Regionala fackliga förtroendemän

Motion 1990/91:A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s)

Den nyligen beslutade lagen om regionala fackliga
förtroendemän har mottagits med glädje och förväntan av
framför allt de fackliga organisationer som har många små
arbetsplatser. Tyvärr har glädjen grusats något av att de
flesta av dessa organisationer inte har ekonomiska resurser
att utnyttja de lagliga möjligheterna.

Enligt vår uppfattning ligger det i samhällets intresse att
verka för likvärdiga möjligheter och rättigheter för de
anställda, oavsett stor eller liten arbetsplats. Fackliga
organisationer med många små arbetsplatser har inga
möjligheter att ge medlemmarna vid dessa arbetsplatser
samma service som vid de större. Problemet är som regel
inte personellt utan ekonomiskt.

Vår mening är inte att tillskjuta skattemedel för
ändamålet. Vi anser det som en självklarhet att
produktionen själv skall stå för kostnaderna. Denna
uppfattning har också regeringen gett uttryck för i
propositionen om regionala fackliga förtroendemän. Dock
har man utgått från att parterna genom avtal skulle lösa
frågan.

Med hänvisning till tidigare erfarenheter betvivlar vi
starkt en sådan lösning. Arbetsgivarsidans kompakta
motstånd mot lösningar av det här slaget är välkänt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av regionala
fackliga förtroendemän.

Stockholm den 22 januari 1991

Sven-Åke Nygårds (s)

Anita Modin (s)

Björn Ericson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)