Kulturskaparnas villkor

Herr ålderspresident! Jag läser då och då i Kerstin Ekmans bok Gubbas hage. Hon påminner mig om hur viktigt det är att både se den lilla detaljen och den stora helheten. En äng består till syvende och sist av enskilda grässtrån, och enskilda grässtrån är helt beroende av ängens konstitution. Hon hjälper oss att se de båda.

Det som kulturutskottet nu hanterar är kulturskaparnas villkor. Den lärdom man drar av Kerstin Ekman kan användas också här. Man måste se varje enskild kulturskapares villkor, men man måste också se det ekologiska systemet runt omkring var och en av dem. Man måste se till hela ängen av bra villkor för kulturskapare samtidigt som man tittar på den enskilda skaparens egna villkor.

I det betänkande som nu debatteras, och som det ska fattas beslut om senare, finns en lång rad förslag om att förbättra kulturskapares villkor i Sverige. Därutöver finns det en utredning som just nu bereds av regeringen. Jag ser mycket fram emot den fortsatta beredningen av just kulturskapares villkor.

Man pekar ut en lång rad förslag, herr ålderspresident, om vad som bör göras för att vi ska få bättre förutsättningar för god konst i Sverige. Jag vill peka på tre områden som jag tror är särskilt avgörande.

Det första är frihet. Det handlar om att slå vakt om yttrandefriheten på vilken all kultur och alla yttranden till sist byggs. Det är rätten att yttra sig, uttala sig, som ibland är ifrågasatt. Inte minst kulturens frihet ifrågasätts, och ibland utsätts till och med konstnärer för attacker på grund av sina yttranden.

Denna frihet handlar också om armlängds avstånd. Hur ska vi från politikens sida styra den kultursfär som finns utan att lägga oss i vad som skapas men ändå skapa goda villkor för att människor ska kunna skapa och mötas i kulturen? Det hot och hat som vi ser ibland växer fram, herr ålderspresident, innebär att människor till sist tvingas vara tysta eller inte vågar säga det de tänkte säga.

Friheten handlar också om, vilket man ofta glömmer bort, mångfald i finansieringen. När du inte får möjlighet att finansiera dig från en part är det frihet att också kunna finansiera dig från en helt annan part. Det är därför som det är så viktigt att fundera kring hur vi ser till att fler vill vara med och bidra till att vi har ett rikt kulturliv i Sverige.

Det andra är förutsättningarna för den enskilda och för helheten. Det handlar om hur vi ser till att det finns möjligheter i hela landet att vara konstnär. Där finns en hel del att göra. Det är klart att det ibland finns ett behov av att ha en kreativ massa och att många människor samlas i stora städer. Men det finns också ett behov av att man kan möta och skapa kultur i hela landet.

Det handlar om att se till att upphovsrätten fungerar. Vi har de senaste veckorna haft en hel del diskussioner om det i detta parlament. Vi är inte alla överens om att det som kom fram från EU-systemet var alldeles perfekt. Men jag tror att vi är överens om att det behövs en fungerande upphovsrätt för att se till att den som skapar också kan få betalt för det hon gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Det behövs generellt också mer pengar och mer resurser i systemet. Det handlar om offentliga medel men också privata medel. Det handlar om att underlätta för människor att satsa sitt kapital för att berika Sverige i form av kultur. Det handlar också om MU-avtal och andra lösningar som finns för att den som ställer ut eller publicerar sig ska få chans att få finansiering.

Förutsättningarna skapas också om det finns ett grundläggande trygghetssystem i Sverige som också passar kulturskapare. Därför är det viktigt att den utredning som nu ligger på bordet om kulturskapares villkor har konkreta förslag för ökad trygghet och säkerhet för kulturskapare.

Därutöver handlar förutsättningarna om att fundera kring hur vi ser till att det sociala arvet eller bildningsarvet i Sverige inte blir så trångt att det bara är den som i dag har en konstnär som pappa eller en kulturintresserad mamma som själv blir konstnär, utan att vi får en bredd i skapandet. Det handlar om att människor inte minst genom utbildningssystemet oavsett var de kommer ifrån ser möjligheten att själv bli en skapare.

Det tredje som jag skulle vilja lyfta fram är bildningsnivån i samhället. Man glömmer ofta bort det. Vi talar om att skapa villkor för konstnärerna. En del i detta är att det finns en initierad publik som deltar i samtalet, deltar i utövandet och ibland är passiva tittare. Att suget efter kulturupplevelser finns brett i det svenska samhället påverkar också kulturskaparnas villkor i sig. Dialogen i sig är viktig. Men det höjer också kvaliteten om fler människor eftersträvar hög kvalitet och att delta i samtalet.

Herr ålderspresident! Det behövs nu mer än någonsin bra villkor för kulturskapare. Det behövs mer av nyfikenhet i det svenska samhället och mer bildning i den värld vi lever i. Det behövs mer av förståelse, mer av kreativitet och allt det som kulturen och kulturskaparna kan bidra till i samhället.

Även om behovet är större än någonsin är också hoten ganska stora. Därför är det viktigt att vi från kulturutskottet konstaterar att det inte bara är kulturengagerade politiker i kulturutskottet som måste engagera sig för att skapa goda villkor för konstnärer och kulturskapare. Det behövs engagerade politiker i skatteutskottet, i socialförsäkringsutskottet och i många andra utskott i riksdagen, och inte minst i utbildningsutskottet. Det handlar om att se till att hela samhället bättre tar till vara den kraft som finns i goda villkor för kulturskapare. Fler måste se allvaret och värdet.

Herr ålderspresident! Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 8.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 om behovet av översyn av scenkonstallianserna.

Scenkonstallianserna är en samlad benämning för tre moderna trygghetsnätverk för frilansande personer inom scenkonstområdet i Sverige: Teateralliansen, Dansalliansen och Musikalliansen. För att förbättra situationen för scenkonstnärerna anslås sedan 1999 medel till scenkonstallianser där frilansande professionella skådespelare, dansare och musiker med flera kan få anställning och ersättning under perioder när de saknar engagemang. De erbjuds olika utvecklingsprogram i form av kompetensutveckling men också arbetsförmedlande verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Den senaste utvärdering som riksdagens kulturutskott har gjort av scenkonstallianserna och deras program är från 2012. Den visade att allianserna har förbättrat tryggheten för de scenkonstnärer som anställts men också att det finns utrymme för utveckling. Vi moderater anser att det finns behov av en ny utvärdering och att den bör göras snarast. Det händer väldigt mycket inom kulturområdet, och det måste finnas sjysta och bra villkor för den som gläder och engagerar oss andra.

Jag läste ett jätteintressant citat häromdagen av den armenisk-amerikanske författaren William Saroyan. Han har sagt: "Konstens uppgift är att göra världen uthärdlig." Det är ganska tungt, hör ni! Konsten gör att världen blir uthärdlig; då kanske vi också ska fundera på att de människor som gör detta för oss andra måste ha villkor som går att leva på.

