med anledning av skr. 1996/97:64 Alternativ till traditionell burhållning av höns

Motion 1996/97:Jo14 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Sammanfattning

Att en höna inte kan få behov som att flaxa och röra sig,
sprätta, undersöka, värpa avskilt i rede m m tillfredsställda i
en bur är uppenbart för alla som någon gång sett en på
"grönbete". Dessutom ger orörligheten i burar en mängd
sjukdomar och stereotypa beteenden, en del orsakade av
ständig stress. Hönan får betala ett högt pris för kraven på
effektivitet och billiga ägg. För 40 år sedan kostade ett kilo
ägg 80 minuters arbete för en medelinkomsttagare, idag
endast 3 minuter. Det är inte rimligt. Hönsen måste ges ett
bättre liv. Det har vi råd med.

Därför anser vi att förbudet att ha värphöns i burar skall bestå och träda i
kraft 1.1 1999. Eftersom så lång tid gått anser vi dock att det måste bli
möjligt att få dispens för förbudet. Vi vill dock tidsbegränsa dispens-
möjligheten till högst en insättning värphöns efter 1.1 1999. För att förhindra
att gamla burar nu byts mot nya anser vi att detta inte skall tillåtas.

För att komma ifråga för dispens skall producenten klara så högt ställda
djurskyddskrav som är möjligt i en bur. Anläggningen skall också klara de
krav som finns i miljöskyddslagen och skötsellagen och producenten skall ha
skött sin salmonellaprovtagning prickfritt. Antal höns per yta i burarna får
inte överstiga andra system. Äggen skall märkas som burägg.

Miljöpartiet de gröna är kritiskt till den nya teknikprovning som skett av
de högintensiva systemen. Detta utvecklas i motionen. Med den utformning
provningen fått har äggnäringen inte givits möjligheter att utvecklas. Inte
heller har erfarna och idérika äggproducenters kreativitet utnyttjas. Frågan
har byråkratiserats och gått i stå. Vi är mycket kritiska till att ingen
oberoen-
de utvärdering av erhållna resultat gjorts, att sådana resultat där problemen
uppenbarligen inte kunde belasta de system som testats inte tagits bort.
Parallella undersökningar i burar i produktion för att just eliminera sådant har
inte förekommit. Inte heller finns undersökning av olika hybrider. Nya
erfarenheter redovisas inte och gamla siffror, nu förklarade och åtgärdade,
används för att stoppa godkännande av de högintensiva systemen. Detta redo-
visas i motionen.

Vi anser därför att det är dags att godkänna de system som testats i ny
teknikprovning och att regeringen skall ge Jordbruksverket i uppdrag att få
fram regler för hönshållning, dels för täthet - mängd höns per m2 - för dessa
nya system, dels för djurskyddskrav som skall vara lika för samtliga system.
Rådgivning och veterinärkontroll behöver byggas upp.

Hönsen har utsatts för en extrem avel. Dagens höna värper 60 ägg mer per
år än en höna för 15 år sedan, vilket betyder 320-350 ägg per år. Att en sådan
extrem avel gett genetiska defekter är inte förvånande, och många av de
olikheter som noterats mellan hybriderna i ny teknikprovning är sannolikt
orsakat av sådant. Det är därför dags att se över vilka hybrider som skall
finnas i landet, eftersom det i Sverige inte får finnas djur med genetiska
defekter som orsakar lidande (jfr köttrasen Belgisk Blå). Att värpa ägg som är
så stora att de inte kommer ur hönan är ett sådant exempel. Det kan också
finnas skäl att undersöka om kraven för att ha höns i olika system skall vara
lika för alla hybrider.

Miljöpartiet de gröna anser att målet att 10 % av Sveriges yta skall vara
ekologiskt odlad år 2000, något vi anser vara ett delmål, skall kompletteras
med ett likadant för äggproduktionen. Det innebär att dagens ca 13 000 höns
som producerar ekologiska ägg skall öka till 610 000 år 2000. Dessa höns får
gå ute på sommaren och de är de enda hönsen i produktion som idag måste
ges tillfälle att solbada, krafsa i jord och se solen.

I många länder, t ex Norge, Schweiz och Finland, finns ett tak för hur
många höns en äggproducent får äga. Idag finns jätteanläggningar med
150 000 höns eller mer i Sverige. I Norge får man ha 2 000 höns, i Schweiz
12 000. Skälen till begränsningarna är flera, såväl regionalpolitik, beredskap
som sjukdomsspridning hos hönsen anges. Vi anser att regeringen skall se
över en sådan tingens ordning och sätta tak även i Sverige.

Det svenska ägget är ännu unikt. Än klarar endast Finland och Norge de
svenska kraven på salmonellafrihet. Det betyder att än finns endast
konkurrens om den svenska äggmarknaden från Finland, en konkurrens som
uppgått till 5 % som mest. Men i EU blir antalet konsumenter som efterfrågar
livsmedel från djur som haft ett bra liv allt fler. Genom att ställa om den
svenska äggproduktionen till produktion av ägg från frigående höns och detta
kombinerat med salmonellagarantin borde den svenska äggproduktionen ha
stora möjligheter att expandera och ta marknadsandelar bland de konsumenter
som är villiga att betala för djurvården. För den svenska konsumenten innebär
omställningen en merkostnad för ägget på drygt 31 öre eller 2 kronor på en 6-
pack ägg. (Burägg jämfört med ägg från lågintensiva system.) Hönan är värd
det.

Inledning

"Frihet är det bästa ting

Som sökas kan all världen kring."

(Biskop Tomas, 1400-talet)

Alla som sett en flock kor släppas på bete på våren eller sett
en gris gyttjebada i solen känner med djuren hur skönt det är
att röra sig fritt och få bete sig som en ko eller gris skall.
Detsamma gäller naturligtvis också höns. Glädjen hos
hönsen när de får ta hela trädgården i besittning är påtaglig.
Allt ska undersökas och det både flaxas och springs. Det är
en härlig syn och en djup tillfredsställelse att höra det
förnöjda småpratandet i flocken. Att alla dessa behov och
beteenden inte kan tillfredsställas i en bur är bara alltför
uppenbart.

