Hyresrätt m.m.

Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att yrka bifall till våra reservationer och till förslaget i betänkandet i övrigt.

Jag är glad, för det är dags att prata om hyresrätter! Jag tycker nog att det är årets höjdpunkt i denna kammare. Det är något litet extra att få komma hit och prata med alla om detta.

Bostadspolitiken är ett område som jag tycker generellt får för lite utrymme i den politiska debatten. För mig är bostaden någonting som alla ska ha och som vi alla såklart behöver. Det är faktiskt också något som vi alla har rätt till. Därför tycker jag också att det är viktigt att prata om bostadspolitiken som en del av välfärdspolitiken. Jag tycker att vi ska benämna bostadspolitiken välfärdens fjärde ben.

Regeringen har levererat oerhört mycket bra under denna mandatperiod. Bland annat sticker bostadspengarna ut – det investeringsstöd som har gjort att vi har hållit uppe byggandet av hållbara lägenheter med rimliga hyror. Staten har också genom investeringsstödet tydligt börjat ta ansvar för bostadspolitiken. Detta är ett ansvar som jag tycker under många år har varit alltför svagt.

Kopplingen mellan bostadspengarna och det starka byggande som skedde under förra året är också tydlig. Man kan läsa i affärspressen om detta, och det finns också gott belägg för det i statistiken.

Räcker då de pengar som man satte av från början? Nej, inte alls. Det är också därför ramen för investeringsstödet har utökats. Jag tycker att detta är glädjande och hoppas också att det kommer att kunna ske i fortsättningen. Det är också ett bevis på att januariavtalet levererar när det gäller bostadspolitik, eftersom januariavtalet är en avgörande faktor för att vi ska kunna ha ett investeringsstöd.

Herr talman! På hyresrättens område har den svarta andrahandsmarknaden styrts upp. Vi har en lagstiftning som har förhindrat ytterligare olovlig uthyrning av hyreslägenheter, och det har enligt många hyresvärdar som jag har pratat med fått en väldigt normerande effekt. Det är inte jättemånga som döms, men det är tydligt att människors medvetande har förändrats. Hyresvärdarna känner också att de har fått ett viktigt verktyg att använda i diskussionerna kring den olovliga andrahandsuthyrningen.

Bostadsrättsfrågorna har varit i starkt fokus på sistone, vilket är viktigt och bra. Där kan jag med glädje konstatera att regeringen har levererat politik. Minoritetsskyddet har stärkts. Ett register för pantbreven är på gång. Det sedan länge efterlängtade hyresregistret är också – på tal om register – en fråga som ligger i pipelinen tack vare januariavtalet. En ny fastighetsmäklarlag kommer dessutom att behandlas senare i vår. Det händer alltså mycket också när det gäller det ägda boendet.

Jag vill säga något om de reservationer vi har. När det gäller hyrköp finns det ett tillkännagivande som bereds. Det är en tämligen meningslös cirkus att hålla på och utfärda tillkännagivanden om sådant som det jobbas med. Vi har ju tidigare pratat här i kammaren om att det pågår något slags tillkännagivandebingo, och då förstår man också att detta handlar mer om att försöka göra något slags politiska markeringar och visa handlingskraft från oppositionen än vad det handlar om reell politik.

När det gäller hyrköp finns det också utmärkta initiativ från branschen. Både allmännyttiga och privata bolag har använt sig av hyrköpsmodeller – en del framgångsrika och en del mindre framgångsrika. Man kan fundera på hur väl avvägt det är att vi från kammaren ska in och lagstifta när det finns så mycket annat som vi behöver fokusera på.

Samma sak gäller ägarlägenheterna. Där finns en lagstiftning på plats sedan länge, och där finns ett tillkännagivande sedan länge. Då kan man ju fundera på varför denna kammare ska gå in och trycka på en marknad där marknadskrafterna styr. De fem partier som brukar tycka att marknaden ska få regera bryr sig inte om det i detta fall. Konsumenternas preferenser är inte ägarlägenheter, utan de föredrar de andra upplåtelseformerna. Det nöjer sig dock inte dessa fem partier med, vilket jag kan tycka är synd.

Jag har inget emot ägarlägenheter; det är absolut okej. Men bostadsrättsformen är en form som står sig stark i Sverige – svensken tycker om sin bostadsrätt. Då är det kanske inte främst vår uppgift att driva fram förändringar i upplåtelseformerna, som detta handlar om.

En avslutande reflektion, herr talman, skulle vara att det pågår väldigt mycket arbete på det bostadspolitiska området. Jag skulle kanske önska att det skulle ske ännu mer, men det är inte så att det inte görs saker. Alltifrån bygglovsfrågor till bostadsrättsfrågor och hyresrättsfrågor ligger i pipelinen, och där levererar regeringen politik löpande.

Jag tycker att det tyvärr är en märklig ordning att vi behandlar detta betänkande nu. Vi vet alla att det kommer ett antal utredningar framemot våren som kommer att klargöra mycket av den diskussion som kommer att föras här inne i dag. Vi kommer att få höra företrädare för oppositionen berätta exakt hur det kommer att bli – de vet ju uppenbarligen allting, medan regeringspartierna och samarbetspartierna faktiskt inte vet hur det kommer att bli. Utredningarna är långt ifrån klara; några är nästan bara påbörjade.

Profetiorna här inne kommer att vara tydliga, och katastrofer kommer att målas upp på grund av dessa utredningar. Men det hade varit bättre om vi hade tagit denna debatt till sommaren, för då vet vi faktiskt vad som ligger på bordet. Det är då det är dags för en djup och viktig diskussion om hyresrättens, bostadsrättens och andra bostadspolitiska områdens framtid.

Herr talman! Nio av tio svenskar bor i en kommun med bostadsbrist, enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät. Störst är problemen i storstadsregionerna, men det finns i stort sett problem i hela landet. I min hemstad Göteborg uppskattar kommunen att det behövs 4 000–5 000 nya bostäder årligen för att komma till rätta med bostadsbristen.

Bostadsbristen är ett fundamentalt politiskt misslyckande som drabbar många olika grupper i samhället. Den drabbar unga som vill etablera sig på bostadsmarknaden. Den gör att barnfamiljer får bo trångt, då de inte har råd eller möjlighet att flytta till något större. Den låser fast äldre i stora villor, trots att de egentligen vill flytta till lägenheter.

Det finns ingen enkel lösning på de här problemen, herr talman. Tvärtom krävs det flera olika saker som först tillsammans kan öka funktionen på bostadsmarknaden.

Sedan valet för två år sedan har regeringen varit extremt passiv. Det kanske är talande att den ansvarige ministern, Per Bolund, i dagarna valde att lämna posten som bostadsminister. Förhoppningsvis kommer hans efterträdare, Märta Stenevi, att uppbåda en lite högre reformtakt – svårt vore nog något annat.

Herr talman! Jag hade hoppats att ministern själv skulle ta chansen att i dagens debatt hålla ett linjetal där hon berättar om sina ambitioner som bostadsminister. Jag tror att vi alla här inne får hoppas att hennes frånvaro i kammaren inte är talande också för hennes ambitioner som bostadsminister.

Det är positivt att civilutskottet i dag föreslår att skicka två tillkännagivanden till regeringen, för när regeringen står passiv formerar riksdagen förslag och driver regeringen framför sig.

Dagens två förslag till tillkännagivanden kommer givetvis inte ensamma att lösa den enorma bostadsbristen i Sverige. Men de är, herr talman, två viktiga verktyg för att öka möjligheten för medborgarna att hitta en boendeform som passar deras behov.

Det första förslaget handlar om ägarlägenheter. Förenklat innebär det att en lägenhet blir en egen fastighet i stället för att, som en bostadsrätt, vara en del av en ekonomisk förening.

Ägarlägenheter har funnits i Sverige sedan 2009 men har hittills endast varit möjligt när nya lägenheter har byggts. Att kunna ombilda också befintliga bostäder till ägarlägenheter kommer att kunna öka flexibiliteten och valfriheten på bostadsmarknaden.

Det andra förslaget handlar om att införa ett hyrköpssystem. Hyrköp innebär att hyresgästen efter en viss tid ges rätt att köpa lägenheten och finns i bland annat Frankrike. Hyrköp skulle kunna sänka trösklarna för exempelvis ungdomar att få äga sin bostad. Tyvärr återkommer vi här till regeringens passivitet.

Våren 2016 antog riksdagen tillkännagivanden både om ägarlägenheter och om hyrköp, men regeringen har ännu inte kommit till skott i någon av dessa frågor. Det är symtomatiskt för den hastighet som regeringen rör sig i när det gäller bostadsfrågan.

Det hade som sagt varit intressant att höra om den nytillträdda bostadsministern ämnar plocka upp riksdagens tillkännagivanden eller om hon kommer att förhålla sig lika passiv i frågan som sina företrädare. Eftersom det nytillträdda statsrådet valt att inte delta i debatten borde däremot någon företrädare från något av regeringspartierna lämna svar i frågan.

Herr talman! I övrigt vill jag lyfta fram tre frågor gällande betänkandet.

Den första gäller hyressättningen i stort. Det hyressättningssystem som i dag finns gynnar de välbemedlade med kontakter och missgynnar dem som står utanför bostadsmarknaden. Man får i dag i princip betala samma hyra i en ytterförort, på Hisingen eller i nordöstra Göteborg, som på Kungsportsavenyn, trots att fler vill bo centralt. Dagens system skapar segregation och orättvisa. Jag undrar varför regeringspartierna håller så hårt i denna princip. Är det för att det finns starka lobbygrupper som kräver det?

