Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Fru talman! Klimatutmaningen är på riktigt. Här och nu ser vi effekterna i form av mer extremväder, torka och översvämningar. Tillsammans måste världens länder nå Parisavtalets mål och hejda den globala uppvärmningen. Politiken har ett ansvar att lägga fokus på rätt saker, som faktiskt bidrar till minskade utsläpp. Klimatet har varken tid eller råd med annat.

Inom ramen för Parisavtalet har vi våra svenska klimatmål: att Sverige ska vara klimatneutralt 2045. Vad gäller utsläppen från transportsektorn ska de minska med 70 procent till 2030.

Här saknar jag ett samlat grepp från regeringen. Vi vet till exempel att räckviddsångesten är avgörande när människor funderar på om de ska våga köpa en elbil. Människor litar inte på att det finns laddmöjligheter så det räcker för att ta sig till arbetet eller stugan eller på andra sätt få ihop vardagen. Så här i början av ett teknikskifte har staten ett särskilt ansvar för att få igång en utbyggnad av laddinfrastrukturen och inte minst åtgärda vita fläckar där marknadskrafterna inte räcker till.

I Moderaternas budget satsar vi därför 1 miljard årligen på att bygga ut den publika laddinfrastrukturen för både personbilar och tyngre bilar - dubbelt så mycket som regeringen. Stödet är teknikneutralt för att det ska kunna användas till laddstationer, elvägar och även tankstationer för fossilfri vätgas.

Under en övergångsperiod kommer också biobränslen att vara helt avgörande. Där satsar vi 1 miljard på ett särskilt grönt bränslestöd för att få igång den inhemska produktionen av biobränslen, vilket blir ett utmärkt komplement till den reduktionsplikt som många i denna kammare står bakom.

Dessutom har vi en politik för att säkerställa att vi kan möta behovet av upp till 60 procent mer el till 2045 för att vi ska klara av den klimatomställning vi står inför.

Men, fru talman, i dag diskuterar vi ett annat konkret styrmedel för omställning av transportsektorn, nämligen bonus-malus. Vi kan konstatera att Riksrevisionens kritik är svidande. Den kan läggas till omfattande tidigare kritik från andra expertmyndigheter. Konjunkturinstitutet tycker till exempel att systemet har så många brister att det borde avskaffas.

Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Flera av dessa brister pekar Riksrevisionen på i sin rapport. Det saknas konsekvensanalyser för miljön och samhällsekonomin. Kostnaden för utsläppsminskningarna är väldigt hög. Det finns en ryckighet i utformningen, med ständigt föränderliga regelverk. Systemet går i otakt med EU-lagstiftningen, som redan har tvingande krav på fordonstillverkare att minska utsläppen från nya bilar. Stöden är ojämnt fördelade i landet. Och, slutligen, en hög export av subventionerade miljöbilar ökar väsentligt, skriver man, den samhällsekonomiska kostnaden för att minska utsläppen.

Inte minst exportfrågan är oerhört central. Därför riktar utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att man skyndsamt måste åtgärda problemet med exporten av miljöbilarna. Sedan bonus-malus-systemet infördes har 900 miljoner kronor betalats ut för miljöbilar som exporterats. År 2018 gick närmare 7 procent av alla nya elbilar som såldes på export, merparten till Norge, enligt Trafikanalys. Den svenska bonusen subventionerar alltså norska elbilar samtidigt som den bidrar till att minska utbudet av elbilar på den svenska begagnatmarknaden.

Effekterna på utsläppen i Sverige är stora. Enligt beräkningar från Chalmers Industriteknik har Sverige gått miste om utsläppsminskningar på närmare 200 000 ton koldioxid. Klimatutmaningen är förvisso global, så vi välkomnar utsläppsminskningar var de än sker. Men det är inte rimligt att svenska skattebetalare subventionerar miljöbilar i andra rika länder.

Regeringens svar på kritiken är inte tillräcklig. Det förslag för att minska exporten av elbilar som är ute på remiss har fått kraftig kritik. Regeringen har föreslagit ett exportstopp under de första fem åren samt att det är den första ägaren som ska bli återbetalningsskyldig om detta inte efterlevs, oavsett vem som exporterar bilen.

Helt klart är att regeringen behöver titta på andra alternativ, även om jag är ödmjuk inför att detta är en svår frågeställning. Såväl 2030-sekretariatet som Konjunkturinstitutet med flera har fört fram olika varianter. Men klart är att regeringens förslag lägger ett orimligt ansvar på den första köparen.

Från Moderaternas sida anser vi att bonus-malus-systemet kräver stora förändringar och i realiteten bör ersättas med ett nytt styrmedel som är mer kostnadseffektivt och leder till större utsläppsminskningar.

Konjunkturinstitutet har tidigare framfört följande kritik: Systemet är inte kostnadseffektivt, det är dyrt, det styr inte direkt mot minskade utsläpp och det har liten inverkan på utsläppen till 2030. KI beskriver hur bonusen ges till bilar som orsakar koldioxidutsläpp. Systemet styr inte primärt mot minskade utsläpp utan mot ökad bränsleeffektivitet, vilket stimulerar till ökat bilåkande, som i sin tur riskerar att leda till ökade utsläpp.

KI hänvisar dels till tidigare forskning, dels till Frankrike, som har infört ett liknande system som resulterat i att körsträckorna ökat i sådan grad att det medfört ökade nettoutsläpp av koldioxid. Enligt KI borde systemet allra helst avskaffas och i andra hand modifieras.

Moderaterna tittar på hur man skulle kunna göra om systemet eller ersätta det med något annat, men till dess gör vi den största satsningen i modern tid för att bygga ut laddinfrastrukturen i hela Sverige. Vi satsar 1 miljard årligen, dubbelt så mycket som regeringen, för att bygga ut en infrastruktur som ska göra att människor i hela landet vågar köpa den där elbilen. Det gäller även en infrastruktur för de tyngre lastbilarna.

Vi satsar som sagt 1 miljard årligen på ett grönt bränslestöd för att få igång den inhemska produktionen av biobränslen. Men vi vill också se regelförändringar som möjliggör för kommuner att ha lägre parkeringsavgifter för miljöbilar och särskilda parkeringsplatser för bilpooler, för att nämna några exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Fru talman! Klimatfrågan är på riktigt, och vi behöver minskade utsläpp här och nu. Klimatet har inte tid eller råd med symbolpolitik som inte minskar utsläppen i den takt som krävs. Därför är, menar jag, kritiken från Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet med flera mycket allvarlig.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens granskning av de statliga åtgärderna för att få till stånd fler miljöbilar. Man skulle också kunna kalla det: Riksrevisionen skriver om exempel på fantastiskt dålig klimatpolitik. Det är nämligen vad detta är.

Bonus-malus-systemet och de tidigare stödsystemen har utvärderats av en lång rad instanser. I fjol utvärderade Konjunkturinstitutet bonus-malus-systemet, och tillsammans med Riksrevisionen har man kommit fram till en hel del saker. Slutsatserna är att systemet uppvisar brister i kostnadseffektivitet, är förknippat med rekyleffekter som stimulerar till ökat bilåkande och fördröjer föryngringen av fordonsparken, särskilt vad gäller de allra största, utsläppsintensiva bilarna. Man konstaterar vidare att det är svårt att finna välgrundade motiv till systemets existens och att analysen visar att bonus-malus har liten inverkan på utsläppen samt att systemet bör fasas ut.

Man uttalar sig även om de fördelningspolitiska effekterna. Där finner man att det är sannolikt att systemet gynnar höginkomsttagare i storstäder som hade kunnat tänkas köpa liknande bilar även utan stöd.

Vi har alltså ett straff- och stödsystem för nya bilar som inte minskar utsläppen, för med sig samhällsekonomiska kostnader och gynnar höginkomsttagare i storstäderna. Det är ett system som subventionerar börs-vd:ns bil men som straffar barnfamiljen som köper en ny Dacia.

Fru talman! Detta system är inte unikt för Sverige. Uppenbarligen finns dessa system i olika rika västländer, och utvärderingarna visar ungefär samma sak, nämligen att det blir väldigt dyrt och att nyttan är liten. Man kan titta på Norge, som i dag spenderar enormt mycket pengar på sin elbilspolitik, vilket bland annat har lett till att folk köper och äger fler bilar än tidigare. Man har behållit den bensindrivna bilen och lagt sig till med ytterligare en bil. Det motverkar såklart det faktum att elbilarna orsakar lägre utsläpp under sin livstid om man i stället skaffar fler bilar och kör längre sträckor.