Många konstnärer som jag har talat med vittnar om alla de extrajobb som de måste ha för att helt enkelt klara sitt levebröd. Konstnärernas Riksorganisation har räknat ut att medellönen för en kulturarbetare, en konstnär, är 13 000 kronor i månaden. Många avstår faktiskt från att skaffa barn för att föräldrapenningen blir så låg. Det är alarmerande.

Herr ålderspresident! Om man får ett uppdrag som konstnär innebär planering och skapande, låt oss säga, sex månader av heltidsarbete. Det gör att man får avstå från det extraarbete man har i vanliga fall för att kunna tjäna sitt uppehälle. Pengarna för den tid man skapar kommer sedan i allmänhet inte in förrän man har gjort sitt konstverk färdigt. Det är naturligtvis en otroligt svår situation.

Jag har suttit i Socialförsäkringsutredningen. Där finns delar kvar som man borde fördjupa sig i och som handlar just om att olika frilansande yrkeskategorier inte är till fullo inne i socialförsäkringssystemet. Det tycker jag är en oerhört viktig sak som vi absolut måste titta på. Det finns förslag, men man skulle behöva gå in i dem och fördjupa sig.

Socialförsäkringssystemen är fortfarande framför allt gjorda för dem som jobbar åtta till fem, fem dagar i veckan. Det har skruvats på en del, och det har blivit något bättre. Men denna kategori, kreatörerna, står i allmänhet utanför det trygghetssystem som gör att man vågar ta större risker och framför allt skaffa barn.

Herr ålderspresident! I utredningen Konstnär - oavsett villkor? Framgår att konstnärernas inkomstutveckling under den undersökta tioårsperioden ligger långt under befolkningens inkomstutveckling, och avståndet ökar ytterligare. Många konstnärer har så låga inkomster att de inte kan försörja sig på sitt konstnärskap. Samtidigt har en stor andel av konstnärerna en högskoleutbildning. Många har en fyra- till femårig utbildning och en stor kompetens, kanske också i pedagogik för att kunna undervisa som bildlärare. Konstnärer med utländsk bakgrund har dessutom lönenivåer som ligger under dem för konstnärer som har svenskt ursprung.

Jag har funderat på varför inte riksdagen lägger fram de förslag som finns från Socialförsäkringsutredningen och som skulle gynna eller åtminstone ta in denna grupp yrkesutövare i socialförsäkringssystemet till fullo.

Om man till exempel får ett arbetsstipendium som är ett- till tvåårigt är det inte pensionsgrundande. Det handlar inte bara om konstnärer, utan så ser det ut generellt för dem som får stipendium. Också detta skulle behöva tittas på. Om man arbetar och betalar skatt - det gör man i och för sig inte på de stipendier som är ett- till tvååriga - måste man också kunna få en pensionsgrundande inkomst för att kunna förtjäna sitt levebröd den dag man går i pension eller till exempel blir sjuk. De konstnärspolitiska bidrag och stipendier som är längre än två år beskattas dock, och de är också pensionsgrundande. Men om man får ett- till tvååriga stipendier, vilket inte är ovanligt, har man ingen pensionsgrundande inkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Dessa kortare stipendier, som inte beskattas, ligger inte heller till grund för SGI. Vad händer då om man blir sjuk? Då har man inte heller sin SGI att falla tillbaka på.

Jag skulle vilja uppmana riksdagen, och framför allt dess majoritet, att verkligen titta på detta så att vi inte har en grupp yrkeskreatörer och kombinatörer i samhället som inte ingår till fullo i socialförsäkringssystemet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att framhålla att jag ställer mig bakom reservation 3 från Sverigedemokraterna i det betänkande vi nu ska debattera. Det är alltså mitt yrkande.

Den reservation som jag yrkar på berör i sin tur ett yrkande ur en kommittémotion från Sverigedemokraterna som lägger fokus på arkitektur och offentlig gestaltning. Yrkandet i den aktuella motionen berör mer specifikt enprocentsregeln - alltså den princip som nu har funnits i årtionden och som pekar på att 1 procent av den samlade kostnaden vid offentligt finansierad ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

Herr ålderspresident! Det finns mycket att säga om denna princip, bland annat hur varierande den tillämpas runt om i landet. Konstnärsnämnden släppte för några år sedan en rapport som tydliggör att det finns frågetecken kring hur principen ska tillämpas. Tillämpningen skiljer sig till exempel markant mellan olika typer av svenska kommuner, såsom tillväxtkommuner och avfolkningskommuner, eftersom förutsättningarna ser väldigt olika ut.

Att nå ett tydliggörande av hur enprocentsregeln ska efterlevas är naturligtvis viktigt politiskt i allmänhet, men i synnerhet för våra svenska kulturskapares villkor. Gällande enprocentsregeln vill jag dock särskilt framhålla något annat här i dag: Vi sverigedemokrater vill att det ska utredas lämpliga direktiv att införa för att den konstnärliga gestaltningen i samband med enprocentsregeln skulle kunna leda till ökad estetisk hållbarhet i landets offentliga miljöer.

Herr ålderspresident! Varför estetisk hållbarhet är viktigt i offentlig gestaltning säger kanske sig självt för en del av oss. Men för att förklara det något handlar det om att det samhällsbygge vi vill se, den arkitektur vi vill se och de offentliga miljöer vi vill se helst ska finnas kvar i tiotals eller rent av i hundratals år. I den bästa av världar ska det som byggs av oss, nu levande generationer, också uppfattas som tilltalande och trivsamt mycket längre in i framtiden av de generationer som kommer efter oss.

Exakt hur detta ska ske, och vilken typ av konstnärlig gestaltning som kommer att bli estetiskt hållbar, kan naturligtvis vara svårt att förutsäga här i dag. Det är såklart möjligt att något som upplevs som radikalt, provocerande och inte alls särskilt tilltalande och trivsamt av många i dag skulle kunna upplevas annorlunda av framtida generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Oavsett detta är det viktigt att vi bär med oss och agerar i riktningen att vi gestaltar vårt samhälle konstnärligt med en ambition om estetisk hållbarhet. Här bör vi som folkvalda beslutsfattare verka dels för att den gestaltning som sker av våra offentliga rum har ett omfattande folkligt stöd, dels för att gestaltningen sker med stöd i vetenskaplig forskning - detta som motsats till att låta kulturradikaler och elitistiska krafter få sätta agendan i en riktning som saknar folkligt stöd.

Herr ålderspresident! Dock har vi alltför många gånger i Sverige sett att offentlig och skattefinansierad konst i mångas ögon verkar sakna ett mer framåtsyftande perspektiv. Vi kan ta menskonsten i Stockholms tunnelbana som ett exempel. Vi kan ta den slokande flaggstången med en svensk fana på Sergels torg som ett andra exempel, där flaggstången sattes upp alldeles i anslutning till en plats för ett terrordåd som blev traumatiserande för Sverige som nation. Ett tredje exempel kommer från Göteborg, där Västtrafik bestämde sig för att ett konstverk som skulle pryda tågstationen skulle utgöras av en på livstid heltidsanställd person som skulle gå runt stationen och utgöra själva konstverket.

Detta handlar alltså om konstverk som upprörde många människor - kanske snarare därför att det saknades respekt inför vad skattebetalarnas pengar används till än att det var en kritik av verkens konstnärliga kvaliteter.