Följande motion är skriven med hönsens bästa för ögonen, men också med
en stark önskan att svensk äggnäring ska ges möjlighet att utvecklas. Med ett
salmonellafritt ägg i kombination med höga djurskyddsvärden borde svensk
äggnäring ha goda förutsättningar att ta betydande delar av den marknad i EU
med konsumenter som idag efterfrågar sådana produkter och är villiga att
betala för dem.

När burförbudet kom 1988 var det hönans möjlighet till naturliga beteenden
som stod i fokus, men också det faktum att en onaturlig miljö orsakar stress
och därmed lättare sjukdom hos djur. När burarna blev allt vanligare på 60-
talet ansågs fjäderplockning bero på att hönsen satt i bur. Många producenter
ansåg att det inte gick att ha burhöns utan att näbbtrimma. Känns tongångarna
igen? Veterinärer specialiserade på samband djurmiljö/hälsa fann också att
flera defekter som skelettskörhet (bröstbensdeformation), fotskador och
leverförfettning (FLHS) ökade kraftigt i och med det stillasittande livet på
nätgolv. Många höns uppvisade också stereotypa beteenden liknande dem
man kan se hos djur i för trånga djurparker. Ett liv i bur för hönan är möjligen
bekvämt för äggproducenten, men hönan har fått betala dyrt för
"effektiviseringen" och kraven på billiga ägg.

Beslutet att förbjuda burar för värphöns från 1.1 1999 anser vi i Miljö-
partiet de gröna var helt rätt och skall stå fast. Den hantering av beslutet
som
följt är vi mycket kritiska till. Vi menar att den i värsta fall kan innebära
att
svensk äggnäring kan slås ut om andra länder lär sig hantera salmonellan.
Avsikten med ny teknikprovning tycks ha varit att omöjliggöra att burför-
budet genomfördes. Under tiden växer marknaden för alternativt producerade
ägg, en marknad där svenska äggproducenter kommer på efterkälken. En
övergång till system för frigående höns, såväl lågintensiva som så kallade
högintensiva som voljärsystemen Marielund och Oli Voletage och "mellan-
formen" Vencomatic, skulle också skapa arbetstillfällen i Sverige och vara en
del av den satsning på nya gröna jobb, som statsministern talat om. Det finns
industrier beredda att starta produktion av systemen. Allt detta har stoppats
genom att frågan byråkratiserats. Låt oss utveckla detta ytterligare.

Ny teknikprovning

1982 kom förbudet i Schweiz att ha höns i bur från 1992. Det
ledde till ett decenniums intensiv forskning där ett 30-tal
system testades. Ett mycket litet antal passerade nålsögat och
används idag. För sina insatser fick etologen och veterinären
dr Detlef Fölsch, då vid Zürichs tekniska högskola, nu
professor i Kassel, och Henk Teygeler, fjäderfäspecialist på
KLIBA, firman som omsatt idéerna i praktiken, forskarpris
av Sällskapet för främjande av veterinärmedicin vid Berlins
fria universitet 1991. De systemen som prisbelönats är
desamma som i Sverige kallas högintensiva och som inte
godkänts här. Man testade även modifierade burar med
sittpinne, rede och sandbad, men fick så mycket problem att
de inte godkändes.

I hela Europa pågår en intensiv diskussion om hönsen, deras naturliga
beteenden, sjukdomar och inhysningssystem. Ännu finns inget burförbud i
något annat land än Schweiz, men Europarådets Standing committee on farm
animals (där professor Ingvar Ekesbo tidigare varit ordförande, numer vice
ordförande) rekommenderar sina medlemsstater att aktivt propagera för
golvsystem. Så har också skett, och de system som godkänts i Schweiz säljs i
flera länder. I Holland och Danmark är andelen skalägg (ägg till detalj-
handeln) 35 % och i Tyskland och England ligger siffran mellan 20 och 25 %.
En riktig siffra är svår att få fram för Sverige, men vi har halkat efter.

Myndigheten skall inte detaljstyra

Vid högre miljö- eller djurskyddskrav har regeln i Sverige
varit att myndigheten anger vilka krav som skall klaras och
att sedan verksamheten utvecklar tekniken. Så har skett vad
avser stall för suggor t ex när förbudet att ha suggor fixerade
kom. Det har varit en bra metod som tagit vara på den
praktiska kreativiteten som finns i olika verksamheter, och
den har visat sig framgångsrik.

Beträffande ny teknikprövning av högintensiva system för höns har denna
princip frångåtts totalt. Myndigheten har med ny teknikprovning inte givit
möjlighet för kreativa äggproducenter att utveckla system för att klara
uppställda krav. Det är förvånande att näringen så totalt har släppt
utvecklingen till en statlig myndighet. Det torde sakna motstycke i Sverige.
Har det skett med den baktanken att det bästa sättet att stoppa utvecklingen
var att byråkratisera den? Så har i alla fall blivit fallet, men till men för
äggnäringen som därmed inte kunnat konkurrera med andra länder om de
kunder, som är villiga att betala för god djurhållning. Detta i kombination
med salmonellafrihet i äggen borde göra svenska ägg till en god exportartikel.
Men resultaten av teknikprovningen har utan analys av orsaken och utan
jämförande studier i burar använts för att stoppa de i andra länder godkända
systemen.

Resultaten av ny teknikprovning
feltolkade och missvisande

Även i Sverige gavs vid burbeslutet 1988 en lång
omställningstid. Till skillnad från Schweiz kom dock
försöken igång sent, först 1993 hos producenter.
Anmärkningsvärt är att erfarenheter från Schweiz inte tagits
till vara. Många av de problem som uppkommit i de
intensiva systemen var där väl kända och kunskap fanns för
att åtgärda dem. Jordbruksverket har genomfört prövningen
av de så kallade högintensiva systemen, voljärsystemen, utan
att samtidigt göra likvärdiga parallella undersökningar i
bursystem för att utröna vilka resultat som kunde hänföras
till golvsystemen. I resultatsammanställningen har faktorer
som från forskarhåll gång efter annan påpekats inte ha med
golvsystemen att göra tillskrivits dessa. Sådant är bland
annat foderstörningar, fel foderleverenser, fläktfel, råttgift,
genetiskt betingade beteendestörningar, felaktig uppfödning
och sjukdomar m m. I en artikel av professor Ingvar Ekesbo,
Svensk Veterinärtidning 2/97, liksom i brev till
jordbruksutskottet 1993-12-15, slås fast att något lidande
vars grundorsak är direkt kopplad till att hålla höns
lösgående inte finns. Däremot är såväl beteendestörningar
som sjukdomar såsom benskörhet, leverförfettning, fotskador
vanligare och orsakade av burar. Fjäderplockning som idag
påstås bero på golvsystemen ansågs på 60-talet bero på
burarna.