Vi moderater vill i stället se en gradvis övergång till en friare hyressättning inom ramen för en bred bostadspolitisk överenskommelse och på ett sätt som inte ger orimliga konsekvenser för den som i dag bor i en hyresrätt.

Den andra frågan, herr talman, gäller andrahandsuthyrningen. Bostadsmarknaden präglas i dag, som sagt, av en stor bostadsbrist. Samtidigt står många bostadsrätter tomma eftersom deras ägare under kortare tid inte är i behov av dem, kanske på grund av arbete eller studier på annan ort. Hade ägaren haft större möjligheter att hyra ut bostaden i andra hand hade det kunnat bli ett viktigt tillskott på bostadsmarknaden. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att öka privatuthyrningen och återkomma till riksdagen med förslag till lagändring.

Den tredje frågan, herr talman, rör tillgången på hyresstatistik. I dag saknas offentlig hyresstatistik som ger upplysning om vad som är en rimlig hyresnivå. Offentlig statistik tillhandahållen av en opartisk aktör minskar risken för ockerhyror. Samtidigt skulle marknaden för uthyrning av privatbostäder gynnas av öppen och transparent information. Vi moderater anser därför att Boverket bör ges i uppdrag att tillhandahålla sådan statistik. Det skulle i allt väsentligt öka funktionen på bostadsmarknaden.

Herr talman! Med detta sagt och för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 samt i övrigt till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag tänker börja med våra yrkanden. Vi står bakom alla våra yrkanden och reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar vi bifall bara till reservation 22.

Hyresrätt är alltså ämnet för dagen. Sverigedemokraterna har ställt sig bakom två av de tillkännagivanden som utskottet nu har majoritet för.

Vi tror att ökade möjligheter för människor att faktiskt köpa sina lägenheter är bra för alla på sikt. Då inte alla har de förutsättningar som krävs för att köpa en bostad borde det ligga i regeringens intresse med ett så kallat hyrköpssystem, inte minst för att ge mer lika förhållanden för alla.

Hyrköpssystem bygger antingen på att bostaden kan köpas till ett förutbestämt pris efter en viss tid eller att en del av hyran man betalar går till att köpa bostaden, så att man på sikt kommer att ha köpt sin lägenhet utan att ha behövt söka lån på banken eller att man måste ha en stor summa att betala in från början. Just den typen av hyrköp borde vara väldigt bra för alla, men framför allt för unga som ännu inte kommit in på bostadsmarknaden. Att hyrköpssystem inte redan är en naturlig del av den svenska bostadsmarknaden skulle jag säga beror på regeringens ovilja till privat ägande av bostäder överlag.

Redan för fem år sedan fick regeringen ett tillkännagivande om just hyrköp, men sedan dess har absolut ingenting hänt. Regeringspartierna skriver själva i sin reservation att de inte har fått ihop ett direktiv till en utredning av ett regelverk för hyrköp av lägenheter. Med andra ord har de inte ens kommit fram till vad de ska utreda ännu. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen väljer att prioritera ned något som på riktigt skulle kunna ge många som saknar en stor besparing sin första egna bostad. Resonemanget om att åtgärden inte skulle trolla fram fler nya bostäder är också lite haltande. När det gäller det som byggs i dag är det betydligt lättare för ett bostadsbolag att få en försvarbar ekonomi i att bygga bostadsrätter och ägarlägenheter, eftersom de ger inkomsten mer direkt efter att bostaden är färdig. Att bygga rena hyreslägenheter är betydligt mer riskfyllt, särskilt i mindre kommuner som min egen hemkommun Örkelljunga.

Jag tror att hyrköp är bra för alla inblandade. Sedan är det givetvis möjligheten som ska finnas. Hyrköp passar säkert inte alla, och det passar säkert inte heller överallt. Men det skulle definitivt underlätta för unga att komma in på bostadsmarknaden. Och till skillnad från regeringspartierna och det som de skriver i sin reservation anser vi att det är en angelägen fråga att få in även unga på bostadsmarknaden.

Herr talman! När vi nu ändå är inne på detta med att äga sin lägenhet vill jag även nämna det andra tillkännagivandet, där vi påpekar att det borde vara möjligt att omvandla hyreslägenheter till ägarlägenheter. Vi har tidigare här fått höra av Ola Möller att det är onödigt och att människor ändå väljer bostadsrätter, så varför ska vi då ha ägarlägenheter. Men sanningen är ju faktiskt att människor oftast inte kan välja ägarlägenheter, för det finns helt enkelt väldigt få ägarlägenheter i Sverige. Och där de finns är de nybyggda och därmed betydligt dyrare än andra lägenheter på marknaden. Då är det klart att den som inte är väldigt välbeställd hellre väljer en bostadsrätt.

Det finns till och med en tidigare utredning från 2012 som ger förslag på hur lagstiftningen ska se ut. Men liksom när det gäller hyrköp säger regeringen att det finns mycket mer angelägna problem på bostadsmarknaden som de vill prioritera just nu, och så är det ju.

Det finns många problem och mycket som borde prioriteras på den svenska bostadsmarknaden, men det är knappast troligt att regeringen kommer att lösa dessa problem med eller utan möjligheten att förändra hyreslägenheter till ägarlägenheter.

Den enorma brist på bostäder som regeringen har skapat genom sitt oansvariga flyktingmottagande, där man helt blundat för bostadsbristen och i stället lämpat över problemen på kommunerna, kommer man inte att lösa genom att strunta i tillkännagivanden från riksdagen.

Problemen med bostadsbristen avhjälps mer av våra kommuners byggplaner och planarbete än av någon frigjord tjänst i Rosenbad. Men kommunerna måste få andrum för att hinna bygga i kapp, och det har faktiskt inget med de förslag som presenteras här i dag att göra.

Herr talman! Avslutningsvis konstaterar jag att vi har många reservationer men att jag tyvärr inte har möjlighet att gå in på alla våra förslag. Men vi kommer säkert att få möjlighet att återkomma i andra sammanhang och framföra våra andra förslag.

Herr talman! Mikael Eskilandersson säger att det inte går att bygga lägenheter i mindre kommuner. Därför vill jag fråga Mikael Eskilandersson hur byggnationen i en kommun som Älmhult förbättras av att man tar bort investeringsstödet, vilket Sverigedemokraterna gjorde när de hade möjlighet att bestämma budgeten. Investeringsstödet möjliggör nämligen att hantera K3-reglerna, det vill säga nedskrivningen.

Kan Mikael Eskilandersson berätta för allmännyttan i Älmhult hur de ska göra för att inte ta nedskrivningen som uppstår när investeringsstödet försvinner?

Herr talman! Ola Möller har över huvud taget inte lyssnat på mitt anförande. Jag sa inte alls att det inte går att bygga i små kommuner. Det går alldeles utmärkt. Det byggs jättemycket i min lilla hemkommun Örkelljunga. Där byggs både bostadsrätter och hyresrätter. Det byggs massor, och jag tror inte att investeringsstödet har påverkat byggandet alls i min hemkommun. Byggplanerna fanns långt tidigare.

Det jag sa i mitt anförande var att anledningen till att människor väljer bostadsrätt framför ägarlägenhet är att det byggs och finns väldigt få ägarlägenheter. I min hemkommun byggs det inga ägarlägenheter, bara bostadsrätter och hyreslägenheter.

Det påstås att folk väljer bort ägarlägenheter. Men om det inte byggs några ägarlägenheter och inte tillkommer några nya ägarlägenheter genom att man ombildar hyreslägenheter till ägarlägenheter finns det ju inga att välja.

När min dotter skulle skaffa sin första lägenhet fick hon leta på den marknad som fanns, och där fanns bostadsrätter. Hon fick väga att köpa en bostadsrätt mot att hyra en hyreslägenhet. Några ägarlägenheter fanns inte på marknaden.

Hur ska min dotter kunna välja en ägarlägenhet när det inte byggs någon ägarlägenhet och det inte tillkommer några ägarlägenheter genom att man gör om hyresrätter till ägarlägenheter?

Herr talman! Jag noterar att Mikael Eskilandersson över huvud taget inte svarar på min fråga. Hur hanterar man nedskrivningen med K3-reglementet när man tar bort investeringsstödet i en ort som Älmhult? Där har man ett nedskrivningsbehov på 10–20 procent, och investeringsstödet täcker den mellanskillnaden.

När det gäller ägarlägenheter råder jag Mikael Eskilandersson att åka ut och besöka lite kommuner. I till exempel Jönköping byggs ägarlägenheter. Problemet är att det inte finns någon efterfrågan. Det är möjligt att Mikael Eskilanderssons dotter efterfrågar en ägarlägenhet, vilket jag har all respekt för. Men en marknad fungerar så att utan tillräcklig efterfrågan vill ingen producera en vara.

Mikael Eskilandersson får förklara varför han inte tycker att marknadsekonomin fungerar i denna del när han tycker att marknadsekonomin ska fungera när han drar undan investeringsstödet.

Låt mig åter fråga Mikael Eskilandersson: Hur ska en kommun som Älmhult hantera den nedskrivningsproblematik man ställs inför om investeringsstödet tas bort? Då blir inga hyresrätter byggda utan bara bostadsrätter.

Herr talman! Bristen på ägarlägenheter beror på att det i dag rent lagmässigt inte går att göra om hyresrätter till ägarlägenheter. Det kommer det inte att göra inom en rimlig tid heller, särskilt inte när det tar fem år för regeringen att försöka få fram ett direktiv till en utredning. Man har inte ens kommit till utredningen, trots att tillkännagivandet är fem år gammalt. Vi kommer att kunna diskutera detta i många år framöver innan man ens hinner få ihop direktivet.

