppdrag kopplat till hur AI påverkar arbetslösheten bland akademiker. Det är en tydlig arbetslinje med utbildning som verktyg för att effektivt kunna möta framtidens behov.

Vi fortsätter också att stärka skolan. Kunskap är den viktigaste konkurrenskraften Sverige har. I budgeten föreslår vi språkfrukost för de yngsta eleverna i utsatta områden, mer läxhjälp och mer pengar till böcker. Det är en tydlig riktning. Fler barn ska knäcka läskoden, bygga ordförråd och få stöd att lyckas, oavsett bakgrund.

Vi gör skillnad genom att Sverige ska bli rikare, grönare och tryggare. Fokus är på arbete, kunskap och en omställning som människor har råd att bära. Det är den riktningen som den här vårbudgeten tillsammans med höstens budget pekar ut.

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag lyssnat på de fyra representanterna för oppositionspartierna här i riksdagen. Det är några saker som blir väldigt tydliga. När omvärlden är turbulent, när världsordningen delvis ritas om och människor känner stor oro, väljer de fyra oppositionspartierna att bara svartmåla Sverige. Jag tror att det skapar mer oro.

Herr talman! Jag förväntar mig inga applåder och inga plus i kanten från oppositionspartierna. Men jag tror att vi tillsammans har en stor och viktig uppgift: att också säga som det är, att Sverige står stabilt, på en stabil ekonomisk grund och på en stabil politisk grund. Det är faktiskt precis så det är.

(Applåder)

Kanske är det så, herr talman, att verkligheten är oppositionens värsta fiende.

En annan sak blir för mig väldigt tydlig. Trots retoriken och det höga tonläget sitter Mikael Damberg på ena läktaren och ropar och buar, och Martin Ådahl skriker på andra sidan. Vi hör oppositionen skrika ut på planen. Ändå lyckas de återigen inte, med fem månader kvar till valet, enas i en enda fråga. Det är fem månader till valet, och om man lyssnar på oppositionen håller hela Sverige på att ramla ihop. Ändå förmår inte de fyra partiledarna ens att ta en kaffe tillsammans och peka ut en riktning för Sverige.

På andra sidan, herr talman, finns våra fyra partier. Vi har bestämt oss för att fortsätta på den väg vi har påbörjat för att bygga Sverige tryggare, säkrare och rikare. Det ska svenska folket veta när man väljer i september.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant hur man beskriver tillståndet i Sverige. Ibland har en regering förmåga att beskriva att allting går åt rätt håll, att det ljusnar och blir bättre. Och oppositionen vill gärna påtala en del problem i samhället. Det är ganska normalt.

Men hur man än vrider och vänder på det måste man väl ändå säga att den här mandatperioden, de här fyra åren, har präglats av lågkonjunktur. Vi har haft en svag tillväxt och en ökande arbetslöshet, och svenska hushåll har pressats väldigt hårt av det. Där borde vi väl vara ganska överens.

Min fråga handlar mer om prognoser. Det har varit mycket glädjekalkyler de här åren. Det kan vara en av förklaringarna till att regeringen hamnat fel i sin konjunkturpolitik. Nu presenterar finansministern en prognos för en tillväxt för i år på 2,8 procent. Är det verkligen troligt att vi får 2,8 procents tillväxt i år? Eller blir också det här en glädjekalkyl som finansministern kommer att behöva revidera?

Herr talman! Eftersom jag tycker om att säga som det är ska jag säga: Det är inte troligt. Just nu pågår ett krig i Mellanöstern. Frågan är vad världsledarna har bestämt sig för där, men det vi vet är att olje- och gaspriserna har stigit markant. Och vi vet att börserna skakar.

Det här gäller för Sverige, och det gäller för vartenda land. Vi påverkas alla av det som händer. Det är det som är min poäng. Sverige ska stå väl rustat – Trumpsäkrat, som jag brukar säga. Vad betyder då det? Något som jag gärna understryker är vikten av att vi har en låg statsskuld. Statsskulden är lägre i dag än när Magdalena Andersson slutade sitt jobb som finansminister. Vi använder nu den styrkan för att kunna fortsätta att stötta svensk ekonomi och hårt arbetande människor. Det gör att vi kan ta oss igenom den här lågkonjunkturen tillsammans. I den sekund Donald Trump steg in på planen förlängde han lågkonjunkturen i Sverige. Det är fakta.

(Applåder)

Herr talman! Vi hade alltså rätt. Det kanske inte är så att allting går åt rätt håll och att det blir 2,8 procents tillväxt i år. Det kanske inte är så bra som finansministern ville göra gällande alldeles nyss.

Att man upprepar en felaktig sak flera gånger gör den inte sannare. När Magdalena Andersson slutade som statsminister efter att ha hanterat en pandemi lämnade hon efter sig överskott i de offentliga finanserna. Elisabeth Svantesson kommer att lämna ifrån sig enorma underskott – budgetunderskott som kommer att prägla inte bara detta år utan även nästa mandatperiod. Det är sanningen.

Det handlar inte bara om prognoser utan också om scenarier. Finns det en säkerhetsmarginal i budgeten för att vi inte ska nå 3 procents budgetunderskott i år, finansministern?

Herr talman! Jag ska ärligt erkänna att jag de senaste veckorna har upplevt det som oerhört pinsamt och sorgligt att lyssna på Socialdemokraterna. Man försöker mörka sin egen politik. Både Mikael Damberg och jag vet att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och är högst beroende av vad som händer i omvärlden. Vi vet också båda två att svensk ekonomi står stark. Både Mikael Dambergs parti och övriga oppositionspartier har i princip exakt samma underskott som regeringen i sina budgetar. Man ska inte låtsas som att Socialdemokraternas budget går med överskott när det är precis samma sak. Ni gör ju som vi gör, för i lågkonjunktur ska man stimulera ekonomin.

