Socialförsäkringsfrågor

Fru talman! I varje land finns människor som lever i stort överflöd. Ett samhälles utveckling mäts desto bättre genom att se till den som har blivit sjuk eller arbetslös eller som är ensamstående förälder. När vuxna och deras barn halkar efter och förvägras möjligheter som andra tar för givna är det en kritik av hela samhällsbygget.

Väl utbyggda, generella och trygga socialförsäkringar är en grundbult för utveckling och sammanhållning. De jämnar ut inkomster över perioder i livet när vi inte kan arbeta. De lindrar oro och skapar mod att pröva nya vägar. De är också positiva för sysselsättningen eftersom det är genom arbete man blir berättigad till dem och eftersom de också understöder återgången till arbete.

Den som blir sjuk ska få det stöd som krävs för att kunna komma tillbaka i arbete och ha en ekonomisk trygghet under tiden. Sjukförsäkringen är en försäkring, inget bidrag, och är en viktig del av vårt samhällskontrakt.

Under de senaste decennierna har försäkringen urholkats. Stora förändringar har bidragit till att människor med goda möjligheter att återgå i arbete inte får rätt stöd och rehabilitering. Därför har vi ändrat sjukpenningens regelverk och förstärkt arbetet med stöd och rehabilitering.

Karensavdraget påverkar olika utifrån kön, yrke och ställning på arbetsmarknaden. Den ekonomiska förlust som i dag uppstår för yrkesgrupper som saknar möjlighet att arbeta hemifrån och är särskilt utsatta är orättvis. Vi utreder därför nu skyndsamt hur regelverket ska förändras, med syfte att riskerna för inkomstbortfall under sjukdom ska bäras på ett mer solidariskt sätt.

Hänsyn måste tas till att ens omställningsförmåga varierar på grund av ålder och arbetsliv. Att inkomstbortfallsprincipen i försäkringen förstärks är viktigt för sjukförsäkringens legitimitet. Det motverkar den fattigdomsfälla som ligger i att en försäkring enbart erbjuder grundtrygghet medan mer privilegierade skaffar sig privata försäkringar.

Dessutom behöver sjukförsäkringens regelverk anpassas. Den som är långvarigt sjuk eller har nedsatt förmåga på grund av en funktionsnedsättning ska kunna känna sig trygg med att försäkringen finns där och att man får rätt stöd och tidig rehabilitering när det behövs.

Det finns alldeles för många exempel på att man kan falla mellan stolarna i regelverk och olika instansers handläggning och bedömning. Det är därför dags att göra en särskild översyn och särskilda insatser för att förhindra det.

Ingen ska riskera liv och hälsa på jobbet. Arbetsskadeförsäkringen är en viktig del av socialförsäkringarna men har urholkats under en längre tid och är inte följsam mot de risker som finns i arbetslivet. Regelverket måste ses över med syfte att stärka den ekonomiska tryggheten.

Personer med funktionsnedsättning ska ha samma rättigheter som andra och kunna leva sitt liv som andra. Det offentliga ska konsekvent verka för att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Du ska kunna lita på att dina behov blir tillgodosedda genom insatser av hög kvalitet och att systemet är rättssäkert.

Möjligheterna att använda samma arbetsförmågebegrepp i sjuk- och aktivitetsersättningen ses över. Vi behöver också se över indexeringen i sjuk- och aktivitetsersättningen, ersättningsnivåerna med mera.

Fru talman! Det handlar om vad vi socialdemokrater vill med våra socialförsäkringar och hur vi ser på dem. Efter valet har vi haft ett svårt parlamentariskt läge. Våra olika partiers idéer om sjukförsäkringen och socialförsäkringen skär igenom på andra sätt än de värderingar som nu formerar de nya blocken.

Det såg mörkt ut i början av mandatperioden för att få till förbättringar i sjukförsäkringen och våra socialförsäkringar. Trots det har vi hittat vägar fram. Vi har lyckats enas om att ta bort några av de vassaste kanterna i vårt system. Vi har lyckats enas över blockgränserna, inte minst då pandemin härjade över vårt land och utsatte vårt folk för stor press.

Vi har också lyckats få igenom en lång rad förbättringar som gör vår sjukförsäkring starkare. Vi har gjort ändringar i prövningen vid dag 180. Vi hör nu från Försäkringskassan hur en större andel får ha kvar sin sjukpenning förbi dag 180. Vi hör hur andelen som går tillbaka i arbete utan att ha blivit utkastade ur försäkringen ökar. Vårt förslag fungerar.

Vi har beslutat att prövningen mot fiktiva arbeten ska avskaffas. I stället ska prövningen ske mot arbeten i en angiven yrkesgrupp. Beslutet är fattat, arbetet pågår och till hösten kommer vi att se tydligare beslut från Försäkringskassan.

Med detta har en rad ytterligare förbättringar skett. Vi har höjt taket i sjukpenningen så att inkomstbortfallsprincipen stärks. Vi har höjt garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen så att många fler får en dräglig tillvaro. Vi har höjt bostadstillägget för dem med sjuk- och aktivitetsersättning och tagit bort den orättvisa klyfta som funnits mellan landets sjukpensionärer och ålderspensionärer.

Vi har gjort en rad förbättringar. Mer måste göras, fru talman. Men vi har tagit många steg och är en bit på väg.

(Applåder)

Fru talman! Jag står bakom samtliga av Moderaternas reservationer i detta betänkande men yrkar bifall enbart till reservation 29.

När pandemin slog till mot Sverige ökade sjukfrånvaron markant. Det innebar en exceptionell situation som ställde krav på exceptionella åtgärder.

Moderaterna var drivande bakom många av de viktiga åtgärder som vi satte in, såsom slopat karensavdrag och en utökning av den förebyggande sjukpenningen för riskgrupper. Det var nödvändigt för att stoppa smittspridningen och skydda särskilt utsatta grupper.

Ur individens perspektiv leder sjukfrånvaro till sämre privatekonomi, och en lång frånvaro från arbetslivet leder ofta till färre sociala kontakter i vardagen.

Utanförskapet är både ekonomiskt och socialt. Effekterna kan också vara stora i nästa generation. Barn till föräldrar som är långtidssjukskrivna tenderar att själva bli sjukskrivna i högre grad än andra.

För oss moderater är det självklart att samhällets insatser ska inriktas på att förebygga sjukskrivningar och hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta ska självklart ha rätt till ersättning, vård och rehabilitering. Men den som har eller får tillbaka sin arbetsförmåga måste alltid få stöd och hjälp att komma tillbaka i arbete.

Möjligheterna och drivkrafterna att agera för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste stärkas för samtliga aktörer i sjukförsäkringssystemet: den försäkrade, arbetsgivaren, läkaren och handläggaren på Försäkringskassan.

Nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom är grundkriteriet i sjukförsäkringen. Sjukdomar definieras oftast utifrån ett medicinskt perspektiv, och diagnoser ställs baserade på rådande kunskapsläge inom hälso- och sjukvården. Det saknas dock en tydlig och objektiv definition av vad hälsa egentligen är.