Vidare visar flera studier, såväl tyska som schweiziska, att såväl kloak-
kannibalism som dödlighet tydligt följer hybrid, men inte inhysningssystem.
En tysk undersökning visar frekvens döda djur p.g.a. kannibalism för 52
veckors värpperiod enligt tabell.

HYBRID BUR
LÖSGÅENDE
LSL (vit hybrid)
5,0 %
1,5 %

HISEX (vit hybrid)
5,6 %
5,2 %

ISA brun
8,1 %
14,8 %

LB ( Lohman brun)
11,9 %
13,2 %

Schweiziska studier, frigående system, av 105 flockar med
vita och 201 flockar med bruna höns för 56 veckors
värpperiod visar siffrorna 6,1 % resp 11,4 % dödlighet för
vita resp bruna höns. I båda fallen är alltså hybriden
avgörande för resultatet. Liknande skillnader uppvisar de
svenska resultaten från Funbo-Lövsta i burar, redovisade i
Jordbruksverkets rapport 1994:13 med dödlighet 2,5-8,1 %
för vita hybrider och 11,4 % för bruna. Men ingen diskussion
om detta förekommer i utvärderingen, utan dödligheten i ny
teknikprovning tillskrivs systemen.

Etolog Kristina Odén, en av de forskare som är verksam vid ny teknik-
provning, har vid sina besök hos producenter med såväl burar som frigående
system kunnat konstatera att skötaren och valet av hybrid har större inverkan
på resultatet än inhysningssystemet. Detsamma har visats vid undersökningar
i Skara av veterinär Maria Onila, som undersökt bruna hybrider, som värper
stora ägg. Skadorna är desamma och resultaten mycket lika mellan bur och
golv. Detta har redovisats till såväl verk som departement.

I Jordbruksdepartementets skrivelse redovisas höga siffror för dödlighet i
frigående system som man vet inte beror på systemen. Mer om det nedan.
Enligt flera forskare, bl.a. professor Bo Algers, finns idag så bra kunskaper
om de högintensiva voljärsystemen och hur de skall hanteras att det är fullt
möjligt att använda dem.

Foder, foderproblem och salmonella

I september 1996 sändes en skrivelse från
Jordbruksdepartementet till EU-kommissionen med begäran
att Sverige skulle få uppskov med EU:s äggdirektiv ett år,
det vill säga till den 1.1 1998. Skrivelsen är knappast en god
reklam för svensk äggnäring, men tar upp angelägna
problem. I skrivelsen sägs att 90 % av äggen är så kallade
smutsägg under den kalla årstiden och att skälen till detta
dels skulle vara kylan, dels de svenska kraven från 1993 på
att allt foder skall värmebehandlas. Siffran torde knappast
vara representativ för hela landet, möjligen för de nordligast
belägna anläggningarna utan god värme i hönshusen.

Svenska höns har idag ofta irriterade magar och diarré. I ny teknikprovning
anges foderbyten och foderstörningar på flera ställen som orsak till irritation
och hackning, även med dödlig utgång. Hönsen mår uppenbarligen dåligt och
hur en irriterad mage påverkar humöret vet vi väl alla. Den kletiga och ibland
blöta gödseln fastnar också på äggen. Detta problem är framför allt ett
problem i burar där nätgolvet, som är det enda som står till buds för
värpningen, kan vara kletigt.

Problemen beror troligen på fodret. Det svenska hönsfodret skall vara vär-
mebehandlat för att vara salmonellafritt. Trots detta uppkommer salmonella-
utbrott i värphöns-anläggningar. Än så länge har enligt uppgift samtliga
salmonellautbrott utom i ett fall förekommit i buranläggningar. I det här fallet
går det alltså inte att skylla på golvsystemen. Det tycks vara ren rysk roulett
om man drabbas eller inte. Salmonellafriheten är ett av det svenska äggets
främsta honnörsegenskaper, och det är tack vara den som svenska ägg idag
inte har konkurrens från andra länder än Finland och Norge, eftersom Sverige
har så kallade tilläggsgarantier för salmonellan och har rätt att kräva
salmonellafrihet i importägg.

Så mycket mer förvånande är det därför att konstatera de uppenbara
underligheter som förekommer i foderframställningen. Eftersom salmonella-
friheten anses så viktig borde det vara självklart att de råvaror som importeras
kontrolleras och att partier nedsmittade med salmonella inte får föras in i
landet. Provtagning sker förvisso, men det är fullt lagligt att använda de
kontaminerade partierna som råvara för värpfoder. Man förutsätter att den
hantering som följer tar död på salmonellan. Enligt Jordbruksverket (diarienr
37 708/96) kom 60 salmonellasmittade partier till fodertillverkare under
1994. 1995 kom 53 partier.

För att ta död på salmonellan behandlas partierna med antingen preparat
med olika syror eller formaldehyd. Hur preparaten påverkar foderråvaran är
svårt att få dokumentation om, men att syra förstör S-H-gruppen i för hönan
livsviktiga aminosyror som metionin torde vara ofrånkomligt. Vilka
reaktioner mellan syran och fodret i den uppvärmning som sedan sker är
likaså svårt att få svar på. Om bakteriedödaren varit formaldehyd torde den
avgå till miljön vid uppvärmning. Kan det anses acceptabelt? Uppenbarligen
finns en mängd frågor som behöver besvaras och lika uppenbart torde det
finnas stor risk att salmonella kan bli kvar i fodret, vilket kan förklara
salmonellautbrotten. Om det är en slump att det mest varit i buranläggningar
eller inte undandrar sig vår kompetens att bedöma, men enligt veterinär är
hönsens immunförsvar nedsatt i burar på grund av den ständiga stressen.

Miljöpartiet de gröna anser att salmonellafriheten inte bara är ytterst viktig
att slå vakt om av hälsoskäl utan den har också ett omistligt värde som
kvalitetsegenskap vid en lansering av det svenska ägget på en EU-marknad.
Därför anser vi att reglerna för svensk import av foderråvara bör ändras så att
salmonellakontaminerade partier inte får användas för framställning av foder
för värphöns. Detta bör ges regeringen till känna.