Det är ett högt tonläge. Jag tänker på de svenska hushållen och ställer mig frågorna: När sänkte Socialdemokraterna tre år i rad skatten för vanliga människor – för arbetare och tjänstemän? När halverade man drivmedelspriserna? När halverade man matmomsen? När sänkte man förskoleavgiften senast? Allt det här och mycket mer gör vi för att underlätta för människor. Det är fakta. Detta kommer att hjälpa oss ur en tuff tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska inte gå in så mycket på att finansministern har gjort av med pengarna, utan jag tänkte gå in på själva fördelningsprofilen.

Vi har en lågkonjunktur som dessutom fördjupats, finansministern. Är det då rimligt att ha den fördelningsprofil som ni haft under den här mandatperioden, där de största satsningarna och åtgärderna gått till dem som tjänar allra mest? Så är det även om man tittar på samtliga skattesänkningar. Den grupp som har det bäst har fått störst andel.

Hade det inte varit bättre för Sveriges småföretag, ekonomi och barnfamiljer att till exempel satsa på höjda barnbidrag och stärkt akassa och se till att ekonomin kom igång och att hushållen klarade sig?

Herr talman! Jag skulle rekommendera Ida Gabrielsson att läsa budgetbilagorna och propositionerna. Där redovisar vi klart och tydligt, som tidigare regeringar också har gjort, hur fördelningsprofilerna för olika budgetar ser ut. Det är glasklart: Under de här åren har mest gått till dem som tjänar minst. Det beror på flera saker. Många av de ersättningar vi har indexeras. Under inflationsperioden indexerades de ganska ordentligt. Det var väldigt bra, för det skapade en krockkudde för dem som hade det tuffast. Dessutom har vi sänkt skatten för alla – både alla som jobbar och alla som har pension. Vi har nu också sett till att höja bostadsbidraget – taket har höjts för första gången sedan 1997.

Jag kan bara konstatera att ledamoten har fel och att vi ser till att mest går till dem som tjänar minst.

(Applåder)

Herr talman! Egna hemmasnickrade diagram kan tyvärr inte dölja att man när man gör en skattesänkning som, även om den är bred, bland annat har en fördelning som riktar in sig enbart på dem som tjänar över 120 000 kommer att hamna i de högsta inkomstdecilerna med mest pengar. Att indexeringar som man har sedan tidigare värdesäkrar ersättningarna, så att människor alltid har råd att köpa mjölk, hör till grunden i ett land som kallar sig välfärdsland. Det är ingen satsning.

Det som de facto har hänt är att man har sänkt akassan trots massarbetslöshet. Sverige är också det enda nordiska land som inte har höjt barnbidragen. Samtidigt har man satsat 6 000 kronor mer i månaden på dem som tjänar över 120 000. Är det bra för hushållen och för svensk ekonomi?

Herr talman! Min och Moderaternas grundinställning är att vi inte ska ta ut mer skatt än vad som krävs. Jag brukar säga att det bara är lata regeringar och politiker som inte kan omprioritera utan hela tiden måste höja skatten så fort det uppstår ett problem som kräver finansiering. Här har vi visat på en annan väg.

Under de här snart fyra åren har jag verkligen haft hushållen för mina ögon, med hårt arbetande människor, seniorer och barnfamiljer. Låt mig ställa samma frågor till Ida Gabrielsson – det blir retoriska frågor, eftersom hon inte har möjlighet att svara: När sänkte Vänsterpartiet skatten för hårt arbetande människor tre år i rad senast, eller för pensionärer? När sänkte ni elskatten senast? När halverade ni matmomsen? När gjorde ni en stor tandvårdsreform för alla över 67 år?

Svaren på frågorna vet vi. Ni och de andra oppositionspartierna har inte gjort detta. Jag har full respekt för att man kan tycka att det finns andra verktyg som är bättre. Men under de här åren, som har varit mycket tuffa för väldigt många, har vi prioriterat hårt arbetande människor runt om i Sverige för att mildra effekten av en tuff lågkonjunktur.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer att ställa en fråga som har med svensk ekonomi att göra och som är relaterad till det som finansministern säger sig stå för.

Moderaterna och finansministern säger sig stå för arbetslinjen – att folk ska arbeta och göra rätt för sig i Sverige. Jag undrar hur detta är förenligt med att vi utvisar människor som jobbar och bidrar med skatt och kompetens, ofta i den svenska vården. Jag syftar på så kallade kompetensutvisningar – ett fruktansvärt ord. Jag undrar också hur det kan vara förenligt med arbetslinjen och en klok ekonomisk politik att utvisa tonåringar som har fått hela sin utbildning i Sverige betald, vilket kostat miljontals kronor. När de blir 18 år och vill studera vidare eller jobba blir de utvisade, fast de egentligen på alla vettiga sätt är svenska.

Herr talman! I grund och botten tror jag att Martin Ådahl och jag delar bilden att de som kommer till Sverige och är med och arbetar och bidrar på olika sätt också ska ha möjlighet att vara här. Det som Martin Ådahl nämner är att vi har höjt gränsen för lönenivån från 13 000. Det var en nivå som ledde till att många människor hamnade i utanförskap och trafficking. Det var verkligen den svarta sidan av arbetsmarknaden. Detta vill vi rensa bort, så att människor får rimliga inkomster och har någonting att leva på. Svårare än så är det inte.

Visst är det så att det kan uppstå olika typer av gränsdragningsproblem. Så har det alltid varit med migrationslagstiftningen. I grund och botten har vi en arbetskraftsinvandring som vi ska fortsätta att ha. Men vi stärker den och gör den bättre för att skydda människor från missbruk.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi den här situationen i Sverige. Människor som jobbade för branschens avtalsenliga löner blev lovade att de skulle få vara kvar. De spelar en viktig roll, inte minst i vården och omsorgen, ibland även i skolan. Men de fortsätter att utvisas ur Sverige.

Vi har den situationen att vi har hundratals ungdomar som trots att regeringen påstår att den har löst problemet har beslut om att de ska bli utvisade ur Sverige. De vill jobba och studera. Det är till och med två sjusköterskestudenter som sitter i krigets Iran som hade kunnat bli sjuksköterskor och komma in i svensk vård.

Hur kan detta vara förenligt med arbetslinjen i Moderaternas Sverige? Hur kan det vara vettigt att lägga 43 gånger mer på ett återvandringsbidrag som alla vet inte fungerar än vad man gör i vårbudgeten på jobbsatsningar i ett extremt utsatt jobbläge?