Varför tar direktivet så lång tid i detta fall? Jo, det handlar om en ovilja att införa ägarlägenheter, inget annat. Det tar inte fem år att skriva ihop ett direktiv till en utredning. Vi har ju sett många andra utredningar tillsättas väldigt snabbt när man ansett att det har funnits behov.

Så till frågan hur Älmhult ska hantera sin nedskrivning om de inte får använda investeringsstödet. Jag satt med i Kommunutredningen, och vi lade fram förslag om att det skulle göras en översyn av reglerna just avseende problemet att skriva ned fastigheter. Att bygga är dyrt, och när små kommuner har byggt färdigt visar det sig att bostaden är mindre värd än vad den kostade att bygga. Det är dessa regler det handlar om, och de borde ändras. Man kan ändå ha en ekonomisk vinning på en sådan här fastighet, och därför kan det vara lönsamt för ett bolag att bygga fastigheten.

Det är svårt att på 14 sekunder sammanfatta hur detta skulle fungera, så jag får återkomma mer ingående till hur ett sådant här system skulle se ut enligt Kommunutredningen.

Herr talman! Jag vill börja med att glädja Momodou Malcolm Jallow. Systemet med presumtionshyror kommer att avskaffas. Om det inte sker genom ett beslut här så kommer de troligen att avveckla sig själva. Så grattis, Vänsterpartiet, till det!

Dagen hyressättningssystem kritiserats av många för att det motverkar rörlighet, bromsar renoveringar och nybyggen och medverkar till att bostäder står tomma. Det är därför vi har villkorat vårt passiva stöd till Stefan Löfven med att nya sätt att förhandla och fastställa hyror utreds.

Ingångna avtal ska hedras och hållas. Jag litar på att vi tillsammans innan mandatperioden är slut har genomfört reformer som innebär att hyran i nyproducerade bostäder kan sättas fritt om båda parterna är överens om det, att man på ett bättre sätt kan beakta lägesfaktorn när hyror bestäms i det befintliga beståndet och att förhandlingssystemet förenklas, snabbas på och utjämnar styrkeförhållanden mellan parterna.

Det är påfallande enigt i kammaren, låter det som. Det är endast ytterkantspartierna Vänstern och Sverigedemokraterna som är öppet kritiska. KD:s besked i reservationen är dock svårtolkat, och Larry Söder får gärna vara lite tydligare på den punkten.

Eftersom utredningsarbete pågår har Centerpartiet ett särskilt yttrande, men vår åsikt är identisk med den som Moderaterna ger uttryck för i reservation 1. Det är välkommet med ett sådant besked från riksdagens näst största parti.

Herr talman! Många vill äga sin bostad. Det är höga trösklar, men på sikt är en bostad en god investering som dessutom på sikt leder till lägre boendekostnader för de flesta – förutsatt att man är beredd att ta på sig det ansvar det innebär att äga.

Utskottet har uppmärksammat det och uppmanar i ett tillkännagivande regeringen att snabba på med att genomföra förslagen som innebär att det ska införas en lag som gör det möjligt att ombilda hyresrätter till ägarlägenheter. Ett hyrköpssystem införs som innebär att man successivt och i den mån man har råd med det kan bli ägare av sin bostad.

Det är ett sätt att stärka människors självbestämmande och ge dem frihet att hyra ut till någon som behöver en bostad. Samtidigt leder intäkterna från en sådan försäljning till att värdarna kan renovera, nyinvestera och bygga nya bostäder. Därför yrkar jag avslag på de båda reservationerna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern under punkterna 22 och 23.

Men, herr talman, nu backar vi till punkt 20. Här har Centerpartiet en reservation, nummer 28, som jag vill yrka bifall till. Normalt sett är en bostadsrättsförening en fastighet med byggnader i nära anslutning. På landsbygden är förutsättningarna annorlunda. Trots att det finns en efterfrågan från exempelvis barnfamiljer är det svårare att få ekonomisk bärkraft i en nybildad förening på landsbygden. På grund av låga fastighetsvärden är det också många banker som inte vill ställa ut lån. Vi menar att det kan underlätta om det vore möjligt för en förening att knoppa av på en annan plats inom en ort och därifrån kunna växa i takt med efterfrågan.

Föreningarnas ekonomi byggs upp av medlemmarnas insatser och vad de har betalat för rätten att nyttja en lägenhet som sin bostad. Alla är inte medvetna om att det är förenat med risker att köpa en bostadsrätt. Detta kan ha olika orsaker, men jag tror att avsaknaden av en ägarnorm i Sverige är en sådan. För många har utbudet av hyresrätter varit allenarådande, medan det ägda boendet har varit synonymt med villor och radhus på en friköpt tomt. Ett uppvaknade inför att det kan finnas olika alternativ, till exempel ägarlägenheter, på svensk bostadsmarknad är bra.

I en bostadsrättsförening ska det såklart ställas höga krav på styrelse och revisorer. Dessa ska se det som sin uppgift att förvalta och underhålla sin fastighet till alla medlemmars bästa. Om inte detta görs riskerar man att förlora värdet på sin insats och stå med en bostad som är illa underhållen och därmed svår att göra sig av med. Denna osäkerhet har utnyttjats av personer som har plundrat föreningarna, misskött fastigheterna och sedan inte kan ställas till ansvar. Kinesiska muren i Rosengård är kanske det mest omtalade exemplet. Där är läget fortfarande väldigt tufft för medlemmarna. Vid en konkurs, som många gånger varit nära förestående, skulle de förlora sitt hem men ha kvar sina skulder.

Sedan Sydsvenskan började sin granskning har vi i riksdagen vidtagit fler åtgärder för att förhindra att människor drabbas. Men det räcker inte. Vi i Centerpartiet menar att regeringen behöver skynda på med att genomföra förslag som försvårar för oseriösa att komma åt en bostadsrättsförenings styrelseposter och plundra den på dess tillgångar. Vi har gemensamt med Liberalerna en reservation, nummer 25 under punkt 19, som jag yrkar bifall till.

Vi har också sett hur kriminella, genom att ha tillgång till en hyreslägenhet, kan skapa oro i ett område. Ingen vill bo i en trappuppgång där det pågår prostitution, knarkförsäljning eller förvaras stora mängder vapen. Exemplen här kan mycket väl vara grund för vräkning redan i dag, men det finns fall som är svårare att komma åt. Hur ska man bevisa att det i en lokal pågår maffialiknande affärsverksamhet, planeras brott, förvaras narkotika eller göms undan vapen? Vi i Centerpartiet menar att beviskraven måste sänkas och att man med hyreslagen ska kunna komma åt kriminella och skapa trygghet åt vanliga människor i deras boendemiljöer. Här har vi en reservation som vi inte har yrkat bifall till.

Herr talman! Att ha tillgång till en bostad borde vara en grundläggande rättighet för alla människor i alla skeden av livet och överallt i Sverige. Vi vill förenkla regelverken, snabba på planprocesserna och se till att bostäder byggs snabbt, kostnadseffektivt och miljösmart i trygga områden.

Vi vill se en social bostadssektor utvecklas där de som drabbats av långvarig och strukturell hemlöshet får en chans att bo till en låg kostnad och med det stöd som behövs. Vi vill att den som utsatts för misshandel av sin partner och behöver en bostad snabbt ska kunna få det, också om man måste flytta från sin hemort där förövaren bor kvar.

Vi vill ha en bostadsmarknad som klarar att ta emot människor med olika ursprung och förutsättningar. Men vi förstår att det finns utmaningar som bland annat ligger i den segregerande bostadspolitik som förts sedan 60 år tillbaka i Sverige. Miljonprogrammen förde med sig mycket positivt – en egnahemsrörelse med många bra bostäder. Men medan landsbygdens folk flyttade skapades betongförorter, som i dag har ett stort renoveringsbehov och där vi nu ser enorma integrationsproblem med den otrygghet jag har beskrivit tidigare.

Jag hyser stora förhoppningar om att januariavtalet fullföljs och att vi får de reformer för hyresrätten som vi i dag ser att det finns en bred och blocköverskridande majoritet för i riksdagen. Det är ett första steg, men Centerpartiet är inte nöjda förrän vi har en bostadsmarknad i balans i hela landet, där den som får ett erbjudande om en utbildningsplats vid ett universitet eller en högskola i landet kan tacka ja till den i förvissningen om att det finns en bostad att få.

Partiella hyreskontrakt, där var och en av dem som delar på en lägenhet har ett besittningsskydd med ett eget kontrakt, är ett förslag som Centerpartiet och Liberalerna har fört fram i reservation 19.

Herr talman! Jag har nu redovisat Centerpartiets ställningstaganden i deras helhet. Vi står såklart bakom samtliga våra reservationer och i övrigt det betänkande där tillkännagivanden riktas till regeringen. Vi yrkar bifall till reservationerna 6, 25 och 28.

Herr talman! Det är en väldigt viktig debatt vi har i dag, och det är många viktiga punkter i betänkandet att diskutera. Jag tänker lägga min tid på hyressättning och marknadshyror. De som känner mig vet att det är en viktig fråga för mig och Vänsterpartiet. Jag önskar att det hade varit fri replikrätt i denna debatt, för jag hade velat ta replik på Socialdemokraterna. Men vi kommer att ha flera möjligheter att göra det.