Att förespråka estetisk hållbarhet vad rör tillämpning av enprocentsregeln är ett sätt att visa respekt för våra uppdragsgivare, det svenska folket. Det visar att vi har som ambition att ta ett långsiktigt ansvar för den offentliga gestaltningen och för skattebetalarnas pengar. Det är något som är viktigt för oss sverigedemokrater.

Herr ålderspresident! Det var med lugna ord som Jonas Andersson framförde synpunkter som egentligen är väldigt radikala. Anförandet handlade om att vi ska styra mer vad som får sägas och vad som får göras. Vi ska bestämma mer centralt - vi politiker, antar jag - vad som får lov att visas. Det som inte passar in ska inte visas. Jag tycker att det måste uppmärksammas, herr ålderspresident, att det är en väldigt radikal ståndpunkt.

Det är dessutom en ståndpunkt som skulle innebära att vi förmodligen var kvar på stenåldern. Det som hela tiden har utvecklat mänskligheten har ju varit att någon har tänkt annorlunda, och denna någon har ibland också manifesterat det i form av konst, litteratur eller någonting annat som har visat människor ett sätt att se på en sak som man inte har tänkt på förut.

Detta har naturligtvis inneburit att en del människor har blivit förbannade. En del människor har skakat på huvudet. En del människor har försökt riva statyn, förstöra konstverket eller tysta författaren. Men det är just detta som har drivit befolkningen och mänskligheten framåt: att tänka nytt. Hur kan det komma sig, herr ålderspresident, att Jonas Andersson tror att vi har tänkt färdigt?

Herr ålderspresident! Tack för din fråga, Christer Nylander! För att svara på den kan jag bara hänvisa till det jag sa innan: Man ska ha folkligt stöd för den konst som man skattefinansierar tillsammans, och den ska vara baserad i vetenskaplig forskning. Jag har svårt att se vad som är så radikalt och omvälvande med att offentligt finansierad konst ska ha folkligt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Det som är radikalt här är snarare om Christer Nylander tycker att offentligt finansierad konst inte ska ha folkligt stöd. Är det så du tycker, Christer Nylander?

Herr ålderspresident! Jag tycker att det ska finnas både konst som provocerar mig och konst som inte provocerar mig. Det är inte jag som ska avgöra vilken konst som ska framföras. Det är inte jag som ska avgöra vilken konst som ska få offentligt stöd. Det tycker jag att de ska göra som är bättre skickade än jag att fundera ut vad som är spännande just nu, vad som får oss att se nytt och vad som får oss att se det som ännu ingen annan har sett och det som finns bakom hörnet. Det måste vara någon annan som funderar på det.

Om jag skulle bestämma vad som fanns, eller om riksdagen skulle bestämma vad som fick skrivas, hade vi kanske inte haft Den gudomliga komedin. Då hade vi kanske inte haft Stravinskys Våroffer. Då hade vi kanske inte haft Ibsens Nora, som ifrågasätter könsmaktsrollerna. Då hade vi kanske inte haft en hel del andra saker som har inneburit att mänskligheten har tagit steg framåt.

Det är nämligen genom att utmana det som anses vara normalt som mänskligheten tar steg framåt. Det är just det som är så spännande och viktigt med fri konst: Människor kan tänka fritt, yttra det fritt och skapa fritt. Man kan få andra människor att också tänka nya tankar. Det är så utveckling sker, och det är så människan har utvecklats i tusentals år. Det är enstaka figurer som har tänkt fritt och därmed fått andra människor att förstå nya saker. Så skapas utveckling.

Genom att hela tiden fundera på om majoriteten ska kunna förhindra nytänkandet, eller genom att ha offentligt stöd som bara går till det som i dag är populärt, förkväver man den nya tanken. Det är precis det ni vill göra med ert system, som jag uppfattar det, Jonas Andersson. Det är ju precis detta det innebär.

Nu säger Jonas Andersson, herr ålderspresident, att det inte handlar om att förbjuda saker utan om att inte ge offentligt stöd till saker. Men om man bara ger offentligt stöd till sådant som redan i dag finns och accepteras kommer vi successivt att bli ett fattigare samhälle. Vi kommer också att offensivt tränga ut de nya tankar som skulle kunna uppstå om man behandlade alla lika fritt och nyfiket med yttrandefriheten som grund.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, återigen, till Christer för hans svar.

Jag får helt enkelt hänvisa till det jag sa. Att vi har folkligt stöd för det vi gör i riksdagen är naturligtvis viktigt. Vi är ju folkets främsta företrädare. Det är folket som är vår uppdragsgivare. Det är i dess intresse jag vill agera. Det är därför jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har ett folkligt stöd för det vi gör, och naturligtvis också att vi utformar politiken baserat på vetenskaplig forskning.

Det är det jag menar med estetisk hållbarhet. Det är klart att det borde ligga i vårt intresse som folkvalda att exempelvis försöka utforma enprocentsregeln, som jag har diskuterat, på ett sådant sätt att också kommande generationer kommer att tycka att det vi bygger och upprättar är tilltalande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Christer Nylander drar väldigt stora växlar i de här frågorna. Det är kraftiga överdrifter och en övertolkning, tror jag, av det jag sa i mitt anförande. Jag tycker inte att det är ett speciellt radikalt förslag att ha folkligt stöd i de här frågorna.

Om man skulle fråga människor i Sverige vad de tycker tror jag att den linje som jag förespråkar har ett väldigt starkt stöd. Jag är tveksam till hur de skulle se på den linje som Christer Nylander förespråkar. Där tycker man snarare att detta är någonting fruktansvärt, som det verkar på det anförande som Christer Nylander nyss höll.

Herr ålderspresident! Den centrala frågan för Vänsterpartiets kulturpolitik är hur vi ska kunna skapa ett kulturliv för alla och inte bara för några få. Vi vill möjliggöra för människor i hela landet att vara både deltagare och åskådare genom att öka tillgängligheten till kulturen. Därför måste vi ha goda villkor för både yrkesverksamma konstnärer och amatörkulturutövare i hela landet. Det kan handla om ateljéstöd, mötesplatser, arrangörsstöd och rätt till sjysta ersättningar. Då krävs stärkt finansiering till institutioner på alla nivåer och system som gör det lätt att söka bidrag för egna projekt och föreställningar.

Sedan är det förstås grundläggande att även kulturarbetare får en grundtrygghet vid föräldraledighet, sjukdom, ålderdom eller arbetslöshet. Om Sverige ska leva upp till regeringsformens 2 §, som slår fast att den "enskildes . kulturella välfärd" ska vara ett av tre "grundläggande mål för den offentliga verksamheten", och om landet ska nå sitt kulturpolitiska mål om att "kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling", måste de som skapar kulturen och konsten ges goda förutsättningar att verka.

Vänsterpartiet har en lång historia av kamp för kulturskapares villkor. Som en del av arbetarrörelsen slogs vi för allas rätt till kultur, och som första parti tog vi fram ett kulturprogram redan 1946. Under förra mandatperioden var vi med och såg till att biblioteksersättningen höjdes så att författare och översättare fick bättre ersättningar, att regionerna fick höjda anslag genom kultursamverkansmodellen och att mer pengar avsattes för fria grupper.

