med anledning av skr. 1995/96:120 Vår miljö - Miljöarbetet under året

Motion 1995/96:Jo12 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Bakgrund

I Miljöpartiet de Grönas partimotion 1990/91:Jo116 Det
miljöpolitiska arbetet i Sverige angavs följande: "I
fortsättningen anser vi att regeringen för riksdagen varje år
bör redovisa arbetet med att uppnå riksdagens målsättningar
på miljöområdet och vilka eventuella målsättningar som
riksdagens senaste miljöpolitiska beslut bör kompletteras
med. Ett sådant förslag hade t.ex. inneburit att regeringen
fått lägga mer radikala förslag för att minska
kväveoxidutsläppen i trafiken."

Efter detta fick Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa arbetet med att nå
riksdagens målsättningar inom miljöområdet. Från och med förra året har
regeringen presenterat skrivelser om miljötillståndet i nationen.

Hur borde det fungera?

Vi anser att ett miljöbokslut som grundligt behandlar hur
miljömålen uppfyllts och vilka kompletterande åtgärder som
erfordras borde presenteras för riksdagen årligen. Nu
konstateras bara att många av miljömålen inte uppfylls. Det
redovisas inte några förslag till åtgärder som måste till för att
klara målen. I många fall konstateras bara, som till exempel
vad avser NOx, att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att
utarbeta förslag till åtgärder för att nå nya mål, vilka inte
behandlats av riksdagen än. I vilket sammanhang de nya
målen skall behandlas anges inte tydligare än att det ska ske
1998. Det naturliga vore att riksdagen fattar beslut om målen
innan regeringen beställer åtgärdsplaner av Naturvårdsverket.
I många sammanhang framhålls att riksdagens uppgift skall
vara att just formulera mål, men med den hantering som här
redovisas tycks åtgärdsplanerna redan vara klara innan beslut
om målen fattas.

Miljöpartiet anser emellertid att det är bra att regeringens skrivelse om
miljö presenteras årligen. Vad vi saknar i årets skrivelse är en redovisning av
miljötillståndet i landet så som presenterats tidigare. Skrivelsen bör ge en
bild av tillståndet i landet avseende miljön, redovisa miljömålen och de
nationella åtgärder som måste till för att nå uppsatta miljömål.

Riksdagen antar mål, inte
åtgärder

Ett generellt problem är att riksdagen antar mål, men inte
beslutar om åtgärder respektive avsätter tillräckliga medel för
att det skall vara möjligt att uppnå målen. För att
exemplifiera detta har vi valt ut ett antal mål för att visa att
miljöpolitik inte bara innebär att formulera mål, utan även att
fatta politiska beslut, som leder till deras förverkligande. I
många fall är uppsatta mål inte anpassade efter vad naturen
tål, utan efter vad som ansågs möjligt att nå då målet
formulerades. För att nå ett ekologiskt hållbart samhälle med
förutsättningar till ett gott liv även för framtida generationer
krävs egentligen betydligt mer långtgående mål.

Precis som budgetprocessen nu styrs upp borde arbetsformerna för miljö-
politiken ändras. Uppföljningen av de antagna målen måste bli tätare och
kombineras med revidering av beslutade åtgärder, om målen inte tycks nås.
De uppsatta miljömålen måste också mer än idag genomsyra och styra alla
politiska beslut.

Hur har det gått med miljömålen?

I Naturvårdsverkets rapport Hur gick det sedan? presenteras
hur nio nationella miljömål uppfylls. De mål man har valt i
år är aktuella vad beträffar tidpunkt för måluppfyllelse och
de har helt olika karaktär. Resultaten visar med all önskvärd
tydlighet att de åtgärder som vidtagits för att nå målen har
varit för dåliga. Eller skall misslyckandena hänföras till det
faktum att många politiska beslut går stick i stäv mot
miljömålen?

Nationellt miljömål 1

"Ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 %
till 1995 i södra och västra Götaland." Prop. 1990/91:90,
JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Nej.