Sjukdom skapar ofta en känsla av ohälsa. Samtidigt kan en upplevd ohälsa i sig skapa sjukdom. Arbetsförhållanden kan skapa en känsla av ohälsa, och en upplevd dålig hälsa kan påverka hur man upplever sina arbetsförhållanden.

På samma sätt är begreppet arbetsförmåga svårt att objektivt definiera. Arbetsförmågan beror på vilket arbete som avses, och samma sjukdomsdiagnos kan innebära att arbetsförmågan antingen försvinner totalt eller inte påverkas alls.

Hur påverkas arbetsförmågan hos en tjänsteman som sitter vid ett skrivbord med ett brutet ben jämfört med hos en byggnadsarbetare? Hur påverkas arbetsförmågan hos dessa två om vi byter diagnos till en lättare depression? Det enkla men samtidigt djupt komplicerade svaret är att det alltid finns arbetsuppgifter som både är möjliga och omöjliga att genomföra för samma diagnos. Det är mot den bakgrunden man måste se på frågor om reformer av sjukförsäkringen.

Psykiatriska diagnoser är sedan 2014 den vanligaste sjukskrivningsorsaken. För att motverka en utveckling mot allt fler och allt längre sjukfall i dessa diagnoser bör stödet vid psykisk ohälsa förbättras, och kunskapen om sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa behöver öka.

Som jag nämnt tidigare är frågor om hälsa och arbetsförmåga komplicerade och mångfasetterade. Situationen kompliceras dessutom vid de psykiatriska diagnoserna. Det är trots allt lättare att bedöma ungefär hur lång tid det tar för ett brutet ben att läka och hur arbetsförmågan påverkas av detta än när det gäller psykisk ohälsa, då bedömningen är betydligt svårare. Särskilt tydligt blir detta när man väger in den psykosociala arbetsmiljöns samverkan med dessa diagnoser. Många beskriver en situation där pressen från den dåliga psykosociala arbetsmiljön blir för stor och skapar en stressreaktion.

Eftersom psykisk ohälsa till stor del är individuell finns det en rad olika parametrar och faktorer som alla bidrar till rehabiliteringen. Vi moderater vill därför överväga behovet av ett nytt spår i rehabiliteringskedjan för psykiatriska diagnoser med tidiga insatser och multimodala team på grund av att tidsgränserna i den befintliga kedjan egentligen är bättre anpassade för traditionella sjukdomstillstånd.

Det är dock viktigt att utgångspunkten ska vara en så kort sjukskrivning som möjligt och en återgång till arbetet så fort som det bara är möjligt. Man kan också i detta sammanhang konstatera att tidiga rehabiliteringsinsatser, innan en sjukskrivning uppstår, har bättre förutsättningar att förhindra en framtida sjukfrånvaro och ökar återgången i arbete bland redan sjukskrivna. Därför bör möjligheterna att genomföra tidigare rehabiliteringsinsatser stärkas.

Arbetsgivare och medarbetare måste uppmuntras att använda förebyggande sjukpenning för att ge den enskilda möjlighet att delta i rehabilitering som förebygger en eventuell framtida sjukskrivning.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande 17 gällande socialförsäkringsfrågor. Sjukförsäkringen är ett område i det här betänkandet där det finns många förslag på förbättringar och många reservationer. Vi står bakom samtliga av våra reservationer, men jag väljer att i dag yrka bifall endast till reservation nummer 30.

Sjukförsäkringen har under lång tid varit lite av politikens sorgebarn. Problemen har pendlat från höga sjukskrivningstal där människor hamnat i långa sjukskrivningar utan att faktiskt få hjälp och rehabilitering till att slå över åt andra hållet i tider av nedskärningar då det funnits någon sorts tro på att bara vi utförsäkrar människor och får ned sjukskrivningstalen blir människor som av ett mirakel friska och återgår i arbete.

Men riktigt så enkelt är det inte, utan mitt i detta har människor hamnat i kläm och hela familjer drabbats hårt. Det finns till och med de som farit så illa av den icke-fungerande sjukförsäkringen att de valt att ta sitt eget liv.

Under de senaste mandatperioderna har vi sett exempel på detta då utförsäkringarna sköt i höjden under den socialdemokratiska regeringstiden när svårt sjuka människor utförsäkrades, framför allt efter 180 dagar, trots att lagen inte hade ändrats.

Sedan kom en pandemi, och den trasiga sjukförsäkringen blottades mer än tidigare när inte ens en sjuksköterska, som ställt upp för oss när vi som mest behövde vård i en pandemi, själv blev drabbad och sjuk i covid kunde erbjudas ekonomisk trygghet utan utförsäkrades och kastades ut i otrygghet. Detta satte igång en livlig och välkommen debatt om sjukförsäkringen.

Vi från Sverigedemokraterna men även andra partier i oppositionen har sedan drivit regeringen framför oss och pressat på för förbättringar inom den havererade sjukförsäkringen. Till slut började Socialdemokraterna och regeringen inse att den här utförsäkringspolitiken för att spara pengar inte var hållbar, och en rad förslag, bland annat dem som vi under en lång tid drivit på för, lades på bordet i höstens budget. De fanns också med i den budget som röstades igenom från oss i Sverigedemokraterna tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, och många välkomna förbättringar genomfördes.

Vi välkomnar att det nu bland annat lättare kan göras undantag efter 180 sjukdagar så att människor som har en möjlighet att rehabiliteras och återgå till sitt arbete inom ett år inte ska behöva utförsäkras drastiskt - om det som sagt finns goda utsikter till rehabilitering. Vi välkomnar också att det kan göras undantag vid dag 365 om människor har en chans att rehabiliteras och återgå i arbete längre fram.

Det är också positivt att det i dag genomförs en förändring så att man ska bedömas inom angiven yrkesgrupp i stället för att hänvisas till fiktiva jobb, som alltså inte finns. Vi har hört de mest hårresande exempel om människor som har hänvisats till jobb där man till exempel kan ligga och vila på dagtid.

Det är också positivt med en humanare bedömning av sjukpenning för dem över 62 år så att de kan bedömas mot sitt nuvarande arbete och att förslaget om trygghetspension har lagts på bordet så att äldre lättare ska kunna beviljas sjukersättning genom att endast bedömas mot arbete de har tidigare erfarenhet av. Vi anser dock att åldersgränsen inte ska höjas i och med riktåldern utan stanna på 60 år då vi också är generellt kritiska till pensionsåldershöjningen.

Fru talman! Vi ska dock inte låta oss luras att tro att allt nu är frid och fröjd och att allt är fixat med sjukförsäkringen. Det finns fortfarande stora brister att åtgärda för att människor inte bara ska få ekonomisk trygghet utan också tillgång till hjälp och rehabilitering för återgång i arbete, för dem som kan. Här har vi lagt fram en rad förslag på förbättringar för en trygg och human sjukförsäkring.

Fru talman! Flera granskningar har visat på att det har funnits en osäkerhet och otydlighet i rättspraxis i de bedömningar som har gjorts, vilket kan ha lett till felaktiga bedömningar av Försäkringskassan. Detta har också flera domstolsbeslut visat på. Inspektionen för socialförsäkringen har i en rapport gällande Försäkringskassans utredningsskyldighet fått fram att det funnits stora brister i utredningar kring ärenden. Granskningen visade att i 11 procent av fallen har utredningarna varit så bristfälliga att det kan ha fattats felaktiga beslut.

