Tandvårdskostnaderna vid amalgamsanering

Motion 1989/90:Sf231 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf231

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Tandvårdskostnaderna vid
amalgamsanering

I en nyligen genomförd enkät (Forsberg) visades att närmare 370 000 människor
anser sig vara kvicksilverpåverkade genom sina amalgamfyllningar i
tänderna. 100 000 av dessa personer har påbörjat eller slutfört amalgamsanering.
Få har fått sin sanering bekostad av tandvårdstaxans s.k. omgörningsparagraf.

Tillämpningen av denna paragraf måste göras mer generös. De människor
som genom läkare rekommenderas att byta ut sina amalgamfyllningar måste
få full kostnadsersättning via tandvårdstaxan.

De personer som efter utredning visat sig lida av dental kvicksilverförgiftning,
eller metallsyndrom som sjukdomen kallas på fackspråk, måste också
erhålla ekonomiskt stöd av samhället. De är ofta långtidssjukskrivna, ordinerade
diet, vila, vitamin- och mineralterapi samt tandsanering i långsam
takt.

Vid arbetsskada gäller en särskild s.k. bevisregel. Påverkan av amalgam
bör enligt vpk behandlas på samma sätt. Sambandet mellan amalgam och
sjuklig påverkan ska anses föreligga om inte betydligt starkare skäl talar
emot det.

För många av de drabbade innebär sjukdomen en ekonomisk katastrof.
Det är svårt att få diagnosen metallsyndrom godkänd av försäkringskassan
och många läkare väljer att i stället för metallsyndrom skriva något av patientens
svåraste symptom, som beror på förgiftningen, som motivering för
sjukskrivningen. Därmed undviker läkaren konfrontation med försäkringskassan
och Socialstyrelsen. För patienten innebär detta att tandsaneringen
måste ske på egen bekostnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att människor som
av läkare konstaterats ha blivit sjuka av tandamalgam skall få tandsanering
utförd med kostnadstäckning via tandvårdsförsäkringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att utförda föreskrifter om att samband mellan amalgam och

sjuklig påverkan skall anses föreligga om inte betydligt starkare skäl
talar emot det.

Stockholm den 16 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Gudrun Schyman (vpk)

Mot. 1989/90
Sf231

12