Vidgad möjlighet till anstånd med betalning av tvistig skatt

Motion 1988/89:Sk814 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk814

av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp)

Vidgad möjlighet till anstånd med betalning av
tvistig skatt

En skattskyldig kan inte genom att överklaga ett taxeringsbeslut påverka
skyldigheten att i föreskriven tid betala den skatt som debiterats på grund av
taxeringen eftersom ett taxeringsbeslut enligt 87 § uppbördslagen (UBL) är
verkställbar! även om det inte vunnit laga kraft. Under vissa förutsättningar
kan emellertid den skattskyldige få anstånd med att betala in skatten.

I 48 § UBL regleras lokala skattemyndighetens (LSM) möjlighet att
bevilja anstånd när den skattskyldiges skattebetalningsförmåga är nedsatt
vid t. ex. arbetslöshet eller sjukdom.

Enligt 49 § 1 mom. UBL kan LSM bevilja anstånd när det kan antas att
skatten kommer att sättas ned bl. a. i följande fall.

- Taxeringsintendenten (TI) har anfört besvär till den skattskyldiges förmån.

- Den skattskyldige har anfört besvär och TI har helt eller delvis tillstyrkt
besvären eller ansökan om anstånd, eller det kan vid besvär över taxeringsnämndens
beslut - utan att yttrande inhämtas från TI - med skäl
antas att besvären kommer att bifallas.

Enligt 49 § 2 mom. 1) kan länsskattemyndigheten bevilja anstånd om den
skattskyldige anfört besvär över en inte lagakraftvunnen taxering och det
skulle medföra betydande skadeverkningar eller framstå som obilligt om
den skattskyldige skulle betala skatten. En ytterligare förutsättning för
anstånd är att den skattskyldige ställer säkerhet hos länsskattemyndigheten,
om det inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges
förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå
kommer att betalas.

Mot bakgrund av de långa handläggningstiderna i domstolarna har behovet
av ett skydd mot indrivningsåtgärder blivit allt större.

För att få anstånd vid taxeringsbesvär måste de skattskyldiga vända sig till
såväl domstol som lokal skattemyndighet eller länsskattemyndighet. Uppdelningen
på två beslutsmyndigheter kan medföra rättsförluster för den
enskilde.

Den skattskyldige är ofta helt beroende av TI:s ställningstagande. TI är
part i processen och borde därför inte ha inflytande på anståndsfrågan. En
annan väsentlig brist är att LST:s beslut inte kan överklagas.

Dessa brister i anståndssystemet har tagits upp av skatteförenklingskommittén
i betänkandet förenklad taxering (SoU 1988:2122). Kommittén
föreslår bl. a. att skattemyndigheten får fatta samtliga beslut enligt 49 §
UBL, att beslut att inte medge anstånd kan överklagas till länsrätten, att

49 § 1 mom. UBL utformas som en generell regel så att anstånd kan medges
om det kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan kommer att
avkortas, att villkoren för anstånd enligt 49 § 2 mom. UBL mildras så att
anstånd även kan medges om ärendet är svårbedömt, antingen på grund av
att sakläget är komplicerat eller för att rättsfrågan är oviss.

Kommittén har föreslagit att huvuddelen av den omfattande reformen
skall genomföras i samband med 1991 års taxering.

Då de här behandlade frågorna rörande en reformering av anståndssystemet
emellertid är av stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet bör dessa
brytas ut och behandlas separat, med förtur. Riksdagen bör därför hos
regeringen anhålla om att de av skatteförenklingskommittén föreslagna
åtgärderna angående anstånd med att betala tvistigt skattebelopp enligt
taxeringsbeslut föreläggs riksdagen under innevarande år.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om utvidgade
möjligheter till anstånd med betalning av tvistig skatt enligt taxeringsbeslut.

Stockholm den 20 januari 1989
Rune Backlund (c)

Göthe Knutson (m) Stig Bertilsson (m)

Isa Halvarsson (fp) Anders G Högmark (m)

Britta B jelte (fp) Siw Persson (fp)

Lars De Geer (fp)

Mot. 1988/89
Sk814

6