Detta måste åtgärdas på något sätt så att inte förtroendet för vår socialförsäkring och sjukförsäkring helt raseras. När någon utförsäkras trots svår sjukdom drabbar det inte bara individen. Det kan drabba en hel familj. Vi anser därför att regeringen måste ta denna fråga på största allvar och tillse att en extern utredning tittar på vad som har gått fel bakåt i tiden och om personer har utförsäkrats på felaktiga grunder och i så fall hur dessa personer ska kunna kompenseras.

Fru talman! Regeringen bör även skyndsamt återkomma med förslag om hur SGI-skyddet kan förbättras. Det gäller alltså den sjukpenninggrundande inkomsten, som avgör vilken sjukpenning man får. Vi anser att det är helt orimligt som det är i dag: att man kan nollas och behöva få sjukpenning eller sjukersättning på den lägsta nivån trots att man har arbetat i hela sitt liv för att man har missat att skriva in sig på Arbetsförmedlingen något datum eller för att det finns något annat krångligt i regelverket som har satt käppar i hjulet.

Många människor åker jojo mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan meddelar att personen är frisk och ska hänvisas till Arbetsförmedlingen. Personen kommer till Arbetsförmedlingen, som säger att personen är för sjuk för att arbeta. Då blir personen också av med sin sjukpenninggrundande inkomst. Här måste det bli ett mycket närmare samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att det är på god väg, men långsiktigt anser vi faktiskt att de två myndigheterna borde slås samman, så att människor som drabbas av sjukdom och långvarig arbetslöshet bara ska behöva vända sig till en myndighet. Den kan då hjälpa till med att skapa trygghet både ekonomiskt och i rehabiliteringsprocessen.

Det är bra, som sagt, att det har skett förbättringar vid dag 180, men vi anser att det finns ytterligare förbättringar som kan göras. I dag krävs det att man inom ett år ska återgå på heltid för att slippa utförsäkring. Vi anser att det viktiga är att man kan börja återgå på deltid och att man stegvis sedan kanske kan gå upp till heltid. Vi anser också att det ska räcka att bedömas utifrån sitt eget kompetensområde.

Fru talman! Vi anser att en parlamentarisk kommitté behöver tillsättas för att ta fram en långsiktig nationell strategi för en human och hållbar sjukförsäkring. Det är nämligen så mycket som har förändrats på senare tid. Jag instämmer i mycket av det som tidigare talare från Moderaterna tog upp. I dag är psykisk ohälsa ett stort problem. Vi måste gå till botten med hur vi kan förbättra sjukförsäkringen och anpassa den bättre efter dem som drabbas av psykisk ohälsa, som i dag är en av de vanligaste sjukskrivningsorsakerna.

I debatten om sjukförsäkringen pratas det ofta om vikten av rehabilitering för att få stöd för återgång till arbetslivet. Sällan sägs det dock vad vi konkret ska göra för att förbättra tillgången till rehabilitering. Det finns i dag en rehabiliteringspenning som man kan beviljas. Men regelverket är krångligt, och den beviljas inte om personen bedöms kunna ta ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden efter dag 180. Vi anser att det är ett orimligt regelverk.

Utredningen om sjuk- och aktivitetsersättning samt förmåner vid rehabilitering - jag hade förmånen att sitta med i referensgruppen - har konkreta förslag kring hur regelverket kan förändras för att människor lättare ska få tillgång till en konkret rehabiliteringsplan och rehabiliteringspenning. Rehabiliteringsersättningen ska då inte bedömas utifrån rehabiliteringskedjans tidsgränser, och det ska kunna ske en steglös ersättning som inte anpassar sig efter de fasta stegen - 25, 50 och 75 procent. Detta är något som vi under många år har drivit också när det gäller sjukpenningen. Det är bra och konkreta förslag från utredningen som vi anser att regeringen skyndsamt bör lägga på bordet.

Det är mycket som kommer från den här utredningen, till exempel trygghetspensionen, som har lagts fram på bordet. Det är jättebra, men jag förundras över att just de viktiga förslagen om rehabilitering ännu inte har lagts på bordet, för jag tycker att det borde göras.

Fru talman! När någon är långvarigt sjuk får vi inte glömma att det ofta finns en anhörig som behöver ta hand om och hjälpa personen som är sjuk. Det kan ofta vara äldre, och det kan ofta vara kvinnor. Därför har vi förslag om att ersättningen till närstående måste förbättras.

Fru talman! Ett annat allvarligt problem som vi har är välfärdsbrottsligheten - jag ser att tiden tickar iväg, och jag ska försöka fatta mig kort. Vi behöver ta tag i det allvarliga problemet med att stora resurser, omkring 18 miljarder varje år, försvinner från vår välfärd. Här behöver vi göra mycket mer åtgärder. Straffen för grovt bidragsbrott behöver skärpas. Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Inspektionen för vård och omsorg måste få ökade resurser för att stoppa bidragsfusk. Vi behöver använda oss av biometriska data.

Ett allvarligt problem som finns i dag är den sekretess som råder mellan myndigheter. Jag anser att det är glädjande att vi i dag har en majoritet i utskottet när det gäller detta. Det finns en reservation från Socialdemokraterna, men det gläder mig att de inte har yrkat på den. Det blir en stor majoritet bakom att man ska åtgärda detta problem, så att det inte ska finnas sekretess mellan myndigheter som försvårar arbetet med att stoppa det allvarliga bidragsfusket, som ju gör att resurser tas från de personer som behöver trygghet, sjukförsäkring och arbetsskadeersättning som mest.

Fru talman! Jag undrar över de förbättringar i sjukförsäkringen som ledamoten Kronlid i sitt anförande menade att Sverigedemokraterna skulle ha förmått regeringen att lägga fram. Ledamoten Kronlid formulerade det som att Sverigedemokraterna skulle ha drivit på regeringen under pandemin för att få fram dem. Kan ledamoten redogöra för varifrån de förslagen kommer?

Fru talman! Tack, ledamoten Petersson, för repliken! Jag har ju inte möjlighet att ta replik på er när ni är först på talarlistan.

Ett förslag som vi har drivit sedan lång tid, sedan valet 2018, gäller just förändring vid dag 180. Innan denna utredning tillsattes såg vi att det fanns stora problem vid dag 180. Vi föreslog då att man skulle bedömas utifrån sitt kompetensområde - det driver vi fortfarande - för att det skulle bli en humanare bedömning. Men sedan tillsattes utredningen, och man ville göra förändringar vid dag 180. Då skulle det här undantaget bli lite mjukare. Det var inte riktigt så långt som vi ville gå, men det var en bit på vägen, just när det gäller att förändra bedömningen vid dag 180. Det är något som vi har pratat om länge, och nu lades det fram ett förslag. Man gick inte riktigt så långt som vi ville, men det var ändå ett bra förslag.

Något annat gäller detta med att bedömas mot fiktiva arbeten, som vi har kritiserat under lång tid. Och nu lades ju detta med angivet arbete fram.