I vissa delar finns bra grunder för att konstnärer ska få skälig ersättning. MU-avtalet är en sådan konstruktion. Förkortningen står för medverkans och utställningsersättningsavtalet. Det är ett ramavtal för konstnärers medverkan vid utställningar som ingåtts mellan staten och Konstnärernas Riksorganisation, Sveriges Konsthantverkare och industriformgivare, Svenska Fotografers Förbund och Svenska Tecknare - det har alltså god uppslutning. Avtalet har syftat till att skapa bättre förutsättningar för bild- och formkonstnärer att få betalt för utfört arbete och innebär att konstnärer i samband med utställningar garanteras ersättning både för nedlagd arbetstid i samband med utställningen och för den konst som visas. MU-avtalet gäller för statliga institutioner, men intentionen har varit att avtalet ska vara vägledande för hela branschen, även privata utställningsarrangörer och regioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

MU-avtalet har inneburit att bildkonstnärer fått bättre villkor, men problemet är att avtalet följs alltför sällan. Om vi jämför en konstutställning med en teateruppsättning skulle det vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelare för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Men bara drygt hälften av Sveriges utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet, enligt den MU-barometer som genomfördes 2015. I den tittade man på tillämpningen under 2014. Vi kan hoppas att nästa barometer kommer att visa en förbättring när det gäller det här.

Av rapporten framgår även att det finns en könsskillnad i hur konstnärerna ersätts. I de fall då utställningsarrangörerna ersätter enligt en annan arvoderingsmodell än MU-avtalet får faktiskt de manliga konstnärerna i genomsnitt 52 procent mer i ersättning än kvinnliga konstnärer och mer än dubbelt så mycket som personer med en annan könsidentitet än man eller kvinna. När man tittar på siffrorna från arrangörer som tillämpar MU-avtalet och som har redovisat hur mycket de har betalat ser man att den här skillnaden är mycket mindre och att manliga konstnärer bara har fått 10 procent mer. Det är alltså fortfarande en skillnad, men den är mindre.

Vänsterpartiet tycker att alla utställningsarrangörer som på något vis får statliga bidrag ska tillämpa det här avtalet. Vi måste också se till att de könsbaserade skillnaderna vid utbetalning av ersättning inte förekommer.

Herr ålderspresident! Även om bildkonstnärer är de som har lägst ersättningar och tuffast villkor måste vi också prata lite om musiklivets villkor. Varje generation har utifrån sina musiktraditioner fått erövra sitt eget utrymme och har sin egen musik. Det finns i dag ett brett spektrum av musikgenrer och en musikalisk mångfald som vi ska vara glada över och har all anledning att vara stolta över. Men de här genrerna och stilarna lever under väldigt olika ekonomiska villkor. Det är faktiskt politikens ansvar att musiken i vårt land får förutsättningar att utvecklas och expandera.

Musik är, tillsammans med film, den konstart som ungdomar från alla samhällsklasser kommer mest i kontakt med i dag, både som mottagare och som utövare. För att nämna ett exempel har vi 600 000 personer i landet som sjunger i kör. Det är en fantastisk siffra! Ungdomar repar och spelar i band i tusentals källare och tillfälliga lokaler. Musik- och kulturskolor finns i nästan alla kommuner i dag. Lokala orkestrar, körer, musikhus och regionala och nationella institutioner utgör en bra stomme i det av samhället stödda musiklivet.

Samtidigt står det fria musiklivet, professionella grupper, musiker och sångare, för en mycket stor del av musikutbudet. Många väljer att frilansa av konstnärliga skäl. Den konstnärliga friheten är jätteviktig för att musiken ska kunna utvecklas.

Förutsättningarna för musiklivet har förändrats mycket de senaste åren, bland annat beroende på digitalisering och globalisering. Det finns i dag ett nätverk som kallar sig Ett musikliv för alla och består av 22 nationella musikorganisationer. De har längtat efter att en större utredning ska göras kring musiklivets villkor och föreslår en oberoende parlamentarisk utredning för att kartlägga musiklivets komplexa villkor. Syftet är att musikpolitiken ska moderniseras och uppdateras, och det behövs verkligen.

Nätverket vill att man till exempel ska titta på hur vi fördelar offentligt stöd så att det blir mer likvärdigt för olika musikinriktningar. De vill också att vi ska titta på regionernas stöd till musiklivet, hur det kan bli mer enhetligt och hur vi kan ha en musikalisk mångfald i hela landet. Hur ser det ut med management, bokningar, arrangörsleden och så vidare? Hur kan politiken vara med och skapa förutsättningar för att säkra återväxten när det gäller nya musiker? Det är också en viktig fråga. Nätverket vill också att vi tittar på hur vi kan få till en turnéstruktur. Det är alltså många delar som skulle kunna ingå i en sådan här utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Vänsterpartiet delar nätverkets syn på att villkoren behöver ses över från grunden. Det är lite intressant att i de två senaste valrörelserna har majoriteten av riksdagspartierna som sitter här i dag deltagit i debatter ordnade av de här musikorganisationerna. Båda gångerna har deltagarna intygat att det är självklart att en sådan här utredning måste göras. Men tyvärr har det visat sig vara mest läpparnas bekännelse från övriga partier, för i dag när Vänsterpartiet har en motion om det här på bordet säger alla andra nej.

Senast i februari under eventet Folk och Kultur var vi åtta partirepresentanter som sa att det här är en viktig fråga. Men nu när det blir skarpt läge är det flera som duckar. På Folk och Kultur hänvisade flera till att regeringen kanske ska ta initiativ, för då går det fortast. Då funderar jag, nu när inget parti ställer sig bakom vår motion som kräver en sådan här utredning, om det finns några pengar på gång från de budgetsamarbetande partierna. I vårändringsbudgeten har jag inte kunnat se något. Kommer det i höstbudgeten? Vi behöver få lite snurr på det här. Jag vill inte sitta i ännu en paneldebatt i nästa valrörelse och prata om samma fråga igen, för nu har vi lovat många gånger.

Jag ser att tiden rinner iväg här - jag kommer att dra över talartiden en aning.

En liknande situation upplever jag med vårt förslag om en konstnärsfond. Två gånger har vi föreslagit en konstnärsfond, men båda gångerna har övriga partier sagt nej. I valrörelsen, när vi var hos KRO, Konstnärernas Riksorganisation, hörde jag från Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet att det här skulle genomföras. Men i dag säger man nej till Vänsterpartiets motion för andra gången.

Två olika statliga utredningar har tittat på det här med en konstnärsfond och tycker att det skulle vara ett intressant sätt att finansiera konstnärernas ersättningar framöver. Jag ska försöka att lite kort redogöra för hur detta kan gå till.

Det handlar om ett avgiftssystem som skulle ta vid när den upphovsrättsliga regleringen upphör efter 70 år. Då gäller inte följerätten längre, och tanken är att man då skulle ha en avgift på vidareförsäljningen av konst. Detta skulle kunna gå in i en fond som finansierar nya konstnärers konst. Äldre konst skulle alltså kunna hjälpa till att skapa goda villkor för framtida konst.