Herr talman! Den svenska modellen för hyressättning, med kollektivt förhandlade hyror som sätts utifrån bruksvärdesprincipen, är i ett internationellt perspektiv unik. Målet med det svenska hyressättningssystemet är att skapa förutsättningar för en rimlig hyresutveckling som ger rättvisa hyror och trygghet för hyresgästerna. Vänsterpartiet värnar den svenska modellen för hyressättning. Den bygger på en grundläggande demokratisk princip: att alla människor ska ha rätten att kunna påverka sina livsvillkor.

Det är just denna princip och denna hyressättningsmodell som hotas här i dag. Det är rätten till bostad, en plats för alla att kalla ett hem, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Centerpartiet och Liberalerna vill ta ifrån både dig och mig. Det är rätten att ha någonstans att bo med rimlig hyra. Detta kan vara värt att komma ihåg under kommande val 2022.

Det svenska hyressättningssystemet har under lång tid kritiserats av högern för att bidra till lågt byggande och långa bostadsköer. Högern vill i stället se marknadshyror och en förändring av förhandlingssystemet i syfte att begränsa Hyresgästföreningens möjligheter att tillvarata hyresgästernas intressen. Vi kan konstatera att dessa idéer nu även har anammats av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, två partier som vid det förra valet var väldigt tydliga mot sina väljare om att de aldrig skulle genomföra marknadshyror. Man kan undra vad som har hänt.

I den överenskommelse som träffades mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i januari 2019 finns ett antal förslag som, om de genomförs, kommer att förändra den svenska modellen för hyressättning i grunden.

I april 2020 tillsatte regeringen en utredning om fri hyressättning vid nyproduktion av bostäder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2021. Regeringens målsättning är att en proposition om fri hyressättning i nyproduktion ska kunna antas av riksdagen i början av 2022 och att ny lagstiftning ska kunna träda i kraft senare samma år.

Vänsterpartiet ser mycket allvarligt på de reformer av den svenska hyresmodellen som Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen avser att genomföra med stöd av C och L. Vi har varit väldigt tydliga med vårt ställningstagande i denna fråga. Sammantaget innebär dessa förslag ett kraftigt försämrat konsumentskydd för landets hyresgäster och ett allvarligt ingrepp i partsmodellen på hyresmarknaden. Ifall jag inte har varit tydlig nog, låt mig vara extra tydlig en gång till för alla: Herr talman! Vänsterpartiet säger nej till marknadshyror i såväl nyproduktion som det befintliga beståndet.

I dag sätts hyrorna i kollektiva förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och de privata och de allmännyttiga hyresvärdarna. Hyresvärden kan alltså inte sätta hyran ensidigt utan måste förhandla med Hyresgästföreningen.

Hyrorna sätts utifrån en bostads så kallade bruksvärde. Bruksvärdesprincipen bygger på en värdering av att hyrorna för liknande lägenheter ska ligga på samma nivå. Det ska vara lika hyra för lika lägenhet. Och hyran ska bygga på bruksvärdet, det vill säga att den standard och kvalitet som finns i lägenheten, fastigheten och området.

Verkligheten har visat att bruksvärdesmodellen brukar fungera såväl i lågkonjunktur som i högkonjunktur och under stora påfrestningar. Den ger stabila vinster för företagen samtidigt som hyresgästerna får trygghet och inflytande.

Herr talman! Vi anser att nuvarande hyressättningsmodell och system och det arbete som parterna bedriver och som syftar till att uppnå en mer konsekvent och transparent hyresstruktur är tillräckligt för att lägenheternas kvalitet och läge ska få större genomslag i hyressättningen. Vi menar att utvecklingen och förhandlingssystemet, exempelvis vad gäller tidsgränser och sanktioner, ska hanteras av de förhandlande parterna och inte genom statliga ingrepp. Politikerna har inte med det att göra.

Till skillnad från regeringen och dess samarbetspartier vill vi värna och utveckla den svenska modellen för hyressättning med kollektivt förhandlade hyror enligt bruksvärdesprincipen.

Herr talman! Socialdemokraterna och deras samarbetspartier brukar ofta säga att det som ska införas inte är marknadshyror. Men det är bara att vilseleda befolkningen.

Jag ska försöka förklara vad konsekvenserna av marknadshyror blir. Marknadshyror innebär att hyresvärden själv kan bestämma hur hög hyran ska vara och att den som är beredd att betala mest är den som får hyra den lägenhet som hyrs ut. Det innebär alltså att hyresvärden själv kan bestämma hur hög hyran ska vara och att det beror på tjockleken på plånboken för var och en om man ska få någonstans att bo eller inte. Hyresgästernas gemensamma förhandlingsrätt försvinner och det gör även besittningsskyddet, det vill säga rätten att bo kvar. Förespråkarna av marknadshyror menar att marknadshyror skulle få fart på byggandet av hyresrätter. Om hyresvärdarna tillåts sätta en högre hyra kan de tjäna mer pengar och får därför större incitament att bygga fler hyresrätter. Det är kapitalismen. Man öppnar hönshuset för vargen och hoppas att vargen inte ska käka upp hönsen. Det är naivt att tänka så. Kapitalismens hela logik bygger på att maximera vinst, ofta på bekostnad av fattiga människor.

Faktum är att de främsta hindren för att kunna bygga fler hyresrätter är kopplade till kostnader för nyproduktion, bristen på byggbar mark, höga markpriser och planprocessen. Nyckeln till en jämn och hög nyproduktionstakt av hyresrätter ligger i stabil finansiering, där staten tar över en del av risken från hushåll och företag. Därför föreslår Vänsterpartiet bland annat ett statligt topplån med låg ränta som ersätter en större del av det egna kapitalet.

Marknadshyror skulle leda till kraftigt höjda hyror för alla, eftersom det inte skulle finnas något hyresförhandlingssystem som skyddar hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar. Hyrorna skulle öka allra mest i innerstäderna där bara människor med väldigt god ekonomi skulle ha råd att bo. Vi ser det i Stockholm, och många människor flyr från Stockholm för att de inte har råd att bo kvar där på grund av hyrorna.

Dessutom skulle en del inte ha råd att bo i en vanlig bostad, och samhället skulle behöva ta fram enklare och billigare bostäder för hyresgäster med sämre ekonomi, precis som vi har hört från Liberalerna, så kallad social housing. Detta skulle leda till ett mer segregerat samhälle. Därutöver skulle samhällets kostnader för bostadsbidrag sannolikt öka kraftigt.

Vi kan inte prata om hyresrätten utan att prata om coronapandemins konsekvenser. Coronapandemin har avslöjat de djupgående klyftorna och bostadsojämlikheten i det svenska samhället. Det har visat sig att bostaden har en central roll i bekämpningen men också i efterverkningarna av pandemin.

Boverket visar med en ny beräkningsmodell att 462 000 hushåll i landet är trångbodda, enligt Socialstyrelsens riktlinjer, och att drygt 56 000 av dem även har en ansträngd boendeekonomi, vilket försvårar eller omöjliggör deras möjligheter att ta sig in på den reguljära bostadsmarknaden. Detta visar på ett mycket tydligt sätt att svensk bostadsförsörjning har ett jämlikhetsproblem. Att införa marknadshyror kommer bara att förvärra problemet. Det har visat sig i flera undersökningar att mindre än hälften av hushållen i storstäderna kan söka en nybyggd hyresrätt och få en skälig levnadsstandard efter att hyran är betald.

De marknadshyror man avser att införa kommer att kräva ett parallellt system med sociala bostäder, eftersom det ena helt enkelt förutsätter det andra.

Herr talman! Förslagen från januaripartierna leder alltså rakt mot ett systemskifte i den svenska bostadspolitiken. Att överge ambitionen om en generell bostadspolitik är att frånsäga sig det politiska ansvaret. Staten väljer att kapitulera, och samhällets mest utsatta får betala priset. Att cementera människors ojämlika förutsättningar och placera fattiga människor i ”behovsbostäder” utan besittningsrätt är inte att föra en social bostadspolitik. Det är att spä på segregationen och fattigdomen.

Herr talman! Bostaden är en social rättighet, och alla ska ha rätt till ett hem.

Med dessa ord yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Herr talman! Momodou Malcolm Jallow håller ett eldande tal här. Men det är fullt av felaktigheter, till exempel att man måste förhandla med Hyresgästföreningen. Det är inte så som det står i lagen. Det är den dominerande hyresgästorganisationen som man måste förhandla med, det vill säga att det inte alltid är Hyresgästföreningen. Det finns exempel där det inte är så.

Dessutom finns det en stor andel egensatta hyror i beståndet i dag och där det fungerar bra, men där man har möjlighet att gå till hyresnämnden för att få sin hyra prövad.

Därför är det ett problematiskt sätt som Momodou Malcolm Jallow har, herr talman, i sin ganska yviga stil. Det mest problematiska med denna stil är att jag undrar med vem Momodou Malcolm Jallow ska styra detta land tillsammans med. Uppenbarligen är det så att Vänsterpartiet ska göra detta, eftersom de kan stoppa allting. De säger: Vi säger nej. Det kommer att bli så. Vi ska stoppa detta.

Men alternativet till nuvarande regering är en moderatledd regering. Läser man deras reservation i detta betänkande står det att det ska införas marknadshyror. Januariavtalet har stoppat det, det vill säga att de skrivningar som står i januariavtalet stoppar marknadshyror.

Framför allt talar Momodou Malcolm Jallow om förslaget som om det skulle finnas ett förslag. Men det finns inget förslag på bordet. Och det var precis detta som jag varnade för i mitt anförande, alltså att vi kommer att få se profeternas stora afton där bland andra Momodou Malcolm Jallow vet precis hur allting kommer att bli.

