Skelettskörhet

Motion 1996/97:So239 av Sonja Rembo m.fl. (m, s, v, fp, mp, kd, c)

Det är numera väl belagt att kvinnors villkor, förutsättningar
och behov inte tillräckligt har beaktats inom den medicinska
vården och forskningen. Mannen har långt in i vår tid varit
måttstocken. På något annat sätt går det knappast att förklara
att förekomsten och den snabba utvecklingen av osteoporos
hittills har rönt så liten uppmärksamhet.

Osteoporos kallas ofta "den tysta epidemin" och är ett växande
folkhälsoproblem. Sverige, jämte Norge, har världens högsta siffror när det
gäller antalet nya fall av benbrott på grund av skelettskörhet. 70.000 svenskar
drabbas varje år av frakturer på grund av osteoporos. Varannan kvinna över
50 år och var fjärde man drabbas av fraktur på grund av osteoporos. Sedan
1950-talet har risken för frakturer tredubblats. En 40-åring kan i dag ha
samma kvalitet på sitt skelett som en 70-åring för 30 år sedan.

Samhällskostnaderna uppskattas till mer än 2,5 miljarder kronor per år
enbart för höftfrakturerna, vilket enbart ger en indikation om vilka kostnader
det egentligen handlar om. Osteoporos är också ett växande problem bland
män. Samtidigt börjar det växa fram en oro över utvecklingen bland yngre.

För dem som drabbas innebär osteoporos oftast ett livslångt lidande med
smärtor, beroende av hjälp från andra och svårigheter att leva vad som brukar
betraktas som ett normalt liv. Kotfrakturer och hopsjunken bröstkorg medför
värk, belastning på inre organ och rörelsesvårigheter. Underarmsfrakturer
och höftfrakturer kan leda till bestående, svåra handikapp.

Kunskaperna om osteoporossjukdomen är otillräckliga. Det leder till att
osteoporos alltför ofta varken diagnostiseras eller behandlas förrän
katastrofen är ett faktum, ofta inte ens då.

Inte heller orsakerna till osteoporos och den höga förekomsten i Sverige är
fullständigt kända. Att såväl genetiska faktorer som livsstil spelar en roll är
dock säkerställt. Likaså hormonella förändringar, främst hos kvinnor i
samband med menopausen. Ökande livslängd medför också en större risk för
frakturer på grund av osteoporos. Det är också väl känt att rökning, vissa
mediciner, fel sammansatt kost, låg fysisk aktivitet och låg belastning av
skelettet utgör riskfaktorer. Förekomst av osteoporos hos elitidrottsmän visar
emellertid att hög fysisk aktivitet inte alltid ger en tillräcklig försäkring
mot
osteoporos.

Under kort tid har forskningen lett till nya möjligheter att utreda, behandla
och förebygga osteoporos med goda resultat. Utvecklingen av läkemedel
visar också på nya, positiva möjligheter.

Intresset för och aktiviteterna omkring osteoporos har ökat kraftigt världen
över. Bland annat har inom EU-kommissionen tillsatts ett antal arbetsgrupper
i syfte att utarbeta en rapport med förslag till rekommendationer. WHO har
utlyst en internationell världsosteoporosdag.

Den svenska patientföreningen - Riksföreningen Osteoporotiker (ROP) -
liksom nyligen genomförda enkätundersökningar bekräftar att kunskaperna
om osteoporos är dåliga hos såväl allmänheten som många anställda i
sjukvården och sjukvårdspolitiker. Trots den dramatiska utvecklingen av
osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer och den växande belastning
som detta utgör för såväl kommuner och landsting som socialförsäkrings-
systemen - för att inte tala om dem som drabbas - är förebyggande,
utredning och behandling av sjukdomen osteoporos ingen högt prioriterad
fråga inom forskning och vård. Någon annan förklaring än den inledningsvis
nämnda är svår att finna.

Det finns oerhört mycket att vinna i form av lägre vård- och omsorgs-
kostnader, lägre belastning på socialförsäkringssystemen, uteblivet produk-
tionsbortfall, och ökad livskvalitet genom att i tid förebygga, upptäcka och
behandla osteoporos. Relativt okomplicerad och kostnadseffektiv
behandling, såsom tillförsel av östrogen, kalcium och D-vitaminer, kan ofta
ge goda resultat. Utvecklingen av läkemedel öppnar nya möjligheter och
tyder på att det går att behandla osteoporos och förebygga frakturer också
högt upp i åldrarna.

Det är nu hög tid att osteoporossjukdomen prioriteras som det
folkhälsoproblem den är:

Forskningen behöver intensifieras.

Kunskaperna bland allmänheten, media och sjukvårdspolitiker, behöver
förbättras.

Varje läkare som behandlar vuxna patienter bör ha grundläggande
kunskaper om osteoporossjukdomens förekomst och riskfaktorer och
känna till möjligheterna till profylax och behandling. Varje patient med
fraktur måste också utredas om eventuell förekomst av osteoporos och få
behandling för denna.

I varje län/landsting eller annat större upptagningsområde bör det finnas
minst en enhet som skaffar sig större kunskap och erfarenhet av
osteoporos, till vilken patienter kan remitteras för bedömning,
innefattande bentäthetsmätning.

I folkhälsoarbetet behöver möjligheterna att förebygga osteoporos tas till
vara med början under barn- och ungdomen, senare med
menopausrådgivning och förebyggande av fallolyckor.

I detta syfte behöver en kartläggning genomföras som visar
den nuvarande situationen i landet vad gäller osteoporos.
Kartläggningen bör ge kunskaper bl.a. om pågående
forskning, om hur osteoporos och risken för frakturer på
grund av osteoporos uppmärksammas och behandlas på alla
nivåer inom vården, förekomsten av bentäthetsmätare liksom
patienternas situation. Likaså bör de kunskaper om
osteoporos som ges i vård- och omsorgsutbildningarna
kartläggas. Det är också väsentligt att en ekonomisk analys
görs av de totala samhällskostnaderna.

En sådan kartläggning bör utmynna i förslag och rekommendationer om
hur osteoporos skall kunna förebyggas, diagnostiseras och behandlas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av osteoporos i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 30 september 1996

Sonja Rembo (m)

Isa Halvarsson (fp)

Helena Nilsson (c)

Chatrine Pålsson (kd)

Iréne Vestlund (s)

Eva Zetterberg (v)

Marianne Samuelsson (mp)