Herr talman! Det var många frågor på en gång.

Jag kan konstatera att Martin Ådahl i grund och botten vet att vi ser över frågan om tonåringar och yngre personer. Den frågan avser vi att lösa så fort som det bara går. Jag delar bilden att det uppstår en del situationer i gränsdragningsfrågorna som vi behöver lösa, som jag sa tidigare.

Martin Ådahl kunde ha nämnt den största bidragsreformen som vi nu genomför på väldigt länge historiskt sett. Den gör att många av de personer som har kommit från andra länder, som varit arbetslösa alldeles för länge och som gömts och glömts i statistik eller suttit hemma i ett kök i en förort någonstans nu kommer närmare arbetsmarknaden.

Det är ett aktivitetskrav så att varenda kvinna och man som har ett försörjningsstöd ska vara heltidsaktiv och komma närmare arbetsmarknaden. Det är ett bidragstak som gör att det för en stor familj som har flera barn och där föräldrarna är arbetslösa alltid ska löna sig att föräldrarna går till jobbet.

Det är två viktiga saker för att stärka arbetslinjen i detta land, som har byggts på en stark arbetslinje. Vi fortsätter att stärka den.

(Applåder)

Herr talman! Den gröna omställningen är inte något fritt valt arbete. Vi vet alla att utsläppen måste ned. Omställningen är något som svenska industrier och företag måste göra för att vi alla ska kunna överleva på lång sikt men också för att svenska arbeten och företag ska stå starka och konkurrenskraftiga i relation till dem i resten av världen.

Vi har under lång tid, inte minst under Miljöpartiets tid i regeringen, arbetat hårt för att skapa just rätt förutsättningar för näringslivet att göra den omställning som måste till. Det är förutsättningar som regeringen aktivt raserat den senaste mandatperioden.

Nu har elektrifieringen bromsat in. Internationellt verksamma företag söker sig bort från Sverige. De som får betala priset för regeringens klimatsvek är inte bara framtida generationer utan svenska anställda och arbetsgivare här och nu.

Min fråga till finansministern är: Hur har regeringen tänkt säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft i en tid av klimatkris?

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för en mycket viktig fråga!

Svensk industri, svenska företag, svenska hushåll och svensk politik går trots allt i bräschen och är långt före många andra när det gäller den gröna omställningen. Det gäller också för elektrifiering och generellt för att få ned utsläppen. Vi är ett av de starkaste länderna i Europa. Vi vet att utsläppen per person är lägre än i många andra länder. Det ska vi vara stolta över, och det ska vi fortsätta att utveckla.

En del som våra fyra partier arbetar hårt för är som ni vet att bygga ut kärnkraften. Jag kan bara konstatera att den miljö- och klimatpolitik som Miljöpartiet helst vill se är den som Tyskland har genomfört. Man har lagt ned alla kärnkraftsreaktorer och satsar allt på vindkraft. Se hur det går i Tyskland nu. De kämpar inte bara med utsläpp, utan de kämpar med sin ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Det var inte helt oväntat att finansministern skulle göra klimatfrågan till en fråga om kärnkraft. Regeringens ensidiga fokus på det har lagt sig som en blöt filt över utvecklingen av vindkraft, solkraft och andra förnybara energislag som hade kunnat hjälpa till att sänka priserna för svenska hushåll och svenska företag och framför allt sett till att det fanns billig el nu.

Det är tydligt att regeringen har slutat att springa klimatloppet. Man vill inte längre uppnå de målsättningar som finns, och detta innan loppet ens är vunnet, med motiveringen som vi ofta hör om att Sverige är bäst i Europa. Först och främst stämmer det inte. Men om det vore så, vilken atlet slutar att springa mitt i loppet bara för att den just då ligger först?

Framtiden är minst sagt osäker. Men vi vet att klimatkrisen står för dörren. Då måste jag fråga: Varför har Moderaterna redan gett upp? Är det verkligen så viktigt att sänka skatten ihop med Sverigedemokraterna? Är det viktigare än att ge en framtid till våra barn?

Herr talman! Tack återigen för frågan!

Vårbudgeten innehåller två viktiga satsningar som jag gärna vill nämna. Den ena är att vi förstärker den elbilspremie som vi redan infört i år. Det finns ett stort intresse för att söka den. Vi ser hur många ansökningar som kommer in. Den är viktig just ur det perspektiv som Janine Alm Ericson nu nämner.

Dessutom gör vi en satsning på 500 miljoner ut mot myndigheterna för att påverka drivmedlen. Det handlar helt enkelt om renare drivmedel i statens fordon. Det minskar också utsläppen markant. Ibland är det som att miljöpartister inte riktigt vill se det vi gör. Det är två viktiga satsningar i budgeten.

Jag måste ändå säga att det är magstarkt att man hela tiden vill springa ifrån frågan om kärnkraft. Om de två reaktorerna på Ringhals inte hade lagts ned skulle läget ha varit annorlunda nu. Jag tycker att man får ta ansvar för den politik som man har fört.

(Applåder)

Herr talman! Det är kanske inte konstigt att den sista budgetdebatten den här mandatperioden handlar om hela mandatperioden. Det har varit en mandatperiod som har präglats av lågkonjunktur, alltför låg tillväxt, en högre arbetslöshet och en kostnadskris.

Jag har påtalat att regeringen gång på gång har presenterat glädjekalkyler som den sedan har fått backa från. I dag överlevde inte ens tillväxtprognosen dagen när budgeten lades fram. Nu säger finansministern att det inte är troligt att vi når det som står om tillväxten i budgetpropositionen.

Hur bör vi då hantera den här tiden? En sak som finansministern själv nämnde var uttalandet om Trumpsäkrad ekonomi. Jag har markerat mot det flera gånger. I nästan ett års tid har finansministern sagt det. Det är inte sant.

Det är klart att vi har en låg statsskuld, men vi har inte för det Trumpsäkrat svensk ekonomi. Det räcker att man ser hur det är när man tankar bilen, betalar elräkningen eller ser hur svensk ekonomi påverkas på börsen. Vi påverkas hela tiden av vad som händer i omvärlden.