Statens uppgift i det här fallet bör snarare vara att satsa på infrastrukturen. Det handlar om laddinfrastruktur och om en slagkraftig vätgasstrategi. Där ligger vi i Sverige långt efter. I stället har vi satsat på dessa dåliga lösningar.

Fru talman! Låt mig gå in lite mer specifikt på just Riksrevisionens rapport och den kritik som vi har framfört i vår följdmotion. Kritiken från Riksrevisionen är ju omfattande, och som brukligt när det handlar om klimatpolitik är konsekvensanalyserna bristande eller helt enkelt icke-existerande. Riksrevisionen konstaterar att kostnaderna för systemet är höga. De är ojämnt fördelade över landet. Man har också misslyckats med att skapa långsiktiga och förutsägbara villkor, vilket också kan ses i det nyligen remitterade förslaget om att bonusen skulle göras om så att den förste att köpa bilen kan bli återbetalningsskyldig. Det skulle komma att skapa väldigt stor oförutsägbarhet, och förslaget har orsakat mycket missnöje bland en hel del instanser. Man vill alltså göra systemet än mer oförutsägbart än det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Fru talman! Övergripande konsekvensanalyser inklusive samhällsekonomiska konsekvenser har inte gjorts eller har gjorts knapphändigt och inte tillställts riksdagen. Riksrevisionen skriver att möjligheten för riksdagen att fatta välinformerade beslut har försvårats på grund av detta. Till och med de miljömässiga konsekvenserna är knapphändigt belysta eller inte belysta alls i hälften av underlagen.

De samhällsekonomiska kostnaderna har varit höga sett till kostnad per minskad enhet koldioxidutsläpp. Kostnaderna har inte fördelats jämnt. De har gynnat förmånsbilister mer än privatbilister och boende i storstadskommunerna mer än landsbygdsbor.

En ytterligare och oförutsedd kostnad för samhället har uppstått i och med att många bilar har sålts vidare till framför allt Norge, varvid bidragskostnaden har drabbat svenska skattebetalare medan bilens relativa klimatnytta tillgodoräknas ett annat land.

Långsiktiga och förutsägbara villkor för köp och innehav av nya bilar har inte skapats. Återkommande regelförändringar, ofta med kort varsel, har skapat osäkerhet. För många av styrmedlen saknas en tydlig plan för utveckling respektive avveckling.

Regeringen redovisar ingen ambition att göra konsekvensbedömningar av hur stödet till miljöbilar respektive de ökade kostnaderna för andra bilar har slagit inom olika inkomstgrupper eller i olika delar av Sverige, trots att det är tydligt i Riksrevisionens rapport att de människor missgynnas som inte har tillgång till förmånsbilar och inte har råd att köpa elbil. Regeringen meddelar inga konkreta planer för hur systemet ska kunna bli mer kostnadseffektivt, långsiktigt och förutsägbart.

Vi anser därför att regeringen bör visa intresse för åtgärdernas miljömässiga effektivitet och konsekvenser, inte minst fördelningseffekter mellan regioner och inkomstgrupper, genom att se till att låta genomföra just sådana analyser.

Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig inleda med att säga att det är bra att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen skyndsamt bör åtgärda problemet med export av miljöbilar. Dagens system är dyrt, skapar brist på legitimitet och motverkar syftet med systemet. Vi måste därför förändra dagens system.

Fru talman! Vi är alla medvetna om behovet av att ställa om infrastrukturen till mer miljövänliga transporter. Vi har också antagit ett väldigt högt mål när vi arbetar för att CO2-utsläppen inom transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. I våra grannländer har man lagt målet vid 50 procent till 2030, och EU talar om ett totalt mål om att CO2 ska minska med 55 procent till 2030. Jag ämnar inte i dag värdera huruvida vårt mål är realistiskt med tanke på att det enbart är tio år kvar till 2030. Vi kan dock konstatera att varken EU eller våra grannländer har valt att ha samma mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Regeringens klimatpolitik har fått upprepad kritik från flera tunga expertinstanser. Senast i raden är Riksrevisionen, som har gjort en genomgång av statliga åtgärder för miljöbilar. Särskilt skarp kritik har riktats mot dagens bonus-malus-system. Tidigare har Konjunkturinstitutet dömt ut reformen för att den är dyr och inte styr direkt i riktning mot minskade utsläpp. Denna kritik upprepas i Riksrevisionens rapport. Det görs nu en översyn av systemet, och det är bra.

Kristdemokraterna anser att dagens ineffektiva system bör ersättas med ett nytt styrmedel som är mer kostnadseffektivt och leder till större utsläppsminskningar. I stället för nuvarande system har Kristdemokraterna pekat på behovet av ett omtag, där man ser över hela fordons- och bränslebeskattningen för att på så sätt skapa den miljönytta som vi vill uppnå med bonus-malus-systemet samtidigt som man skapar en mer rättvis beskattning mellan stad och land och får en bättre miljöstyrning av trafiken över dygnet.

Fru talman! Det är ett problem att begagnade elbilar, laddhybrider och gasbilar exporteras till Norge och Tyskland. Detta beror på att det i Sverige, tack vare bonus-malus, är förmånligt att köpa en ny miljöbil. En följd av detta har blivit att andrahandsmarknaden utvecklas sämre i Sverige. Den stora exporten av fordon med låga utsläpp har sammantaget lett till att det totala snittutsläppet från personbilar har ökat.

Fram till dess att det finns en helt ny modell bör bonusdelen i bonus-malus-systemet förändras, så att den betalas ut successivt under en flerårsperiod, vilket gör det mindre intressant att exportera miljöbilar. Vi behöver en ny och bättre miljöpolitik på fordonsområdet. Dagens system får allvarlig kritik, och jag kan själv vittna om att när man köper ny bil uppstår ett samtal om beskattning vid val av olika bilar.

För egen del bytte jag bil för en tid sedan. Jag blev då rekommenderad att köpa en något äldre bil, och på så sätt fick jag en lägre skatt och ändå en bil som motsvarade mina behov. Det var aldrig tanken att bonus-malus-systemet skulle resultera i att bilparken blir äldre och att nya miljöbilar går på export. Det behövs därför en översyn.

En annan fråga som behöver ses över är hanteringen av lätta lastbilar. I dag beskattas mindre lastbilar på ett oskäligt sätt, vilket gör det dyrt för mindre företag som redan har små marginaler. Vidare behövs en översyn av hanteringen av husbilar, som i dag får en extremt hög beskattning trots att de inte står för någon stor andel av CO2-utsläppen.

Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1.

Fru talman! Klimatförändringarna är här och nu. Vi måste göra allt vi kan för att ställa om samhället och nå nettonollutsläpp 2045.

En av de viktigaste åtgärder som vi måste klara av i närtid är att ställa om transportsektorn och få ned utsläppen med 70 procent till 2030. Vi måste ändra våra beteenden och effektivisera transporterna på olika sätt och använda oss av cykel och kollektivtrafik där så är möjligt. Vi måste ändra bränslet och ställa om till mer biodrivmedel. Till det har vi reduktionsplikten. Och vi måste underlätta teknikutveckling och få in mer miljövänliga bilar på marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Huvudmotivet för bonus-malus-systemet är just det: att få in mer miljövänliga bilar på marknaden. För att nå klimatmålen behöver vi en kombination av styrmedel, inklusive styrmedel som stöder introduktion av ny teknik. Bonus-malus-systemet kompletterar de mer generellt verkande drivmedelsskatterna och bidrar till att minska transportsektorns oljeberoende och klimatpåverkan.

Riksrevisionen har i detta ärende granskat flera olika reformer som sträcker sig fyra mandatperioder bakåt i tiden. I granskningen kan vi läsa att det endast är bonus-malus-systemet, som infördes 2018, som har analyserats på ett mer systematiskt sätt. Riksrevisionen lyfter upp vikten av konsekvensanalyser, och jag kan bara hålla med. Och regeringen konstaterar att införandet av bonus-malus-systemet föregicks av en offentlig utredning, där underlag till konsekvensanalyser togs fram.

Riksrevisionen efterlyser också en jämförelse mellan styrmedel och menar att de samhällsekonomiska kostnaderna för bonus-malus är relativt höga.

Det huvudsakliga syftet med bonus-malus och även dess föregångare är att stimulera introduktionen av nya bilar med låg klimatpåverkan. Successivt skärpta introduktionsstöd kan tillsammans med andra styrmedel bidra till en ökad försäljning och användning av nya bilar med en låg klimatpåverkan och kan därmed utgöra betydelsefulla kompletterande styrmedel. Dessa styrmedel ska därför ses som ett komplement snarare än ett alternativ till andra styrmedel i klimatpolitiken, som exempelvis koldioxidskatten.