Men min fråga är: Vem ska Vänsterpartiet regera detta land med? Eller är det Momodou Malcolm Jallows uppfattning att Vänsterpartiet kommer att få 50 procent av rösterna i nästa val?

Herr talman! Vad glad jag blir att Ola Möller begärde replik. Jag hoppades att han skulle göra det.

Jag tycker att Ola Möller vilseleder befolkningen. Att prata om vem Vänsterpartiet vill styra med är inte frågan här. Vi lever i ett samhälle där det råder bostadsbrist. Människor är hemlösa i denna kyla och har ingenstans att ta vägen. Det gäller fler och fler människor. Det finns ensamstående och familjer som är hemlösa i Malmö, där jag bor, och som inte har någonstans att ta vägen. Det finns kvinnor som är utsatta av sina män och som vill flytta och skilja sig men som inte kan göra det för att de är rädda för att de inte kommer att ha någonstans att bo. Vi har en trångboddhet som har skapat stora problem under pandemin för att människor inte har någonstans att ta vägen. De kan inte hålla en social distansering. Och Ola Möller står här och frågar mig med vem som vi ska styra landet. Det är inte det som är frågan. Frågan är: Varför vill Socialdemokraterna, trots alla de saker som jag säger, införa ett system som kommer att göra det omöjligt för många människor att ha någonstans att bo?

Ni har lovat era väljare att ni aldrig någonsin skulle ställa upp på att införa den här typen av system med marknadshyror. Det är frågan. Svara svenska folket: Varför sviker ni era väljare?

Herr talman! Det här är en fantastiskt klargörande diskussion som är ett bra medskick i valrörelsen nästa gång. Vänsterpartiet behöver aldrig ta ansvar. Vänsterpartiet har alltid de bästa idéerna, enligt dem själva, och de vet alltid hur framtiden kommer att se ut.

Partier som tvingas ta ansvar i ett svårt parlamentariskt läge gör också kompromisser. Men vi kompromissar inte med våra grundläggande värden. Hade Momodou Malcolm Jallow inte stått här och varit så upprörd utan i stället hade lagt sin tid på att läsa vad som står i januariavtalet hade han också sett att det inte är fråga om några marknadshyror.

Det vilseledande här är ett högt tonläge från ett parti som inte har några alternativ mer än att gapa högt. Momodou Malcolm Jallow kan backa tillbaka till min fråga och svara på den: Vilken framtida koalition ser Vänsterpartiet sig som en del av? Om man nu ska in i en koalition – för det tror jag ändå att svaret skulle vara – är det då rimligt att måla ut framtida koalitionspartner som någonting i Dantes andra eller tredje cirkel? Jag tror inte det.

Jag tror i stället att man ska sänka tonläget, avvakta de förslag som läggs fram och se fördelarna med att vi har tagit ansvar. Vi har till exempel byggt väsentligt mycket mer under våra två mandatperioder än de som var tidigare. Alla de människor som Momodou Malcolm Jallow också värnar får faktiskt ett ökat utbud av lägenheter.

Svara på frågan. Det är det enda som är relevant här nu. Vem ska Vänsterpartiet styra Sverige tillsammans med?

Herr talman! Jag kan börja med att säga att ja, jag är upprörd, men inte över Ola Möller utan över att det finns människor som i dag inte har någonstans att ta vägen. Jag är upprörd över att det finns barnfamiljer som är hemlösa. Att Ola Möller inte är upprörd kan jag inte hjälpa. Men jag är genuint upprörd. Jag har träffat många av dessa människor i min hemstad.

När det gäller ansvar vet Ola Möller bättre. Vi har samarbetat med Socialdemokraterna. Ola vet hur mycket vi har fått gjort tillsammans. Det är att ta ansvar. Vi har visat det då, och vi har visat det också nu.

Vi har visat det när det gäller nedläggningen av Arbetsförmedlingen. Vi har tagit ansvar. Vi har visat det när det gäller att ge mer pengar till kommuner. Vi har tagit ansvar. Det handlar inte om att bara snacka. Vi visar i handling det vi snackar om.

Nu är det upp till Socialdemokraterna att också visa att detta inte är er politik. Förra gången vi hade samma debatt här sa Ola Möller: Det här är inte vår politik. Jag har mer respekt för det än att Ola står här och försvarar den politik som han vet kommer att få fruktansvärda konsekvenser.

Frågan är återigen: Vad vill Socialdemokraterna göra? Att alla inte kan bo i staden med marknadshyror är ett faktum. Detta är något som borgarna inte ryggar för. Men är det ett sådant samhälle som även Socialdemokraterna vill ha? Människor flyr från staden. Man ska ha ett område för fattiga människor och ett område för rika människor. Är det ett sådant samhälle som Socialdemokraterna vill ha? Det tror jag inte.

Därför är det väldigt svårt att se Ola Möller stå här och försvara just ett system som skapar den typen av splittring, segregation och fattigdom i det här landet.

Herr talman! Jag gick delvis upp i talarstolen för att ta tillbaka mitt yrkande 28, som är en centerreservation. De övriga gemensamma reservationer som vi har med L respektive M och L vill jag gärna ha kvar. Det var mitt ärende.

Sedan vill jag gärna föra ett sansat resonemang med Momodou Malcolm Jallow om vad det är för drivkrafter som ligger bakom att vi får nya bostäder i Sverige. Momodou Malcolm Jallow är kritisk till presumtionshyressystemen.

Presumtionshyressystemet infördes för att man insåg att bruksvärdessatta hyror inte skapade tillräckliga drivkrafter och incitament för både allmännyttan och privata bostadsföretag att nyinvestera i bostäder.

Presumtionen sattes först till 10 år. Sedan insåg man att det inte räckte utan förlängde tiden för presumtionssystemet till 15 år. Momodou Malcolm Jallow kritiserar i sin egen motion att vi initialt har en hyresnivå som efterliknar det som skulle kunna vara en marknadssatt hyra men som egentligen är kostnadsbaserad.

Det är en hyresnivå som innebär att fastighetsägaren under de första 15 åren kan känna sig trygg med att hyrorna täcker de investeringskostnader som man har haft. Nu vill Momodou Malcolm Jallow ta bort detta.

Samtidigt låter Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna utreda en modell som innebär att man initialt sätter hyrorna fritt i ett avtal mellan den presumtiva hyresgästen och fastighetsägarna – som ett alternativ till bruksvärdessatta hyror, som det fortfarande är möjligt att ingå avtal om – som därefter omvandlas till en tariff.

Jag undrar lite grann: Hur många miljarder menar Vänsterpartiet behövs i bostadspolitiken för att kompensera för de bostäder som utifrån båda dessa modeller har tillkommit under förutvarande år och förhoppningsvis också även tillkommande år?

Herr talman! Tack så mycket, Ola Johansson!

Jag tänker så här: För oss i Vänsterpartiet är det viktigaste att vi ska ha ett system som fungerar för alla människor och inte bara för de rika. Om vi har en bostadspolitik där människor, oavsett om de är rika eller fattiga, har några alternativ och någonstans att bo är vi nöjda.

I det presumtionshyressystem som Ola Johansson talar om är principen att man får tillbaka det man investerat och vinst utöver det under en längre period. Det är ett slags kompromiss. Man måste se till kontexten. Läget som det är i dag är att vi har bostadsbrist. Det byggs inte för vanliga arbetare som har låga inkomster, utan det byggs för de rika.

Vi måste på något sätt tänka om. Vi måste skapa reformer som förändrar systemet så att det blir en nivå där alla ska kunna ha råd. Vägen som Centerpartiet tillsammans med regeringen nu tar gör saken värre och inte bättre. Det är därför vi säger att vi håller oss till att bostaden är en rättighet. Därför måste vi ha ett system som hjälper alla.

Det är som jag nämnde tidigare. En stor del av dem som bor i hyresrätt i dag är trångbodda. Det vet vi. Många av dem har problem med ekonomin. Vi vet att det är många som under pandemin har blivit av med sina jobb. Det innebär att de kommer att ha det ännu svårare att kunna betala sina räkningar och sina hyror.

Det är inte presumtionshyran som vi ska utgå ifrån, utan vi ska utgå ifrån att vi ska bygga bostäder som alla ha råd att bo i.

Herr talman! Det är lätt att ha sympati för inställningen att alla ska ha råd och möjlighet att bo. Jag är den förste att skriva under på att det borde vara så. Alla har rätt till tak över huvudet.

När man skiljer på rika, mindre rika och kanske ännu mindre bemedlade är det klart att de ekonomiska villkor som olika människor har ger olika förutsättningar att skaffa sig olika typer av bostad. Jag tror inte att det längre, ens i Vänsterpartiets samhälle, är någonting som vi någonsin kommer att utjämna och förändra.

Man kan kalla det för klyftor, och man kan också kalla det för skillnader i ekonomiska förutsättningar. De kommer aldrig att gå att överbrygga, såvida man inte inför ett totalt socialistiskt system. Det tror jag inte att ens Vänsterpartiet förespråkar längre.

Momodou Malcolm Jallow fångar det väl när han beskriver presumtionshyror som en kompromiss, för det är det.

Presumtionshyror handlar om att vi inser att det system som Momodou Malcolm Jallow förespråkar – förhandlade hyror enligt bruksvärdessystemet – inte fungerar för att få fram de bostäder som behövs. Då söker man ett mer marknadsanpassat system som ger fastighetsägarna möjlighet att få en lönsamhet som gör att de kan investera i ytterligare bostäder längre fram. Men när man inför ett sådant system är det någonting som Momodou Malcolm Jallow kritiserar och sedan kallar för en kompromiss.