En del av dessa förslag kommer från den statliga utredningen. Det är jättebra, men det har tagit alldeles för lång tid. Förra hösten lade vi fram förslag om att regeringen borde gå vidare med detta, men det har dragit ut på tiden.

Vi har lagt fram förslag om att höja garantinivån i sjukersättningen. Det har vi också drivit. Under flera års tid har vi lyft fram det i budgeten, och ni från regeringen har sagt nej till det och röstat ned våra budgetförslag. Men nu lades det fram förslag om att höja nivån i sjukersättningen.

Det var några exempel. Det är taget från våra kommittémotioner och våra budgetförslag.

Fru talman! Problematiken med dag 180 uppstod under förra mandatperioden när vi avskaffade stupstocken. Stupstocken var något som Sverigedemokraterna stödde, sedan var emot, sedan stödde igen och nu är emot. Det må så vara. Den hållning Sverigedemokraterna har i dag är klok. Dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tillsatte då en utredning ledd av Claes Jansson som gav upphov till de förslag som nu har lett till förbättringar i sjukförsäkringen.

Vi har ett svårt parlamentariskt läge. Åsikterna om socialförsäkringarna skär genom partierna på ett annat sätt än de värderingar som formerar blocken. Jag är orolig, fru talman, över vem som ska ta fram förslagen om vi inte har en socialdemokratiskt ledd regering som gör det.

Fru talman! Tack, ledamoten Petersson, för frågorna och för svaren!

Det är sant att vi har pratat om den tidigare stupstocken förut, men vi har släppt den. Vi anser inte att det är rätt lösning på problemet. Vi tycker i stället att man ska ha positiva incitament med rehabilitering och stöd som kan få människor i arbete, inte hot om en bortre tidsgräns.

Men med det sagt var den tidigare bortre tidsgränsen 915 dagar. Att regeringen sedan själv valde att börja utförsäkra människor redan efter 180 dagar är helt och hållet regeringens eget ansvar. Det fanns ingen som tvingade regeringen att göra en sådan omläggning i sjukförsäkringspolitiken. Det behöver inte ha någonting att göra med huruvida det finns eller inte finns en bortre tidsgräns. Detta var regeringens eget initiativ för att spara pengar inom sjukförsäkringen. Man behövde minska resurserna. Finansministern gjorde uttalanden om att vi måste skära ned på bland annat sjukförsäkringen för att finansiera till exempel en ökad migration. Det är helt och hållet regeringens eget ansvar att utförsäkringstalen blev så höga vid dag 180.

Det är dock bra att det nu har skett förändringar, och det är väldigt positivt att se att utförsäkringarna i dag minskar vid dag 180. Vi fick dessutom nyligen besked från Försäkringskassan om att människor återgår i arbete efter 365 dagar utan att behöva ett avslag. Det är en väldigt positiv utveckling, och jag är glad över att vi har kunnat bidra till den.

Fru talman! Sveriges sjukförsäkring har lite olika syften. Ett syfte är att man ska kunna känna att det finns en trygghet om man blir sjuk och inte kan gå till sitt arbete. Ett annat syfte är att ge stöd för att kunna återgå i arbete om man behöver en längre sjukfrånvarotid. Det är viktigt att man kan arbeta utifrån den förmåga man har. Därför utgörs en del av sjukförsäkring av ett stöd genom rehabilitering och i vissa fall en omställning om man inte kan återgå till det arbete man har. Det är också viktigt att sjukförsäkringen fungerar bra för både den som är anställd på ett företag och den som är egenföretagare.

Fru talman! Inom sjukförsäkringen finns några förbättringsområden. Jag tänker på förslag för företagare. Jag vill att vi ska se över hur vi kan underlätta för företagare att kunna fortsätta vara företagare även om man blir sjukskriven en längre tid. Det handlar om att kunna få ha en viss administration av sitt företag, även om man är heltidssjukskriven. Man ska kunna ha lite marknadsföring eller bokföring. Kanske har man någon anställd som behöver sin lön, även om man själv är sjukskriven.

I förra veckan kunde vi äntligen rikta ett tillkännagivande inom föräldrapenningen när det gällde just detta. Riksdagen har nu en majoritet om att man borde kunna få göra en del enklare saker i sitt företag även om man är föräldraledig. Jag hoppas att vi framöver kan få en majoritet även när det gäller företagares möjligheter att göra detta.

Centerpartiet vill även göra förändringar i fråga om beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten för företagare. Vad är det för inkomst man beräknar för att komma fram till hur hög sjukpenning man ska ha om man är sjuk? Vi vill se att man beräknar detta utifrån historiska inkomster. Vi vill att alla slags inkomster räknas in, till exempel stipendier. De räknas inte in i dag, vilket försvårar för väldigt många kulturarbetare som får sin inkomst via stipendier. Men då dessa inte räknas in som sjukpenninggrundande inkomst blir det svårt att få ihop det hela om man blir sjuk. Det är också viktigt att även tillfälliga inkomster räknas in. Det ska vara enkelt att vara företagare, och man ska kunna känna sig trygg.

I dag månadsrapporteras alla inkomster till Skatteverket. I och med det borde det vara mycket enkelt att börja göra beräkningar på historiska uppgifter. Det blir tydligare och enklare för företagaren, och det blir tryggt. I förra veckans debatt framförde jag hur viktigt det är att göra detta inom bostadsbidraget. Det borde kunna funka här också. Jag hoppas att regeringen gör en förändring snabbt.

Ytterligare ett förbättringsområde där Centerpartiet ser ett behov är stödet för att få en återgång till arbete. Vi vill se möjligheter till fokus på korta sjukskrivningstider inledningsvis i stället för långa. Man bör titta på deltidssjukskrivningarna, och att de får ett större värde än en heltidssjukskrivning. Man ska kunna bidra med den del man kan och få arbeta med det man kan.

Det handlar också om en flexibel återgång när man blir allt friskare. I dag är detta låst till exakta procenttal - 25, 50, 75 eller 100 procent - när det gäller hur mycket sjukskrivning eller rehabilitering man kan få. Men om man kan jobba 60 eller 65 procent borde man kunna få göra det och inte vara låst vid 50 eller 75.

Detsamma gäller det antal timmar som man ska förlägga på sin arbetsplats. I dag måste även detta vara jämnt fördelat - fyra timmar om dagen. Men för en person kan det både för den anställda och för företaget vara bättre att man jobbar i åtta timmar två dagar i veckan i stället för i fyra timmar fem dagar i veckan. Det kan handla om restider eller arbetets beskaffenhet. En flexiblare möjlighet till återgång är således viktigt för att det här ska bli bättre.

Om man inte kan återgå till sitt arbete behöver man hjälp till omställning. Det handlar inte bara om arbetsprövning på olika ställen utan också om en möjlighet att kunna studera på olika sätt. Centerpartiet vill att man ska kunna studera deltid även om man är sjukskriven på deltid. Vi vill se ett skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten om man studerar på högskola så att man kan känna trygghet i att göra en omskolning.

