Överförande av ärenden angående kreditupplysning och inkassoverksamhet till lagutskottet

Motion 1990/91:K312 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c, v, mp)

Enligt nu gällande regler om ärendefördelningen mellan
utskotten skall näringsutskottet handlägga ärenden rörande
inkassolagen (1974:182), lagen (1981:739) om ersättning för
inkassokostnader m.m. och kreditupplysningslagen
(1973:1173). Lagutskottet å sin sida har att bereda ärenden
om bl.a. civilrättsliga regler för krediter och om
kronofogdemyndigheternas indrivning av skulder. Genom
den lagstiftning rörande den s.k. summariska processen
som genomfördes våren 1990 (prop. 1989/90:85, JuU31)
kommer lagutskottet också att handlägga ärenden som rör
bestämmelserna om betalningsförelägganden, dvs. den i
praktiken vanligaste formen för fastställande av en
gäldenärs betalningsskyldighet gentemot hans privata
borgenärer.

Enligt vår mening finns det ett mycket nära samband
mellan inkasso- och kreditupplysningslagstiftningen och
lagutskottets beredningsområde. Inkassoverksamheten,
som regleras av inkassolagen, är förstadiet i
indrivningsförfarandet och leder -- om gäldenären inte
betalar -- till ingivande av ansökan om
betalningsföreläggande till kronofogdemyndigheten och
sedan till exekutiva åtgärder genom myndighetens försorg.
Myndigheten har också att pröva om begärd ersättning för
inkassokostnader skall utgå. Bortsett från det
organisatoriska sambandet mellan inkassolagstiftningen
och reglerna om indrivningsåtgärder är det också så att
förutsättningarna för bedrivande av en effektiv
inkassoverksamhet har direkt betydelse för tillströmningen
av ärenden till kronofogdemyndigheterna. När det gäller
kreditupplysningslagen är sambandet med lagutskottets
beredningsområde inte lika påtagligt. Det bör emellertid
framhållas att reglerna för kreditupplysning har betydelse
för kreditgivarnas ställningstaganden till om de skall bevilja
enskilda borgenärer krediter.
Kreditupplysningsverksamhetens inverkan på förhållandet
mellan borgenär och gäldenär kommer att stärkas om
förslagen i en år 1990 framlagd departementspromemoria,
(Ds 1990:84) Ny konsumentkreditlag, genomförs. Enligt
förslaget skall nämligen en borgenär bli skyldig att göra en
kreditprövning innan han beviljar en konsumentkredit. Vid
bristfällig kreditprövning skall konsumentens skuld kunna
jämkas.

Även om inkasso- och kreditupplysningsreglerna i
huvudsak är av näringsrättslig natur och det därför från
mera principiella utgångspunkter kan hävdas att de hör
hemma i näringsutskottet finns det starka praktiska och
organisatoriska skäl för att de ifrågavarande
lagstiftningsärendena bör överföras till lagutskottets
beredningsområde. I anslutning härtill kan påpekas att
lagutskottet redan svarar för vissa frågor av näringsrättslig
natur, nämligen den näringsrättsliga lagstiftningen på
konsumentskyddsområdet. Särskilt reglerna inkassolagen,
vilka avser att skydda gäldenären, har en påtaglig prägel av
konsumentskydd även om de också gäller till förmån för
näringsidkare som satt sig i skuld. Rent allmänt kan det
vidare påpekas att det är en stor fördel om ett
verksamhetsområde i sin helhet hör hemma hos ett utskott
och inte behöver delas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar sådan ändring av
riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.5 att ärenden
rörande kreditupplysnings- och inkassolagstiftningen skall
beredas av lagutskottet fr.o.m. den 1 januari 1992.

Stockholm den 24 januari 1991

Bengt Harding Olson (fp)

Rolf Dahlberg (m)

Martin Olsson (c)

Elisabeth Persson (v)

Elisabet Franzén (mp)