Då kan man säga att det finns två ytterligheter: Antingen har vi den totalt reglerade bostadsmarknad som Momodou Malcolm Jallow förespråkar och som innebär att man också måste subventionera bostadsmarknaden med flera miljarder mer än de 3,2 som vi har kommit överens med regeringen om, eller så har vi ett system som innebär att vi renodlar möjligheterna att hitta en modell för hyressättning där man förhandlar direkt med den presumtiva hyresgästen som ett alternativ till att förhandla med Hyresgästföreningen.

I valet mellan de här båda alternativen föredrar jag det som både Ola Möller och jag har förespråkat här framför den nuvarande kompromissen med presumtionshyror. Men vi får se om de kommer att finnas kvar. Det vet vi inte, för det är fortfarande bara ett förslag som är på väg fram.

Herr talman och Ola Johansson! Jag tänker så här vad gäller subventioneringen: Vi har föreslagit att man ska ha statligt topplån, som jag nämnde här tidigare i mitt anförande. Statligt topplån är ett sätt att subventionera. Det är ett sätt att erbjuda 25 procent av det egna kapitalet, så det enda man behöver betala för är 5 procent.

Det ska också vara låg ränta. Problemet brukar ju vara att det kostar väldigt mycket, men om staten går in och hjälper till, delar risken och erbjuder 25 procent av det egna kapitalet kommer det att underlätta. Vi måste kunna satsa. Det kostar, men vi måste satsa på att bygga bostäder om vi ska bygga bostäder åt alla.

Ola Johansson har inget problem med att subventionera bostadsrätter och villor. Han spenderar ganska mycket pengar på att subventionera för de välbärgade, som faktiskt har pengar för att betala själva. Men varje gång vi pratar om att man ska subventionera hyresrätter låter det så här: Nej, varför ska vi göra det? Det kostar väldigt mycket pengar.

Det här går inte ihop. Om ni är ärliga förstår ni att det inte går ihop. Varför ska vi subventionera för människor som är rika och har råd? Om man har en bostad i Spanien och ska renovera eller bygga en pool får man göra avdrag och får bidrag från skattebetalarna. Men jag, som bor i en hyresrätt i Sverige, kan inte ens renovera den utan att hyran blir så pass hög att jag inte kan bo kvar. Det är inte rimligt.

Vi i Vänsterpartiet tycker att staten måste komma in och subventionera, finansiera och satsa pengar. Det är också ett sätt att sätta igång ekonomin efter coronapandemin. All renovering som behöver göras skapar arbetstillfällen för många människor. Det sätter igång ekonomin på ett bra sätt. Så gör man i Danmark. Varför kan inte vi göra det i Sverige? Varför måste det alltid vara ett problem när det gäller att ta skattebetalarnas pengar och finansiera bostadsbyggande för alla som bor här? Det är trots allt någonting som står i grundlagen. Alla ska ha rätt till en bostad.

Herr talman! Det är intressant att komma in i en debatt när det har gått en liten stund. Jag lyssnade på Ola Möllers anförande, som jag i stora delar tyckte var ganska bra.

Jag kan konstatera att jag och Ola Möller har samma åsikt om åtminstone en sak: att bostäder är en del av välfärden. Men sedan, när det kommer till hur vi ska se till att varje människa har en bostad eller hur stort problemet med bostadsbristen är i Sverige, slutar vår gemensamma ståndpunkt.

Vi anser som parti att vi har en bostadsbrist i Sverige. Kommuner runt om i landet vittnar om en brist och om en ojämn fördelning av bostadsbyggandet. Vi tror att kommuner har en otillfredsställande planberedskap. Det genomförs för lite byggnation i Sverige för att kunna uppnå just det som både Ola Möller och jag vill: att bostäderna ska vara en del av välfärden. Vi hoppas att vi framöver kan se målet i stället för problemen och hitta lösningarna. Nog om den delen.

Jag skulle vilja prata om hyresstatistiken. Statistik kan användas på många olika sätt och är allt som oftast väldigt bra, då den ger en oberoende bild av läget. Offentlig statistik som är tillgänglig för alla är en förutsättning inom många olika områden – dock inte inom hyresstatistiken, enligt regeringen.

Offentlig hyresstatistik skulle vara betydelsefullt ur ett konsumentperspektiv. Det är bra om man kan jämföra pris med standard och typer av lägenheter både för dem som är blivande hyresgäster, som kan jämföra kostnaderna, och för dem som är marknadsaktörer, som kan behöva få bättre information kring prisläget där de har sin fastighet.

Vi kristdemokrater har försökt att driva på för att detta ska komma till stånd då vi ser att nyttan av det vida överstiger eventuell kostnad för detsamma. Vi tror att det blir allt viktigare i framtiden att genom statistik kunna kontrollera om en hyra stämmer med vad som är brukligt i området med en viss kvalitet.

Enligt Boverket skulle en sådan här statistik ha en samlad kostnad på någonstans mellan 10 och 20 miljoner kronor. Det är en summa som väl är en god investering med tanke på att en offentlig hyresstatistik kan hjälpa många konsumenter att få veta om de betalar rätt pris för sin standard.

En offentlig hyresstatistik ger parterna kunskap om vad som är en rimlig hyresnivå. Vi ser ett ökat behov av detta i samband med den kommande reform med fri hyressättning i nyproduktion som regeringspartierna vill införa. Om parterna har god kunskap om hyresnivåerna förebyggs risken för ockerhyror.

Boverket har i sin senaste rapport kring hyresstatistik redovisat fem möjliga vägar för detta, men ministern har i ett svar på en direkt skriftlig fråga egentligen avfärdat allihop för att ett antal frågor kvarstod efter rapporten, som ministern sa. I min värld är det i så fall upp till politiken att finna svaret på de frågor som kvarstår – det vill säga om man har viljan att införa ett system för offentlig hyresstatistik. Det troliga scenariot är väl att regeringssidan vill förhala detta så länge det går och hoppas att frågan rinner ut i sanden.

Jag tror att med fri hyressättning i nyproduktion, som regeringen vill införa, ökar behovet och därmed trycket på att införa detsamma. Jag tror därför att regeringen trots allt får återkomma när det gäller offentlig hyresstatistik.

Herr talman! Det är fem år sedan riksdagen i betänkande 2015/16:CU14 riktade ett tillkännagivande till regeringen om att man bör utreda ett hyrköpssystem. Jag tar det igen: i betänkande 2015/16:CU14. Det är fem år sedan.

Det här är ett system som givetvis kan vara komplicerat, som regeringssidan skriver. Men är det så komplicerat att man inte ens kan lyckas få fram en utredning på fem år? Man kan inte ens ställa de relevanta frågorna i en utredning för att se hur detta skulle kunna se ut.

För mig är fem år en lång tid, och det här säger mig att något annat ligger bakom att regeringen inte fullföljer tillkännagivandet. Man prioriterar inte, eller man anser sig inte behöva fullfölja, riksdagens majoritets vilja och beslut.

I regeringssidans egna texter framgår det att man inte anser att det finns ett reellt behov. Det spelar alltså egentligen ingen roll hur många tillkännagivanden vi riktar eller hur stor majoritet i riksdagen som är av annan åsikt; regeringen känner inte att man behöver utreda detta.

Jag kan leva med detta bakslag, och vi i riksdagen kan leva med det. Men hyrköpssystemet finns i andra länder, och det fungerar. Det skulle kunna stimulera bostadsägandet. Men det kanske är där som regeringen har sitt problem: De vill inte att vanligt folk ska äga sin egen bostad. Hyrköp är en möjlighet, och den vill vi ge människor. Det vill inte regeringssidan.

Jag tycker att det skulle vara bra att få detta utrett så att vi får veta hur ett svenskt hyrköpssystem skulle kunna se ut. Jag hoppas att regeringen vid detta tillfälle och med en ny bostadsminister tar seriöst på riksdagsmajoritetens vilja. Jag säger det igen – på riksdagsmajoritetens vilja. Jag hoppas att man följer den genom att starta en utredning. Jag tror även att det finns ett behov ute i landet av hyrköp.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 9 om hyresstatistik och hyresrättsregister.

Herr talman! Alltför få unga kan i dag flytta hemifrån på grund av bostadsbristen. Alltför många äldre känner sig nödda och tvungna att bo kvar i villan trots att de gärna skulle vilja flytta till något enklare. Alltför många familjer bor också trångt utan möjlighet för barnen att ha en lugn plats att göra läxorna på.

Ett av de problem som orsakar bostadsbristen är en icke fungerande hyresmarknad. Genom januariavtalet har vi förhandlat fram viktiga reformer för en mer liberal hyresmarknad där det blir fri hyressättning i nyproduktion, där lägesfaktor ska spela en större roll vid hyressättning och där en tvistlösning införs så att dagens hyressättningsmodell ska fungera bättre. Men det finns mer att göra.

Kötiden till en hyresrätt i storstäderna räknas inte i månader utan i år. De många sociala kontrakten och den alltför omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs. Lösningen är fler bostäder, och inte bara fler hyresrätter utan bostäder av alla olika typer.

Därför är vi glada att en majoritet i utskottet ställt sig bakom två av våra motioner. Den ena handlar om att tillkännage för regeringen att det är dags att på allvar ta tag i ett fungerande hyrköpssystem i syfte att ge fler människor möjlighet att äga sitt boende.