Det är grundläggande för klimatpolitiken att sätta ett pris på utsläppen, det vill säga principen att förorenaren betalar. Ett pris på koldioxid kan kompensera för att marknaden inte väger in kostnaderna för utsläpp av växthusgaser på ett sätt som hindrar klimatförändringarna. Däremot kompenserar det inte för andra så kallade marknadsmisslyckanden, som faktiskt kan behöva hanteras med andra styrmedel.

Regeringen delar därför bedömningen i Klimatpolitiska rådets rapport 2020: att EU:s handelssystem för utsläppsrätter och den svenska koldioxidskatten har en grundläggande betydelse men att de kan behöva kompletteras med andra, riktade styrmedel.

Det hade därför varit välkommet om Riksrevisionen hade gjort en fördjupad analys av hur dessa styrmedel samverkar med och påverkar andra styrmedel inom området. Vi kan notera att det finns styrmedel för att främja en introduktion av bland annat eldrivna bilar i flera andra EU-länder. Jag saknar en analys av effektiviteten i de svenska stödåtgärderna i jämförelse med dessa.

Riksrevisionen bedömer att långsiktiga och förutsägbara villkor för nybilsköp och bilinnehav inte har skapats då återkommande regelförändringar har skapat osäkerhet för aktörerna på bilmarknaden. Jag instämmer i vikten av det Riksrevisionen säger. Det är viktigt med förutsägbarhet, och vi måste göra det vi kan för att åstadkomma det. Men att styrmedlen har förändrats vid många tillfällen är faktiskt delvis en effekt av att regeringar och regeringsunderlag har ändrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Det är också viktigt att dessa styrmedel förhåller sig till den snabba tekniska utvecklingen och till förändringar i EU-rätten för att de ska kunna behålla sin styreffekt.

Dessutom är flera av de faktorer som påverkar introduktionen av en ny miljöteknik svåra att förutsäga. Det visar även erfarenheter från andra EU-länder, som i vissa fall har haft svårt att dimensionera styrmedlen och behövt genomföra omfattande förändringar.

Riksrevisionen pekar också på vikten av att se över möjligheterna att minska kostnaderna för exporten av miljöbilar. Regeringen instämmer i den rekommendationen och arbetar nu med att åstadkomma en förändring. Det är oerhört viktigt att vi når en sådan lösning. Vi måste dock veta - detta har hörts i debatten tidigare - att EU-rätten innehåller bestämmelser som Sverige måste förhålla sig till. Det har förstås betydelse för hur vi kan utforma sådana här bestämmelser.

Avslutningsvis vill Riksrevisionen att det tydligt redovisas hur länge bonus-malus-systemet ska gälla.

Bedömningarna av hur elbilsförsäljningen utvecklar sig framöver skiljer sig åt mellan olika myndigheter och organisationer. Klart är att ökningstakten de senaste åren har varit kraftig. Viktiga förklaringar är EU:s utsläppskrav för nya personbilar och det ökade utbudet av laddbara bilar. En annan orsak är att batterikostnaden, som utgör en stor del av merkostnaden för laddbara fordon, har sjunkit över tid.

Bonus-malus-systemet är ett verkningsfullt styrmedel för att öka andelen miljöanpassade bilar och effektivisera fordonsflottan. När omställningen av transportsektorn mot fossiloberoende fortsätter och de laddbara fordonens konkurrenskraft ökar finns det självklart anledning att se över styrmedlens omfattning och karaktär.

Fru talman! Det är en särskild fröjd att få äntra talarstolen ett sådant här år när man sällan får vara i riksdagen och än mer sällan får vara i kammaren och debattera angelägen politik. Det är därför lite extra roligt att i dag få stå här och debattera och diskutera den granskning som Riksrevisionen har genomfört av den förda miljöpolitiken för att ställa om Sveriges fordonsflotta.

Som centerpartist tycker jag alltid att det är viktigt att försöka utvärdera den politik som har förts, oavsett om man själv har varit med och infört den eller om det är andra politiska krafter som har gjort det. Jag tror också att en viktig del i att vi ska klara av att nå våra klimatmål är att vi kan omvärdera den politik vi har fört och hela tiden skärpa den.

Jag tror att vi, som riksdagsledamöter, ska vara tacksamma för att Riksrevisionen bidrar i vårt arbete med att skärpa miljö- och klimatpolitiken.

Just i detta fall har man i Riksrevisionens granskning satt fingret på en reell problematik i den förda miljöpolitiken. Miljöbilar som säljs i Sverige säljs inom kort vidare. De exporteras till utlandet, inte sällan till Norge men inte enbart till Norge. Anledningen till detta är att miljöbilar är skattemässigt gynnade, tack och lov, vid försäljning i Sverige och att man har kunnat tjäna pengar på att snabbt exportera dem och att det finns en köpkraft och en köpvilja även i våra grannländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Det får sägas vara ett problem i utformningen av bonus-malus-systemet att detta har kunnat hända. Det är ett problem som vi i Centerpartiet tycker behöver rättas till snarast.

Centerpartiet var kritiskt till regeringens utformning av bonus-malus-systemet när det infördes. Vi gick till val på att införa en grön bilbonus. Den hade inneburit en kraftig förändring av bonus-malus-systemet. Vi försöker förstärka effektiviteten och slipa verktyget.

Vi kunde väl redan under förra mandatperioden se att det skulle bli vissa problem med regeringens valda modell. En viktig del av januariavtalet har därför varit att få till en förändring av bonus-malus-systemet. Det kommer att ske, men det finns vissa saker som vi från riksdagens sida särskilt kan betona vid en förändring av bonus-malus-systemet.

Just detta har vi också föreslagit i en följdmotion. Majoriteten i utskottet har valt att bland annat tillstyrka den följdmotionen och tillkännage att regeringen skyndsamt ska åtgärda problemet med export av i Sverige sålda miljöbilar.

Fru talman! Jag tycker att detta är glädjande. Även om jag är helt och fullt övertygad om att det är politikens roll att sträva efter att genom de styrmedel vi förfogar över sänka utsläppen från transportsektorn bör det ändå företrädesvis gälla den svenska transportsektorn när det är svenska styrmedel vi talar om.

Ingen är gladare än jag om Norge kan förgröna sin fordonsflotta. Ingen är gladare än jag om Norge kan sänka sina klimatutsläpp på det här området såväl som andra. Men det ska inte ske genom svenska styrmedel betalda av svenska medborgare. Såväl Norge som Tyskland och våra övriga grannländer borde rimligen ha de ekonomiska musklerna att klara av att lösa sina klimatutmaningar på egen hand. Det finns andra områden i världen där vår hjälp gör större nytta än på andra sidan Halden.

Fru talman! Jag vill ändå betona att när regeringen åtgärdar det här problemet anser vi från Centerpartiets sida att det är viktigt att det sker på ett sätt som inte ökar den administrativa bördan och som inte avsevärt minskar incitamenten att köpa miljöbil för användning i Sverige. Vi har alldeles för många exempel på styrmedel i miljöpolitiken som av välvilliga politiker utformats för att de ska vara klokt avgränsade och inte kunna missbrukas, men som i praktiken blir för krångliga för att få full effekt.

Vi vet också att vi inte har tid att vänta om vi ska nå våra klimatmål och att vi har ännu mindre tid att gå bakåt i omställningen till en fossilfri fordonsflotta. I detta sammanhang ligger 2045 faktiskt nära i tiden, och 2030 är alldeles om hörnet när vi ser på livslängden för en såld bil i Sverige.

Fru talman! Det är viktigt att vi åtgärdar de här problemen, inte bara ur miljö- och klimatsynpunkt utan faktiskt också ur jämlikhetssynpunkt. Poängen måste väl vara att våra styrmedel ska innebära att inte bara de som har råd att köpa en ny bil ska kunna resa så klimatvänligt som det över huvud taget går. Vi vet alla att en stor utmaning är att se till att mer klimatvänliga bilar även kan brukas av människor som inte har de allra högsta inkomsterna.