Fastän detta har utretts två gånger har inget förslag kommit från regeringens håll - det har inte blivit någon proposition. Nu hoppas jag verkligen att den senaste utredningen ska leda fram till någonting så att vi inte behöver fortsätta motionera om någonting som alla verkar vara överens om att vi ska göra.

Herr ålderspresident! Jag har nu redogjort för några av de förslag som Vänsterpartiet har med i dagens betänkande. Jag står självfallet bakom alla våra reservationer, men för att spara tid väljer jag att lyfta reservation nr 5.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation nr 2.

Viktiga frågor om yttrandefrihet och upphovsrätt har lyfts upp här. Jag vill säga att jag står väldigt mycket bakom yttrandefriheten och möjligheten att både provocera och se på vacker konst och så vidare. Stravinskys Våroffer, som jag själv uppskattar och som från början inte alls gick hem hos publiken men som så småningom blev ett av de stora verken, nämndes här. Upphovsrätten, som jag tycker är oerhört viktig i sammanhanget, kommer också in här.

Vem vågar välja konstnärsyrket i dag? Och hur kan man leva på sin konst? Det finns bidrag och stipendier, och man kan sälja sina verk - men räcker det? Det här är en viktig fråga för konstskaparna. Det är svårt att leva på sin konst oavsett om det gäller musik, dans, teater eller annat konstnärligt. Många får jobba vid sidan om med ett, som man brukar säga ibland, vanligt jobb. Ett riktigt jobb, säger man till och med ibland. Kultur är någonting som man tar för givet, men den innebär också en ekonomisk verklighet som många lever i. Det är det som jag ska försöka ta upp här.

Kulturen är viktig för oss och för att vi ska kunna fungera som hela människor.

Vi från utskottet besökte Konstnärsnämnden för en tid sedan. De håller på med ersättningar och bidrag till konstnärer. De bidragen uppgick 2019 till 467 miljoner. Det handlar om ersättningar till konstnärer och upphovsmän inom bild, form-, musik-, teater, dans-, ord- och filmområdet.

Inom Konstnärsnämnden finns ett beslutsorgan som heter Kulturbryggan och som fördelar bidrag till nyskapande kultur. Kulturbryggans uppgift är att främja förnyelse och utveckling inom kulturområdet i hela landet med utgångspunkt i de kulturpolitiska målen.

Det finns fler bidrag. Kulturrådet ger bidrag med drygt 40 miljoner varje år till bild- och formkonst. Det finns fler exempel. Biblioteksersättning har nämnts här. Det finns också visningsersättning, som gäller för verk som ägs av offentliga institutioner och visas för allmänheten. Den är en viktig ersättning för konstnärer.

Det låter nästan som att det finns alla förutsättningar att kunna leva på sin konst. Men det är inte så enkelt.

Herr ålderspresident! Jag vill lyfta fram det som vår reservation handlar om: MU-avtalet, som gäller medverkan och ersättning vid utställningar. Tanken är att skapa förbättrade villkor för bild- och formkonstnärer vid utställningar. Här ges ekonomisk ersättning till bildkonstnärer, fotografer, konsthantverkare och tecknare, som ställer ut sina verk.

Det är dock väl känt att av Sveriges 290 kommuner är det inte alla som tillämpar MU-avtalet på ett tillfredsställande sätt. Ersättningen som betalas ut till konstnärerna ligger oftast på en alldeles för låg nivå. Och ersättning för arbetet runt omkring utställningar saknas i de flesta fall.

En kommun som tillämpar MU-avtalet och ersätter konstnärerna även för deras arbetstid ger dem skäliga villkor, på samma sätt som kommunerna betalar sina lärare avtalsmässiga löner. En kommun som ser värdet av ett rikt kulturliv bör tillämpa MU-avtalet och ge professionella konstnärer goda arbetsvillkor. Då skulle man kunna hjälpa konstnärerna att få ekonomin att fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Herr ålderspresident! Det är intressant att man i Danmark har sett till att företag kan göra avdrag för konst. Mitt parti har tidigare lyft upp att det skulle kunna gynna konstnärer. Det skulle, förutom att vara en satsning på konstnärernas inkomstmöjligheter, kunna likställa villkoren för utsmyckning mellan privata och offentliga arbetsplatser. Konst skulle säkert bli mycket vanligare på privata arbetsplatser om det gick att göra avdrag för den konst som köps in. Och intresset för konst skulle sannolikt öka.

Det här är ett steg av flera som jag hoppas ska genomföras framöver, som en del i att öka möjligheterna för konstskapare att få ekonomin att gå ihop. Utan konsten i alla dess former blir livet nämligen fattigare, inte bara för konstnärerna utan också för oss andra som berikas av kulturens olika uttryck.

(Applåder)

Herr ålderspresident! "Gi mej en jordglob, men helst en mä bare Värmland på." Så sa Elis i Tasere. Jag ska göra ett nedslag i mitt vackra Värmland och visa att det har funnits och alltid kommer att finnas individer som i kulturen ser möjligheter för vårt lands utveckling.

Värmlands kulturliv visar på en rik historia och berättartradition - Gustaf Fröding och Nils Ferlin, för att nämna några. Bland dagens konstnärer utmärker sig Lars Lerin lite extra. Vem har inte sett Lerins lärlingar, som inte bara har fått lärlingarna att må bra?

Jag kommer från Ekshärad och skulle kunna ta er med på en dialektal resa. Dialekter är en källa till kunskap om levnadssätt och är kanske de riktiga bärarna av vårt gemensamma kulturarv. Då pratar vi verkligen om lokal förankring och allt vad det innebär.

Men mitt första stopp blir Geijersgården i Ransäter. Den skulle nämligen kunna beskrivas som en kulturens högborg i Värmland. Givetvis är den mest kände personen som bott där Erik Gustaf Geijer. Han är en våra mest bekanta men samtidigt mest bortglömda författare. Han var författare, poet, filosof, historiker och tonsättare. Det sägs att han var en av de största estetikerna och idégivarna under den svenska romantiken. Han var även riksdagsledamot under några år. Men mest känd är han nog för att ha varit en mycket varm förespråkare för liberalismen i vårt land.

En annan person med koppling till Geijersgården är F.A. Dahlgren. Han är möjligen inte lika känd som Erik Gustav Geijer, men det var han som skrev det kända skådespelet Värmlänningarna. Han skrev även melodier som de flesta av oss känner igen. Den melodi som de flesta av oss har sjungit är nog Å jänta å ja. Ni som sitter här i kammaren kan vara lugna; jag ska inte sjunga nu igen.

Givetvis är den mest kända visan i mina hemtrakter Ack, Värmeland, du sköna. Men vid en noggrannare granskning visar det sig att den kommer från Östergötland. Den kom troligen till Finspång från Holland med valloner som skulle lära oss svenskar att gjuta kanoner hos Louis De Geer.