De kommunala bolag som i dag prövat att låta de boende successivt omvandla ett hyreskontrakt till ett ägande av den hyrda bostaden har stött på problem. Ett hyrköpssystem skulle kunna bidra till ett mer varierat bestånd och öka flexibiliteten på bostadsmarknaden eftersom det öppnar för fler personer som inte har tillräckligt med kapital att äga sitt boende. Det är viktigt inte minst i de utsatta områden som finns runt om i vårt land, där hyresrätten ofta dominerar. Regeringen bör därför snarast tillsätta en utredning i syfte att kunna införa ett hyrköpssystem.

Den andra motionen handlar om ägarlägenheter. Vi ser nu att bostäder med denna upplåtelseform börjar produceras i större utsträckning, vilket är positivt. Dock finns det fortfarande inte möjlighet att bilda ägarlägenheter i det befintliga bostadsbeståndet.

Att äga sitt eget boende ger människor större inflytande över sina bostäder. Det skulle även möjliggöra att vi relativt snabbt skulle kunna få fler ägda bostäder i områden som i dag domineras av hyresrätter och där marknadsförutsättningarna för nyproduktion av bostadsrätter och ägarlägenheter är begränsade. Att möjliggöra större inslag av ägande i områden som domineras av hyresrätter innebär också att personer som bor där i dag inte skulle behöva flytta från området om de vill inleda en bostadskarriär, vilket skulle motverka bostadssegregationen.

Det har gått fem år sedan riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med förslag som gör det möjligt att omvandla hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter, men ingenting har hänt. Om regeringen delar Liberalernas ambition att minska antalet utsatta områden i vårt land, herr talman, borde den skyndsamt ta tag i frågorna om att skapa förutsättningar för ett hyrköpssystem och möjlighet att bilda ägarlägenheter i befintligt bestånd.

Liberalerna ser även andra möjligheter att öka bostadsutbudet. Till exempel borde lagstiftningen för privatuthyrning och andrahandsuthyrning ses över. Dagens lagstiftning leder nämligen till att bostadsrätter står tomma i onödan. Utgångspunkten ska vara att den som har en bostadsrätt ska ha rätt att hyra ut den om inte bostadsrättsföreningen har särskilda skäl att motsätta sig uthyrningen. Det finns även ytterligare åtgärder som bör övervägas för att öka privatuthyrningen, exempelvis bättre information om dagens regelverk.

Herr talman! Antalet inskrivna på våra universitet och högskolor ökar på grund av den arbetslöshet som orsakats av coronakrisen. Studentbostäder behöver prioriteras i större uträckning, och vi anser att det behöver tas in en definition av studentbostäder i hyreslagen. Att bättre kunna anpassa regelverket efter studenternas förutsättningar och studentbostadens användning och syfte skulle leda till en mer flexibel marknad för studenterna och lägre kostnader för studentbostadsföretagen, vilket skulle kunna öka byggandet av studentbostäder.

En annan åtgärd som skulle kunna skapa fler möjligheter för unga och studenter att hitta en bostad är möjligheten att teckna ett hyreskontrakt för ett enskilt rum i en lägenhet. Det skulle kunna effektivisera utnyttjandet av studentlägenhetsbeståndet om det fanns en möjlighet att hyra varje rum separat.

Herr talman! Boendet spelar en central roll i nyanländas möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Boendesegregation och trångboddhet är utbredda problem som får sociala konsekvenser. Utöver de lagändringar som gjorts på området behövs ytterligare åtgärder. Fastighetsägare, både privata och kommunala, måste arbeta för att motverka otillåten vidareuthyrning och även förekomsten av fiktiv uthyrning. Hyresvärden har ett ansvar att följa upp att de som står på kontraktet faktiskt också är de som bor i lägenheten i verkligheten. Det behövs också ett ökat samarbete mellan fastighetsägare för att motverka svarthandel med hyreskontrakt och andrahandsuthyrning. För de fall då kriminella grupperingar använder bostäder eller förråd för olaglig verksamhet behövs skärpt lagstiftning.

Herr talman! En fungerande hyresmarknad är en viktig del för att motverka bostadsbristen liksom för att förbättra människors möjligheter att köpa och äga sin egen bostad. Liberaliseringar på hyresmarknaden är på gång, men det finns mycket kvar att göra. Några av våra förslag har jag utvecklat här i dag.

Vi står såklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande i kammaren yrkar jag bifall endast till reservation 15.

Herr talman! Vi diskuterar hyresrätter här i dag. Det naturliga hade förstås varit att Miljöpartiets talesperson i frågan tillika utskottets ordförande Emma Hult stod här. Med hänvisning till rådande omständigheter, som det numera brukar heta, är det dock jag som står här i stället.

Hyresrätter är hem för mer än var fjärde människa i vårt land. Bland dem som bor i flerbostadshus är det nästan 60 procent som bor i hyresrätter. Hyresrätten är viktig inte minst för att unga ska kunna flytta hemifrån och få sin första lägenhet.

Vi har dock en stor brist på hyresrätter. Vi måste bygga fler hyresrätter som människor har råd att bo i och som är hållbara ur ett resursperspektiv och ett klimatperspektiv.

Herr talman! Utskottet föreslår två tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden. Det handlar om att omvandla befintliga bostäder till ägarlägenheter och om att utreda ett hyrköpssystem. Utskottet anser att regeringen bör prioritera arbetet med dessa frågor i enlighet med ett tidigare tillkännagivande.

Vi i Miljöpartiet tycker att det är andra frågor som bör prioriteras på området med hänsyn till läget på bostadsmarknaden. Sverige har en stor bostadsbrist, även om byggandet har ökat, och vi ser med oro på den strukturella hemlösheten. Vi ser ökande problem i kommunerna med äldre som saknar tak över huvudet och ett hem. Pensionärer ska inte vara hemlösa. Barn ska inte vara hemlösa. Barnfamiljer ska inte kunna vräkas till hemlöshet. Våldsutsatta kvinnor ska kunna få ett eget hyreskontrakt efter att de har lämnat den relation där de har blivit misshandlade.

Boendesegregationen måste brytas med bekämpning av fattigdom, men också genom att kommunerna i sin planering bygger blandade bostadsområden. I områden som totalt domineras av hyreslägenheter finns redan i dag möjlighet att ombilda hyreslägenheter till bostadsrätter eller kooperativa hyresrätter.

Miljöpartiet är positivt till en blandning av olika slags bostäder med olika upplåtelseformer i samma område. Det är någonting som vi just nu också driver väldigt starkt i min hemvalkrets, Stockholms stad.

Jag ska också säga någonting om de föreslagna tillkännagivandena.

När det först gäller främjande av ägarlägenheter är det en komplex fråga att omvandla hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter. Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med anledning av det tidigare tillkännagivandet. Det har hållits flera möten med myndigheter och intresseorganisationer, bland annat för att undersöka om det finns någon verkligt intresse hos olika aktörer av att ombilda hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter. Mot den bakgrunden anser vi att riksdagen inte nu bör göra ännu ett tillkännagivande till regeringen om ägarlägenheter.

När det gäller hyrköpssystem konstaterar utskottets majoritet, vilket vi har hört ett par gånger tidigare i debatten, att det har gått långt tid, drygt fem år, sedan riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen om att utreda bland annat ett hyrköpssystem. Det kan naturligtvis framstå som en väldigt lång tid. Men frågan om att införa ett sådant system är inte helt enkel. Det krävs underlag och överväganden för att ta fram gedigna direktiv till en utredning. Sådant tar tid.

Just nu – det är det viktiga – pågår ett arbete på Regeringskansliet med att utvärdera de underlag som departementet har fått genom de samrådsmöten som har ägt rum.

Flera bostadsbolag, både privata och allmännyttiga, arbetar också redan med intressanta initiativ till hyrköp inom ramen för den lagstiftning som finns i dag. Eftersom det redan finns väl fungerande modeller för hyrköp är det enligt vår bedömning tveksamt om det finns ett reellt behov av att införa ett regelverk för hyrköp. Vi litar på att regeringen följer utvecklingen på området mycket noga.

Herr talman! Jag ska avsluta med att yrka bifall till Miljöpartiets båda reservationer, alltså reservationerna 29 och 30.

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Berglund. Jag förstår att du har kastats in i den här debatten. Du sitter som sagt inte i vare sig regeringen eller civilutskottet, men du representerar det regeringsparti som innehar bostadsministerposten. Därför vill jag ändå ställa min fråga, som egentligen har mer av konstitutionell betydelse än bostadspolitisk.

Som jag sa i mitt anförande är jag lite förvånad över att bostadsministern inte har tagit sig tiden att representera sitt parti i den här debatten. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att berätta vad hon tänker göra som bostadsminister. Jag kan givetvis inte lasta ledamoten Berglund för att ministern inte är här. Men jag vill ändå ställa lite frågor utifrån det han säger om de två tillkännagivanden som riksdagen redan 2016 fattade beslut om.

Ledamoten resonerar bland annat om att Miljöpartiet inte tycker att det är frågor som ska prioriteras, utan det finns viktigare frågor. Det är Miljöpartiet fria att tycka. Men grunden i en parlamentarisk demokrati är att partier tycker olika saker och sedan röstar om dem. Sedan är det den parlamentariska majoriteten som bestämmer och inte ett enskilt parti.

Ledamoten talar också om att det krävs gedigna utredningsdirektiv, inte ens gedigna utredningar. Utredningsdirektiv som tar fem år att ta fram måste vara extremt gedigna. Jag skulle säga att en gedigen utredning tar fem år.