Min förhoppning hade ärligt talat varit att vi skulle ha kommit betydligt längre på den fronten år 2020. Det är fortfarande alldeles för svårt att hitta en bil med relativt låga utsläpp för en person som köper sin första bil eller en person som vet att den med sin lön och sin inkomst inte kommer att ha råd att köpa en ny bil utan får kolla på begagnatmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Jag har själv haft turen att kunna köra en etanolbil. Jag hade varit ännu gladare om jag kunnat köra den på etanol producerad i Sverige på Lantmännens fabrik utanför Norrköping. Jag skulle hoppas att fler hade den möjligheten, och det är precis det som jag tycker att miljöpolitik ska bidra till.

En effekt av att miljöbilar exporterats ganska snart efter försäljningstillfället är att andrahandsmarknaden inte utvecklats i den riktning jag beskrivit. Detta blir också ett problem när vi ska bygga en acceptans för klimatomställningen. Alla måste kunna känna att de är med utifrån de villkor de har i livet.

Fru talman! Apropå Lantmännens fabrik i Norrköping vill jag fästa mina riksdagskollegors uppmärksamhet på att det här tyvärr är ännu ett exempel där vår miljöpolitik från början inte har tagit tillräcklig hänsyn till effekterna av hur våra svenska skatteregler samspelar med våra grannländers. Det här är ett problem som redan har drabbat andra delar av miljöpolitiken och omställningen, företrädesvis villkoren för produktion av biobränslen - biogas, etanol och så vidare. Det är misstag som vi inte har råd att göra om vi vill ha en snabb och effektiv omställning där hela det svenska samhället är med och tjänar.

Fru talman! Jag brukar ofta säga att Sverige kanske är ett av de länder i världen som har bäst möjlighet att inte bara ställa om utan också tjäna på det. Men då kan vi inte ha en miljöpolitik där vi straffar ut svenska bränslen och svenska lösningar. Jag vill fästa mina riksdagskollegors uppmärksamhet på detta, för jag tror att det är någonting vi kommer att behöva vara vaksamma på när vi inför nya styrmedel eller vässar de styrmedel som redan finns.

Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens granskning av statligt stöd till miljöbilar. Jag vill understryka att granskningen görs inte bara av bonus-malus-systemet, som är det sista i raden av stödsystem, utan av de olika stödsystem som har funnits under fyra mandatperioder, exempelvis miljöbilspremien, supermiljöbilspremien och det nedsatta förmånsvärdet för miljöbilar. Det är fråga om åtgärder som infördes under tidigare moderatledda regeringar, vilket kan vara värt att komma ihåg nu när många partier på högerkanten har synpunkter på hur styrmedlen utformats.

Vi i Vänsterpartiet har också länge haft kritiska synpunkter på hur styrmedel för miljöbilar utformats. Vi tycker att den granskning som Riksrevisionen gjort är alldeles utmärkt. De har verkligen en poäng i så måtto att höginkomsttagare - och även till viss del boende i större städer - har kunnat dra mer nytta av premier för miljöbilar än låginkomsttagare. Jag ska återkomma till det perspektivet.

Det är nästan ofrånkomligt att man får en negativ klasseffekt av sådana här bidragssystem. Höginkomsttagare gynnas per definition ifall vi har bidrag som går till någonting som kostar minimum en halv miljon kronor och uppåt. Nu vet jag att elbilar börjar bli billigare än så, men jag tror att ni förstår vad jag menar. Om man har subventioner för nya bilar är det de som har pengar att köpa en ny bil som kan dra mest nytta av en sådan subvention.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Det var också därför bonus-malus infördes i Sverige den 1 juli 2018. Vi skulle få en bättre klimateffekt av styrsystemet, men också en bättre fördelningseffekt. Det nya med bonus-malus, som vi i Vänsterpartiet var med och förhandlade om och tog fram, är att det är bilistkollektivet inom sig som finansierar premier för nya miljöbilar. De premierna, de bidragen, finansieras med en högre skatt, alltså en malus, på bilar med höga utsläpp. I stället för att man tar pengar från vård, skola och omsorg, det vill säga att hela skattekollektivet är med och finansierar, är det bara bilistkollektivet som finansierar miljöpremien. Det här är inte ett optimalt system, men det är väldigt mycket bättre fördelningsmässigt sett än de tidigare systemen: miljöbilssystemet, supermiljöbilssystemet och så vidare.

Vi kan fråga oss om vi över huvud taget ska ha subventioner för köp av nya bilar. Om man ska argumentera för det tycker jag nog att det främsta skälet är att det driver utvecklingen framåt. Antalet sålda laddbara bilar har ökat med över 100 procent det här året. Det har hittills sålts ungefär 70 000 nya rena elbilar eller laddhybrider. Det är bra. Som nämndes här tidigare av Magnus Ek kommer de här bilarna förr eller senare - om de inte försvinner till Norge - att hamna på andrahandsmarknaden. Då kan människor med mindre plånbok köpa dem. Det driver alltså utvecklingen framåt, och det är väldigt viktigt.

Transportsektorn står för en tredjedel av alla våra utsläpp av växthusgaser. Vi har ett separat sektorsmål för transportsektorn. Utsläppen ska minska med 70 procent till senast 2030. Jag tror helt enkelt att vi måste använda alla ägg som vi har i korgen för att minska utsläppen från transportsektorn. Vi måste ha många olika styrmedel. Jag säger inte att premier för miljöbilar är det bästa, men jag tror att det behövs. Vi behöver helt enkelt driva utvecklingen framåt.

Vad gäller personbilar har vi 5 miljoner personbilar i Sverige. Det är väldigt många bilar, och det är stora utsläpp det handlar om. Målet bör vara att det är någonting som helt och hållet kan elektrifieras på kort tid. Då behöver vi vara med och driva den utvecklingen framåt.

Självklart finns det väldigt mycket mer som behöver göras. Vi kan börja med att skärpa bonus-malus-systemet så att vi får ut ännu mer klimatnytta av det och till exempel höjer malusen för bilar med stora utsläpp.

Vi borde ganska snart kunna komma överens om att helt och hållet förbjuda nybilsförsäljning av diesel- och bensinbilar, alltså fossildrivna bilar. Vi ska inte sätta ut dem på marknaden över huvud taget.

Sedan behöver vi hantera de bilar som finns här och nu. Jag nämnde att det finns 5 miljoner personbilar. Vi behöver hjälpa till att efterhandskonvertera de bilarna. Alla kan inte köpa en ny bil. Kan vi konvertera bilar så att de går på förnybara drivmedel, kanske på biogas, minskar vi utsläpp från bilflottan som finns här och nu. Ett sådant stöd vill vi i Vänsterpartiet införa.

Vi behöver också sträva efter att hela transportsystemet ska bli mer effektivt. Vi behöver ibland göra färre transporter. Det har vi sett nu under pandemin. Den är hemsk i många avseenden. Men den har lett distansarbete, även om det kanske är trist i många avseenden om man gör det hela tiden. Kanske kan vi undvika varannan resa till förmån för ett digitalt möte i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Vi behöver också resa mycket mer kollektivt efter pandemin. Något av det mest klimatsmarta vi kan göra är att undvika att resa med egen bil och i stället resa kollektivt.

Vi behöver satsa på gång och cykel. Vi ser också nu under pandemin att det är någonting som ökar kraftigt. Vi har ett alldeles för underdimensionerat nät av gång- och cykelinfrastruktur.

Vi behöver hjälpa människor att dela på fordon i form av bilpooler och bildelning. Här behöver skattesystemen ändras. Vi behöver underlätta för parkering etcetera. Här finns det väldigt mycket att göra.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är en väldigt viktig satsning. Men låt oss inte helt och hållet slå undan för stödsystemet. Låt oss göra det ännu bättre än vad det är. Med bonus-malus har det blivit bättre. Det är ändå viktigt att komma ihåg.

Fru talman! Avslutningsvis är vi gällande exporten av miljöbilar från Sverige helt överens om att vi måste komma till rätta med det. Det finns nu ett förslag från regeringen att det ska vara ett femårsförbud mot export som ska följa den första köparen. Det känns inte helt genomtänkt, måste jag säga. Det blir rättsosäkert och konstigt ifall du köper en bil, och sedan är det fem år senare den som köpt den i andrahand efter dig som säljer den. Det är inte helt genomtänkt. Det här kan regeringen göra om och göra bättre.

Det som jag saknar i detta är möjligheten att helt och hållet lagstifta och säga att det är förbjudet att exportera bilarna under de första åren. De får stanna här i Sverige. Här tycker jag inte att man riktigt har uttömt de möjligheterna. Det hänvisas till EU som skäl till att vi inte får göra det. Det blir en begränsning på den inre marknaden. Men jag undrar om man ens har prövat den frågan gentemot Bryssel. Här tror jag att man kan göra mer.

Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens granskning av de statliga åtgärderna för miljöbilar. Jag vill börja med att säga att jag ställer mig bakom utskottets förslag till beslut.

Sverige har som mål att 2045 nå nettonollutsläpp, och just transporterna har fått ett branschspecifikt mål. År 2030 ska koldioxidutsläppen ha minskat med 70 procent jämfört med 2010.

Det är ett tufft mål. Ska vi lyckas med det på så kort tid krävs det väldigt många olika åtgärder. Den viktigaste åtgärden är elektrifieringen av vägtransporterna och hur den kompletteras med fossilfria drivmedel för att minska utsläppen från befintlig bilflotta.

Här vill jag också lyfta fram vikten av att vi bygger ut laddinfrastrukturen. Det gäller inte minst att få fler laddstolpar vid flerbostadshus. Du måste kunna ladda hemma om du ska våga ta steget att köpa en laddbar bil.

Liberalerna har grundprincipen att de som genererar utsläpp ska betala, och vi vill undvika subventioner. Vi anser dock att vid tekniksprång, och med vår tuffa tidsplan fram till 2030, kan det under en kort övergångsperiod vara försvarbart att ge vissa subventioner för att öka takten i omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Detta är Liberalernas ingångar när vi bedömer styrmedel för teknikskiften. Hur ska vi få snabbast möjliga övergång till elektrifieringen samtidigt som vi möter människors behov av vägtransporter i vardagen och fördelar kostnaden för teknikskiftet på ett bra sätt?

Vi tror på bonus-malus-systemet och på dess möjlighet att få bilköpare att välja laddbara bilar och att skynda på teknikskiftet. Det är viktigt att laddhybriderna ingår i bonussystemet. De är för många personer ett mellansteg till elbilen och utgör en majoritet av de sålda laddbara bilarna i dag. Bonus-malus-systemet är självfinansierande. Bonusen bör enligt oss upphöra när laddbara och fossildrivna bilar är ungefär jämförbara. Då sköter marknadskrafterna den fortsatta övergången.

Vi vill också se en fortsatt miljöreduktion av förmånsvärdet för tjänstebilar. Det är av den enkla anledningen att majoriteten av de laddbara bilar som säljs i dag är företagsbilar. Genom att hålla uppe den försäljningen skapar vi en begagnatmarknad av bilar på prisnivåer där många fler invånare har råd att köpa en laddbar bil. Genom detta system tar företagen även en stor del av värdeminskningen som sker under de första tre åren.

Fru talman! Detta är Liberalernas utgångspunkter för de nuvarande systemen för att skynda på övergången till laddbara bilar. Vi välkomnar samtidigt Riksrevisionens utvärdering av åtgärderna för att få fler miljöbilar.

Riksrevisionen tar upp kostnadsanalyser av förslag och uppföljningar av åtgärder. Vi i Liberalerna anser att de är viktiga för att se till att de åtgärder som görs ger önskat resultat.

Den viktigaste synpunkten för Liberalerna gäller dock exporten av miljöbilar. Svenska skattebetalares pengar ska användas för att nå våra egna högt satta mål och samtidigt skapa en bilflotta av laddbara bilar i Sverige som bland annat tillgängliggör den nya tekniken för fler personer genom en begagnatmarknad. Ett system för att stävja exporten är under utformning och ska träda i kraft vid årsskiftet, vilket möter utskottets vilja att snabbt få ett system på plats. Systemet bör för att främja nybilsköp utformas så att kraven ställs på den exporterande bilägaren och inte på den första ägaren.

Revisionsrapporten tar upp att styrmedlen gynnar förmånsbilister och att de fördelningsmässiga effekterna mellan stad och landsbygd skiljer sig åt. Många av de nya, dyrare bilarna säljs i städerna, framför allt till juridiska personer men även till privatpersoner. Rapporten framför att invånarna i städerna får en större del av statens stimulansåtgärder. Vi instämmer i den analysen.

Problemet med resonemanget är dock att om vi ser till syftet med systemet, att påskynda elektrifieringen, är det viktigt att konstatera att bilköpare med vanliga inkomster inte har råd att köpa en elbil i dag. Den är för dyr. Jag skulle i stället vilja vända på det fördelningsmässiga perspektivet. Vi är inne i ett teknikskifte där personbilar och även bussar, lastbilar och arbetsmaskiner ska elektrifieras. Det är dyrt att ställa om. Hur fördelar vi de kostnaderna? I alla teknikskiften kommer de första exemplaren alltid att vara betydligt dyrare innan den nya tekniken har slagit igenom och vi har massproduktion. Det gör att personbilar, i det här fallet, blir alldeles för dyra i början för att människor med vanliga inkomster ska ha råd att köpa dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Vad som nu sker är att framför allt företag står för nybilsköpen och betalar för den största värdeminskningen. När dessa bilar sedan kommer ut på begagnatmarknaden efter cirka tre år har priset på bilarna sjunkit så att fler har råd att köpa dem. Det innebär att företagen betalar en betydligt större del än staten för att den nya tekniken snabbt ska bli tillgänglig för vanligt folk. Vi ser detta som en del av den fördelningsmässiga effekten av systemet, och det är en av orsakerna till att vi står bakom det.

Liberalerna instämmer slutligen i Riksrevisionens analys att bristen på långsiktighet har skapat osäkerhet för konsumenterna och stora fluktuationer i försäljningskurvorna. För att skapa förutsägbara regler för bilköpare och företag och få en snabb elektrifiering bör styrmedelsreglerna gälla över en flerårig period. Det kommer Liberalerna att arbeta för.

Fru talman! Låt mig börja med att konstatera det vi nu alla redan vet, nämligen vilken dundersuccé bonus-malus har varit. Jag har de roat mig med att följa nybilsregistreringen i Sverige de senaste åren, och det har hänt någonting radikalt sedan bonus-malus trädde i kraft. Siffrorna i år, efter den senaste skärpningen vi genomförde, innebär en ökning av antalet laddbara fordon med 113 procent. Nästan en tredjedel av nybilsförsäljningen är klimatbonusbilar. Året innan var siffran 11 procent, och det var en väldigt kraftfull ökning jämfört med åren dessförinnan.

Det är alltså en enorm ökning av klimatbonusbilar vi ser i vårt land just nu. Det beror på bonus-malus.

Man kan också sträcka sig ännu längre tillbaka i tiden och jämföra med den tid då högerns klimatpolitik gällde. Då hade vi någon promille eller uppemot 1 eller 2 procent som var miljöbilar - fast enligt den gamla definitionen, en väldigt dålig definition.

Det går alltså inte att säga annat än att bonus-malus är en dundersuccé när det gäller att uppnå det syfte som finns, nämligen att stimulera till mer hållbara bilar.

Jag går sedan över till rapporten. Låt mig börja med att prata om det som den har fel om.

För det första tar den inte hänsyn till budgetmodellen. Den dömer helt korrekt ut högerns tidigare klimatpolitik när det gäller att bara subventionera stora dieselbilar som rika människor köper. Bonus-malus bygger på piska och morot. Vi tar in pengar från dem som köper smutsiga bilar och lägger dem som en bonus. Det är alltså inte en renodlad subvention, utan det är piska och morot.

Den har rätt om förmånsbeskattningen. Detta har varit ett träsk som alla tidigare regeringar har ignorerat under 20 år. Nu rensar vi upp det. Det är regeringen redan på gång att göra - helt korrekt.

Förlåt, nu tog jag det i fel ordning. Nu skulle jag ju prata om det som var fel. Men där har den rätt. Vi kan återkomma till det.

För det andra, när det handlar om saker som är fel, missar den det rent transformativa syftet. Om man bara tittar på ett styrmedels effektivitet är naturligtvis koldioxidskatten överlägsen. Det vet vi alla. Men koldioxidskatten tar inte hänsyn till fördelningspolitiska effekter och så vidare. Detta syftar till att göra det lättare för oss att nå klimatmålet om tio år. Det blir mycket lättare att nå klimatmålet om tio år om vi har fler laddbara fordon på våra vägar. Det blir mycket svårare och mycket dyrare att nå klimatmålet om tio år om vi fortsätter att sälja törstiga fossilbilar. Det blir en smäll som samhället i så fall får ta senare. Det transformativa syftet kommer inte med i den här rapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Rapporten gör en ansats att prata om fördelningspolitiska effekter men missar helt poängen. I dag köper det man skulle kunna kalla vanliga människor väldigt sällan nya bilar. Detta har flera talare varit inne på tidigare. De flesta nya bilar köps som tjänstebilar av företag och av människor som har mycket pengar i plånboken.