Att foderproblematiken tas upp i denna motion beror på att många av de
problem, som uppkommit i ny teknikprovning med irrritation mellan djuren
och hackning anses bero på foder, foderbyten och foderstörningar och alltså
inte på voljärsystemen. Att sådana problem är vanliga även i burar omvittnar
många buräggsproducenter. "Det är som en simbassäng under hönsen",
kommenterar en buräggsproducent. Introduktion av värmebehandlat foder har
kommit samtidigt med ny teknikprovning, 1993. Det har inneburit en mängd
problem i alla anläggningar. Eftersom detta har varit en stor förändring hade
enbart foderförändringen motiverat parallella undersökningar i burar. Så har
inte skett, utan foderstörningar och därmed uppkomna beteendestörningar har
tillskrivits voljärsystemen.

I Jordbruksverkets rapporter finns ingenstans en analys och diskussion om
resultaten. De har bara redovisats mekaniskt. Ingenstans diskuteras hur olika
faktorer som olika hybrider och deras sjukdomar, foder m m, som inte har
med voljärsystemen att göra, påverkar resultaten och hur man ska göra för att
ta bort sådant för att veta vad som verkligen är resultat korrelerade till de
provade systemen. Inte heller diskuteras de åtgärder som vidtagits då kunskap
vunnits och hur de påverkat senare resultat. Man får en känsla av att avsikten
med Jordbruksverkets rapportering om ny teknik inte varit att vinna
erfarenhet och kunskap och göra det möjligt att godkänna voljärsystemen.
Redan i rapport 1993:14, det vill säga när provningen av voljärsystemen just
hade startat, föreslog verket att burförbudet skulle flyttas fram i tiden till
år
2004.

Hybrider och skillnader mellan dem

Någon analys utifrån ny teknikprövning och skillnader hos
olika hybrider har inte gjorts. Det är förvånande eftersom
såväl veterinärer som producenter talar om sådana. Det
följande är ett försök till analys utifrån det material som finns
tillgängligt. Det är naturligtvis förvånande att utskottets
ledamöter inte kan finna svar på en mängd vitala frågor
rörande detta.

Kloakkannibalism och dödlighet

I regeringens skrivelse talas mycket om kloakkannibalism,
som påstås vara orsakad av golvsystemen. Kloakkannibalism
är något som helst inte borde förekomma alls, men med en
avel enbart inriktad på produktion - antalet ägg har ökat med
4 per år de sista 15 åren och ligger mellan 320 och 350 ägg
per år - ökar risken för genetiska defekter,
störningskänslighet och beteendestörningar. Det finns i
materialet från Jordbruksverket ingen studie av
kloakkannibalism i burar. På flera ställen står nämnt i texten
att kloakkannibalism är ett större problem hos bruna än hos
vita hybrider, men någon samlad analys av resultaten från ny
teknikprovning med avseende på skillnad mellan hybrider
finns inte. Inte heller finns en diskussion om stora ägg hos
vissa hybrider och deras samband med dödlighet och
kannibalism. Noteras kan dock:

Av försöken från SLU, Uppsala finns dödsorsak inte angivet i något fall.
Samtliga besättningar i kommersiella anläggningar har haft vit hybrid, LSL.
Av dessa har alla varit under 7 % i dödlighet. Endast i två fall, båda på
Institutionen för husdjurens utfodring och vård, finns en dödlighet över-
stigande 9 %, en flock Lohman brun (LB) med ca 20,5 % och en flock LSL
från 1989 med ca 15 %. I texten sägs det bero på kannibalism resp. koccidios.

I materialet i utvärdering av Oli Voletage och Vencomatic finns bättre
underlag. Dödligheten är lägst för den enda flock LSL som redovisas, slående
lik talen från Marielundutvärderingen. Där dödsorsak anges avviker en flock,
en ISA brun där kloakkannibalism anges som dödsorsak i ca 20 % av fallen.
Annars finns enbart en flock med vita Shaver där kloakkannibalismen precis
passerar "ribban" 9 %. Noteras bör att i flera av flockarna anges en mycket
liten andel av dödsfallen bero på kloakkannibalism, i några finns ingen alls.

I de fall obduktion utförts av de döda djuren anges en mängd dödsorsaker
som äggledarinflammation, leversjukdomar, cirkulationsrubbningar, leukos m
m. I materialet anges inte om dessa uppkomna sjukdomar beror på golv-
systemen och någon sådan analys finns inte heller på annan plats i Jordbruks-
verkets material.

Fotproblem

I utvärderingen av Marielundsystemet passeras
Jordbruksverkets ribba på 5 % i samtliga flockar, alla LSL. I
utvärderingen av Oli Voletage med andra hybrider ser bilden
helt annorlunda ut med 15 av 23 flockar under ribban. Den
enda LSL-flocken ligger över. Medan siffror runt och över
10 % finns i samtliga LSL-flockar i Marielund finns endast
sådana siffror i 3 av 23 omgångar i Oli Voletage. I
Vencomatic avviker siffrorna för hybriden Hisex brun
markant från de övriga.

Notabelt är att i obduktionsprotokoll i bilaga 5:6 i Jordbruksverkets rapport
1994:13 för LSL visar hackskador, fot en mycket hög stapel, över 50 %, helt
avvikande från alla andra protokoll.

I materialet anges på flera ställen att vissa hybrider tycks vara genetiskt
predestinerade för fotskador. Är detta lidande något som inte alls har med bur
eller golv att göra utan hybrid? Vissa uppgifter tyder på att problemen ökade i
samband med introduktion av burar (Ekesbo 1993, 1997).

Koccidios och fågelkvalster

Förekomst av koccidios och fågelkvalster sägs i regeringens
skrivelse vara större i golv- än i buranläggningar. Detta är
naturligtvis en skötselfråga. Om friska höns sätts in i en ren
anläggning kan problem inte uppstå. Kvalster måste ju
komma någonstans ifrån, och de torde trivas lika bra på
burhöna som på golvhöna. Risk för utbrott av koccidios ökar
om ströbädden inte sköts. Med en lucker torr ströbädd
minimeras risken. Svenska slaktkycklingproducenter har lärt
sig att hantera dessa problem och har idag få utbrott.