Nej, vi åker vidare till Arvika och ett av mina favoritställen: Rackstadmuseet. Bara att ta en fika i den miljön är underbart. Skulptören och bildhuggaren Christian Eriksson - han var uppvuxen i Taserud - var en av 1900-talets största skulptörer och lät där bygga sin ateljé Oppstuhage. Christian bodde där inte någon längre tid utan bjöd i stället konstnärsparet Gustav och Maja Fj?stad att flytta till Arvika och hyra ateljén. De blev de första att anlända och stommen till vad som senare kom att bli känt som Rackstadkolonin, Sveriges främsta konstnärskoloni.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Drivfjädern för den tidens unga konstnärer var en nationalromantisk längtan efter natur, allmogens miljöer och klädedräkter samt sökande efter ljus, dunkel och vemod. Det kan man verkligen se i deras verk, som hänger på bland annat Nationalmuseum.

Tänk så viktigt det är att det finns platser där man kan samla kulturarbetare för inspiration och kunskapsutbyte som utvecklar kulturen. Min första reflektion är att kulturen inte lever sitt eget liv i ett land utan påverkas och influeras av omvärlden. Därför behöver kulturarbetare ekonomiska möjligheter för att kunna utveckla sina kvaliteter.

Herr ålderspresident! Nästa stopp blir Mårbacka i Sunne, där Selma Lagerlöf levde större delen av sitt liv. Mårbacka och Sunne har blivit signifikativa för berättarkonstens ädla värv. Kommunens slogan anspelar också på den delen av kommunens näringsliv - Sagolika Sunne.

Det är många som mycket riktigt sammankopplar Sunne med Selma, som i sin roman Gösta Berlings saga kallade Sunne för sagans land. Berättelserna om Sunne och Fryksdalen färdas ut över hela världen. Selma Lagerlöf och Göran Tunström har i flera klassiker låtit Sunne stå som skådeplats för fantastiska berättelser.

Men det finns så mycket mer i Fryksdalen. I dag förs traditionen vidare genom Västanå Teater där framgångssagan bara fortsätter i Berättarladan som drar fulla hus. Dessutom finns Alma Löv Museum som aldrig slutar att fascinera. Där finns 16 paviljonger och salar i olika stilar och plats för större utställningar. Marc och Karin Broos grundade detta fantastiska museum med verk av konstnärer från hela världen.

Vi får inte glömma författarinnan Helene Tursten, skaparen av Irene Huss som var den första kvinnliga huvudrollsfiguren i deckarvågen. Tursten har i dag skrivit ofantligt många romaner och filmmanus, och hennes böcker är översatta till 20 språk.

Där företag trivs skapas tillväxt och jobb, vilket i sin tur skapar resurser till välfärden. Det är grundförutsättningar för att klara framtidens utmaningar, både på lokal och på nationell nivå. I Sunne har man också förstått värdet av att skapa förutsättningar för kulturen.

Därför är min reflektion att kulturen kan skapa företag och tillväxt i en kommun av Sunnes storlek. De flesta företag som ska etablera sig i en kommun ser nämligen kulturutbudet som en förutsättning för etableringen. Jag är övertygad om att ett rikt kulturliv är lika viktigt som alla andra delar av infrastrukturen i en kommun när ett företag ska bestämma var det ska bygga sitt nästa lager eller kontor.

Säg att man lägger samtliga av följande namn i en hatt, blandar runt dem och sedan drar namnen och låter slumpen para ihop dem; då kommer det att visa att dessa personer är kulturbärare var för sig eller i par:

Rolf Edberg, tidningsman, politiker och ambassadör

Jac Edgren, tecknare och författare

Ralf Edström, fotbollsspelare

Elis Eriksson, möbelsnickare

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare

Tage Erlander, statsminister

Bengt-Åke Gustafsson, ishockeyspelare

Håkan Hagegård, operasångare

Björn J:son Lindh, flöjtist och kompositör

Sven-Erik Magnusson, dansbandssångare

Tuva Novotny, skådespelerska

Bengt Ramström, bandyspelare

Fridolf Rhudin, komiker

Inger Sandberg, barnboksförfattare

Christer Sjögren, dansbandssångare

Ulf Sterner, ishockeyspelare

Esaias Tegnér, biskop och skald

Per Gustavsson, barnboksförfattare

Thomas Wassberg, längdskidåkare

Monica Zetterlund, sångerska och skådespelerska.

Dessa kulturbärare från Värmland har blivit kända och klarat av att leva på sin kulturform. Men det har säkert varit en resa mellan hopp och förtvivlan, även för de framgångsrika. Att vara kulturarbetare är för de flesta ofta liktydigt med små eller inga inkomster. Detta var något jag stötte på i går när jag träffade kulturskaparrådet hemma i Värmland. De vittnade om det då. Någon sa: Vi ror in i framtiden men med blicken bakåt.

Vi får inte glömma dem som verkar i dag. De är framtiden. Jag skulle vilja påstå att man måste brinna för sin kulturform och tro på sin idé. Annars har jag svårt att förstå hur man orkar kämpa för att få utöva sin konstart. Geijersgården i Ransäter och Mårbacka i Sunne må stå på stark grund, men man kan inte riktigt säga att kulturarbetares ekonomi vilar på lika solid grund förrän berömmelsens ymniga horn flödar över individerna.

Min sista slutsats blir därför att kulturen berör oss alla och är en del av vår vardag. Ett samhälle måste ha råd att stödja kulturarbetare. Kultur måste få kosta. Ett samhälle måste ge kulturarbetarna goda grundförutsättningar, möjligheter och villkor. Utan kulturskapare ingen kultur. Utan konstnärer ingen konst.

Även om ni inte är värmlänningar är ni alla kulturbärare i någon form. Vi sjunger visor, läser böcker och berättar skrönor. Vi njuter av konst både i form av konserter och via de tavlor som pryder väggar i våra egna hem såväl som i det offentliga.

Konstens roll i ett samhälle är inte att vara politiskt korrekt utan att utmana våra invanda tankebanor och livsmönster. Därför behöver ett land konstnärlig frihet men samtidigt ett stöd från samhället som ger möjligheter för konstnärer, oavsett om de skriver dikter eller väver en bonad, att utvecklas och få en möjlighet att leva på sin konstform.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna som ligger på bordet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill tacka Lars Mejern Larsson för exposén över Värmland och kulturskaparna där. Det här visar att det är inom besöksnäringen som kulturen växer mest. I till exempel min region, Sörmland, har man gett vårt bolag Sörmlandsturism i uppdrag att titta på hur man ännu mer kan få in kulturen i besöksnäringen. Detta ligger verkligen i tiden på många olika sätt och har gjort det under lång tid.

Precis som Lars Mejern Larsson kom in på i slutet kommer ingen att kunna bli eller orka vara professionell kulturskapare om man inte har bra förutsättningar. Jag vill verkligen trycka på socialförsäkringssystemet här. Man får ofta höra hur otrygg tillvaron är för dem som ger oss så mycket glädje och så mycket att fundera på och som ger upphov till olika samtal. God kultur ska beröra. Men vi från politiken ska hålla armlängds avstånd. Det är oerhört viktigt.