Det är här det intressanta kommer in när det gäller fördelningspolitiska effekter. Konsekvensen, om vi inte hade haft bonus-malus, är att vi om tre år har en andrahandsmarknad som innebär att vanliga människor tvingas köpa törstigare bilar som släpper ut mer och därför kommer att ha en mycket högre kostnad för att ta sig till sitt jobb.

Vi vet att oljan kommer att bli dyrare globalt. Vi vet att det kommer att kosta mer med biodrivmedel framöver. Ska vi då lämpa över den kostnaden på människor som inte har mycket pengar i plånboken? Jag tycker att det är osolidariskt. Det är helt orimlig politik att tänka sig att vi ska ha en andrahandsmarknad som så tydligt går ut på att vanliga människor får ta den stora smällen för omställningen. Låt den smällen tas av dem som köper nya bilar!

Nu till de delar där rapporten har poänger och har rätt.

När det gäller exporten är vi alla överens här inne: Vi måste stoppa exporten. Regeringen är på det. Jag delar bedömningen att det förslag som nu är ute på remiss inte håller måttet, men det ska vi åtgärda.

Den har som sagt rätt om förmånssystemet. Det här träsket har ignorerats i 20 år. Nu rensar vi upp i det. Nu gör vi så att man ska betala lika mycket skatt som man gör om man tar ut sin lön i kontantlön.

Framför allt har den rätt i att fullständigt döma ut mycket av högerns klimatpolitik. Det framgår svart på vitt i rapporten: På punkt efter punkt har högern en väldigt ineffektiv klimatpolitik. Först och främst konstateras att de tidigare stödsystemen för miljöbilar är väldigt ineffektiva. Om vi dessutom lägger till det faktum att man inte hade en piska tidigare blir de ännu mer ineffektiva.

Rapporten kritiserar också bonus-malus just därför att den jämför med Klimatklivet och med koldioxidskatt. Detta är två delar som högern kirurgiskt har valt att rikta in sig på att förstöra. Alla vet egentligen att koldioxidskatt är det mest effektiva styrmedlet för att få ned utsläppen. Ändå är det precis det som högerpartierna vänder sig emot.

Jag har försökt luska ut vad Moderaterna och Kristdemokraterna har i sin budget kring detta. Det är lite otydligt; det står knappt i budgetarna. Jag tror att det man vänder sig emot, i väntan på ett så kallat nytt system som vi inte har hört någonting om på snart ett år, är de skärpningar av systemet som vi nu gör. Det innebär i praktiken att man accepterar en översubventionering av miljöbilarna. Eller snarare så här: Det innebär att man accepterar ett underskott i finansieringen av bonusen. Det är det som nuvarande bonus-malus-system innebär utan de skärpningar som vi genomför. Det betyder alltså att man vill ta skattemedel för att subventionera rika människors bilköp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Det vi gör är att ta pengar från den skatt vi har, malusen, för att subventionera hållbara bilköp. Högern vill alltså i stället ta skattemedel för att subventionera bilköpen.

Det vore intressant att se vad allmänheten skulle säga om man förstod vad konsekvenserna blir för andrahandsmarknaden. Kontentan av att skrota bonus-malus-systemet och att inte driva på för mer hållbara bilar här och nu är att människor som är beroende av sin bil - de kanske bor i glesbygd och har långt till sitt jobb - kommer att ha en mycket större kostnad för att ta sig till jobbet framöver. Det är konsekvensen av att driva upp bonus-malus-systemet och att helt enkelt inte stödja detta.

Dessutom väljer högern att fortsätta med de konstiga subventionerna inom förmånsskattesystemet trots att man säger att man tar hänsyn till det som Riksrevisionen säger i den här rapporten. Riksrevisionen säger specifikt att det är en väldigt dysfunktionell politik att hålla på med förmånsskattesystemet på det sätt som vi har gjort, men det vill ändå Moderaterna och andra partier fortsätta med.

Jag har dragit över talartiden men vill bara säga tre korta saker om att det här naturligtvis är ett bra system, men det behöver förbättras.

Vi behöver höja malusdelen ytterligare framöver - det ska kosta mer att köpa en väldigt törstig bil.

Vi behöver sänka gränsen för bonusdelen, för vi måste komma ifrån subventioneringen av hybridbilar som inte är hållbara. Så sent som denna vecka har vi fått läsa om att bland annat Volvo fuskar med sina utsläpp. Det är oacceptabelt. Vi ska inte subventionera törstiga hybridbilar som inte håller måttet.

Vi måste stoppa farsoten som tyngre bilar innebär. Det har blivit en trend inom nybilsförsäljningen att man hela tiden eftertraktar tyngre bilar. Jag förståelse och respekt för att tyngre bilar har en funktion i vissa delar av vårt land. Men nu köps de framför allt av människor som bor i Stockholms rika kranskommuner. Det är orimligt. Det är inte rimligt att någon som bor på Lidingö ska ta en tung suv in till stan varje dag. Den typen av politik vill vi inte ha, utan vi vill att de ska betala för sig.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag instämmer med Lorentz Tovatt om att bonus-malus-systemet är sju resor bättre än de tidigare miljöbonus- och supermiljöbonussystemen som har funnits, framför allt därför att det blir bilistkollektivet som finansierar introduktionen av miljöbilar. Men vi kan göra systemet bättre, och det hoppas jag att vi kommer att göra.

Lorentz Tovatt säger att koldioxidskatten är det bästa styrmedlet och talar sig varm för andra skatter och så vidare. Absolut, det är ett effektivt styrmedel, men det som jag saknade här, och faktiskt ofta saknar när man diskuterar klimatfrågor med miljöpartister, är att man kan använda sig av någonting som är ännu effektivare. Kan du gissa vad det är, Lorentz Tovatt? Jo, det är regleringsmakten, alltså det som vi gör här inne. Vi stiftar lagar.

Vi kan förbjuda det som förstör, smutsar ned och äventyrar vår framtid. Vi kan förbjuda till exempel etablering av ny utsläppande verksamhet med hänvisning till våra klimatmål. Jag kommer att återkomma till just det i nästa debatt som vi ska ha här. Vi skulle kunna ha en lex Preem. Det har vi inte i dag, men det borde vi ha. Vi skulle kunna förbjuda kol i kraftvärmeverk. Det har vi faktiskt inte gjort, men det borde vi nog ha gjort. Och vi skulle kunna förbjuda nybilsförsäljning av fossilt drivna bilar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Jag tycker att det är ett bättre sätt att reglera marknaden på än att förbjuda bränslet, även om bränslet i sig också måste bort. Men om vi börjar med att förbjuda försäljningen lägger vi ansvaret på industrin som tar fram de här bilarna. Vi kan säga: Vi vill inte att ni ska ta fram dem.

I Storbritannien säger de att de ska ha ett förbud från 2030. Här i Sverige vet jag att vi utreder saken, men hur går det egentligen med det? Och när vill Miljöpartiet att vi ska förbjuda nybilsförsäljning av fossilbilar?

Fru talman! Tack, Jens Holm, för frågan!

Vi har en punkt om det här i januariavtalet. Den handlar om att förbjuda bensin- och dieselbilar i nybilsförsäljningen 2030. Jag tycker att det är en rimlig väg att gå. Men mitt parti har haft ett större fokus på att förbjuda fossila bränslen. Även om vi snabbt skulle bli av med de fossila bilarna i nybilsförsäljningen har vi redan väldigt många fossila bilar som rullar på våra gator. Det är ett ännu större problem, om man ska vara helt ärlig.

Det vi ser just nu inom nybilsförsäljningen är en väldigt snabb elektrifiering. Min bild är att jag tror att vi inte ens kommer att behöva förbjuda vissa typer av bilmodeller 2030. Jag tror att allting i princip kommer att ha elektrifierats till 2030. Däremot kommer vi att ha 4 ½ eller 5 miljoner bilar som redan rullar på våra gator. Därför är det ännu viktigare, från vårt perspektiv, att vi sätter fokus på de fossila bränslena. Jag skulle säga att båda två är viktiga, helt enkelt.

Fru talman! Då skulle jag vilja fråga Lorentz Tovatt om han inte tycker att det blir lite bakvänt just utifrån att Tovatt i sitt anförande talade om vikten av att driva på teknikutvecklingen och också om vikten av att inte rulla över ansvaret på den enskilda individen, ofta med en liten plånbok.