Fru talman! Det behöver även göras förbättringar som kanske handlar lite mer om olika arbetssätt, inte bara förändring i lagstiftning. Vi måste få en bra och tydlig samordning runt den som har en långtidssjukskrivning. Kunskapen om psykisk ohälsa, som tidigare talare varit inne på, behöver öka. Vi behöver tydliggöra vem som är ansvarig för rehabiliteringen. Är det Försäkringskassan, arbetsgivare eller hälso- och sjukvården? Hos vem finns ansvaret? Jag upplever att man i dag skjuter det lite åt olika håll och att alla har olika uppdrag.

Det är samverkan och tydlighet som kan hjälpa den enskilda individen att kunna komma tillbaka i arbete. Om det inte går måste samarbetet med Arbetsförmedlingen fungera väldigt bra, och man måste jobba gemensamt även om man har olika uppdrag när det gäller att bedöma arbetsförmåga eller vilken nedsättning personen i fråga har. Detta måste fungera bättre.

Försäkringskassan har påbörjat ett väldigt viktigt förändringsarbete. Jag hoppas att de får jobba på med dessa frågor och ta steg för steg. Det behöver de, och det har jag sagt även tidigare. Det är en stor förändring man ska göra i en väldigt stor organisation.

Jag har förtroende för dem som leder Försäkringskassan i dag att kunna ta de stegen så att det blir rätt beslut både utifrån ett regelverk och också för den enskilde individen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att vi har en sjukförsäkring i grund och botten som ska skapa en trygghet. Den behöver ha fokus på stöd för människor att kunna återgå.

Det behöver vara fokus på bra processer för samordning som gynnar den enskilde individen, och det behöver bli tydligare, enklare och tryggare för företagare.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall endast till reservation 18, men jag står självklart bakom samtliga reservationer från Centerpartiet.

Fru talman! Under många år har vi haft en illa fungerande sjukförsäkring i Sverige. Människor får inte det de har rätt till. Samhället har tappat kontrollen över syftet med socialförsäkringarna, och utförsäkringarna har skett på löpande band.

För dem som drabbats har det här förstås fått katastrofala konsekvenser. Det är en enorm skandal och en stor skam för välfärdslandet Sverige. Den så kallade rehabiliteringskedjan som Alliansen införde under sin tid vid makten fungerar inte. Det har i stället blivit en utförsäkringskedja.

Vi som är förtroendevalda, valda av folket att representera medborgarna, ska agera handlingskraftigt och inte blunda eller främst agera pratmakare. De löften vi ger ska vi genomföra.

Fru talman! Jag har all förståelse för att många tappat tron på politiken efter år av försämringar. Politiker säger en sak men gör en annan. Vi i Vänsterpartiet ska i stället stå för det vi lovat. Vi representerar våra väljare, inte oss själva. Vi kompromissar och är konstruktiva, men vi kräver politiskt inflytande om våra mandat behövs.

När våra mandat behövdes i höstbudgeten satte vi en förbättrad sjukförsäkring högst upp på dagordningen. Det var första gången Vänsterpartiets röster krävdes under mandatperioden, och då lyckades vi också genomdriva flera stora förbättringar.

Utredningarna har förstås regeringen tillsatt, men till dess att Vänsterpartiet ställde kravet låg de och dammade i någon byrålåda på departementet. Vänsterpartiet behövdes i budgetomröstningen, och därför kom också förslagen äntligen till riksdagens bord. Det är inga småsaker vi pratar om. Fler beviljas nu ersättning, och nivåerna är höjda.

Fru talman! Bidragspolitik, säger några i högerblocket. Andra, som Sverigedemokraterna, pratar sig varma för sjukförsäkringen men viker ned sig så fort Moderaterna kommer in i rummet.

Inga förslag som har inneburit förbättringar har den borgerliga sidan, inklusive Sverigedemokraterna, åstadkommit. Det är Vänsterpartiet som har fått igenom förslagen i budgeten. M, KD och SD sänkte i stället skatten igen endast för dem som för tillfället har arbete. Det var det Sverigedemokraterna fick till.

Därför infördes i år en ny funkisskatt. Det är en människosyn jag har svårt att begripa. Varför ska min mamma som har halv sjukersättning betala en större andel av sin lön i skatt än jag som är riksdagsledamot?

Det är dessutom osannolikt uppseendeväckande att det enda partiet som tycker att den som har sjukpenning och den som jobbar ska betala en lika stor andel av sin lön i skatt är Vänsterpartiet. Där står vi fortfarande helt ensamma. Medan andra pratar agerar vi. Det ska vi göra framåt också. Det har ni mitt ord på.

Det är kanske inte så märkligt att högern är emot en förstärkt sjukförsäkring. Det ska löna sig att arbeta, säger de. Men de begriper inte att fungerande socialförsäkringar, dit alla som jobbar avsatt en andel av sin egen lön, är en del av det viktigaste systemet om vi ska ha starka och trygga löntagare i Sverige och om det ska löna sig att arbeta.

Vi ska i stället misstänka varandra. Den som jobbar ska ställas emot den som är sjuk för tillfället. Den som inte har ett arbete för tillfället ställs emot den som fötts med en funktionsnedsättning.

När vi lyckades genomskåda detta, och när vi har sagt ifrån, sagt att vi vill hålla ihop, för att vi vet att i dag är jag frisk men imorgon kan det vara jag som är sjuk, har man i stället börjat skylla politikens misslyckande på invandringen.

Gå inte på det! Det är politiker som fattar besluten och som har försämrat sjukförsäkringen. Det är politiken och politikerna som kan fatta andra beslut. Det är viljan som saknas, inte möjligheterna.

En amerikansk arbetslinje där löneutvecklingen hålls nere har importerats till Sverige. I stället för starka omställningsförsäkringar och en kraftfull jobbpolitik har politiker agerat för att göra löntagarna otrygga och fattiga genom rekordlåga ersättningar.

Många får inte ens det de har rätt till. De får gå till socialtjänsten eller får försöka försörja sig på anhöriga. I stället har skattesubventioner och branschstöd till redan lönsamma företag i mångmiljardklassen genomförts. Under den här mandatperioden har över 30 miljarder av våra arbetsgivaravgifter gått till det.

Fru talman! Alliansen genomförde 2008 dagens system. De steg fram som de nya helbrägdagörarna som till skillnad från Sveriges samlade läkarkår och expertis kunde genom ett trollslag bota 90 000-100 000 människor.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsatte tyvärr sedan genom styrningen av Försäkringskassan att driva en politik som innebar att tusentals personer utförsäkrades. Fortfarande i dag, trots facit i hand, är det flera av de borgerliga partierna som i det betänkande vi diskuterar i dag föreslår att vi ska återinföra den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken. Det är magstarkt.

Fru talman! I går besökte jag Barncancerfondens toppmöte där barn och föräldrar berättade om sin kamp för att få rätt till ersättning. De berättade att man är rädd för att barnens aktiviteter ska innebära att man förlorar sin ersättning, om man väl får en.

Vi är alla människor. Den som är riksdagsledamot är lika mycket människa som den som drabbats av kronisk sjukdom och inte kan arbeta. Människor är inte identiska. Vi kan inte mallas och staplas. Vi är inga robotar eller maskiner där nya reservdelar bara är att beställa.