Endast vissa av de föreslagna åtgärderna har genomförts och
de har genomförts i ett sent skede. Antalet djur har på senare
år ökat, främst betesdjur och för det ökade antalet djur
används främst fastgödselanläggningar som avger något mer
ammoniak än flytgödselanläggningar. Lägre intensitet ger
oftast lägre ammoniakförlust.

Nationellt miljömål 2

En utgångspunkt för miljöarbetet har varit att begränsa buller
till nivåer som inte fysiskt eller psykiskt skadar människors
hälsa. Åtgärdsmålet är att "buller i tätorter bör minska så att
det kommer att ligga under Naturvårdsverkets nuvarande
riktlinjer". Prop. 1990/91:90, JoU30. Tidpunkt för när detta
ska vara uppnått anges inte i propositionen. I prop. 1993/94
Handlingsplan mot buller angavs målnivån 55 dBA för god
miljö i tätorter. Naturvårdsverkets riktlinjer innehåller
målnivåer i dBA på kort och lång sikt för trafikbuller från
vägtrafik, flyg och tåg.

Kommer målet att nås? Svar: Nej, inte de kortsiktiga och
långsiktiga målen för utomhusbuller. Målet för
inomhusbuller bedöms möjligt att nå.

Det kortsiktiga målet 70 dBA utomhus från vägbuller till år
2000 kommer inte att nås.

När det gäller det långsiktiga målet 55 dBA utomhus i alla bostadsområ-
den finns idag inte teknik som klarar detta mål, med bibehållen infrastruktur.

Det långsiktiga målet inomhus bedöms möjligt att nå under en rimlig tids-
period.

Nationellt miljömål 3

"Utsläppen av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att
de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada.
Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska
ämnen från industrin prioriteras. Stabila organiska och
miljöskadliga ämnen skall på sikt inte få förekomma i
miljön." Prop. 1990/91:90, JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Inte möjligt att bedöma vid
vilken nivå miljön ej tar skada.

Enligt Naturvårdsverket är det i dag inte möjligt att avgöra
vid vilken utsläppsnivå miljön inte tar skada av stabila
organiska ämnen. Här borde försiktighetsprincipen tillämpas
och ämnena snarast förbjudas.

Nationellt miljömål 4

"Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen
skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i
landet förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar
att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga
bestånd." Prop. 1990/91:90, JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Nej.

Idag är vi långt ifrån målet att upprätthålla den biologiska
mångfalden knuten till ädelskogens ekosystem. Detta
grundas på situationen för de rödlistade arterna och
föroreningsbelastningen. Även i det vanliga skogsbruket
bedrivs skogsbruk på ett sådant sätt att antalet lokaler med
hotade arter minskar. Målet nås alltså inte.

Nationellt miljömål 5

"Nedfallet av svavel- och kväveföroreningar ... begränsas till
nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa." Prop.
1990/91:90, JoU30. Utifrån detta mål presenterade
Naturvårdsverket i aktionsprogrammet Miljö 93 förslag till
belastningsgränser som inte skadar ekosystemen:

Nedfall kg S/km2, år
Nedfall kg N/km2, år

Götaland
300
500

Svealand
250
400

Norrland
250
300

Riksdagen har godkänt följande utsläppsmål:

"De svenska svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan 1980 och
2000." Prop. 1990/91:90, JoU30. Det är en skärpning av det första nationella
miljömålet som innebar att "svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan
1980 och 1995". Prop. 1984/85:127.

Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % mellan 1980 och 1995. Prop.
1990/91:90, JoU30. Ammoniakavgången från jordbruket skall minska 24 %
till år 1995 i södra och västra Götaland. Prop. 1990/91:90, JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Ja, beträffande svaveldioxid.

65-procentsmålet när det gäller svavelutsläppen kommer att
nås. Det finns även goda förutsättningar att lyckas nå en 80-
procentig sänkning till år 2000.

Kommer målet att nås? Svar: Nej, beträffande kväveoxider.

Målet att minska NOx-utsläppen med 30 % till 1995 jämfört
med 1980 kommer inte att nås. Under perioden 1980-1994
minskade utsläppen bara med 13 %.