Jag håller med om att det förr eller senare måste komma ett förbud mot att tanka bensin och diesel, men om vi först tillåter människor att köpa de här bilarna och Miljöpartiet sedan kommer året efter och förbjuder det som de ska tanka dem med tror jag att människor skulle känna sig lite lurade, allvarligt talat. Och jag tror att de skulle uppleva att man lägger över hela bördan på dem. Vi har ju möjligheten att faktiskt driva på utvecklingen och reglera industrin. Det är där jag tycker att vi ska börja.

Om vi, som vi i Vänsterpartiet säger, förbjuder nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar från 2025 vet industrin vad som gäller, och då vet också konsumenterna vad som gäller. Och sedan får vi ett förbud mot drivmedlen längre fram, men då tar man det åtminstone i rätt ordning. Tycker inte Miljöpartiet att vi ska ta det i rätt ordning?

Fru talman! Det är lite mer komplicerat än så, skulle jag nog vilja säga. Det första man ska säga är att det inte finns något land i dag som faktiskt har ett sådant här förbud på gång. Man säger att man har en viljeinriktning att genomföra det, men de flesta länder som har sagt så har inte kunnat hitta ett system för att kunna göra det. Danmark är det senaste exemplet på ett land som har velat förbjuda vissa typer av bilmodeller, och så har man helt enkelt fått nej från EU. Man kan vilja gå ur EU med detta som skäl, men nu är vi med i EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Man kan få fram det som Jens Holm vill, det vill säga styra vilka bilar som kommer ut på marknaden, och sedan kan man bli av med det fossila. Det behöver man inte nödvändigtvis ett förbud för, och det var lite det som var min poäng. Bonus-malus-systemet har nu gett en sådan stor effekt, kombinerat med teknikutveckling, prisfall inom elektrifieringen och så vidare, att jag tror att det här kommer att gå ganska bra av sig självt i nybilsförsäljningen. Det är just därför jag säger att det är ännu viktigare att fokusera på de fossila bränslena. Det är där vi har en stor nöt att knäcka. Det går trots allt att driva sin bil på annat än fossila bränslen även om man har en förbränningsmotor.

Sedan finns det naturligtvis utmaningar med det också, men det är möjligt att både få en jättesnabb elektrifiering av transporterna fram till 2030 och samtidigt ha fokus på att helt fasa ut de fossila drivmedlen i befintliga bilar.

Fru talman! Jag begärde egentligen ordet eftersom jag blev lite förvånad över ledamoten Lorentz Tovatts inlägg om att det han kallade högern - och där kände jag mig kanske apostroferad - inte har några egna förslag när det gäller bonus-malus. Om vi kristdemokrater är en del av den samlade högern - det är i alla fall jag, och jag tycker att nästan alla andra är till vänster om mig - har åtminstone vi under en längre tid försökt lyfta fram idén om en ny bränsle- och fordonsbeskattning. Vi hade även ett seminarium om det på Gotland under förra årets vecka i Almedalen eftersom det inte blev någon i år.

I vårt partis resonemang är dilemmat med bonus-malus att det är ett tillfälligt system. Det behöver justeras med de saker vi i dag pekar på. Jag har stor respekt för att det faktiskt innebär fler köp. Jag sitter själv och funderar på om jag ska skaffa en elbil och så vidare. Vi måste skapa förutsättningar för andrahandsmarknaden. Men vi ser också det norska exemplet. När många köper en elektrifierad bil försvinner plötsligt skatteunderlaget för vägtransporter. En elektrifierad bil tar inte mindre plats i trafiken än en diesel-, bensin- eller vätgasbil.

Vi har alltså sagt att man måste vara ärlig mot medborgarna. Vi vill ha in en viss summa pengar för att kunna ha en fungerande infrastruktur. När vi pratar om en ny fordons- och bränslebeskattning vill vi alltså bland annat lösa problematiken med långsiktig finansiering. Men om den är digital, om den till viss del bygger på kilometer, går det att jobba även med tider. Det går att jobba med vilket fordon det är, vilket bränsle det är och vilken tyngd det är och bygga skattesystemet digitalt så att betalningen gäller för när det används. Det skulle kunna leda till att exempelvis elektrifierade lastbilar kör ut matvaror och annat på kvällen i stället för på dagen, och minskar trycket i städer.

Vi har alltså ett förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson!

Det låter jättespännande. Jag är inte alls främmande för att titta på en avståndsbaserad fordonsskatt framöver. Den kommer dock med en rad utmaningar. I dag har vi en styrning mot mer energieffektiva fordon, CO2snåla fordon. Det har vi i dagens befintliga bränsleskatter. Sedan har vi bonus-malus som kompletterar det för fordonsmodellen.

Jag är rädd att man skulle slänga ut allt det och gå över till bara en avståndsbaserad skatt. Så har jag tolkat förslaget tidigare. Det vore intressant att höra om Magnus Jacobsson har andra tankar om att också ha andra parametrar i den skatten. Det är absolut välkommet.

Oavsett är det en enorm omställning av skattesystemet som Magnus Jacobsson talar om. Jag är inte nödvändigtvis emot det. Men det ligger nog inte här och nu. Vi måste göra det bästa av situationen här och nu, och vi vet att bonus-malus är väldigt effektivt vad gäller att stimulera rätt typ av bilköp.

Om skatteunderlaget oroar Magnus Jacobsson borde han prata med sin ekonomisk-politiska talesperson och få honom att inse att det inte är särskilt lyckat att vara emot indexeringen av koldioxidskatten. Vi vet att koldioxidskatten har lett till effektivare motorer. Det kostar mindre i dag att köra en mil än det gjorde för 20 år sedan. Vi får in mindre skatt per mil. Det innebär att den måste höjas, helt enkelt för att hänga med i utvecklingen. Miljöpartiet är ensamma i riksdagen om att driva på för högre koldioxidskatt. Det skulle vara välkommet om Kristdemokraterna anslöt sig till Miljöpartiets linje i den frågan.

Fru talman! Tittar man på det vi har skrivit i våra motioner de två senaste åren ser man att vi har varit mycket noga med att formulera att det handlar om fler parametrar. Vi håller också med om analysen att det här är ett helt nytt sätt att tänka. Det har även lett till att vi har sagt att man först bör föra in det på lastbilssidan, framför allt utifrån integritetsperspektivet. Det är inte givet att jag hela tiden vill berätta var jag är bara för att jag har satt mig i en bil.

Å andra sidan tenderar de flesta att gå omkring med en eller två mobiltelefoner, en dator och mycket annat. Man kan alltså fundera på hur stor integritetsproblematiken egentligen är. Men lastbilar är redan i dag ofta kopplade till företaget. Man har redan den verkligheten. Med ett sådant system skulle vi också komma åt en del av de lastbilar som kör i landet på ett mindre korrekt sätt.

Vi har gjort vad vi kan som parti. Vi har kommit så långt vi kan i resonemanget. Vi har skrivit så mycket vi kan. Men vi måste erkänna att vi inte kommer särskilt mycket längre som parti. Vi har nämligen inte de utredningsresurserna. Vi har genomfört seminarier med forskare som har tittat på det. Om vi efter nästa val får förmånen att vara med i en regering tror vi att det är en typisk fråga som vi bör titta på.

Under tiden har vi trängselskatter, och under tiden har vi bonus-malus. Men den behöver förbättras. Man skulle behöva ta ett nytt helhetsgrepp. Det var egentligen det jag reagerade på, fru talman. Vi är tydliga med vår profil.

Jag tycker att det är glädjande att höra att man vill elektrifiera. Det är glädjande att man vill ha biobränslen. Men det är lite bekymmersamt att man aldrig någonsin erkänner att det uppstår en brist. Trafikverket har precis släppt sina inriktningsmål och pekar på att den biomassa vi har inte kommer att räcka och på att det kommer att bli problem med elektrifieringen. Om LKAB nu ska göra vätgas kommer det att krävas väldigt mycket energi som vi i dag inte har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Jag ser gärna elektrifiering, men då får vi nog behålla ett och annat kärnkraftverk.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för replikskiftet!

Det finns lösningar på precis det som Magnus Jacobsson avslutade sin replik med. Det är effektiviseringar och ett transportsnålt samhälle. I dag har vi talat specifikt om stöden för miljöbilar. Det är, om jag ska vara helt ärlig, en ganska liten del av Miljöpartiets vision om ett hållbart samhälle. Det är viktigt.