Krav på hybrid

I samband med införsel av sperma av köttdjursrasen Belgisk
Blå har genetiska defekter kommit att diskuteras. Regeringen
och riksdagen har varit eniga om att avel på genetiskt defekta
djur inte skall tillåtas i landet. Av det skälet stoppades också
införsel av hundrasen Taipei för några år sedan.

Det finns skäl att fundera över vilka genetiska defekter som finns på olika
hybrider av höns. Många av de sjukdomar och beteendestörningar som
uppvisas tycks ha genetiska orsaker. Ensidig avel leder ofta till genetiska
problem, något som är väl känt från andra djurslag. Att även höns drabbats av
detta är inte förvånande då produktionen ökat med 60 ägg per år jämfört med
för 15 år sedan. Samma problem finns enligt uppgift även i andra länder.

Vi anser att regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att utreda frågan
om genetiska defekter på höns och vilka hybrider som skall tillåtas enligt
svensk lag.

"Förlåts" någonsin gamla dåliga
siffror, där problemen åtgärdats?

I en undersökning som ny teknikprovning måste det ju finnas
olika stadier. Först definieras problemen, sedan finner man
lösningar för dessa och sist åtgärdas de. Det måste ske en
utveckling. Därav följer att resultaten i början naturligtvis är
sämre och svårare att förklara. Många dåliga resultat från de
tidiga omgångarna hade orsaker som idag är klarlagda och
åtgärdade. Det är då orimligt att dessa siffror fortfarande
används som skäl att inte godkänna systemen. En sådan
siffra är den siffra på dödlighet, 26,7 %, som hänvisas till på
flera ställen i regeringens skrivelse. Den här höga
dödligheten förklaras idag av forskare dels genom att de
bruna hönsen kom i tidig värpning genom felaktigt
ljusprogram, dels av att stammen av hybrid var en av de
första som lade mycket stora ägg (hybriden ISA brun). I
aveln har kombinationen av liten fodersnål höna - Leghorn -
med höna som värper stora ägg - t ex Rhode Island - givit
problem. Eftersom svenska konsumenter efterfrågat stora
frukostägg har stammar av hybrider som värpt stora ägg sålts
till Sverige. Stora ägg har ökat framfall av kloakslemhinnan,
vilket ökat hackning, även dödlig. Många höns har också
dött därför att de inte kunnat få ut ägget. Detta har skett
samtidigt som ny teknikprovning, men problemet har funnits
även i burar och kan inte tillskrivas voljärsystemen, som
felaktigt gjorts. Sedan avelsfirmorna uppmärksammats på
detta synes det vara på väg att lösas.

I andra fall har foderbyten och tarmstörningar orsakat problem. Idag vet
man att rörliga golvhöns har behov av ett foder sammansatt på ett annat sätt
än för stillastående burhöns. Numera finns sådant. Även olika hybrider har
olika behov av näringsämnen och sådant studeras. Slutsatsen måste bli att de
gamla synderna, som åtgärdats, inte kan fortsätta att belasta resultaten i all
evighet. Avsikten med försöken måste ju vara att inhämta erfarenhet och att
sedan vidta åtgärder. Att ständigt belasta voljärsystemen med resultat som
dels inte har med dessa att göra, dels lett till åtgärder och därmed undanröjts
i
fortsättningen, gör ju att systemen aldrig kan tillåtas, oavsett nyvunnen
kunskap.

Genom att snarast fastställa djurskyddskriterier för värphöns, där de
schweiziska naturligtvis är värt studium, och godkänna de högintensiva
systemen kan en produktion av dessa komma igång. Att det skapar nya gröna
jobb står utom alla tvivel, arbetstillfällen som Sverige idag är i stort behov
av.

Godkänn systemen

Med anledning av ovanstående anser vi tiden mogen att
godkänna de system som godkänts i Schweiz. Med den
hantering av frågan som sker idag riskerar svensk äggnäring
att hamna på efterkälken. Marknaden för alternativt och
djurvänligt producerade livsmedel växer i EU och det
svenska ägget, garanterat salmonellafritt, borde här ha goda
möjligheter att ta delar av en sådan marknad. Äggnäringen
brukar själv ange att endast 20-30 % av kunderna idag är
beredda att betala ett högre pris för ägget. En sådan marknad
enbart i Tyskland skulle göra att den svenska
äggproduktionen kunde mångfaldigas jämfört med idag. Det
är hög tid att de svenska producenterna får tillgång till de
system som testats i ny teknikprovning. De används i andra
länder och genom att godkänna dem ges äggproducenterna
möjlighet att med sitt kunnande utveckla dessa. Det är
förvånande att äggproducenterna kunnat acceptera att frågan
under så lång tid byråkratiserats på det sätt som skett och
därmed förhindrat en utveckling av branschen.

Naturligtvis behövs djurskyddskrav för all hönshållning, såväl burar som
frigående system. Med den kunskap som vunnits i ny teknikprovning, där
också många av de problem som fanns i början undanröjts, finns goda
förutsättningar att ta fram sådana.

Erfarenheten visar att vita och bruna hybrider beter sig olika. Det bör
klargöras om kraven på täthet skall skilja mellan hybrider och om också
andra krav skall differentieras. Vi förutsätter att antal höns per m2 blir
betydligt lägre än de 18 som testats.

Regeringen bör därför ge Jordbruksverket i uppdrag att snarast ta fram ett
sådant regelverk så att de högintensiva systemen kan godkännas. Djur-
skyddskraven bör vara lika för samtliga i landet förekommande system för
inhysning av värphöns. För att kontrollera detta bör en veterinärkontroll och
rådgivning skapas. Detta bör ges regeringen till känna.

9 § djurskyddsförordningen

Miljöpartiet de gröna vill inte ändra 9 §
djurskyddsförordningen på det sätt regeringen föreslår.
Avsikten är uppenbarligen att öppna för de så kallade
modifierade burarna med sittpinne, sandbad och rede. Vi
anser att anledningen till burförbud - hönsens möjlighet att
bete sig naturligt och därmed undvika stress för djuren och
därmed sämre immunförsvar samt de sjukdomar som hör
burar till - kvarstår.