Kommer målet att nås? Svar: Nej, beträffande
ammoniakavgången från jordbruket. Se miljömål 1.

Nationellt miljömål 6

"Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten
från sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt."
Prop. 1990/91:90, JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Nej.

På de flesta ställen i landet är grundvattnet av god kvalitet. I
stora områden är vattnet dock påverkat av försurning och
saltvatteninträngning. Det förekommer även nitrat och på
vissa ställen bekämpningsmedel från jordbruket. Målet har
alltså inte nåtts.

Nationellt miljömål 7

"Allt avfall som lämnas till slutbehandling från och med år
1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämplig hantering."

Kommer målet att nås? Svar: Nej.

"Förbränning och deponering av osorterat avfall skall i allt
väsentligt ha upphört vid utgången av år 1993." Prop.
1989/90:100 bilaga 16, JoU16.

Målet att upphöra med förbränning och deponering av osorterat avfall har
inte nåtts. För att kunna uppnå målet krävs att sorteringen byggs ut, men
också återvinningstekniker och behandlingsmöjligheter för de utsorterade
materialen.

Nationellt miljömål 8

Användningen av kadmium skall minskas kraftigt.
"Insamlingsmålet för försålda och lösa fast monterade NiCd-
batterier skall vara 90 %." Prop. 1990/91:90, JoU30.

Kommer målet att nås? Svar: Nej.

Insamlingsmålet för NiCd-batterier är inte tidsangivet i
propositionen. Branschen har själv åtagit sig att komma upp i
en insamlingsnivå om motsvarande 90 % till juni 1995, men
har bara nått upp till nivån 35 %.

Nationellt miljömål 9

"Återtagningsmålet för dryckesförpackningar skall vara
minst 90 %." Prop. 1989/90:100 bilaga 16; JoU16. Prop.
1989/90:100 bilaga 16, JoU16.

Kommer målet att nås? Svar: Delvis.

Målet har nåtts för aluminiumburkar och 33 cl-flaskor, men
däremot inte för PET-flaskor.

Målkonflikter

En genomgång av målen visar alltså, att tillräckliga åtgärder
inte vidtagits för att nå dem. Strategin med miljömål blir
verkningslös, om inte åtgärdsplaner och en stram och kritisk
utvärdering genomförs. I det fortsatta miljöarbetet måste
processen stramas upp och miljömålen få en mycket större
genomslagskraft på alla politiska beslut. I de många fall av
målkonflikt som har funnits och finns, måste möjligheten till
genomförande av miljömålen vara avgörande. Exemplen på
sådana målkonflikter är många, t.ex. skogsbruk kontra
biologisk mångfald och trafik kontra luftkvalitet. Ett nu
aktuellt exempel är följande: en utredning med uppdrag att
utreda hållbara konsumtionsmönster har tillsatts.
Utredningens uppdrag går stick i stäv mot
Finansdepartementets önskan att öka konsumtionen och att
konsumentministern pläderar för en ökad import av billiga
livsmedel, vilket leder till ökade transporter och därmed
ökad miljöbelastning. Detta gör att det är svårt att bedriva ett
offensivt miljöarbete.

Miljöpartiet de Gröna avser att i annat sammanhang återkomma med
förslag för att lösa en del av dessa målkonflikter. Vi kommer då bland annat
att beröra det faktum att nya bilar har större bensinförbrukning, liksom att de
medel som anslås för att skydda produktiv skogsmark är otillräckliga, något
som antyds i skrivelsen. Mål och medel måste kombineras för att nå ett bra
resultat.

Myter

Idag upprepas ofta ett par myter i all miljödebatt, myter som
dessvärre förhindrar ett radikalt och framåtsyftande
miljöarbete. De används ofta som slagträ i debatten för att
motivera den långsamhet som präglar miljöarbetet. De är
dels myten om att miljöproblemen löses globalt, dels myten
att industrins miljöutsläpp i landet är under kontroll.

