Herr talman! Det vi debatterar är ett utlåtande. Ett utlåtande är till skillnad från betänkande inte ett hårt beslut. Det läggs till handlingarna. Jag vill yrka bifall till förslaget att det läggs till handlingarna med den motivering som utskottet har givit.
Det är en ganska bred samsyn i utskottet, även om man i slutet av kollegan Valter Mutts anförande nästan kunde få intrycket att han har en annan hållning än vad som framgår av utlåtandet. Men så är inte fallet. Han och Miljöpartiet står bakom förslaget i utlåtandet.
Grannskapspolitik handlar för oss i grunden om öppenhet, om att EU ska vara öppet mot sina grannar. Inte minst är det viktigt i dagar som dessa, när vi hör hur dörrar stängs på många håll. Att då påminna om att grannskapspolitik är en öppenhetspolitik är viktigt.
Det handlar om respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det handlar om goda grannar som respekterar fria val i alla de 16 länder som är en del av grannskapet. Det är en grund för utveckling och välstånd, frihet och mänskliga rättigheter för människorna. Det är så vi långsiktigt och hållbart bygger säkerhet här hemma och hos våra grannar.
I söder fick vi en grannskapspolitik som initierades 2004. Men EU kan inte se åt bara ett håll. Vi måste också se på våra grannar i öster. Därför var det viktigt att det östliga partnerskapet initierades 2008, för att visa att vi räknar med hela grannskapet som vårt. Länderna i det östliga partnerskapet hade tydligt uttryckt önskemål om att få närmare förbindelser med EU. Från Sveriges sida var det viktigt, och är fortfarande viktigt, att understryka det medlemskapsperspektiv som många av våra grannar har och som vi naturligtvis ska backa upp.
Det finns skäl att stryka under det, för jag hör många i dag fundera, herr talman, om EU kommer att vara uthålligt eller om EU backar för den stora grannen till oss alla, Ryssland.
I vårt östra grannskap är de flesta partnerländer medlemmar i Europarådet. Det är naturligtvis en viktig grund när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Vi fick en översyn av grannskapspolitiken 2011. Den byggde givetvis på vad som hade inträffat i söder. När den ena förtryckaren efter andra mötte folkets röst och byttes ut fick vi en översyn, more-for-more, som nämnts tidigare. 2015 är det dags för en ny översyn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Översyn av den europeiska grann-skapspolitiken
Det som ägde rum 2011, den arabiska våren, har vi sett utvecklas till kris, konflikt och en allmänt förödande verklighet för väldigt många människor. Vi har också sett hur nya förtryckare tagit på sig de gamla kostymerna. Det är viktigt, när vi tittar på detta, att vi lär av erfarenheten och inte gör om samma misstag. Det innebär inte att vi inte ska tala och handla; det kan låta så i diskussionen. Vi ska naturligtvis tala och handla, för det är så vi kan utöva påtryckningar och åstadkomma resultat, resultat som från början var tydliga och som vi måste hävda även nu.
I öster, herr talman, har det också hänt en del sedan den förra översynen. Vi har sett hur Ryssland brutit avtal och inte respekterat territoriell integritet och fria val i olika länder. Vi har sett de små gröna männen röra sig över gränser, och man har med vapenmakt ändrat och ritat om Europas karta, något som vi inte trodde var möjligt när vi hade den senaste översynen. Det är klart att det är viktigt att vi också här drar slutsatser och inte bugar för den stora grannen, som med vapenmakt ritar om Europas karta. Det får den nya europeiska grannskapspolitiken inte föra med sig.
Vi ser hur det är i Georgien. Jag var där för bara en månad sedan och såg hur man med vapenmaktens tyngd ritar om kartan på nytt, hur man äter georgiskt territorium. Vi ser hur man i Ukraina med vapenmakt bryter eldupphöret. Vi kunde i de senaste uppdateringarna från OSSE höra om nya döda i Donbass. Vi hör hur man försöker destabilisera Ukraina på olika sätt.
Men det gäller inte bara Ukraina, herr talman. Också Montenegro möter destabiliserande krafter för att de valt en annan säkerhetspolitisk lösning än den som den stora grannen Ryssland önskar. Vi märker det i Moldavien med Transnistrien, nya partier och destabiliserande krafter. Vi har sett det i Armenien.
Inte heller kan vi undgå att nämna Azerbajdzjan och Vitryssland. De tillhör grannskapet, och där måste tydligheten vara knivskarp. Vi får inte hamna i ett läge där vi börjar handla med politiska fångar, byter politiska fångar mot sanktioner och nya fångar mot nya sanktioner. Den utvecklingen vill vi inte se.
Herr talman! Jag hoppas att vi med det östliga partnerskapet även nu ska vara tydliga och från den 1 januari 2016 välkomna Ukraina till det fullt ut genomförda associeringsavtalet och att vi då inte ska se nya försök att destabilisera, vilket skulle kunna hända.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utlåtandet och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