Människor ska inte och kan inte kasseras eller sorteras ut. Vi är inte utbytbara. Därför förstår jag inte varför vi byggt en så omänsklig apparat när det kommer till att just bedöma människors sjukdom och arbetsförmåga.

Det sociala medborgarskapet har under lång tid vittrat sönder. Det är kittet som håller oss samman, som gör oss till medlemmar i ett gemensamt samhälle. Skyldigheter och rättigheter måste alla samhällen ha för att fungera, så är det. I dag är det främst skyldigheter som åläggs medborgarna medan makthavarna håller sig med rättigheterna.

Fru talman! Vi hoppas nu att det har vänt, och det har det. Det vi ser är bara början. Det är de största förstärkningarna av sjukförsäkringen som genomförs under det här året sedan den försämrades för över tio år sedan.

Målet i regleringsbrevet som ledde till de stora utförsäkringarna vid dag 180 och dag 365 har Vänsterpartiet fått bort. Fler regler har ändrats så att fler kan beviljas ersättning. Ersättningsnivåerna är höjda. Den som är äldre och har slitit ut sig på jobbet kommer snart att kunna få en trygghetspension.

Fru talman! Folk blir inte friskare utan sjukare av den behandling som systemet utsätter dem för. Att inte bli trodd är höjden av förnedring. Det är så man tillintetgör en människa. Vänsterpartiet har tillsammans med alla er som är aktiva i olika upprop och också fackförbund för att förändra sjukförsäkringen baxat regeringen och de andra partier framför oss. Nu behöver vi också ge tillbaka till dem som utförsäkrats genom åren så att de får upprättelse och ekonomisk ersättning och får sin SGI tillbaka.

Jag kommer därför i dag att yrka på just detta - att alla de som kastats ut ur systemet får upprättelse. Det ska den här kammaren få

ta ställning till i dag.

Jag vet att det i dagsläget bara är Vänsterpartiet som kommer att rösta för förslaget. Men vi ska se till att det blir verklighet i framtiden. Vi ska se till att människor som gjort allt rätt och gjort rätt för sig också får det de har rätt till. Det ska vi se till tillsammans. Det finns mycket kvar att göra: De skarpa tidsgränserna behöver helt tas bort. Läkarintyg ska gälla som grund. Den som är kroniskt sjuk eller har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning.

Fru talman! Välfärdslöftet måste återupprättas. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att ligga på till dess att alla förändringar är genomförda. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 3.

Fru talman! Jag känner mig nödgad att bemöta ledamoten Gabrielsson när hon framför det som att Sverigedemokraterna bara lägger sig platt för Moderaterna och att det bara är Moderaterna som bestämmer. Det enda som gick igenom från budgeten från Moderaterna, oss och Kristdemokraterna menade hon var ett jobbskatteavdrag.

Men Ida Gabrielsson står ju själv här och pratar om alla reformer som har gått igenom! Har de då inte gått igenom, om det bara var jobbskatteavdraget som gick igenom? Det är Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas budget som gäller. Om de här förbättringarna inte var med i budgeten - hur skulle de då ha kunnat gå igenom?

Ledamoten Gabrielsson står ju själv och säger att vi nu ser alla dessa förbättringar i sjukförsäkringen och att vi ser hur utförsäkringarna går nedåt. Visst kan det vara så att förslagen fanns i Socialdemokraternas budget och att Vänsterpartiet har varit med och påverkat dem. Det säger jag inget om; vi har också varit med och påverkat och lagt fram förslag innan de lades fram från Socialdemokraterna. Men det går inte att säga att det enda som gick igenom var ett jobbskatteavdrag, för det är inte sant!

Ledamoten Gabrielsson får det också att se ut som att jobbskatteavdraget skulle försämra ekonomin för dem med sjukersättning. Det är inte heller sant. Den budget som gick igenom förbättrade och stärkte ekonomin för dem med funktionsnedsättning och sjukersättning med cirka 20 000 kronor om året. Den innehöll också en skattesänkning och en förstärkning av garantinivån.

Om vi på alla budgetområden ska se det som att om vi gör en förbättring för någon grupp inom något område försämrar det samtidigt för någon annan - anser då ledamoten Gabrielsson att garantitillägget försämrar ekonomin för till exempel dem med sjukersättning? Jag ser att ledamoten rynkar på näsan åt det, och jag gör också det åt ungefär samma sak: att ett jobbskatteavdrag skulle försämra för dem med sjukersättning. Det gör det inte, för vi har sänkt skatten och stärkt garantinivån.

Fru talman! Det är inte topphemligt att alla de förslag som genomfördes inte var en del av den reservation som de här högerpartierna fick till. Alla de förslag som låg i budgeten och också blev kvar var de som Vänsterpartiet hade drivit in. Inte ett enda eget förslag fick Julia Kronlid in i förhandlingen.

Vänsterpartiet är av uppfattningen att vi ska ha ett likvärdigt skattesystem. Du ska betala en lika stor andel skatt oavsett var inkomsten kommer ifrån. Nu är det inte så. Min mamma, som har halv sjukersättning och har jobbat som kommunalare i hela sitt liv, får betala en större andel i skatt på grund av Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas budget. Det är så det ser ut. En större andel - det tycker jag är fel. Det tycker Vänsterpartiet är illa.

Ledamoten Kronlid får absolut stå för förslaget och tycka att det är bra att vi ska ha olika skatt på olika inkomst och att sjuka ska betala en större andel skatt. Men jag tycker att det är fel.

Min motfråga blir: Vilka krav kommer ledamoten Kronlid och Sverigedemokraterna att ställa på en moderatledd regering? Kommer en moderatledd regering att få lägga fram stupstocken igen, eller hör det ihop med ett krav på att ni ska stödja den? Kommer ni att ställa ett skarpt krav på att de lägger fram de förbättringar som fortfarande inte har gjorts i sjukersättningen för att stödja en moderatledd regering?

Jag vet vad Vänsterpartiets svar är. Vi kommer aldrig att stödja en socialdemokratisk regering som inte förbättrar sjukersättningen. Men hur ser det ut för er sverigedemokrater?

Fru talman! I de förhandlingar som skedde nu i samband med budgeten var vi väldigt tydliga med att vi inte vill se några försämringar av sjukförsäkringen och att vi vill se förstärkningar av pensionerna.

Det blev inga försämringar av sjukförsäkringen. Det blev i stället så att förbättringarna gick igenom. Vi fick igenom att man skulle budgetera för trygghetspensionen. Även om Moderaterna är kritiska till det gick ändå budgeteringen igenom, vilket visar på att det inte bara är ett parti som bestämmer. Vi kan vara flera partier som bestämmer tillsammans.

Det är jätteviktigt för oss att det i en socialkonservativ regering inte ska ske några försämringar i sjukförsäkringen, utan att det ska vara en trygg och human sjukförsäkring. Det är också väldigt viktigt för oss att se stärkta pensioner. Det får vi ta i en separat debatt, men också där har vi sett bevis på att vi tillsammans kan lägga fram förslag på en enormt stor pensionsreform på hela 14,4 miljarder.