Trots vad som sägs accelererar miljöförstöringen i den industrialiserade
delen av världen och den totala miljöbelastningen ökar. Mycket av utveck-
lingen tyder dessvärre på att den tendensen består. Inom EU ökar såväl
trafiken med framför allt tunga fordon, som mängden kemikalier som
används. Detta leder till såväl ökade utsläpp till luften som en snabb ökning
av antalet barn med allergier och överkänslighet. Samtidigt ökar det lokala
engagemanget inom ramen för Agenda 21. Problemet är dock att inga av de
stora miljöproblemen löses genom kompostering. De myter som förhindrar
lösningar på dagens miljöproblem är alltså följande:

Myt 1. Dagens miljöproblem löses genom
internationellt samarbete

Naturligtvis är det högst eftersträvansvärt att alla länder
minskar utsläpp av försurande och ozonnedbrytande gaser,
men att detta måste ske samtidigt är inte nödvändigt. Varje
land som går före gör att den globala, men i första hand den
lokala, miljöbelastningen minskar. Tydligast kan detta ses
vad avser den biologiska mångfalden, där lokal och regional
miljöbelastning och livsstil är avgörande. Detta syns tydligt
vid jämförelser mellan länderna i Baltikum och Sverige. I
Baltikum finns fortfarande en biologisk mångfald liknande
den Sverige hade på 50-talet med en betydligt större
mångfald både beträffande antal arter och antal individer
inom arten. Sverige har förlorat många av de insekter och
småkryp, som är förutsättningen för att framför allt
specialisterna bland fåglar och däggdjur, de med speciella
krav på miljö och föda, ska kunna finnas kvar. Dessa arter
finns kvar i de baltiska länderna. Exempel på sådana arter
bland fåglar är blåkråka, svart stork och kungsfiskare. Men
även däggdjur som varg, lo och utter finns i större antal än i
Sverige. Här har säkert kemikaliesamhället med alla
jordbruksgifterna haft avgörande betydelse, men även andra
lokala utsläpp och skogsbruket har spelat in. Om orsaken
stod att finna i globala miljöproblem skulle skillnaden
mellan grannländerna Sverige och de baltiska staterna inte
vara så stor som den de facto är.

På samma sätt förhåller det sig med antalet allergier och överkänslighet
hos barn. Här har ny forskning i de forna Öststaterna klart visat, att
allergiförekomsten där motsvarar läget i Sverige på 50-talet. Även jämförelse
med en så miljöbelastad stad som Konin i Polen ger samma resultat. Ändå
finns tre brunkolsverk i stadens omedelbara närhet, vilka tillsammans släpper
ut stora mängder svaveldioxid. Liknande jämförelser har gjorts mellan barn i
den västtyska staden München och den östtyska staden Leipzig med samma
resultat. De västtyska barnen är betydligt mer allergiska än de östtyska.

Dessa och ytterligare resultat redovisas i en artikel i tidskriften Forskning
och Framsteg nr 8/1995 Barn i Östeuropa tvingar allergiforskarna att tänka
om. Det är uppenbarligen på samma sätt med allergierna som med den
biologiska mångfalden. Trots den geografiska närheten är skillnaderna stora
och lösningarna på problemen står inte att finna i globala miljöproblem, utan
i nationella och lokala.

Med dessa exempel vill Miljöpartiet de Gröna visa på nödvändigheten av
en radikal miljöpolitik nationellt. Vi är medvetna om, att detta blivit allt
svårare efter medlemskapet i EU. Under riksdagsåret 1994/95 har de flesta
förslag från Miljödepartementet varit anpassningar till olika EU-direktiv. Vi
har saknat förslag som visar att Sverige på nytt strävar efter att bli en nation
som går före vad gäller miljöpolitiken. Många, som inte vill se en radikal
miljöpolitik i landet, hänvisar ofta till det globala perspektivet och menar att
det Sverige gör på miljöområdet nationellt saknar betydelse. Det är ett både
felaktigt och farligt synsätt.