Som ovan anförs anser vi resultaten av ny teknikprovning gravt feltolkade,
vilket även veterinärer med kunskap om sambanden mellan djurmiljö/djur-
hälsa framhållit gång på gång. Vi anser dessutom att resultaten används i
regeringens skrivelse på ett tendentiöst och felaktigt sätt. Som exempel kan
nämnas att i Jordbruksverkets rapport 1994:13 Alternativa inhysningssystem
för värphöns redovisas siffror för dödlighet i burar från Funbo-Lövsta där
dödligheten för bruna hybrider var 11,4 %. Den siffran är betydligt högre än
siffran i regeringens skrivelse - och över den ribba som satts för ny
teknikprovning - och borde ha föranlett fortsatta undersökningar. Någon
sådan finns inte redovisad i kommande rapport. Siffran 11,4 % finns heller
inte använd i fortsättningen, utan dödligheten för burar redovisas till 3,9-
5,2 %. Siffrorna härrör från undersökning av Emteco Dataservice AB, är
utförda på ett mycket mycket litet material, - 1994 enbart 4 % av producenter
med mer än 5 000 höns med mindre än 3 % av hönsen i landet - och utan att
vare sig hybriden anges eller fältkontroller utförts. Denna siffra torde vara
mer osäker än siffran från Funbo-Lövsta. Enligt undersökningar i såväl
Tyskland som Schweiz redovisas stora skillnader mellan hybrider, större än
mellan system. I den danska tidskriften Dansk Erhvervsfjerkrae nr 1/97 redo-
visas jämförande en undersökning i Holland mellan 6 voljärsystem (kallas i
Sverige högintensiva system) och burar, allt i produktion. Undersökningen
startade 1991-1993. Dödligheten i voljärsystemen är 6,7 % och i burarna
9,2 %. Eftersom denna undersökning skett samtidigt med den svenska nya
teknikprovningen måste den vara känd av verk och departement.

Vår uppfattning är att de modifierade burarna inte kan tillfredsställa
hönsens krav. Eftersom de undersökts noga i olika utföranden i Schweiz och
andra länder och inte kunnat godkännas anser vi inte att det finns anledning
att starta sådan forskning i Sverige. Det finns ingen anledning att tro att
svenska forskare skulle komma till andra slutsatser än forskare i andra länder.
Där har bl.a. följande problem framkommit:

* Eftersom hönor oftast värper på förmiddagen och
sandbadar på eftermiddagen uppstår konkurrens om rede och
sandbad. De ranglägre djuren kommer inte till faciliteterna,
utan utsätts för stress och får ständigt visa underkastelse.

* Man får problem med sandbadet. Dels värper och förorenar
hönsen i dem, dels sprätts sanden runt, vilket orsakar
dammproblem och behov av att fylla på dem ständigt.
Sandbadande är dessutom ett såväl utrymmeskrävande som
socialt beteende, behov som de små sandbaden inte kan fylla.
Enligt forskare på SLU används sandbaden av mindre än
10 % av hönsen. Deras slutsats är att sandbaden kanske inte
behövs, Miljöpartiets att utformningen i de modifierade
burarna inte håller måttet, eftersom sandbadning är ett
grundläggande beteende hos höns.

* Hönsens rörelsebehov tillfredsställs inte.

* De burbetingade sjukdomarna består.

* Hönsen kan inte flytta sig undan en antagonist.

* Stereotypa beteenden består.

Däremot delar vi regeringens uppfattning att det är bra att slå
fast vilka naturliga beteenden som skall tillfredsställas för
hönan vid all värphönshållning. Samma grundläggande
möjligheter bör naturligtvis även andra höns, som höns för
avel, ha.

Miljöpartiet de gröna föreslår att 9 § i förordningen ändras
enligt följande:

* Dagens text "Höns för äggproduktion får inte inhysas i
burar" skall stå oförändrad.

* Därefter: "Alla system för värphöns skall uppfylla hönsens
behov av rede, sittpinne, sandbad och rörelse. Inhysningen
skall ske på ett sådant sätt att riskerna för dödlighet och
beteendestörningar hos hönsen minimeras."

* Meningen "Kraven i första stycket gäller även för andra
inhysningsformer" utgår.

* I övrigt som regeringens förslag.

Detta bör ges regeringen till känna.

Dispenser kan bli
nödvändigt för
buranläggningar

Miljöpartiet de gröna anser att förbudet att ha värphöns i bur
från 1.1 1999 skall bestå. För producenterna finns idag bara
alternativet att byta till så kallade lågintensiva system med
högst 9 höns/m2. Eftersom vi anser att regeringen skall ge
Jordbruksverket i uppdrag att snarast ta fram bestämmelser
för de voljärsystem som är godkända i Schweiz - och säljs i
EU - och godkänna dessa för äggproduktion, kommer även
voljärsystem att finnas som alternativ. Det är dock möjligt att
det kan vara tekniskt svårt att ställa om till den 1.1 1999.
Därför kan dispenser komma ifråga. Förutsättning för att
över huvud taget komma ifråga för dispens bör vara

* att anläggningen klarar kraven enligt miljöskyddslagen och
skötsellagen. I skötsellagen (lagen om skötsel av
jordbruksmark) föreskrivs att spridningsareal för gödsel skall
finnas motsvarande 1 ha per 100 höns eller att gödsel
omhändertas på annat godkänt sätt.

* att anläggningen skött provtagningen för salmonella
prickfritt. Så sker uppenbarligen inte idag. I skrivelse 1996-
11-28 från Jordbruksverket till landets länsstyrelser står
"Enligt uppgifter från Er är det i vissa län fortfarande en
mycket stor andel av besättningarna i vilka provtagning inte
sker på föreskrivet sätt."

* att burarna och anläggningen i övrigt skall klara högt
ställda djurskydds- och miljökrav.

* enligt djurskyddsförordningen får konventionella burar i
befintlig anläggning idag bytas mot likvärdiga. För att
förhindra att så sker i stor skala bör detta ändras så att det
inte längre är tillåtet.

* att om ovanstående uppfylls dispens endast kan ges för
högst en ny insättning av höns under året 1999.

* för att de alternativa systemen inte skall behandlas på annat
sätt än burar får antal hönor per m2 i burarna inte vara flera
än i det golvsystem där tätheten är störst, det vill säga
dispensburhönsen skall ha minst lika stor yta per höna som
golvhönsen.