Vi socialdemokrater har föreslagit att vi ska ha en skyddspakt för Sverige. Vi måste gå igenom det nya omvärldsläget och se vad vi kan göra för att stimulera tillväxten, skydda företag och skydda jobb men också se till att vi kommer ut starkare i en väldigt osäker värld.

Nu blir det märkligt. Först säger finansministern att vi är Trumpsäkrade. Sedan säger man vid presskonferensen i dag om vårbudgeten att anledningen till att det går sämre för svensk ekonomi är Trumps olika besked. Jag tror att svenska folket blir ganska förvirrat. De fattar att svensk ekonomi inte är Trumpsäkrad. De skulle behöva en regering som säkrar svensk ekonomi i ett osäkert läge.

Då blir också budgeten på marginalen lite märklig. Det finns inga strukturella reformer för ökad tillväxt. Det finns inga strukturella reformer för fler jobb. Det är snarare besparingar av exportfrämjandet som möter småföretag som ska försöka att exportera i den föränderliga världen, och dessutom neddragningar för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det är att backa in i en värld som är alltmer osäker och där Sverige har alla förutsättningar att stå starkt med rätt politik.

(Applåder)

Herr talman! Jag nämnde handlingsfrihet i mitt första anförande i debatten. Det handlar om handlingsfrihet att gå fram med sänkta drivmedelsskatter, handlingsfrihet att gå fram med elstöd till hushållen när krig och annat elände driver upp priserna på el och bränsle och handlingsfrihet att sänka matmomsen.

Denna handlingsfrihet bygger på att man har en låg skuldsättning. Ska vi behålla handlingsfriheten i framtiden behöver vi ha en låg skuldsättning också i framtiden. Ska vi ha en låg skuldsättning samtidigt som vi håller ett högt reformtempo behöver vi bli betydligt tuffare vad gäller prioriteringar på statsbudgetens utgiftssida.

Då bådar det inte gott att två av oppositionens fyra partier vill ha ett underskottsmål i stället för ett balansmål. Man står alltså inte ens bakom det finanspolitiska ramverket. Man vill driva statens finanser med underskott.

Det bådar inte heller gott att oppositionen vill satsa tiotals miljarder kronor mer av de svenska skattebetalarnas pengar på det internationella biståndet i stället för att rikta pengarna till de behov som vi har här hemma i Sverige.

Det bådar inte heller gott att oppositionen vill skicka miljard efter miljard rakt in i meningslösa så kallade klimatåtgärder. Det är pengar som går rakt ned i fickorna på giriga bidragsentreprenörer, exempelvis Northvolt etcetera. I sämsta fall är det direkt kontraproduktivt, det vill säga att det förstör den fria marknadens funktionssätt. I bästa fall är det en lyx som vi definitivt inte har råd med.

Herr talman! Jag läste en intressant intervju med Oscar Sjöstedt innan jag gick in i kammaren, där han passade på frågan om Elisabeth Svantesson är Tidös finansministerkandidat. Jag tolkar det som att Sjöstedt själv eller Sverigedemokraterna kanske aspirerar på posten.

Annars kan man konstatera att Sverigedemokraterna den här mandatperioden, när ni ändå har fått bestämma innehållet i budgetarna, har valt att driva igenom riktade skattesänkningar för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden. Ni har gjort det dyrare att hämta ut medicin, ni har försämrat akassan och ni har dragit ned på servicen runt om i landet.

Jag har en fråga till Oscar Sjöstedt nu när han är sitt partis finansministerkandidat: Om ni får chansen och om du blir finansminister – kommer ni då att göra medicinen billigare och ta bort det orättvisa karensavdraget, eller kommer ni att fortsätta att sänka skatten för dem som har allra mest pengar?

Herr talman! Anledningen till att jag passar på en sådan fråga är att det är en fråga som blir föremål för förhandling efter ett val. Det är därför olämpligt att föregå förhandlingen i medierna före ett val. Det är svaret. Vi har alltså inte börjat förhandla om ministerposter. Det gör man efter ett val och inte före ett val.

Jag var inne på detta i mitt första anförande. Det är alltså det rakt motsatta som gäller. Jag sa också att det sprids desinformation, inte minst från oppositionen. Om man tittar på den samlade budgetpolitiken under mandatperioden ser man att inkomstklyftorna har minskat som ett resultat av alla de budgetpropositioner som Tidöpartierna har lagt fram här i kammaren. Inkomstdecil 1 har stärkts betydligt mer än inkomstdecil 10.

Återigen: Det här är kvantifierbara data. Mikael Damberg kan komma med en massa åsikter, men det är alltså kvantifierbara data. Jag har rätt.

Herr talman! Jag tolkar det som att Sverigedemokraterna i en förhandling om finansministerposten efter valet kommer att ställa ganska rimliga krav eftersom man är det största partiet i konstellationen. Ni ska inte vara så blygsamma, för jag förstår att ni har de ambitionerna.

Jag konstaterar att det inte gavs några tydliga svar till väljarna om framtiden i dessa viktiga frågor. Om man aspirerar på sådana här tunga positioner ska man också titta på verkligheten. Det räcker med att se hur människor har det i vårt land. Arbetslösheten har ökat, och många pensionärer är jättehårt pressade när de ska hämta ut sin medicin. Karensavdraget är inte avskaffat trots att det var en fråga som Sverigedemokraterna talade om i förra valet. Ni lovade att sänka regeringen om man försämrade akassan, men det har ni inte gjort.

De som har små marginaler har blivit lite blåsta av Sverigedemokraterna under den här mandatperioden, och de förtjänar därför ett svar. Tänker ni göra annorlunda nästa gång, eller är det fortsatta skattesänkningar för dem med höga inkomster som fortfarande står på menyn för Oscar Sjöstedt?

Herr talman! Vi har redan gjort annorlunda. Mikael Damberg kan stå där och hitta på precis vad han vill, men jag konstaterar att inkomstklyftorna har minskat med de skattesänkningar och reformer som totalt har genomförts genom de budgetpropositioner som vi har lagt fram här i kammaren.