Lars Mejern Larsson tillhör ett regeringsparti, herr ålderspresident, och det är regeringen som äger frågan för att kulturarbetarna ska få de villkor som de förtjänar. Vi kan inte ha en näring som inte till fullo ingår i socialförsäkringssystemet. Det här är människor som betalar skatt, förutom om de har ett kort arbetsstipendium. Då gör man inte det. Men de har säkert gjort det under många år både före och efter den perioden. Jag undrar om Lars Mejern Larsson tänker driva på regeringen för att kreatörerna och kombinatörerna på ett rimligt sätt får komma in i socialförsäkringssystemet.

Herr ålderspresident! Jag välkomnar verkligen Lotta till Värmland så att hon får ta del av det kulturliv som vi har där.

Tryggheten är A och O. Jag delar Lotta Finstorps uppfattning. Jag vill verkligen att det ska kunna vara möjligt att vara kulturarbetare i Sverige i dag. Scenkonstallianserna är viktiga för konstnärernas trygghet. Där har regeringen ett omfattande arbete att göra för att fortsätta stärka konstnärernas trygghet.

Om jag minns rätt utesluter man i regeringen inte att titta närmare på att utveckla detta arbete ännu mer.

Herr ålderspresident! Det är intressant att titta på Tillväxtverkets rapport Kreametern som mäter hur mycket de kulturella näringarna ger till exempelvis svenskt bnp. Jag hittade siffror från 2015. Det året handlade det om 130 miljarder, vilket motsvarar 3,1 procent av bnp. Det är alltså en väldigt viktig näring för Sverige.

Då kommer jag raskt in på produktionsincitamentet för film. Lars Mejern Larsson nämnde böcker som har blivit film och filmmanus. De flesta länder i Europa har någon form av produktionsincitament. Vi är ett antal partier i riksdagen som har lämnat ett tillkännagivande till regeringen för att försöka få fram ett incitament som gör att man vill fortsätta spela in film i Sverige. I dag hittar man miljöer utanför Sverige men som liknar Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Man kan även föra över detta till besöksnäringen. När det gäller den utgör filminspelningsbesökare en väldigt stor del av besöksnäring i andra länder. Man åker och tittar var vissa tv-serier och filmer har spelats in. Det börjar bli mer så att svensk filmproduktion allt oftare flyttar ut inspelningarna utomlands eftersom incitamenten inte finns i Sverige.

När kommer tillkännagivandet att bli verklighet så att vi får fram ett förslag som vi åtminstone kan förhålla oss till? Kan Lars Mejern Larsson tänka sig att driva på detta ytterligare?

Herr ålderspresident! Svaret är att jag faktiskt inte vet när detta kommer. Jag delar dock oron. Ett Värmland som liknar Värmland är inte lika bra som Värmland.

Herr ålderspresident! I kulturen får vi möjlighet att förstå oss själva och andra bättre. Vi kan utveckla vår kreativitet genom möten med det oväntade. Vi kan både leka och finna sammanhang och mening. Kulturen har sitt egenvärde och är något som måste vara tillgängligt för alla. Därför anser vi i Centerpartiet att politiken ska fokusera på att skapa förutsättningar för alla att delta i kulturlivet.

För att säkra den konstnärliga friheten behöver konsten skyddas från direkt påverkan när den betalas av det offentliga, det som brukar kallas principen om armlängds avstånd. Det behövs också modeller för offentlig och privat samverkan i dessa sammanhang så att armlängds avstånd gäller även vid sådana tillfällen.

Kulturen kan också bli friare om den har flera olika finansieringskällor. Centerpartiet ser exempelvis gärna sponsring där den konstnärliga friheten samtidigt värnas. Vi vill också utreda möjligheten att införa till exempel avdragsrätt för förstahandsinköp av konst för företag. Det kan vara ett sätt att skapa en större marknad för ny konst utan statlig styrning.

Herr ålderspresident! Sverige blir alltmer ett mångkulturellt land, vilket skapar nya möjligheter. Kultur stärker också självförtroende och gör att fler tar vara på yttrandefriheten. Det i sin tur stärker delaktigheten och demokratin i vårt samhälle.

Att vi har fria konstnärer och kulturskapare som kan arbeta utan risk för censur och förtryck är helt avgörande för ett öppet och demokratiskt samhälle. Var än vi kan se tendenser till att det fria skapandet hotas måste vi finnas där och stå upp för det demokratiska och öppna samhälle vi vill ha. När demokratin hotas i ett land är det det fria ordet, pressfriheten och den fria konsten som står i första ledet att brytas ned.

Det finns många platser i världen där konstnärer riskerar sina liv för att med sin konst beskriva den värld de lever i. Att konstnärer som lever under pressade förhållanden i sina hemländer kan få en fristad i Sverige är inte en fråga som tas upp bland de motioner vi har att behandla i dag, men jag vill ändå lyfta fram den frågan, då den har att göra med kulturskapares villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

I Sverige måste vi fortsätta att ge möjlighet till konstnärer som har fått fly för sitt konstnärskap att fortsätta sitt skapande. Att värna demokratin, det fria ordet och den konstnärliga friheten är en gemensam uppgift för alla demokratiska länder. I Sverige ger flera kommuner och regioner en fristad till professionella konstnärer som lever under hot i sina hemländer. Här får konstnärerna en fristad under några år för att kunna leva och fortsätta arbeta med sitt skapande i trygghet. Det är viktigt att så många kommuner och regioner som möjligt ger förföljda konstnärer en fristad. Det har också visat sig att det ger en positiv effekt, då det blir ett viktigt tillägg till kommunens och regionens kultur och utveckling.

Demokratin måste ständigt försvaras. Den kan aldrig tas för given.

Herr ålderspresident! Det finns en potential i hela landet, och det finns en stor kompetens inom kulturområdet över hela landet. Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis i storstäder, främst i vår huvudstad. Vad jag vill poängtera är att vi missar massor av talang och kreativitet ute i landet som borde komma fler till del.

Det här vill vi i Centerpartiet ändra på. Med den digitala tekniken har mycket kultur och kunskap också blivit mer tillgänglig för så många fler. Det har blivit enklare att sprida kultur, och möjligheten till delaktighet är nu större än någonsin. Den tekniska utveckling vi är mitt inne i ger fler möjlighet att finna ett uttryck som passar just dem. Det skapar dessutom företag, jobb och exportinkomster. Möjligheten att både ta del av kultur och själv skapa genom digital teknik måste tas till vara. Vi har inte råd att stå vid sidan om. Vi har ett kreativt entreprenörskap som engagerar många, och vi vet inte i dag vilka nya kulturella yttringar som kommer att uppstå nu när tekniken fortsätter att utvecklas.

Samtidigt vet vi också att villkoren för kulturskapare ofta är tuffa. Det gäller för kulturskapare över hela landet, men kanske än mer för de konstnärer som finns utanför våra storstadsområden. Inkomsterna generellt för konstnärer och kulturskapare är låga i förhållande till den tid man lägger ned på sitt skapande och i förhållande till den utbildning man gått.