* att, om det är möjligt med hänsyn till aktuella EU-
bestämmelser, äggen skall märkas som burägg.

Ekologisk omställning gäller
också hönsen

Enligt beslut i riksdagen skall 10 % av åkerarealen vara
omställd till år 2000. Samma delmål borde naturligtvis även
gälla värphönsen. Idag finns ca 3 000 höns, som levererar
Krav-ägg. 10 % av dagens bestånd av värphöns skulle
innebära att 610 000 höns vore godkända för leverans av
ekologiska ägg år 2000.

Enligt Miljöpartiet de grönas syn är det ekologiska lantbruket ett lantbruk
på rätt väg. Att det konventionella jordbruket inte är långsiktigt hållbart
anser
inte ens de konventionella lantbrukarna idag. I ett dokument har Stiftelsen
Det Naturliga Steget och Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, slagit fast detta.

För ekologisk äggproduktion finns regler som bland annat säger att hönsen
skall ha möjlighet till utevistelse under vegetationsperioden. Många höns ser
idag aldrig dagsljuset och ännu mindre solen. Att beta gräs är förbehållet en
mycket liten exklusiv skara liksom att någon gång solbada eller sprätta i jord.

Miljöpartiet föreslår alltså att målet för omställning till ekologisk odling år
2000 kompletteras med ett mål som säger att 10 % av antalet värphöns i
landet skall klara kraven för ekologisk äggproduktion år 2000. Båda dessa får
naturligtvis ses som delmål.

För att klara detta bör regeringen, precis som för den ekologiska odlingen,
ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att klara målet.

Begränsa antalet värphöns
per gård

I Norge, Finland och Schweiz finns enligt uppgift regler som
begränsar antal värphöns per gård. Norge har det lägsta
maxantalet 2 000 höns. I Finland är antalet 7 000 höns och i
Schweiz 12 000 höns. Om siffrorna är exakt dessa idag är
svårt att få bekräftat på resp. ambassad.

Anledningarna till detta varierar säkert. Det man anfört är för Norges del
dels beredskapsskäl, dels att man vill sprida lantbruksföretagen över landet
för att kunna bibehålla en levande landsbygd där man ser jordbruket som
grunden för att annan verksamhet skall blomstra och service kunna
bibehållas. Genom att se till att fler ges möjlighet att producera ägg ökas
arbetstillfällena. Även veterinärmedicinska skäl anförs från flera håll. Man
menar att smittriskerna ökar i stora anläggningar och att sjukdomsförlopp blir
mer dramatiska. Man kommer också lättare till rätta med miljöproblem, som
följer av djurindustrier, främst gödselhantering.

Miljöpartiet de gröna finner en del sympatiskt i att begränsa antal
värphönsplatser per producent. De stora koncentrerade djurfabrikerna skapar
miljöproblem och djurhållningen blir ofta inte etiskt försvarbar. I en
anläggning med 150 000 höns blir naturligtvis inte djuren individer utan
produktionsenheter. Det etiska i en sådan djurhantering kan starkt ifråga-
sättas.

Vi anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att se över möjligheten att
även i Sverige begränsa antal värphöns per producent.

Stöd till
alternativproduktionen

I många länder förekommer stöd till alternativproduktionen
av ägg. Så har Danmark som exempel avvecklingsstöd för
burar, utformat som stöd per avställd bur. Stödet är
nationellt, godkänt av EU och delfinansieras av
äggproducenterna.

Även i Sverige behövs ekonomiska stöd för att ställa om burproduktion till
frigående sådan i befintliga anläggningar, men också som investeringsstöd för
nya äggproducenter. Det bör också utredas om de producenter som redan har
alternativ produktion kan stödjas. Som jämförelse kan nämnas att de
producenter som ingått i den holländska studien erhöll bidrag med 90 % till
inventarieinvesteringen.

Miljöpartiet de gröna anser att stöden, liksom i Danmark, skall medfinan-
sieras av äggproducenterna. Ett sätt kunde vara att en avgift per insatt höna i
bur anslås till en fond för stöd till alternativproduktion. Detta skulle också
vara ett sätt att dels öka incitamentet för omställning, dels minska den sneda
konkurrens som idag finns mellan burproduktionen och alternativproduk-
tionen.

Miljöpartiet de gröna anser att regeringen bör ges i uppdrag att utforma ett
svenskt stöd till alternativproduktion av ägg i samråd med näringen på ett
sådant sätt att det kan godkännas av EU.

Utbildning och rådgivare

Som påpekas i regeringens skrivelse har rådgivningen till de
som startat äggproduktion alternativt varit och är ringa. För
ekologisk äggproduktion har till helt nyligen ingen
rådgivning alls funnits. I enlighet med vad som ovan anförts
om målet att 10 % av värphönsproduktionen skall vara
omställd till ekologisk produktion år 2000 måste
rådgivningen för ekologisk hönshållning förstärkas.

Märkning av äggen

Det är viktigt att äggen märks på ett seriöst sätt. Några höns
på en gräsmatta med stolt tupp på staketet visar inte precis
burhönsens liv, trots att det i detta fall var just burägg. I
Norge har ett liknande exempel fällts av tingsrätten i Oslo för
vilseledande reklam. Konsumentens fria val blir inte lika fritt
om inte varan är märkt på ett adekvat sätt. Det är därför
angeläget att regeringen tillsammans med packerierna och
handeln kommer överens om ett märkningssystem där det
klart framgår på vilket sätt äggen producerats. EU:s
märkningsdirektiv, som träder i kraft 1.1 1998 i Sverige,
garanterar inte detta, eftersom märkningen av burägg är
frivillig.

Fortsatt hantering av frågan
i EU och Sverige

Frågan om hönsens vara eller inte vara i burar har kommit att
engagera många. Enligt vårt förmenande är burhållning av
höns en rest av ett jordbruk, som Sverige och svenska bönder
säger sig ta avstånd ifrån, ett jordbruk där djuren, deras miljö
och hälsa värderas lågt. Svenska regeringen och LRF är med
rätta kritiska till andra länders djurhållning och svensk
djurhållning är också ett bra säljargument utomlands. Sverige
måste därför vara aktivt i kampen att få bort den plump som
burhållningen av hönsen är. I EU har inte bara Sverige utan
även Holland och Danmark agerat för ett gemensamt
burförbud inom EU. Det vore allvarligt om Sverige och den
svenska regeringen istället för att som tidigare argumentera
för burförbud började tala för en ny typ av burar, de så
kallade modifierade, även kallade papegojburar, med
sandbad, rede och sittpinne. Det skulle naturligtvis också
tolkas som en rejäl reträtt från tidigare ståndpunkter.
Miljöpartiets ståndpunkt är klar. Sverige bör aktivt verka för
ett förbud att ha värphöns i bur. Detta bör ges regeringen till
känna.