Detta är viktiga reformer för oss, och det är en viktig linje för oss att försvara en trygg sjukförsäkring och stärkta pensioner. Det har Jimmie Åkesson och jag varit väldigt tydliga med i samarbetet.

Fru talman! Det Julia Kronlid glömmer är att nästa mandatperiod, om Moderaterna leder regeringen, kommer ni inte att kunna ha Vänsterpartiet. Det är ju Vänsterpartiet som har fått igenom en pensionshöjning. Det är endast därför era partier som svar på det har försökt att göra någon halvmesyr som innebär hälften så mycket till de fattigaste pensionärerna.

Nästa mandatperiod kommer det inte, om Moderaterna leder regeringen, att vara Vänsterpartiets och Socialdemokraternas budgetförslag med förstärkningar av sjukförsäkringen som det tas ställning till.

Därför blir min direkta fråga: Kommer Sverigedemokraterna att släppa fram en borgerlig regering som inte genomför de redan utredda förbättringarna i sjukersättningen?

Fru talman! Vi kristdemokrater menar att socialförsäkringen ska vara obligatorisk. Den ska vara solidariskt finansierad via det offentliga. Det har varit en styrka i de här tiderna, som har varit svåra och är fortsatt svåra, att vi har valt den vägen inom socialförsäkringssystemet i vårt fina land Sverige.

I USA har man haft en annan inriktning, som innebär att mer än var fjärde industriarbetare i detta stora land på andra sidan Atlanten inte får betalt om de stannar hemma på grund av sjukdom. Det har gjort det amerikanska arbetet mot pandemin klart mycket mer bekymmersamt.

För dem som inte drabbas av stadigvarande nedsatt arbetsförmåga är det å andra sidan viktigt med en väl fungerande rehabiliteringskedja. Här ska det finnas tidsgränser och fastställda avstämningspunkter som syftar till en sjukskrivningsprocess som mer ska präglas av aktivitet, tidiga insatser och tydligare regler. Den sjukskrivne ska få en kontinuerlig kontakt med Försäkringskassan och ett tidigt individuellt stöd.

Rehabiliteringskedjan är dock inte utformad för att klara en växande psykisk ohälsa. Det handlar om hur själen och den inre människan mår, hur man är till sitt inre väsen - om hälsan finns där eller inte. Ett utmattningssyndrom är något helt annat än ett brutet ben, utan att rangordna dem sinsemellan.

De psykiatriska och själsliga diagnoserna har under 2010-talet ökat i alarmerande takt. De står i dag för hälften av alla sjukskrivningar i vårt land. Här måste Försäkringskassan få bättre metoder och redskap än dem man har att jobba med i dag, och detta utifrån en helhetssyn på människan - en människa som har både det fysiska, materiella och det själsliga, andliga som en del i helheten.

Fru talman! Kristdemokraterna har genom ledamoten Hans Eklind i socialförsäkringsutskottet ett upprepat antal gånger lyft fram att alla inte kan arbeta 100 procent av heltid men att målsättningen ändå måste vara att alla ska kunna arbeta 100 procent av sin egen förmåga. Vi kan inte alla nå upp till 100 procent, men 100 procent av vår egen kapacitet är ändå ambitionen och målsättningen.

Om vi låter arbetsförmågan och inte arbetsoförmågan vara utgångspunkt blir behovet av mer flexibilitet tydligt. Därför menar vi kristdemokrater att de fasta stegen - de är en aning limmade i trä eller fasthuggna i sten än så länge, med nivåerna 25, 50, 75 och naturligtvis 100 procent - borde göras mer flexibla och därmed i grunden faktiskt slopas.

Tiden för detta har kanske inte kommit ännu, fru talman, men vi ser en väldigt positiv rörelse i Sveriges folkvalda parlament, vår fina riksdag. Det måste vara möjligt för en person att arbeta de där ytterligare timmarna, de där ytterligare 5 eller 10 procenten. Ni märker, fru talman, att jag ändå håller mig till någorlunda jämna procenttal; jag är inte inne på 7 eller 11 procent. Det borde vara lite mjukare i kanterna än bara de där 25 procenten i varje fast steg. Vi tror att det skulle vara en hjälp för en framgångsrik rehabilitering för individen, för vårt gemensamma samhälle och också - jag kanske inte ska säga det - en ekonomisk förbättring för det gemensamma.

Fru talman! Kristdemokraterna har lagt fram ett antal reservationer. Jag som ny ersättare i socialförsäkringsutskottet ställer mig självklart bakom dem. Men när det gäller det magiska ordet yrka yrkas bifall bara till reservation 34 under punkt 13. Den handlar om flexibel återgång i arbete baserat på motion 2021/22:4213 av Hans Eklind med flera. Det är detta jag efter bästa förmåga har försökt att peka på tidigare.

Det ställningstagande som reservationen rymmer lyder enligt följande: "Sjukförsäkringen bör vara individanpassad så att fler så snabbt som möjligt kan komma tillbaka i arbete. Möjligheterna att införa ett mer flexibelt system för sjukskrivningen bör därför utredas, och regeringen bör återkomma med förslag."

Jag tänkte, tolv år efter det att jag lämnade denna kammare 2010, få nämna namnen på ett antal ledamöter, utöver Hans Eklind: Ludvig Aspling, Julia Kronlid och Jennie Åfeldt, samtliga sverigedemokrater, liberalen Bengt Eliasson, centerpartisten Martina Johansson och vänsterpartisten Tony Haddou. Jag hoppas uttalet var korrekt, fru talman. De har ställt sig bakom denna reservation.

Vi har inga illusioner om att de partier som inte ställt sig bakom denna reservation kommer att trycka på grön knapp klockan 15.20 i dag, hur vacker den gröna färgen än är. Men vi i Kristdemokraterna välkomnar att det finns en rörelse i riktning mot att allt fler inser det positiva i att ha nya, flexibla steg när det gäller återgång till arbete.

För dig och mig som riksdagsledamöter är det faktiskt skillnad om vi jobbar en eller två timmar till per dag, eller fem eller tio timmar mer i veckan. Det är det självklart också för den vanlige, gode, hedersamme svensken på väg tillbaka till ett jobb. Det är en vinst för individen och en vinst för det gemensamma svenska samhället.

Fru talman! Jag ber om ursäkt i förväg. Jag var tvungen att ta tillfället i akt; jag ber om ursäkt för att jag kidnappar kammaren på detta sätt. Jag vill ta tillfället i akt att hälsa ledamoten Lennart Sacrédeus välkommen till riksdagen. Jag fröjdas över Lennarts dialekt, som ni säkert förstår. Detta, förstår ni kamrater, är första gången i historien som två ledamöter från vår bygd möts i kammaren. Jag tänker inte utsätta ledamoten Lennart Sacrédeus för att tvingas välja mellan Mora och Torsås när det gäller vilken del av vårt land som är vackrast, men jag vill ta tillfället i akt att tacka kammaren för att jag fick stjäla lite tid och hälsa ledamoten välkommen.