Mikael Damberg kan stå här och flina, men det stämmer. Det här går att mäta; det är kvantifierbara data. Inkomstklyftorna har minskat. Inkomstdecil 1 har stärkts mest, och inkomstdecil 10 – de 10 procent som har högst inkomst – har stärkts minst, relativt sett. Vi har redan gjort annorlunda, och vi har stärkt akassan två gånger. Det mäktade inte Socialdemokraterna med under åtta års tid vid makten.

Priset på mediciner bestäms inte av politiker. Jag tror inte heller att det är en väg vi vill gå att priset på mediciner skulle beslutas här inne i kammaren, utan det bestäms av en fri marknad. Priset på medicin har tyvärr gått upp, och det beklagar jag absolut. Däremot bestämmer vi om subventionsgraden för mediciner, herr talman, och den har ökat.

Herr talman! Om man pratar i procent och den som har en krona får en krona till blir ökningen av stödet såklart 100 procent. Om någon har några miljoner får den såklart inte några miljoner till, men faktum är att den skattesänkning som regeringen har genomfört i princip motsvarar en årsinkomst för den som har sjukersättning. I kronor och ören har de som har mest fått mest, hur man än väljer att bolla med siffrorna.

Frågan är om det är rimligt att dra ned på akassan och se till att människor återigen blir utförsäkrade ur sjukförsäkringen. Är det rimligt att pensionärerna får klara sig utan höjda pensioner samtidigt som den som har 120 000 i månadslön får 6 000 kronor mer i månaden? Är det en rimlig prioritering för hushållen och svensk ekonomi?

Herr talman! Jag förstår distinktionen mellan absoluta och relativa termer, men ska man mäta detta på ett vettigt sätt får man mäta det i relativa termer. Det finns ingen annan framkomlig väg. Vi har båda rätt, kan man säga.

Regeringen har inte försvagat akassan utan stärkt den. Taket är höjt, och det är fler som omfattas av den. Vi har stärkt den i två olika skeden.

Låt mig ställa en fråga tillbaka till Ida Gabrielsson. Om man vill göra mer vad gäller akassan från Vänsterpartiets sida, vilket jag misstänker att man vill – tillsammans med vem eller vilka vill man då göra det? På vilket sätt ska man uppnå 175 mandat här inne, det vill säga mer än hälften, och kunna driva igenom en sådan reform? Det vore intressant att få svar på detta.

Pensionärerna har fått sänkt skatt helt i paritet med löntagarna, det vill säga tre gånger under mandatperioden. Jag är ganska nöjd med det. Det är självklart att man alltid vill göra mer, men sänkt skatt för pensionärer tre gånger under en mandatperiod hade vi aldrig fått se om Ida Gabrielsson hade varit med och bestämt.

Herr talman! Vänsterpartiet höjde pensionerna med 1 000 kronor när vi styrde.

När ledamoten nu beskriver vad som sker använder han mycket fantasi. Vi kan diskutera i kronor och ören, och då har ni lagt mest pengar till dem som har det bäst. A-kassan blir sämre efter tre månader, och de som har det riktigt tufft är de som är långtidsarbetslösa. Det är då det börjar kännas och märkas.

Vänsterpartiet kan absolut få igenom en förbättring av akassan. Tänker Sverigedemokraterna rösta ned den om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna lägger fram ett sådant förslag? Det löser sig nog; vi får se hur det går. Men man kan åtminstone prova, och det har inte Sverigedemokraterna gjort.

Herr talman! Eftersom vi är inne på detta: Förutsättningen är alltså att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ska få egen majoritet. Det är väl i och för sig bra att vara optimist, men det finns inga opinionsmätningar som pekar i den riktningen just nu.

Frågan kvarstår därför: Med vilka tänker Vänsterpartiet driva igenom den här politiken? Det är lite oklart.

Regeringen och Sverigedemokraterna har stärkt akassan vid två tillfällen. Vi har höjt taket, och det är fler som omfattas av akassan. Det är ganska viktiga reformer.

Vi har haft det här replikskiftet förut när det gäller frågan om nedtrappning. Jag tycker att det är rimligt och försvarbart att det sker en nedtrappning av akassan, för tanken med akassan är att den ska vara en tillfällig omställningsförsäkring. Om man har ett jobb och av olika skäl blir av med det jobbet har man akassa under en period innan man hittar ett nytt jobb. Tanken med akassan har aldrig varit att den ska vara en livslång försörjning.

Detta blir en retorisk fråga, men hur länge ska man kunna ha akassa utan nedtrappning i Ida Gabrielssons värld? Är det i ett, fem eller till och med tio år? Det blir ju galet.

Herr talman! Sverigedemokraternas finansministerkandidat verkar verkligen jättenöjd med läget efter fyra år med Tidöpartierna. Det är inga problem med statsfinanserna; man har egentligen hållit jättemycket i pengarna, trots att det är stora underskott. Man har levererat allt det man önskade, trots att det är jättehög arbetslöshet och har varit ganska låg tillväxt. Det är jättebra. Då vet vi alltså vad som gäller för de kommande fyra åren om vi får Oscar Sjöstedt som finansminister.

Jag vill ändå passa på att fråga: Kommer det att fortsätta som nu – att vi lägger 43 gånger mer på återvandringsbidrag, 1,4 miljarder, än vad vi lägger på jobbåtgärder i en vårbudget under en djup jobbkris och att vi utvisar människor som jobbar och bidrar med skatt till välfärden i Sverige – med ett finansdepartement kontrollerat av SD?

Herr talman! Jag är absolut nöjd med vad vi har gjort och uträttat. Man får backa bandet länge innan man hittar ett regeringsunderlag och en majoritet som haft ett sådant reformtempo i så stora och viktiga frågor som vi har haft. Jag är absolut nöjd med, och faktiskt också stolt över, vad vi tillsammans inom Tidöpartierna har åstadkommit under mandatperioden.

Det är inte synonymt med att vara nöjd med hur läget är. Vi lever ju i en värld som lämnar en hel del övrigt att önska. Det är lite för mycket krig på den här planeten i största allmänhet. Det är hemskt i sig, och det påverkar också läget i Sverige. Att jag är nöjd med vad vi har gjort är alltså inte samma sak som att jag är nöjd med hur läget är.