Många kulturarbetare är företagare och frilansare. Från Centerpartiets sida vill vi förbättra möjligheterna för dessa att ta del av exempelvis socialförsäkringarna. Vi har föreslagit särskilda informationsinsatser till företagare om pensionsplanering, eftersom det är en grupp som ofta kan vara utan detta skydd. Vi är öppna för en modell som är valbar för företagare, exempelvis frilansande kulturarbetare, och som ger samma fördelar som anställdas kollektivavtalade tjänstepensioner.

Dessutom vill vi satsa särskilt på samlingslokaler runt om i hela landet. I dessa lokaler sker mycket kulturverksamhet med möjligheter för kulturskapare inom bland annat teater, musik, bild och litteratur att få uppdrag och nå nya grupper.

Centerpartiet arbetar också för tillgång till bredband i hela landet. Det är en grundförutsättning för att kunna verka som kulturskapare i hela landet, likaväl som det är en förutsättning för att kunna ta del av kultur och media oavsett var man bor.

Det finns även skatteregler som behöver ses över. Ett exempel som jag vill nämna är den så kallade dansbandsmomsen, som innebär att det är lägre moms om ett band spelar för en sittande publik och högre moms om publiken dansar. Här, herr ålderspresident, måste jag också poängtera att det är viktigt med goda villkor för företagare och frilansare generellt i hela landet; detta stärker villkoren även för frilansande kulturarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Herr ålderspresident! I Centerpartiet ser vi möjligheterna i det konstnärliga entreprenörskapet. Det kan finnas fördelar i att verka som egen företagare inom kultursektorn, något jag själv har erfarenhet av som danslärare och egenföretagare. Men tröskeln till företagande och frilansande är i dag onödigt hög. Denna tröskel måste sänkas.

Herr ålderspresident! Sverige ska vara ett land som investerar i konst och kultur. Frågan varför investeringar i konst och kultur är viktiga har flera svar.

För det första har konst och kultur i sig ett egenvärde.

För det andra är konst, estetik och skapande viktigt för oss människor som uttrycksmedel och som ett sätt att utveckla våra intellektuella och konstnärliga perspektiv och förmågor.

För det tredje fungerar den fria konsten som ett uttrycksmedel och en demokratisk arena för samhällskritik och ifrågasättande av etablerade föreställningar.

För det fjärde har kulturutövande, och den kreativitet som det förutsätter och skapar, positiva effekter för innovation, kulturella och kreativa näringar, hälsa, utbildning och mycket annat.

Det finns som sagt många skäl att satsa på kulturen. Men vid sidan av de rent instrumentella skälen är detta till syvende och sist satsningar som är viktiga för att ett samhälle helt enkelt behöver ha ett närvarande och starkt kulturliv. Kulturen är viktig i sin egen rätt.

Herr ålderspresident! De viktigaste aktörerna i kulturlivet är konstnärerna. Det är konstnärerna som med utgångspunkt i den konstnärliga friheten står för den kulturella produktionen och konstens förnyelse. De bidrar till intellektuell och konstnärlig utveckling och fungerar som kritiker och kommentatorer av samhällets olika skeenden och företeelser.

Men konstnärerna arbetar ofta under tuffa villkor. Den tuffa arbetsmarknaden, med många tillfälliga uppdrag som inte alltid arvoderas på ett rimligt sätt, gör att konstnärerna hamnar utanför samhällets trygghetssystem.

När Konstnärsnämnden under 2016 undersökte konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor blev det väldigt tydligt att just den här yrkesgruppen generellt har högre utbildningsnivå än befolkningen i stort men att deras inkomster har stigit med bara 4 procent under de senaste tio åren, vilket kan jämföras med 18 procent för hela befolkningen. Andra undersökningar visar att den som väljer att bli konstnär ofta kommer från socioekonomiskt goda förhållanden. En rimlig förklaring är att det framför allt är de som har en grundläggande trygghet som vågar sig på konstnärsbanan.

Herr ålderspresident! Hur många talanger går samhället inte miste om när unga från socioekonomiskt svaga förhållanden inte vågar satsa på att bli konstnärer? Hur många nya idéer kommer aldrig upp till ytan? Och vad betyder det i slutändan för samhällets utveckling och vitalitet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturskaparnas villkor

Vårt svar är att vi måste stärka konstnärernas ekonomiska och sociala trygghet, så att fler vågar bli konstnärer. Även en konstnär ska ha råd att vara sjuk eller bli förälder och kunna få en rimlig pension. Snedrekryteringen till konstnärliga högskoleutbildningar måste minska.

Under Miljöpartiets tid i regeringen under förra mandatperioden lades stora resurser på kulturpolitiken, med ambitiösa satsningar på sådant som bibliotek, kulturskolor, scenkonst och museer i hela landet. Stora satsningar gjordes också på den fria konsten. Det gjordes satsningar på enskilda konstnärer, fria grupper, arrangörer inom scenkonst, utställningshallar, bild- och formkonst, litteratur- och kulturtidskrifter och mycket annat.

Nästa steg som behöver tas innebär att konstnärernas sociala trygghet förbättras. Det offentliga har ett ansvar att se till att trygghetssystemen fungerar på en grundläggande nivå även för konstnärer.

Miljöpartiet vill arbeta för att kultursektorn ska bli en tryggare arbetsmarknad. Konstnärerna är få till antalet och verkar på en arbetsmarknad som är oregelbunden och komplex. Detta gör att det finns liten kunskap inom myndigheter om hur trygghetssystemen kan vara till hjälp. Därför behöver specialkompetens när det gäller konstnärers speciella arbetssituation utvecklas inom Försäkringskassan och Skatteverket, så att de kan bistå med stöd och rådgivning om hur socialförsäkringarna, trygghetssystemen och skattesystemet förhåller sig till konstnärernas arbetssituation.

Ett problem för konstnärerna är att åtgärder ofta begränsas till kulturpolitiken trots att de mest akuta åtgärderna rör system inom andra områden, till exempel inom social- och skattepolitiken. Vi ser ett behov av att vidare bereda de förslag inom kultur- och socialpolitikens område som framtagits inom respektive utredning.

På sikt är det också angeläget att samtliga stipendier berättigar till socialförsäkringar och pension. Vi vill också, precis som Vänsterpartiet, se en konstnärsfond införas enligt den norska modellen, där en andel av intäkterna vid andrahandsförsäljning av äldre konst går till verksamma konstnärer.

Många fler förslag finns i Konstnärspolitiska utredningen, som i mars 2018 redovisade sitt betänkande Konstnär - oavsett villkor?. Det är just nu är under beredning i Regeringskansliet.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag betona att det är en viktig prioritering för Miljöpartiet att förbättra villkoren för konstnärer så att fler kan leva på sitt konstnärliga yrke. Detta är också en viktig fråga för regeringen, och statsminister Stefan Löfven nämnde det i regeringsförklaringen. Han sa att konstnärers och kulturskapares ekonomiska trygghet ska förbättras.

Med gemensamma krafter ska vi se till att Sverige kan vara ett land som investerar i konst och kultur. Det är konstnärerna som är kulturens kärna och absoluta fundament. Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Allmänna kulturfrågor