Minskad bilism

Motion 1988/89:T207 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :T207

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Minskad bilism

På nya spår i trafikpolitiken
Bilén dödar

Tänk om massbilismen hade betraktats som en farlig sjukdom - då hade
samhället satt in motåtgärder! Så gjorde de ansvariga för att utrota
tuberkulosen. När det gäller trafikdöden gör regeringen precis tvärtom.

De senaste tio åren har vägtrafiken skördat mer än 8 000 liv och allvarligt
skadat 70 000 människor. För att stoppa tuberkulosen krävdes det att de
hälsofarligaste bostäderna revs ner. När det handlar om trafiken har man
rivit upp och lagt ner stora delar av den säkraste och mest miljövänliga delen,
den som går på spår. Samtidigt har den långväga lastbilstrafiken ökat med
närmare 50% på 15 år. Om privatbilismen fortsätter att öka som den gjort
under några år är den fördubblad till år 2000!

Inget land har klarat konststycket att asfaltera bort trafikdöd eller bilköer.
Mer motorväg betyder fler bilar och fler bilar betyder ännu fler döda och
skadade.

1948 fick Stig Dagerman uppdraget att skriva novellen Att döda ett
barn. Det året dog 531 människor i landsvägstrafiken. Novellen var ett
inslag i en trafiksäkerhetskampanj. 40 år har gått och många kampanjskrivare
har fått uppdrag sedan dess utan att det skett någon radikal förändring. I
dag dödas årligen 800 människor och skadas över 20 000, varav 5 500 får
allvarliga men. På tio år motsvarar det:

- att en mindre kommuns samtliga invånare utplånas,

- att alla invånare i en medelstor svensk stad skadas svårt, många med
skallskador.

Under årtionden har många sett bilen som en frihetssymbol. När antalet bilar
ökat till en viss mängd hotar den istället friheten. Regeringen vägrar att inse
detta. På nyliberalt manér tror den på fri konkurrens som en hästkur.
Enligt trafikministern är bilismen på väg in i en ny utvecklingsfas.
Hundratals miljoner skall därför satsas på bilindustrins, EG:s och Eurekas
olika forskningsprojekt som syftar till att länka samman hela det västeuropeiska
vägnätet. Massbilismen ses helt enkelt som en viktig utvecklingskraft för
näringslivet.

Just-in-time-transporter är helt accepterade i regeringens vägpolitik.
Medan industrins lager och utgifter minskar, så ökar antalet lastbilar liksom
trafikolyckor och samhällskostnader. En ny rapport visar att det betyder upp

till tio gånger fler transporter för ett företag som satsat på det nya systemet Mot. 1988/89

med rullande lagerhållning. Det betyder att ännu fler enskilda blir trafikof- T207

fer. Då ställer det statliga vägverket upp och ser till att vägarna rensas från

trafikoffer och bilskrot så att transporterna kan rulla vidare mot Volvo och

andra storföretag. Det är viktigt för dem att transporterna kommer fram i tid,

säger en person i chefsställning på vägverket.

Det kan inte vara detta Birgitta Dahl menade med sitt tal om ett
systemskifte i trafikpolitiken.

Projektet Nya spår för intelligenta resenärer

Vpk föreslår att

- en från industrin fristående grupp forskare och tekniker av båda könen får
i uppdrag att hitta okonventionella trafiklösningar som leder bort från
massbilism, trafikdöd och ekologiska katastrofer; forskargruppen skall
söka internationellt samarbete utanför EG:s och Eurekas pågående
bilprojekt,

- en parlamentarisk kommission tillsätts för att utreda förutsättningarna
för en alternativ produktion för bilindustrin; kommissionen utreder också
förutsättningarna för ett all-europeiskt järn vägssystem.

Vpk kan inte acceptera att nuvarande prognoser för trafikdöden blir till
verklighet. Därför har vi föreslagit bl.a. en mycket stor upprustning och
utbyggnad av spårbunden trafik. Vi tar i en särskild järnvägsmotion upp
detta. Säkra, miljövänliga och energisnåla transporter kan bli ett av flera
internationella samarbetsprojekt för att rädda Europas länder och folk.

Det går att vända utvecklingen. I olika länder finns det redan i dag ny
teknologi och radikala försök som visar detta. Sverige skulle kunna bli ett
ledande land som hittar ytterligare lösningar på transportproblemen. Sverige
skulle t.o.m. kunna utveckla ett nytt avancerat spårbundet system för
kollektivtrafik som en exportvara.

I Sverige finns en stor potential inom industrin som kan användas för
sådana system. Några exempel: ASEA har ett gediget kunnande på
vagnsidan och inom elektrisk framdrivningsteknik. Ericsson har kunnande
inom datorområdet som motsvarar krav på reglerteknik. Men i dag används
inte dessa resurser med inriktning på att spårbundna transporter skall vara
basen i systemet.

Nu binds stora resurser upp i bilindustrins Prometheus-projekt som bl.a.
syftar till ökad massbilism. Orsakerna är flera. I företagsledningarna och på
olika departement sitter konservativa män som fortfarande tror att bilindustrin
skall kunna räddas trots internationell överproduktionskris. Det ligger
inget nytt i att det än en gång sker i samverkan med försvarsindustrin - även
om regeringen visar en övertro på projekten.

Stora summor finns tillgängliga för forskning och utveckling. IT 4delegationen,
som sorterar under industridepartementet, planerar att satsa
uppemot en miljard tillsammans med högskolor och statliga verk på fel
transportsystem. Vi menar att pengarna måste överföras till helt andra
teknikprojekt än bil- och försvarsindustrins. Exempel från andra länder visar
hur tekniker utan anknytning till transportindustrin lyckades med att ta fram
lämpliga lösningar för kollektivtrafiken. Det borde gå lika bra i Sverige.

Hemställan Mot. 1988/89

T207

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att begränsa bilismen i avsikt att spara
människoliv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskning och utveckling inom området kollektivtrafik initieras i
enlighet med motionens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommission
tillsätts med uppdrag att utreda förutsättningarna för en
alternativ produktion för bilindustrin, baserad på kollektiva transporter,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrk. 3 föreslagna
kommissionen också får till uppgift att utreda förutsättningarna för ett
alleuropeiskt järnvägssystern.

Stockholm den 18 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Viola Claesson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)
Jan Strömdahl (vpk)

5