Jag vet inte vad Martin Ådahl åsyftar när han pratar om människor som utvisas för att de arbetar. Det sker ju i regel inte. Jag misstänker att det har att göra med att vi har höjt lönekravet för arbetskraftsinvandrare, och den reformen kommer vi absolut inte att riva upp. Den kommer att ligga fast även i framtiden.

Herr talman! Jag tror kanske inte att de småföretagare som fick se arbetsgivaravgifterna för sina unga anställda först höjas under en period och sedan sänkas – och nu ska ni höja dem igen nästa mandatperiod om ni får behålla makten – känner att reformtempot har varit så väldigt högt. Jag tror att väldigt många av de ytterligare 100 000 personer som blivit arbetslösa inte känner att ert reformtempo riktigt var i nivå med vad de hade räknat med.

Det frågan gällde var: Kommer ni att fortsätta med återvandringsbidrag, en satsning som är mycket större än nästan alla jobbreformer ni kommer med – i synnerhet jämfört med vad ni gör i vårbudgeten för småföretagarna och jobben? Det är ju ingenting, i stort sett – 65 kronor per arbetslös. Kommer ni också att fortsätta med utvisning av människor som bidrar till välfärden om ni får köra vidare i fyra år till med SD på finansen?

Herr talman! De reformer som vi har förhandlat fram och drivit igenom kommer vi såklart inte att riva upp, så jag förstår inte riktigt frågan. De reformer som vi har drivit igenom eller kommer att driva igenom innan valet är givetvis här för att stanna. Självklart är det på det sättet.

Nu har vi en ganska väl avvägd politik för arbetskraftsinvandring. Det har vi inte haft på länge i det här landet. Vi har haft en riktigt dålig politik när det kommer till arbetskraftsinvandring. Nu har vi en fungerande, väl avvägd politik för arbetskraftsinvandring.

Sedan har jag full respekt för den enskilde företagaren som kanske vill ha ett lönegolv på noll kronor i månaden, bara så där. Det har jag full respekt för. Men det finns ju också andra intressen. Jag försöker se till helhetsintresset och inte bara till den enskilde företagaren.

Det talas om arbetsgivaravgiften, som nu sänks en del. Martin Ådahl vill sänka den ännu mer. Tillsammans med vem då? Tillsammans med Ida Gabrielsson? Lycka till!

Herr talman! Sverigedemokraterna talar gärna om trygghet och om att stå på vanligt folks sida. Innan man blev köpt av de stora skolkoncernerna ville man också ta bort vinsterna i välfärden. Man skulle höja akassan, men i den budget man nu har gått med på är det en försämring.

Nu börjar människor ramla ned mot bottennivåer i ersättningen i ett Sverige där arbetslösheten har ökat. Samtidigt har regeringen försämrat högkostnadsskyddet för läkemedel så att sjuka får betala mer ur egen ficka. I en tidigare replikväxling lät det inte som att Oscar Sjöstedt var speciellt bekymrad över det.

Det är en annan ton i den ekonomiska politiken nu än innan valet. Min fråga till Sverigedemokraterna är: Vad skiljer egentligen er ekonomiska politik från Moderaternas när resultatet blir att rika får stora skattesänkningar och att arbetslösa, gamla och sjuka får bära kostnaden?

Herr talman! Nummer ett: Skippa det där tugget och retoriken om att man är ”köpt” av den ena eller andra! Det är verkligen bara drygt och onödigt. I övrigt kan vi ha relevanta, vuxna diskussioner, men skippa tugget om att man är ”köpt” av den ena eller andra! Jag är inte köpt.

Ursäkta, nu blev jag nästan lite arg och höll på att säga något olämpligt. Jag ska inte göra det. Jag stannar där. Skippa det tugget, bara!

Som jag konstaterade i mitt första anförande, apropå den samlade ekonomiska politiken: Alla de budgetpropositioner som vi har lagt fram, inklusive dagens, har lett till att inkomstklyftorna i Sverige har minskat som en effekt av den politik vi har fört. Barnfattigdomen har minskat. Både andelen och antalet fattiga barn har minskat med den ekonomiska politik och familjepolitik som vi tillsammans har fört. Det är jag lite stolt över.

Herr talman! Först vill jag bara säga att SCB:s statistik, som flera av regeringspartierna nu har hänvisat till, bara går till 2024. Det har kommit ny statistik om att skillnaderna och barnfattigdomen i Sverige nu ökar igen. Inte minst säger civilsamhället det, men det finns också siffror.

Oscar Sjöstedt vill inte att jag ska säga att Sverigedemokraterna är köpta av någon. Men låt mig då ge Oscar Sjöstedt tillfälle att förklara hur det kom sig att Sverigedemokraterna ändrade sig om vinster i skolan. Hur kommer det sig att man fortfarande står bakom ett system där skolan, som ska stärka barnen för framtiden, urholkas av aktiebolagens vinster? Vi får rapport efter rapport om att pengarna till skolan inte går till skolan utan till aktieägares vinster. Kan Oscar Sjöstedt ge en rimlig förklaring till att man fortfarande står bakom ett sådant system – om det nu inte var så att man blev lockad av något annat, till exempel regeringsmakt?

Herr talman! Att jag skulle återge SCB:s siffror felaktigt stämmer absolut inte. SCB har kommit med ny statistik som sträcker sig flera år tillbaka i tiden och tydligt visar att barnfattigdomen har minskat under mandatperioden. Vi kan sätta oss ned och titta på detta tillsammans sedan. Jag är säker på att jag har helt rätt.

När det gäller att skolan inte ska gå med vinst hade vi, precis som det fungerar i de flesta partier, en diskussion på vår högsta beslutande kongress, landsdagarna, för över ett decennium sedan – det kan ha varit 2014. Alla ombud fick säga sitt. Vissa tyckte si, vissa tyckte så, och så hade vi votering och fattade ett beslut. Detta var alltså ganska länge sedan, över tio år sedan. Det är inget nytt som har hänt. Vi bestämde själva detta i god demokratisk ordning.