Fru talman! Ordet replik är ju det som används i riksdagsordningen. Det känns inte som att det är en replik utan ett varmt och innerligt tack jag riktar till dig, Björn Petersson, från Torsås i Södra Möre, den kommun mellan Kalmar och Karlskrona där freden i Brömsebro ägde rum 1645. Det blir lite hembygdsromantik här. Detta är en bygd som jag är oerhört tacksam för att jag fick växa upp i. Och jag är, fru talman, oerhört tacksam mot vår svenska demokrati och för att vi på ett högst medmänskligt plan - ursäkta att jag blir lite berörd - också kan uttrycka denna värme.

Jag önskar ledamoten Björn Petersson från Torsås lycka till i det fortsatta arbetet. Och jag skickar också med att jag tror att den dagen kommer när vi gemensamt i denna kammare enas om flexibla steg när det gäller detta med återgång i arbete. Det samtalet kan vi ta i korridorerna längre fram, men den dagen kommer.

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att jag naturligtvis står bakom samtliga reservationer från Liberalerna som finns i det här betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 46 under punkt 17.

Fru talman! I detta betänkande, som har rubriken Socialförsäkringsfrågor, ryms i stort sett allt om de ekonomiska trygghetssystemen inom nästan hela välfärden. Men jag kommer, fru talman, att i stort sett enbart fokusera på sjukpenningen och administrationen av den, även om jag också nämner en del andra delar.

Fru talman! Alla ska kunna känna sig trygga vid långvarig eller kortvarig sjukdom. Därför är det meningen att sjukförsäkringssystemet ska se till att alla människor har en försörjning ifall de blir sjuka. Dessutom måste sjukförsäkringen vara aktiv och anpassad efter den sjukskrivne och ses som en del i vård och rehabilitering, inte som en bubbla för sig - detta för att fler ska komma tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt. Men, fru talman, så är det ledsamt nog inte i dag i alla fall.

Detta måste ses som ett misslyckande och ställer stora krav på ansvariga politiker. Det krävs ett löpande reformarbete för att socialförsäkringssystemet vid varje tid och stund ska kunna leverera trygghet och lyhördhet mot den enskilde samtidigt som skattebetalarnas pengar används rättssäkert och effektivt i linje med den arbetslinje som har tjänat Sverige väl.

Fru talman! I centrum för socialförsäkringarna i allmänhet och sjukförsäkringen i synnerhet står Försäkringskassan. Det är en av våra största och mest komplicerade myndigheter med ansvar för uppemot 50 i sig mycket olika trygghetssystem inom välfärden. Under myndighetens paraply ryms en stor mängd för samhället och för den enskilde viktiga försäkringar och bidrag - eller förmåner, som Försäkringskassan säger - som sjukpenning, boendetillägg, närståendepenning, bilstöd, assistansersättning, barnbidrag, etableringsersättning och föräldrapenning. Om jag ska räkna upp allt rinner min tid iväg.

Förresten, ordet "förmån" är ett ord som man kan reflektera lite över. Som jag sa är det den benämning som Försäkringskassan själv använder. "Förmån" betyder enligt ordboken "fördelaktig rättighet eller privilegium som någon särskild kan nyttja; ekonomisk vinning som kan utnyttjas vid upprepade tillfällen". Möjligen kan man tycka att det är lite märkligt att använda ordet förmån för försäkringar som vi alla betalar in avgifter till varje månad. Jag använder hellre orden "försäkring, "stöd" och "bidrag".

Försäkringskassan är en myndighet som i ett och samma står för förslag till regeringen, utformande av praxis utifrån lagstiftning, beslutsfattande, uppföljning, granskning av sitt eget förfarande, återkrav av egna beslutade stöd, beivrande av antagen brottslighet och straffande i kommande ärenden. Detta kan leda till legitimitetsproblem.

Delning av befogenheter, makt och utförande är viktigt för förtroendet i allmänhetens ögon. Det handlar om förtroendet för hela vår välfärd. Beslut som fattas och som rör enskilda måste vara transparenta, begripliga, rättssäkra och långsiktiga för den eller dem de gäller. Det måste också vara olika instanser, menar vi liberaler, som fattar gynnande respektive missgynnande beslut inom det sociala välfärdsområdet.

Mot bakgrund av detta, fru talman, är det Liberalernas bestämda uppfattning att Försäkringskassans arbetssätt måste bli föremål för ett större reformarbete under 2020-talet.

Fru talman! Den administrationströtthet som brukare och förmånstagare liksom läkare och sjukvårdspersonal beskriver efter kontakt med Försäkringskassan måste tas på största allvar. Därför vill Liberalerna att myndigheten i sitt direktiv ges ett portaluppdrag, ett nytt uppdrag, som ska vara att stötta och lotsa. Försäkringskassan måste vara en partner för de sjuka som ska komma tillbaka till arbete och för sjukvården i stort, inte en motpart. Detta är grundläggande och viktigt.

Den individuella vägen tillbaka till arbete och ett normalt liv beaktas inte i tillräcklig utsträckning i handläggningen från Försäkringskassans sida. Därför vill Liberalerna att myndigheten i sitt direktiv ges detta portaluppdrag.

Sjukskrivande läkare, personal som utför insatser och den enskilde får många gånger tjata och upprepa sig utan att få gehör eller förståelse för vad som krävs för att insatserna ska få önskvärd effekt. Detta utgör i dag ett hinder mot att ge människor en verklig väg tillbaka. Rätt utförd skulle en reform på området därför ge förutsättningar för ett högre arbetskraftsdeltagande och mindre kringslussning mellan socialförsäkringar och myndigheter. Det blir mindre överputtande i andra bidragssystem. Grundsynen på sjukskrivningen behöver förändras och ses som en del av vård och behandling av patienten. Detta skulle tjäna arbetslinjen, den enskilde och de viktiga socialpolitiska målen.

Därför krävs en kraftfull reform för dem som från början av sjukskrivningen förväntas vara i sjukskrivning i mer än 90 dagar. Forskning och uppföljningar pekar återkommande på att problemet är att människor fastnar i systemet. De fastnar i sjukdom, och detta måste motverkas.

Fru talman! Avslutningsvis: Ökad samordning av resurser för människor med olika typer av svårigheter är helt nödvändigt så snart problemen är någorlunda komplexa. Detta förhållande känns igen från politiken när det gäller insatser för människor med funktionshinder såväl som från arbetsmarknadspolitiken. På det senare området sker i dagsläget en större reformering av Arbetsförmedlingen, som alla vet. En framtida reformering av Försäkringskassan bör vila på intryck av detta reformarbete som nu pågår, bland annat när det gäller hur man lyckas med individfokus och med den utökade roll som fristående aktörer intar. Det skulle mycket väl kunna kopieras även när det gäller Försäkringskassan.

Socialförsäkrings-frågor

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör regeringen tillsätta en oberoende utredning om hur Försäkringskassan under nästa mandatperiod kan ges i uppdrag att aktivt medfinansiera behandling och rehabiliteringsinsatser som kan sänka sjuktalet. Det handlar om att stödja och lotsa människor som riskerar långvarig sjukskrivning på ett bättre sätt, som frigör resurser för att vården ska kunna jobba bättre, värna arbetslinjen, skapa bättre livskvalitet samt möjliggöra vård och återgång till arbete och egen försörjning snabbare - ett eget liv, helt enkelt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Idrott och friluftsliv