Herr talman! Jag vill därför fråga om vi nu kan förutsätta att regeringen utan dröjsmål kommer att behandla riksdagens tillkännagivanden om ägarlägenheter och hyrköp.

Herr talman! Jag vill tacka David Josefsson för frågorna. Jag har som sagt slängts in i debatten och ska göra mitt bästa för att ducka för frågorna.

Jag kan inte svara på varför ministern inte hade möjlighet att komma hit i dag. Det har helt nyligen varit en regeringsombildning. Jag förmodar att ministern just nu har mycket på sitt bord men att hon gärna hade velat vara här. Det tror jag är det bästa svaret i det här läget.

Det tar lång tid att ta fram direktiv. Som David Josefsson var inne på förväntar vi oss ett gediget underlag och ett gediget direktiv till utredningen. Det ska förhoppningsvis också göra utredningen så bra som möjligt.

Som jag nämnde i anförandet finns det redan i dag möjligheter, inom rådande lagstiftning, att agera på det sätt som utskottsinitiativet tidigare har påpekat.

Svaret är att arbete pågår i Regeringskansliet. Eftersom jag har lite slängts in här har jag inte insyn i det arbetet.

Herr talman! Tack för svaret, Mats Berglund! Jag förstår att det är svårt att svara på, men frågan har egentligen mer konstitutionell betydelse.

Till att börja med hoppas jag att statsrådet, eftersom hon inte är här, lägger sin tid på att arbeta med bostadsfrågor. Vi kan ju konstatera att det finns mycket att göra.

Jag vill återgå till den konstitutionella frågan. I min tidigare politiska gärning har jag arbetat med både kommunpolitik och regionpolitik. Där har jag alltid upplevt miljöpartister som tydliga försvarare av det parlamentariska systemets principer. Oavsett vad man har tyckt i sak har det funnits ett egenvärde i att respektera och helga de demokratiska församlingarna. I de fallen har det handlat om att respektera och helga fullmäktiges beslut. Jag har upplevt att synen på demokratin och parlamentarismen jämsides med engagemanget för miljöfrågor har varit i det närmaste ett ideal för inte bara miljöpartister utan också Miljöpartiet som parti.

Därför är det lite uppseendeväckande att vi i dag måste rikta två nya tillkännagivanden till regeringen i ärenden där det sedan nästan fem år tillbaka redan finns tillkännagivanden. Dessutom är svaret på varför det inte har hänt något att man dels vill prioritera andra frågor, dels att det tar tid att bereda frågorna.

Min följdfråga är som sagt egentligen högst konstitutionell och har kanske inte med bostads- eller hyrespolitiken att göra. Är det viktigt för Miljöpartiet att följa riksdagens beslut när det gäller tillkännagivanden? Kommer man i sådana fall att, som regeringsparti, följa dagens beslut i kammaren?

Herr talman! Demokratifrågor och konstitutionella frågor är absolut viktiga för Miljöpartiet. Det gäller såväl i riksdagen, den här församlingen, som i de församlingar i kommuner och regioner runt om i Sverige som vi sitter med i. Vi ska självklart följa de lagar och direktiv som finns för beslutsfattande.

Jag uppfattar David Josefssons fråga som att han insinuerar någon form av förhalning från regeringens sida och att vi därmed inte följer de riktlinjer som finns. Jag vill inte gå i den fällan utan hänvisar till mitt anförande där jag också framförde orsaker till att det har tagit så lång tid. Fem år, lite drygt, är lång tid för att ta fram utredningsdirektiv. Det är jag helt på det klara med.

Jag får återigen hänvisa till att arbete pågår i Regeringskansliet. Det är ett tråkigt svar, som man ofta kommer med. Men det är det svar jag har att ge.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, som jag förstår har kastats in i den här debatten! Jag har absolut överseende med om du inte kan svara på mina frågor. Men jag tänker ändå ställa frågor utifrån vad du sa i anförandet. Jag hoppas att du ska kunna svara på mina frågor som miljöpartist och utifrån partiets ideologiska ställningstaganden.

Mats Berglund nämnde i anförandet att det måste byggas fler hyresrätter som människor har råd att bo i. Han nämnde den strukturella hemlösheten, som drabbar människor. Han nämnde att det finns pensionärer som är hemlösa och att det finns barn och barnfamiljer som är hemlösa. Han sa att det inte är acceptabelt. Jag håller med till hundra procent. Det är precis vad Vänsterpartiet hela tiden har sagt och kommer att fortsätta säga. Vi har hemlöshet, och vi har bostadsbrist. Det drabbar många människor. Vi måste göra något för att förändra det.

Min fråga gäller att det finns så många människor, pensionärer och barnfamiljer, som är hemlösa. Hur kan just marknadshyror hjälpa dessa människor? Det finns människor som inte har råd att betala de hyror som finns i dag. Hur kan införandet av ett nytt system, där man ska bygga nya bostäder vars hyror kommer att bli ännu högre än de hyror som finns i dag, hjälpa alla de människor som Mats Berglund hänvisade till i sitt anförande? Handlar det bara om retorik? I så fall är det bra om man säger det. Men om det inte är retorik vill jag gärna få ett svar.

Herr talman! Tack, Momodou Malcolm Jallow, för att du tar upp frågan om marknadshyror i det nybyggda beståndet! Jag tackar också för att du tar upp de viktiga frågorna som gäller strukturell hemlöshet och problemet med alldeles för dyra hyresrätter. Även Miljöpartiet driver detta hårt. Vi gick till val på det, och vi driver frågan hårt i de kommuner där vi är med och styr. Vi försöker hitta lösningar för att bygga billigare i den mån det går. Under Miljöpartiets ledning i regeringen har dessutom investeringsstödet tillkommit.

Det finns flera svar på frågan om den fria hyressättningen i nybyggnadsbeståndet.

Ett svar är att det här är en överenskommelse mellan regeringen, Centern och Liberalerna. Detta är en del av den överenskommelse som krävdes för att till exempel hålla de högerextremistiska krafterna borta från svensk politik. Denna överenskommelse kom till för att landet över huvud taget skulle kunna styras. Det tog ju många månader innan det skedde.

Ett annat svar är att det här inte är Miljöpartiets linje. Det är en överenskommelse och jämkning med andra partier.

Ett tredje svar är att man inte ska överdriva och höja tonläget i debatten. Min tro är att detta inte kommer att få den enorma, negativa konsekvens som man hör om i debatten. Det rör sig trots allt om ett litet antal bostäder. Vi har redan i dag höga priser i nybyggnationen, och det är inte alls säkert att just detta driver upp priserna.

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för svaret!

Alla förstår att det är en överenskommelse. Alla förstår också att man är tvungen att följa överenskommelsen. Men min fråga handlade egentligen inte om det utan om en annan sak. Tror Mats Berglund och Miljöpartiet verkligen, oavsett överenskommelsen, att just denna reform kommer att hjälpa de hemlösa, människor som inte har någonstans att ta vägen, barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare som i dag inte har råd att betala nuvarande hyror? Kommer förslaget att lösa detta problem? Om det inte gör det vill jag höra Miljöpartiet säga: Vi tror inte att det här kommer att lösa problemet, och det är inte vår politik. Vi tycker inte att det är bra.

Det vore åtminstone ärligt. Man kan säga att man gör detta för att andra partier kräver det men att man själv inte tror att det löser problemet.

Jag har problem med att man säger att det här inte är den egna politiken men ändå försvarar det hela. För mig är det djupt problematiskt. Jag köper det om man säger: Det här är inte vår politik. Vi tror inte att det kommer att lösa problemet. Vi tycker att den strukturella hemlösheten är ett stort problem, och det här förslaget kommer bara att försämra det hela. Gjorde ni det vore vi på samma linje.

Är det viktigt för Miljöpartiet att vi bygger fler hyresrätter som människor har råd med och som hjälper alla som är strukturellt hemlösa, som hjälper alla pensionärer så att de har någonstans att bo och som tar bort den trångboddhet som vi i dag ser i Sverige? Kommer den här reformen för marknadshyror att stoppa eller lösa problematiken?

Herr talman! Miljöpartiet har drivit en rad andra förslag för att komma till rätta med de problem som Momodou Malcolm Jallow nämner och som också jag tog upp i mitt anförande. I till exempel kommunerna driver Miljöpartiet frågan om att man måste satsa på dem som står längst bort från bostadsmarknaden. Jag tror att man behöver jobba mer med bostadsbidraget. Exempelvis behöver kanske inneboende få söka bostadsbidrag. Man behöver utnyttja det befintliga bostadsbeståndet betydligt mycket bättre än man gör i dag. Där finns stora problem.

Jag nämnde min hemkommun, Stockholms stad. Där har vi stora problem av detta slag. Det gäller inte minst i innerstaden. Där bor en del singelhushåll i väldigt stora bostäder. Flexibiliteten i bostadsbeståndet är dålig. Vi behöver utnyttja det bättre. Fler bostäder behöver dessutom byggas.

Jag går dock inte på den förhöjda retoriken om att alla nya hyresrätter kommer att få en mycket högre hyra bara för att vi genomför den överenskommelse som finns mellan januariavtalets fyra partier. Det bästa sättet för att få ned talen är att bygga mer och dela på det vi har samt att alla kommuner i hela Sverige tar ansvar för att skapa bostäder och hem för alla grupper i samhället.

Detta var några av de svar jag har på frågan.

Herr talman! Även om jag uppskattade Momodou Malcolm Jallows engagerade inlägg var det inte meningen att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 15, utan min avsikt var att yrka bifall till reservation 20 som är Liberalernas och Centerpartiets reservation under 15.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)