Herr talman! Jag fick retoriska frågor men vill ändå säga att man använder olika mått. Riksnormen som Oscar Sjöstedt är så stolt över har urholkats och urvattnats, och därför får man ett visst resultat. Inkomstskillnaderna är de största på 40 år, även om 2025 och 2026 visar någon form av stabilisering. Det är bäst att kolla i verkligheten om det man säger verkar stämma.

Herr talman! Mycket står på spel inför stundande valrörelse. Ska vi lyckas byta ut dagens högernationalistiska regering, där också Sverigedemokraterna kommer att ta plats efter valet, krävs det att vi som i dag utgör oppositionen lyckas samlas.

Det handlar inte om vem som tar vem. Det är ingen dokusåpa eller underhållning vi pratar om utan hela Sveriges framtid. Då kan man inte stirra ned i golvet och hoppas på det bästa. Ska vi ha en regering som inte ställer människa mot människa? Det är viktiga saker det handlar om. Ska vi fortsätta linjen där tonåringar som levt hela sina liv här skickas ut för att de inte anses vara en del av Sverige, eller ska vi gå en annan väg?

Medborgarna förtjänar att vi gör vårt bästa för att Sverige ska gå i en annan riktning. Hushållen som knäckts under regeringens politik behöver känna att det blir annorlunda med oss. Med Vänsterpartiet ska en ny rödgrön regering inte tömma statskassan för att gynna dem som har allra mest. Den ska bistå vanliga hushåll, avskaffa karensen, få ned boendekostnaderna, höja barnbidragen och stärka sjukförsäkringen och a-kassan. Andra partier har säkert andra prioriteringar.

Ska vi vinna valet ska vi göra det på våra egna förslag, inte på motståndarens misslyckanden. Jag hoppas att vi kan föra fram våra förslag i valrörelsen, för Sverige behöver en ny regering.

Herr talman! Jag tänkte använda mitt andra tillfälle till anförande till att prata om den fossilfälla som Sverige just nu sitter i. Det är bedrövligt. Norrmän och danskar har i dag många fler elbilar, hybrider, begagnade elbilar, begagnade hybrider, laddhybrider och andra miljöbilar och sitter i en helt annan position. De nästan skrattar åt oss svenskar för att vi står här med jättehöga tanknotor. I de länderna har man gett vanliga människor, vanliga hushåll på landsbygden, möjligheten att byta till ett annat bränsle. De kan ladda hemma, på jobbet eller i bostadsföreningen.

Vi måste bli fria från ryckigheten – oavsett om den beror på Trump, Iran eller något annat vansinnesutbrott där ute i världen – som ofta drabbar just bensinpriserna eftersom de är beroende av diktaturers olja. Det är helt bedrövligt att det bästa regeringen klarar av vid sidan av många år av enorma satsningar på fossilt är en bonus som är en bråkdel av våra grannländers och inte ens hälften så stor som den Centerpartiet föreslår – och som dessutom är uttänkt att rikta sig till ganska få människor när vi behöver ge hundratusentals hushåll i Sverige en chans att byta.

Vi förstår att vissa är beroende av bilen och inte har råd att byta i dag. De hushållen måste få ett break. Skatten måste sänkas, tillfälligt, under den här hemska oljekrisen. Men vi måste samtidigt ge dessa hushåll en möjlighet att bli fria från fossilträsket på ett helt annat sätt än vad regeringen gör i dag, så som Centerpartiet föreslår och som flera av våra grannländer klarat av. De är på en mycket bättre plats nu än vad Sverige är vad gäller både utsläpp och ekonomi.

Herr talman! Kriget i Mellanöstern har lett till ökande energipriser, och det riskerar att slå hårt mot hushållens och barnfamiljernas ekonomi. Därför går regeringen nu fram både med ett elstöd och med sänkt skatt på drivmedel. Alla hushåll kommer att få ta del av det el- och gasstöd som enligt plan börjar betalas ut under andra halvan av juni. Stödet baseras på hushållens månadsförbrukning under januari och februari och betalas ut utan att någon behöver ansöka om det.

Vi vet att många hushåll, inte minst barnfamiljer, är beroende av bilen för att få livspusslet att fungera. Därför är det viktigt att regeringen i det här läget genomför ytterligare skattesänkningar på drivmedel. Regeringen föreslår att vi lägger oss på EU:s miniminivå. För oss som tankar kommer det att göra både diesel och bensin billigare. Men regeringen nöjer sig inte med detta utan har också ansökt hos EU-kommissionen om ytterligare möjlighet att sänka skatten i en situation med fortsatt förhöjda drivmedelspriser.

Under den här mandatperioden har en familj med två barn som bor i ett hus totalt fått drygt 5 000 kronor mer kvar i plånboken varje månad. Statistiska centralbyrån, som har sitt huvudkontor i den vackra staden Örebro, konstaterade helt nyligen att barnfattigdomen i Sverige är den lägsta på tio år. Jag fattar att det inte passar in i oppositionens svartmålande narrativ. Men att stärka hushållen och familjerna ger uppenbarligen resultat.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Brodin och Larry Söder (båda KD).

Herr talman! Båda de senaste anförandena handlade mycket passande om drivmedelspriserna. Jag undrar om ledamoten från Kristdemokraterna inte tycker att det är ganska knepigt att vi efter dessa fyra år är tillbaka nästan på ruta ett. Det är ungefär lika dyrt att tanka nu som när regeringen vann valet på löftet om att en liter diesel skulle bli 10 kronor billigare.

Vi håller med om att man måste hjälpa familjer som sitter fast i fossilfällan och drabbas av jättehöga priser. Det är inget snack om saken. Men är det inte lite problematiskt att av de nya och begagnade bilarna är 97 procent i Norge och 80 procent i Danmark eldrivna och laddbara medan siffran i Sverige bara är 40 procent?

Vi har hamnat i en situation där många inte har råd att köpa en bil som ger lägre kostnader. Varför gör inte regeringen mer än att skjuta till ytterligare 100 miljoner kronor till detta i sin vårbudget?