Myt 2. Industrins miljöutsläpp är under kontroll
i landet

I dagens miljödebatt framhålls ofta att problemen från de
stora punktkällorna, industrierna, är lösta och att dagens
miljöproblem mer är att hänföras till trafik, förbränning och
innehållet i varor. Förvisso står dessa källor för en stor del av
miljöbelstningen, men att industrins utsläpp skulle vara
under kontroll anser vi missvisande och en "sanning" som
mest omhuldas av industrin. Låt oss ta några exempel:

Cementa i Slite på Gotland står idag ensamt för 6 % av svaveldioxid-
utsläppet i Sverige, 6 000 ton per år av totalt ca 100 000 ton. Dessutom
släpps 4 800 ton NOx ut årligen från denna fabrik. Lukten av dessa
försurande gaser känns tydligt i omgivningen och skulle naturligtvis påverka
den unika floran på ön betydligt mer om inte berggrunden vore kalksten. Att
vinden på ön oftast är ostlig gör att dessa föroreningar exporteras till havs
och Baltikum/Finland. Att en så stor enskild utsläppskälla inte åtgärdas är en
skam för Sverige och inger inte förtroende för styrkan i den nationella
miljöpolitiken.

I många kommuner och länsstyrelser med tillsyn över industrier saknas
resurser och kompetens för att fullödigt kunna utföra kontrollen. Man är
dessutom helt hänvisad till de redovisningar industrin ger om miljötill-
ståndet, eftersom den löpande kontrollen sker av industrin själv. Vid miss-
tanke om att något inte står rätt till finns inga resurser att göra egna
kompletterande och kontrollerande mätningar. Miljöpartiet har därför före-
slagit att materialbalanser över i industrin förekommande kemikalier ska vara
obligatoriskt. Det skulle ge tillsynsmyndigheten en bättre överblick över
verksamheten. Dessutom måste myndigheternas kompetens ökas och möjlig-
heter ges för tillsynsmyndigheten att göra egna kompletterande mätningar.
Det är idag mycket tveksamt om vi verkligen vet vad som kommer ut till luft
och vatten från landets industrier. Någon grund för påståendet att
industriernas miljöproblem är lösta finns inte.

Övrigt

Skrivelsen Vår miljö behandlar sådant som Miljöpartiet de
Gröna haft synpunkter på under året. Vi väljer att inte
upprepa våra ståndpunkter, utan återkommer i annat
sammanhang. I vissa fall saknar vi dock angelägna
miljöproblem helt, i andra fall vill vi framföra synpunkter på
det skrivna.

M74

Att i en skrivelse som skall behandla de viktiga
miljöproblemen i dag inte beröra laxsjukdomen M74 är en
brist. En diskussion om denna och vilka åtgärder man avser
vidtaga för att lösa gåtan måste till ett kommande år finnas
med i miljöbokslutet. Den viltreproducerande laxen, dess
hotade existens och åtgärder för att bevara arten är också
frågor som borde belysas i skrivelsen.

Kemikalier

- Fortsatt offensiv kemikaliepolitik

En risk med medlemskapet i EU är att arbetet med att
begränsa och förbjuda användningen av för miljö och hälsa
farliga kemikalier avstannar. Sverige blir inte längre en
nation som går före - vi blir en nation som väntar att de
andra inom EU ska hinna ikapp oss. Under förra
mandatperioden skedde ytterst lite på kemikalieområdet och
dessvärre även under den nuvarande regeringens första år.

Miljöpartiet de Gröna vill se en förändring i detta fall. Den nationella
kemikaliepolitiken måste ta fart igen. Regeringen bör ges i uppdrag att
återkomma med förslag om begränsningar och förbud i användning av
kemikalier på Kemikalieinspektionens begränsningslista och från obs-listan.
Detta bör ges regeringen till känna.

- EU-undantag

Vi hade gärna sett en redogörelse av vad som skett i EU
beträffande de undantag på kemikalieområdet, som Sverige
fick vid inträdet i unionen. I skrivelsen sägs bara att
kadmium är under utredning, de övriga undantagen,
klorerade organiska lösningsmedel, asbestfibrer, Hg- och As-
föreningar, organiska Sn-föreningar och PCP, berörs inte.
Vår tolkning av detta måste bli att det inte händer någonting
med dessa undantag, och risken att EU:s bestämmelser inte
överensstämmer med Sveriges om tre år är överhängande.

- Handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket

Miljöpartiet de Gröna ser allvarligt på det faktum att
användning av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel ökar i Sverige. De miljöskatter på kväve
och kadmium i handelsgödsel och på bekämpningsmedel,
som införts under den nuvarande regeringens första år, anser
vi är för låga. Avsikten med miljöskatterna måste vara att
minska användningen av insatskemikalier och om det visar
sig att så inte sker förutsätter vi att regeringen återkommer i
frågan. I skrivelsen anges att kadmium är förbjudet i
handelsgödsel. Eftersom kadmiumhalten ökat mycket i
jorden och denna tungmetall är mycket otrevlig såg vi gärna
att ett sådant beslut hade tagits, men kan inte se att så skett.

- Hormongifter

Många kemikalier, som används, har visat sig ha
hormonliknande effekter i levande organismer. En sådan
kemikalie är nonylfenol som är vida spridd och används i
tvättmedel och plaster. Den är bioackumulerande och toxisk.
Den förväxlas i levande organismer med det kvinnliga
könshormonet östrogen och ger upphov till otydliga
könskaraktärer och befarad minskning av spermaproduktion
hos handjur av fiskar och kräldjur. Liknande effekter kan
misstänkas på människa, där vissa undersökningar tyder på
en lägre halt av fertila spermier hos män idag än tidigare.
Andra sådana ämnen är DDE och DEHP. I skrivelsen nämns
inte dessa ämnen och därmed inte heller förslag på åtgärder
för att substituera dem.

Miljöpartiet de Gröna anser att dessa ämnen måste uppmärksammas
mycket mer i miljödebatten än idag, både i EU och nationellt. I Danmark har
miljöministern signalerat att nationella åtgärder är på väg. Så borde ske även
i Sverige. Av ovan nämnda skäl bör nonylfenol och andra ämnen med
hormonkaraktär avvecklas snarast. Detta bör ges regeringen till känna.

Biologisk mångfald

I den årliga miljöredovisningen borde finnas en översyn av
de mest hotade biotoperna och arterna. Likaså borde
tillståndet för de hotade arterna redovisas. Sådana
redovisningar skulle ge viktig information om vad som
händer i naturen och fungera som indikatorer åt vilket håll
utvecklingen går. Minskar antalet individer inom de hotade
arterna visar det att miljöpolitiken inte ger önskat resultat
och att åtgärder krävs. Ökar antalet individer inom de hotade
arterna vet vi att utvecklingen går åt rätt håll.

I skrivelsen bör också redovisas vilka inventeringsbehov som föreligger
för att öka kunskapen. Det nu så akuta behovet av inventering av de stora
rovdjuren och kungsörn är ett sådant exempel. Dessa inventeringar är en
förutsättning för att det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar skall
kunna sättas i verket i enlighet med tidigare riksdagsbeslut.

Många frågor rörande bevarandet av den biologiska mångfalden är idag
olyckligt delade mellan Miljödepartementet och Jordbruksdepartementet. För
att undanröja detta anser vi att jaktfrågorna, som i allra högsta grad handlar
om bevarande av biologisk mångfald, skall flyttas till Miljödepartementet.
Eftersom frågorna handläggs av Naturvårdsverket faller det sig naturligt även
av det skälet. Vad beträffar inventeringar, som behövs som underlag för
bedömningar och beslut om åtgärder, ersättningssystem och jakt m.m., bör
ansvaret helt ligga på Miljödepartementet och medel avsättas för ändamålet.

Natura 2000

Regeringen har lämnat föreslag till vilka områden, som skall
vara Sveriges bidrag till det sammanhängande nätverket av
skyddade områden i Europa. Detta sker i enlighet med art-
och habitatdirektivet och fågeldirektivet. I regeringens
skrivelse 1994/95:167 anges inför detta arbete att "national-
parker och naturreservat måste ses i sitt ekologiska
sammanhang och får inte bli en isolerad företeelse".
Dessutom anges att "det är viktigt med full tillämpning av
direktiven också i Sverige".

