med anledning av prop. 2000/01:84 Kommunal uppdragsverksamhet

Motion 2000/01:K6 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av
försöksverksamheten enligt lagen (1996:637) om rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik.
Inledning

Enligt Kristdemokraternas uppfattning ska konkurrensutsatt
näringsverksamhet bedrivas av privata företag. Det är inte rimligt att ta
affärsrisker med skattepengar.

Denna princip slog vi fast i vår motion (1995/96:K34) som lämnades till
riksdagen med anledning av regeringens proposition (1995/96:167) om
kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik m m, som innehöll
förslaget om den försökslagstiftning som regeringen nu vill förlänga att gälla
till utgången av år 2005.

Särredovisning

I den nu gällande lagen föreskrivs att ett kommunalt aktiebolag, som
bedriver uppdragsverksamhet utanför den egna kommunen, i
årsredovisningen särskilt ska redovisa kostnaderna, intäkterna och
resultatet av uppdragsverksamheten. Vidare ska av redovisningen framgå
vilka borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommunen
eller landstinget ingått för bolaget.

Redan 1999 års "utredning om utvärdering av den kommunala
uppdragsverksamheten inom kollektivtrafik" konstaterade att lagen inte
efterlevts på denna punkt. De kommunala bolag som bedrivit
uppdragsverksamhet med stöd av lagen har inte lämnat någon särredovisning.
Detta har föranlett regeringen att nu föreslå en precisering av lagtexten,
genom att föreskriva att redovisningen fortsättningsvis ska lämnas på det sätt
som anges i 5 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554).

Kristdemokraterna menar att regeringens förslag är orimligt. Det är enligt
vår uppfattning omöjligt att genom lagstiftning säkerställa att en korrekt
särredovisning kommer att göras. Därför finns det fortfarande en stor risk för
att konkurrensneutralitet inte kommer att råda och att kommuner och
landsting med skattemedel kommer att subventionera verksamhet som bedrivs
åt annan. Detta kan inte godtas.

Avtalsperioder

Regeringen skriver vad avser avtal som ingåtts med stöd av den
nuvarande lagstiftningen att sådana inte får sträcka sig längre än till
utgången av år 2002. Detta har inte heller efterlevts. Ingen
trafikhuvudman har nekat att ingå avtal med ett kommunalt aktiebolag
med hänvisning till att uppdragsperioden sträcker sig över utgången av år
2002. Nu säger regeringen i den aktuella propositionen att när
"försökslagstiftningen förlängs till utgången av 2005 bör nya avtal som
ingås med stöd av lagen självfallet inte sträcka sig längre än till
försöksperiodens utgång". Detta bevisar att regeringen inte är medveten
om de faktiska förhållandena i kollektivtrafikbranschen.

Så här är det i verkligheten. Upphandling av kollektivtrafik sker normalt
under en period om 4-6 månader. Sedan upphandlingen avslutats och
entreprenadavtal slutits dröjer det 6-12 månader innan det nya avtalet träder i
kraft. Därefter löper avtalen regelmässigt i minst 4 år med möjlighet till några
års förlängning. Sålunda är tidsramen från anbud till avtalsperiodens utgång i
normalfallet 5-8 år.

Detta innebär att regeringens förslag om förlängd försökslagstiftning i
praktiken leder till att antingen så kommer inte något kommunalt aktiebolag
att kunna lämna anbud i någon trafikupphandling avseende uppdrag utanför
den egna kommunen eftersom avtalsperioderna kommer att sträcka sig över
utgången av 2005, eller så kommer kommunala aktiebolag och
trafikhuvudmän att göra som de gjort hittills, dvs bortse från vad lagen
stadgar.

Det är vår uppfattning att det är oacceptabelt att stifta en lag som inte kan
efterföljas.

Konkurrens

Ett av de bärande argumenten från regeringens sida för den gällande
försökslagstiftningen och för en förlängning av densamma är att det finns
en risk för bristande konkurrens i kollektivtrafikbranschen. Inget kan vara
mer fel. Det framgår av propositionen att "den lokala och regionala
persontrafiken med buss i Sverige bedrivs med ca 7 100 bussar fördelade
på knappt 500 privata och kommunala företag". Vari ligger risken för
bristande konkurrens?

Vidare konstaterar regeringen att lönsamhetsutvecklingen inom hela
bussbranschen är dålig och att detta förhållande naturligtvis även gäller de
kommunala bolagen. Detta är ett tecken inte på bristande konkurrens utan
tvärtom på en mycket hård konkurrens som pressar prisnivåerna. Dessutom är
den mycket låga lönsamhetsnivån i branschen ytterligare ett skäl för att med
kraft understryka att det är ytterst olämpligt att ta affärsrisker med
skattepengar.

Ytterligare en allvarlig brist i regeringens förslag är att det inte föreslås
några som helst begränsningar för kommunala aktiebolag att bedriva
uppdragsverksamhet utanför den egna kommunen om de är skyddade av en
monopolsituation i den egna. Detta förhållande har snedvridit konkurrensen
på några regionala marknader som t ex i Norrbotten och Stockholms län.

1999 års utredning

Avslutningsvis ska understrykas att 1999 års utredning "om utvärdering
av den kommunala uppdragsverksamheten inom kollektivtrafiken"
konstaterade att det "inte föreligger behov av att låta kommunala
trafikbolag få bedriva uppdragsverksamhet utanför den egna kommunen.
Försökslagstiftningen bör därför inte vare sig förlängas eller
permanentas."

Sammanfattning

Kristdemokraterna ser inga argument för vare sig en förlängning eller ett
permanentande av försökslagen (1996:637) om rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik. Däremot
finns åtskilliga argument mot regeringens förslag. Med hänvisning till vad
som anförts ovan föreslår Kristdemokraterna att riksdagen beslutar avslå
regeringens proposition och att försökslagstiftningen därmed upphör att
gälla vid utgången av år 2002.

Stockholm den 4 april 2001

Ingvar Svensson (kd)

Björn von der Esch (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Kjell Eldensjö (kd)

Magda Ayoub (kd)

Dan Kihlström (kd)

Maria Larsson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Amanda Agestav (kd)