Eftersom frågan i Sverige har blivit en fråga för riksdagen anser vi att den
bör så förbli tills en permanent lösning kommit till stånd. Vi anser alltså att
regeringen skall som nu redovisa situationen till riksdagen i särskild
skrivelse, helst varje, minst vartannat år. Detta bör ges regeringen till känna.

Sälj det svenska ägget!

Det är dags att börja sälja ägget. De senaste åren har
dominerats av debatten om burförbudet och dess
genomförande. Miljöpartiet de gröna anser att den tiden bör
ersättas av en tid där näringen med hjälp av staten genom
marknadsföringspengar satsar på att få konsumenter att återfå
förtroendet för ägget. I hela västvärlden minskar
konsumtionen av skalägg, vilket är olyckligt. Ägg är idag
billig mat. En jämförelse visar att 1 kg ägg kostade 80
minuter för en medelinkomsttagare för 40 år sedan. Idag
kostar 1 kg ägg från burhöns 3 minuter och från frigående
höns knappt 4 minuter.

De signaler som kommer nu från animalieproducenterna är oroande liksom
det scenario Naturvårdsverket målat upp. Man har svårt att klara kon-
kurrensen från länder med bättre förhållanden, framför allt klimatiska, och
riskerar att slås ut. För äggen finns inte den situationen så länge Sverige har
tilläggsgarantier för salmonella. Man kan säga att vi har en "salmonellatull".
Hittills klarar bara Norge och Finland de svenska kraven. Såvitt vi förstått
exporteras inga ägg från Norge, alltså återstår endast Finland som konkurrent-
land. De siffror vi fått fram säger att den finska importen som mest uppgått
till 5 % av andelen försålda skalägg.

Den dagen andra länder klarar salmonellakraven kan emellertid bilden radi-
kalt förändras. Vi hyser stora farhågor att de svenska buräggsproducenterna
då kommer att få svårt att klara konkurrensen, precis som köttproducenterna
idag. För de konsumenter där priset är avgörande för valet har inte heller
producentland någon betydelse. Idag har den svenska hönan 150 cm2 större
yta än EU-hönan, 600 cm2 (en A 4) mot 450 cm2. Det kan naturligtvis komma
att ändras, men det faktum att Sverige har vinter och därmed behov av andra
byggnader och värmetillförsel kan inte ändras. Redan med det låga pris till
producenterna, som packerierna betalar idag, är det svårt att klara
verksamheten, om inte byggnader och annat är avskrivna. Att minska
utrymmet för hönan mot idag är otänkbart.

Vi menar därför att det är nu medan vi har "salmonellatullen", som en
omställning till golvproduktion bort från burarna måste till. Idag är pris-
skillnaden mellan burägg och sprättägg liten i Sverige, ca 5 kronor per kilo
mellan burägg och ägg från lågintensivt system (25 resp 30 kr). Om man
räknar med 16 ägg per kg (äggvikt 62,5 gram) blir prisskillnaden inte mer än
31,25 öre per ägg. På en 6-pack ger detta en merkostnad på 2 kronor. Priset ut
till konsument är alltså inget skäl att förneka hönsen ett liv med möjlighet
till
naturliga beteenden. Genom att ställa om produktionen nu klaras
hemmamarknaden - salmonellatull och liten prisskillnad. Med bra och riktig
information är det vår övertygelse att allt fler några år efter omställningen
kommer att se burar för höns som oetiskt och ovärdigt hönan, något man
förvånas över finns i andra länder.

Vi är också övertygade om att det svenska salmonellafria ägget från
frigående höns är en stor potentiell exportartikel, men förutsättning för detta
tror vi är att hönan är frigående. Salmonellafriheten tror vi inte räcker för
att
appellera till de allt fler konsumenter, som låter djurskydd och miljö avgöra
vid val av livsmedel.

Med ett ägg, som är salmonellafritt och från frigående höns, borde den
svenska äggnäringen ha goda möjligheter att expandera rejält.

Naturligtvis ser vi helst att den produktionen blir ekologisk så att hönan får
ynnesten att se solen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tidigare beslutat datum, den 1 januari 1999, för förbud att ha
höns i bur skall bestå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att meningen "Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar" i 9
§ djurskyddsförordningen skall stå kvar oförändrad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om 9 § djurskyddsförordningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att salmonellakontaminerade foderråvaror inte får användas för
framställning av hönsfoder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genetiska defekter på höns,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning på s.k. modifierade burar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om godkännande av de högintensiva system som ingått i ny
teknikprovning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om djurskyddskrav, täthet m.m. för system för värphöns,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om veterinärkontroll av värphöns,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidsbegränsning för dispenser för buranläggningar till högst en
insättning under 1999,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav för dispens avseende miljöskyddslagen och skötsellagen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på genomförd salmonellakontroll för att få dispens,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att befintliga burar inte får bytas mot nya,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antal höns per m2 i burarna, som blir kvar på dispens, inte får
vara högre än i andra system,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att märkning av burägg producerade på dispens efter den 1 januari
1999,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en komplettering av målet att 10 % av arealen skall vara
ekologiskt odlad år 2000 till att även gälla äggproduktionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för att genomföra målet att 10 % av äggproduktionen skall
vara ekologisk år 2000,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa antal värphöns per producent,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivning för ekologisk äggproduktion,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till alternativ äggproduktion,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av burägg för att konsumenten skall få korrekt
information,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige även fortsättningsvis skall driva på i EU för att få ett
burförbud till stånd,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frågans fortsatta hantering med skrivelser från regering till
riksdag,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marknadsföringspengar till det svenska ägget.

Stockholm den 22 januari 1997

Gudrun Lindvall (mp)

Roy Ottosson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Eva Goës (mp)

Gunnar Goude (mp)

Ewa Larsson (mp)