Fru talman! I december 2025 uppmätte Statistikmyndigheten SCB att 20,8 procent, det vill säga 2,2 miljoner människor i vårt land, är utrikes födda. Det betyder att var femte person har utvandrat från ett ursprungssamhälle, invandrat och immigrerat till det svenska samhället och antingen genomgått eller genomgår den språkliga, kulturella, sociala och ekonomiska resa det innebär att till syvende och sist bli svensk.
Det går att jämföra med när min pappa anlände till Sverige som politisk flykting år 1982. Då var andelen utomeuropeiskt födda i befolkningen bara 2 procent. Det ligger alltså sanning i att språk- och kulturmångfalden för bara några decennier sedan var en liten del av den svenska befolkningen.
Det ligger även sanning i att socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ständigt avfärdat högerns liberala migrationspolitik. För oss har det dock aldrig handlat om invandringskritik i sig utan om insikten att hög arbetslöshet i kombination med liberal migrationspolitik kan leda till ökad arbetslöshet. Detta ställer arbetstagare mot arbetstagare i relation till arbetsgivaren, som vill sänka löner och försämra arbetsvillkor.
Vi om några vet att om arbetslösheten permanentas på höga nivåer tillkommer lågproduktiva jobb och låglönesektorer som undergräver förutsättningarna för Sverige att fortsatt vara ett tillväxtproduktivt och rikt land.
Fru talman! Den senaste mandatperioden visade Tidöpartierna att de saknade svar på de integrationspolitiska utmaningar Sverige har. Satsningarna på sfi och arbetsmarknadsutbildningar som leder till jobb uteblev. Arbetsförmedlingen betalade tillbaka hela 4,3 miljarder till statskassan i stället för att få människor i arbete. Man lade 1,5 miljarder på ett återvandringsbidrag som har fått allt fler att känna sig icke önskvärda i sitt eget samhälle.
EBO-lagens konsekvenser leder fortfarande till att 40–60 procent av samtliga asylsökande hamnar i våra utanförskapsområden. Detta försvagar förutsättningarna för integration. I stället för att verkställa fler utvisningar av dömda kriminella är det skötsamma och välintegrerade tonåringar som har tvingats lämna vårt land.
Fru talman! Jag förnekar inte att Sverige är ett förändrat land i dag. Välbekanta miljöer och gemensamma referensramar har förändrats. Språklig mångfald råder i ett samhälle som alldeles nyss hade enspråkighet som norm. Uppgiften är därför att jobba långsiktigt med att förena olika språkliga och kulturella bakgrunder med en tydlig svensk samhällskultur.
Vi socialdemokrater vill se ökad svensk samhällsgemenskap. Vi vill att den svenska integrationen ska bygga på två pelare: anpassning och jämlikhet. Anpassningen till det svenska samhället ska innebära krav på språk, samhällsorientering, värderingsgemenskap och deltagande i arbetslivet. Jämlikheten syftar till det som förenar oss alla oavsett vilken bakgrund man har, det vill säga rätten till jobb med kollektivavtalsenliga löner, rätten till kvalitativ utbildning och språk, rätten till bostad och boende i trygga bostadsområden oavsett var i landet man lever samt rätten till likabehandling, respekt och icke-diskriminering.
Fru talman! Den rent existentiella frågan som integrationspolitiken ställer är om Sverige kan vara alla svenskars gemensamma hem – både för inrikes och utrikes födda. Det socialdemokratiska svaret på den frågan är givetvis ja.
(Applåder)