Herr talman! Det hade onekligen varit intressant – eller snarare rent förödande – om den förra regeringen hade fått fortsätta med sin politik.

Riksdagens utredningstjänst har kikat på detta. Det visar sig att kalkylen är att dieseln hade varit minst 5 kronor och upp till 10 kronor dyrare per liter om den förra regeringen fått fortsätta med den politik man då förfäktade. Nu låter det verkligen annorlunda, måste jag säga.

Den politiken skulle också kunna innebära att priset blir ännu högre än 10 kronor, för att om man dammsuger hela världsmarknaden på biobränslen driver man upp priset. Det här är alltså lågt räknat.

Man kan absolut säga att det är trist att bensin- och dieselpriset inte är lägre. Men det är ju otroligt mycket lägre jämfört med om den förra regeringen hade fått fortsätta med sin drivmedelspolitik. Jag är alltså inte bekymrad över det. Jag är mer bekymrad om vi förlorar valet.

Herr talman! Vi kör inte samma valrörelse en gång till. Det som ligger på bordet nu är att alla andra länder klarar av att ge vanliga medborgare möjlighet att byta till elbil och till laddning hemma, på jobbet eller i bostadsrättsföreningen. Ni är inte i närheten. Ni är inte ens inne i matchen. Varför? Det är den stora frågan.

Vi ska inte tillbaka till höga drivmedelspriser, men vi kan ju inte ha en situation där de blir höga ändå på grund av Iran och, Trump och fan och hans moster. Ursäkta att jag säger detta i riksdagens sal – och dessutom inför Hans!

Dessutom har avgifterna höjts. Ni har släppt fram avgiftshöjningar och enhetsmonopol som är större än det elstöd ni nu inför. Elen har också rusat – så mycket blev det av elektrifieringen.

Jag bara undrar vad planen är.

Det är för övrigt inte heller bra att vi inte har någon produktion från den svenska skogen att tala om i ett läge när vi måste bli mycket mer oberoende av diktaturers bränsle. Indirekt är vi till och med beroende av Ryssland i dag.

Ingenting av detta är ett problem för ledamoten från KD.

Herr talman! Man kan snubbla på orden ibland, Martin Ådahl, så det är ingen fara.

Ledamoten byter snabbt här också till elpriser. Som vår energiminister har konstaterat har vi halverat elpriserna under mandatperioden. Du kan ruska på huvudet bäst du vill, Martin Ådahl, men du har ju suttit i den här kammaren och förtidsavvecklat Ringhals 1 och 2. Energiforsk har konstaterat att det har lett till upp till 45 procent högre elpris. Visst kan man som Martin Ådahl skaka på huvudet och greja, men om du tar ansvar för den politik som du vill bedriva tar jag ansvar för den här.

Den här regeringen har halverat elpriserna. För första gången på 50 år har vi en ansökan om att få bygga ny, planerbar kärnkraft. Det har vi möjliggjort. Det här är framtidens melodi om vi ska klara av energiförsörjningen.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Även om omställningen är en absolut nödvändighet är det också vår största möjlighet, en möjlighet som den här regeringen har gjort sitt bästa för att kasta bort. För facit är, trots vad alla säger i kammaren i dag, att elektrifieringen har stannat av, utbyggnaden av den förnybara elproduktionen har tvärbromsat och resurserna för att skydda naturen har sinat.

Nu ser Sverige ut att missa samtliga klimatmål samtidigt som läget är akut och behovet av både utsläppsminskningar och klimatanpassning är stort. Medan regeringen fortsätter att blunda för klimatkrisen, drömmer om kärnkraft och sänker priset på fossilt blir Sverige snabbt omsprunget av andra länder vars regeringar har ökat takten i omställningen i stället för att motarbeta den.

När vi sänker utsläppen och ställer om Sverige bygger vi ett starkare land där nya arbetstillfällen växer fram som ett resultat av stora satsningar på energins omställning och på utbyggnaden av det förnybara. Vi bygger ett robust samhälle som står stadigt i en orolig omvärld, ger företag långsiktiga spelregler och ser till att de gröna näringarna har rätt förutsättningar för att växa.

Herr talman! Det är nu vi måste välja om vi ska satsa och vinna eller om vi ska backa och förlora, om vi ska ta språnget in i framtiden eller om vi ska bli omsprungna av resten av världen. För oss i Miljöpartiet är svaret givet. Tiden för en rättvis omställning har aldrig varit bättre. Så låt oss göra just det, för att sänka utsläppen och få större framtidstro. Sverige förtjänar bättre än så här.

(Applåder)

Herr talman! Skolan är inte bara en välfärdsfråga. Skolan är Sveriges viktigaste frihetsreform och vår viktigaste konkurrenskraftsreform. När fler barn lär sig läsa, skriva och räkna ordentligt växer både individens frihet och landets möjligheter. Men vi har en läskris. Var fjärde 15-åring läser inte tillräckligt bra. Enligt Ungar & medier läser bara 20 procent av unga varje dag. Det här är ingen statistik som vi kan acceptera.

Liberalerna bryr sig om jämlika livschanser, integration och framtida jobb. Då är skolan den viktigaste nyckeln. Därför fortsätter vi satsningar på skolan, som vi har gjort i varje budget den här mandatperioden. Vi avsätter pengar för språkfrukost i förskoleklass och årskurs 1–3 i socioekonomiskt utsatta områden. Vi förstärker läxhjälpen, och vi stärker statsbidraget för inköp av litteratur, vilket regeringen bedömer motsvarar ungefär 250 000 nya böcker. Totalt innebär det att vi teoretiskt har lagt resurser på över 6 miljoner böcker till landets skolor den här mandatperioden. Det har blivit mer språk, mer lästid och mer stöd.

Herr talman! Det är med riktiga verktyg i klassrummet man stärker en kunskapsskola. Vår vision är glasklar. Vi ska ha en skola med kunskap i centrum, tidiga insatser och stark svenska, och varje elev ska mötas av höga förväntningar och rätt stöd i rätt tid. När skolan fungerar då fungerar också Sverige.

(Applåder)

Debatten med anledning av vårpropositionens avlämnande var härmed avslutad.

Propositionen bordlades.