Det absolut viktigaste är dock att vi ställer om från bil- till gång-, cykel- och kollektivtrafik där det är möjligt. Det är i storstadsområdena och i tätorter. Det är viktigt på riktigt. Det skulle kunna göra en otroligt positiv skillnad om vi på det sättet kan styra människors val så att de blir mer hållbara. Det skulle vara jättekul om Magnus Jacobsson också anslöt sig till den linjen.

Nu har jag glömt vad Magnus Jacobsson sa före det i sin replik. Men jag kan väl sammanfatta med att det är kul om vi kan vara enade om att ha ett transportsnålt samhälle.

Fru talman! Tack, Lorentz Tovatt, för anförandet! När jag lyssnar på Lorentz Tovatt brukar jag ofta tänka att måste vara skönt att vara så tvärsäker på den egna politikens förträfflighet. Därför vore det lite intressant att borra vidare i några av de här delarna.

Jag tycker precis som Lorentz Tovatt att den utveckling vi har sett på nybilsmarknaden är fantastisk. Det är otroligt. Sedan kan man alltid diskutera vad som beror på tidigare miljöbilspremier eller nuvarande bonus-malus. Eller beror det på att EU tydligt har signalerat tuffare krav på fordonstillverkare vad gäller utsläpp, eller handlar det om att laddinfrastrukturen trots sina brister har blivit bättre? Handlar det helt enkelt om att elbilarna också har blivit billigare? Det är möjligt att det är samverkande faktorer. Men vi kan vara glada över att utvecklingen går åt rätt håll.

Några delar bekymrar mig. Lorentz Tovatt talade mycket om vad högern vill. Jag kanske kan säga att ett par saker som bekymrar mig vad gäller vad vänstern vill, om jag nu ska kalla er det. Det handlar bland annat om laddinfrastrukturen. Jag tror att det är 50 miljoner kronor som regeringen satsar på att bygga ut laddinfrastrukturen för personbilar och 500 miljoner för den tunga trafiken. Moderaterna satsar i vår budget dubbelt så mycket på att bygga ut laddinfrastrukturen. Det är ett helt avgörande statligt åtagande, åtminstone när vi genomgår ett teknikskifte, att säkerställa att det finns en infrastruktur så att människor kan ladda sina bilar.

Jag blir bekymrad över den här regeringens politik när det gäller energiproduktionen. Jag vet att jag kommer att få höra svar om att förnybart ökar och alltihop. Det är jättebra. Men jag ser otroliga problem när energibehovet kommer att öka med ungefär 60 procent till 2045 och regeringen bedriver en politik som stänger ned fossilfri energiproduktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Jag ser också utmaningar med den hållbara biobränsleproduktionen när Miljöpartiet snarare vill skydda mer skog från att brukas, så att vi inte kan få de hållbara biobränslen som vi behöver.

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågorna!

Först ska jag säga att ökningen av laddbara fordon tydligt korrelerar med de skärpningar vi har gjort av bonus-malus. Det första skuttet togs när vi införde det. Det andra skuttet togs när vi skärpte det. Det finns alltså en tydlig kausalitet där. Nog för att även andra saker påverkar, men det är uppenbart att bonus-malus också påverkar.

Låt oss ta det här med satsningarna i budgetarna på elektrifiering. Det verkar råda viss förvirring om det. Jag tänkte på det redan när Jessica Rosencrantz höll sitt anförande. Hon påstod att Moderaterna satsar dubbelt så mycket som regeringen. Så är inte fallet.

Så här ligger det till: Vi lägger 500 miljoner på elektrifiering av tung trafik. De 50 miljoner som Jessica Rosencrantz syftar på - jag tror i och för sig att vi har ökat det - gäller ladda-hemma-stödet. Det är specifikt riktat till enskilda hushåll. Utöver detta lägger vi närmare 2 miljarder kronor på Klimatklivet. Det mesta av dessa pengar går till laddinfrastruktur och biogas. Regeringens budget trumfar alltså Moderaternas alla dagar i veckan när det gäller satsningar på elektrifiering.

Vad gäller behovet av el till allt detta gör Jessica Rosencrantz en korrekt iakttagelse. El är och kommer att vara en bristvara i framtiden. I och för sig exporterade vi förra året motsvarande fyra Ringhalsreaktorer, så vi har ett enormt överskott om man ser till den totala mängden el. Vi kommer att fortsätta så här. Vi bygger ut vindkraften på ett unikt globalt och historiskt sätt. Det har nästan aldrig byggts kraftproduktion så snabbt som görs i Sverige just nu. Utöver det kommer även havsvind att bidra väldigt mycket.

Fru talman! Vi befinner oss inte på ett statistikseminarium och behöver inte diskutera om det handlar om korrelation eller kausalitet i nybilsförsäljningen och bonus-malus. Låt oss i varje fall glädjas över att det ökar. Sedan kan vi konstatera att olika styrmedel säkerligen påverkar det här.

Jag vet att regeringen gör en massiv satsning på Klimatklivet. Men expertmyndigheter har i många olika delar dömt ut också Klimatklivet, komiskt nog även Riksrevisionen. De säger till exempel att detta inte är en effektiv del i styrmedelskombinationen för att nå 2030-målet.

Vad jag talar om är den publika laddinfrastrukturen. Jag tycker att framför allt det borde vara ett offentligt åtagande. Det är jättebra att man får laddmöjligheter även hemma. Men där staten verkligen behöver gå in och se till att laddplatser finns är exempelvis längs med vägarna så att människor vågar ta sig till jobbet, skolan eller fritidsaktiviteter.

El kommer att vara en bristvara. Så tror jag att Lorentz Tovatt sa. Det där kan man se ur lite olika perspektiv. Det behöver kanske inte vara så, om man inte lägger ned fullt fungerande kärnkraftverk. Jag tycker att det är fantastiskt om vi får mer förnybart såsom fortsatt vattenkraft och mer sol- och vindkraft. Men i dessa debatter där ni i Miljöpartiet sätter klimatmålen så högt, vilket är bra, förvånar det mig gång efter annan att ni är villiga att utesluta det som i dag utgör 40 procent av Sveriges energiproduktion och som vi skulle behöva för att lyckas med omställningen. Ni säger hellre att vi kan ta lite elbrist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

Det stämmer att vi exporterar el just nu, men de flesta påpekar att så inte kommer att vara fallet i framtiden. Bor man i södra Sverige upplever man inte att det finns ett överflöd av el. Jag möter tvärtom många just nu som tyvärr ifrågasätter elektrifieringen av fordonsflottan. De säger att elen inte räcker till ens till våra industrier, företag och hem. Detta är ett hot mot omställningen, menar jag.

Jag tycker att vi borde vända på alla stenar och använda alla fossilfria kraftslag.

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för repliken!

Låt mig börja med kärnkraften. Det Jessica Rosencrantz säger om att vi inte kommer att exportera framöver är felaktigt. I den prognos som Svenska kraftnät tar fram varje år menar man tvärtom att Sverige kommer att öka exporten. Detta korrelerar väldigt tydligt med den mängd ny vindkraft som kommer in i systemet. Vi har alltså väldigt mycket el.

Återigen har vi jättemycket att göra här i landet; vi ska ju elektrifiera. Vi kanske behöver bygga ut ännu mer. Det förutsätter jag. Vi siktar till exempel på 100 terawattimmar vindel. Men just nu har vi inte någon bristsituation för el i Sverige.

Jag måste också få återkoppla till några av de saker som jag sa i mitt anförande. Först och främst är Jessica Rosencrantz väldigt engagerad i vad expertmyndigheterna säger. Det gläder mig, för vi ska ju lyssna på dem som kan det här, som expertmyndigheter, forskare och liknande. Men kirurgiskt väljer hennes parti att ta bort det mest effektiva sättet att minska utsläppen, nämligen koldioxidskatten. Det är det enskilt mest effektiva sättet att minska koldioxidutsläppen i Sverige. Detta väljer de att ta bort.

(JESSICA ROSENCRANTZ (M): Vi tar inte bort det.)

De minskar det med 7 miljarder. Det är enorm minskning som skulle få en väldigt negativ klimateffekt. Moderaterna väljer att lyssna selektivt på experter.

Sedan återstår en fråga. Varför vill Moderaterna göra det dyrare för framtidens bilister att köra? Det blir konsekvensen av att inte stimulera miljöbilar. Om andrahandsmarknaden består av fler fossila bilar kommer vanligt folk som bor på landsbygden och som behöver sin bil - vi kan enas om att de behöver bil för att kunna transportera sig - att få det dyrare att ta sig till jobbet med moderat politik. Det blir konsekvensen av den politik som Moderaterna driver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar

(Beslut skulle fattas den 2 december.)