När nu regeringen lämnat förslag till kommissionen om vilka områden i
landet, som skall ingå i Natura 2000, kan vi konstatera att det inte blivit
något sammanhängande ekologiskt nätverk. Av de av länsstyrelserna före-
slagna 2 800 områdena blev endast 563 kvar. Naturvårdsverket godkände
vid en första granskning 1 273 områden och ansåg att det antalet var
nödvändigt för att uppfylla art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Det
antalet måste var en lägsta nivå för antalet svenska områden, som skall ingå i
Natura 2000.

Av de områden som föreslagits är nästan alla redan skyddade idag, mer än
95 %. Någon strävan att skapa ett ekologiskt nätverk kan inte skönjas,
snarare har resultatet karaktär av isolerade företeelser, något man sade sig
vilja undvika i skrivelsen 1994/95:167. Miljöpartiet de Gröna anser att
ytterligare områden måste avsättas. Regeringen bör komplettera Sveriges
bidrag till Natura 2000 med ytterligare områden för att fullt ut följa
direktiven vad avser skydd av hotade arter och biotoper, vilket bör ges
regeringen till känna.

Miljösamarbetet med Östeuropa

I regeringens proposition 1994/95:160 Sveriges samarbete
med Central- och Östeuropa framhölls, att en av
målsättningarna varit att stödja åtgärder för att förbättra
miljön. Här anges följande: "Åtgärderna har främst syftat till
att höja kärnsäkerheten, främja vattenreningen och motverka
luftföroreningar. En viktig komponent i samarbetet har
utgjorts av förvaltningsstöd och kunskapsuppbyggnad.
Miljösamarbetet har också varit prioriterat i det regionala och
internationella samarbetet."

Vid behandling av propositionen ansåg flera partier att de anslagna medlen
inte räckte till de nödvändiga insatser och åtgärder som måste vidtas, utan
begärde ökade medel för miljöarbetet.

I skrivelsen redogörs, förutom för den nuvarande miljösituationen, för det
fortsatta arbetet för att återställa balansen i Östersjön och för nya insatser.
Oljeutsläpp från fartyg som olagligt rengör oljetankarna i Östersjön har ökat
antalet oljeskadade fåglar och smutsat ner stränderna. Anläggningar som tar
hand om detta avfall planeras i olika hamnar kring Östersjön. I skrivelsen
påpekas att de baltiska länderna, Polen och Ryssland behöver ekonomisk
hjälp till detta. Eleffektiviseringar, nya ledningsnät och alternativ energi-
produktion är också nya verksamhetsfält i miljöarbetet, som kan resultera i
nedläggning av "osäkra" kärnkraftverk.

Såväl på det informella miljöministermötet i mars som på Visby-
konferensen i maj kommer man att diskutera ytterligare åtgärder för
miljöarbetet, som kan resultera i ytterligare kostnadskrävande insatser. Ju
längre nödvändiga åtgärder fördröjs, desto högre blir kostnaderna. Det är
därför viktigt att medel finns tillgängliga för snabba insatser.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om innehåll i kommande miljöbokslut vad avser
redovisning av mål, åtgärder och biologisk mångfald,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningar och förbud mot användning av
kemikalier på Kemikalieinspektionens begränsningslista och obs-lista,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nonylfenol och andra ämnen med
hormonkaraktär skall avvecklas skyndsamt,
4. att riksdagen begär att regeringen kompletterar Sveriges bidrag
till Natura 2000 med ytterligare områden för att fullt ut följa
direktiven vad avser skydd av hotade arter och biotoper,
5. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till ytterligare medel för att säkerställa miljösamarbetet med de
forna öststaterna runt Östersjön och för att öka kärnsäkerheten i
Östeuropa.

Stockholm den 6 februari 1996

Gudrun Lindvall (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Roy Ottosson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Eva Goës (mp)

Per Lager (mp)

Annika Nordgren (mp)

Barbro Johansson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Ewa Larsson (mp)