med anledning av prop. 2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på televisionens område

Motion 2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:132 Ändrade regler
om koncessionsavgift på televisionens område.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förhandlingar
med berört televisionsföretag skall genomföras innan ett nytt, förändrat
lagförslag föreläggs riksdagen.

Sammanfattning

Propositionen syftar till att förändra reglerna för TV4:s
koncessionsavgift på ett sådant sätt att i stort sett samma
summa avgifter skall utgå under andra halvåret 2001 som
enligt tidigare tolkade regler utgått under ett helt kalenderår.
Förslaget har på så sätt karaktär av ett retroaktivt beslut.
Skälet till propositionen är ett beslut i Radio- och TV-verket
av vilket framgår att det rättsliga läget för TV4:s
koncessionsavgifter är förändrat.

Riksdagen beslöt i november 2000 att de digitala TV-sändningarna skulle
byggas ut i hela landet. Regeringen har därefter den 21 december 2000 gett de
TV-företag som tidigare hade rätt att sända i samtliga fem försöksområden
rätt att sända i hela landet. Detta beslut förändrade rättsläget för TV4:s
koncessionsavgifter.

I villkoren för TV4 gäller att koncessionsavgift skall betalas om företaget i
hela landet sänder TV-program under förutsättning att företaget har rätt att
sända reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt. Genom beslutet
den 21 december 2000 upphävdes ensamrätten för TV4.

Propositionen är anmärkningsvärd ur flera aspekter. Regeringen borde till
exempel redan tidigare ha insett att beslutet av den 21 december 2000 står i
konflikt med TV4:s ensamrätt enligt lagen.

Denna konflikt uppdagades först i samband med att Radio-
och TV-verket den 24 april fastslog att den fasta delen av
TV4:s koncessionsavgift inte skall utgå under 2001. I skälen
anför verket konsekvenserna av regeringens beslut den 21
december 2000. Radio- och TV-verket avser att senare
besluta om de rörliga avgifterna. Först i föreliggande
proposition konstaterar regeringen vad gäller rättsläget att
det nu inte längre finns grund för att ta ut koncessionsavgift
och att lagstiftningen måste justeras med hänsyn till detta.

Det är vidare anmärkningsvärt att regeringen inte upptagit överläggningar
med TV4 om situationen och därefter till riksdagen avgett förslag till lösning
på de misstag som begåtts. I sändningstillståndet föreskrivs att överläggningar
mellan staten och tillståndshavaren skall inledas i vissa situationer, bl.a. om
förändringar av avgiften. Det är uppseendeväckande att regeringen ensidigt
föreslår förändringar i tillståndsvillkoren. Det kan starkt ifrågasättas om
detta
agerande är i överensstämmelse med de grundläggande förutsättningarna för
avgiftsplikten.

I stället väljer regeringen att oerhört snabbt - berört företag hade tre
arbetsdagar för att utarbeta remissvar - lägga en proposition om förändringar
i lagen. regeringen gör det dessutom utan att höra Lagrådet, vilket den är
skyldig att göra enligt regeringsformen 8:18. Underlåtenhet får endast ske då
Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse eller skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer.

Regeringen har därvidlag gjort en felbedömning. Lagrådets yttrande skulle
ha haft betydelse, vilket visas av det nu avlämnade yttrandet från Lagrådet,
och mot bakgrund av Lagrådets yttrande till konstitutionsutskottet står det
också klart att det men som uppkommer är det som regeringen skapar genom
att inte höra Lagrådet.

Syftet med regeringens förslag är alltså att TV4 genom förändring i lagen
ändå skall bli skyldigt att inbetala samma summa för koncessionsavgiften
som före beslutet den 21 december 2000. Hur denna summa skall framräknas
framgår av punkt 3 i övergångsbestämmelsen för 1 §.

I Lagrådets yttrande till KU framgår följande:

Förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att det här är fråga om ett
flagrant försök att kringgå förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.
Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen. Det kan dock inte anses strida mot bestämmelsens
ordalydelse, enligt Lagrådet.

Vidare hävdas det i lagrådsyttrandet att principen om normers
allmängiltighet kopplas ibland samman med bestämmelsen i 11 kap. 8 §
regeringsformen med innebörden att rättskipnings- eller förvaltningsuppgift
inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än vad som följer av grundlag
eller riksdagsordningen. Principen kan sägas komplettera bestämmelsen på så
sätt att riksdagen inte heller genom att tillgripa lagformen kan meddela beslut
av rättskipnings- eller förvaltningskaraktär.

Av 1 § i lagen om koncessionsavgifter på televisionens område framgår att
lagen är tillämplig på ett visst programföretag, vilket för närvarande är TV4.
Om TV4 skulle ersättas av ett nytt programföretag, skulle lagen automatiskt
komma att gälla för det nya företaget. Denna effekt av lagens tillämpning
torde visa att lagen har en generell utformning, även om lagen i varje särskilt
fall endast kan tillämpas på ett bestämt programföretag, skriver Lagrådet.

Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i punkten 3 (för 1 §)
kommer därför de viktigaste bestämmelserna i 4 § om beräkning av den
rörliga delen av koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli-31 december
2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder som anges i punkten 3. Av
propositionen framgår att dessa tillfälliga beräkningsgrunder är avpassade till
just TV4 och dess verksamhet. Således sägs att den uppkomna situationen, å
ena sidan, inte skall ge TV4 några ekonomiska fördelar och, å andra sidan,
inte heller medföra några ekonomiska nackdelar. De föreslagna
bestämmelserna kan antas vara avsedda att inte tillämpas på annat
programföretag än TV4. Enligt Lagrådets mening uppfyller bestämmelserna i
punkten 3 inte kravet på normers allmängiltighet, och de strider därför mot
regeringsformen.

På grund av vad som anförts beträffande kravet på normers allmängiltighet
avstyrkte alltså Lagrådet förslaget till punkten 3 i övergångsbestämmelserna.
Om punkten utgår får det till följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett att
där används ordet "kalenderår" - blir tillämpliga även för perioden den 1 juli-
31 december 2001, enligt Lagrådets skrivning.

Det kan vidare noteras att Radio- och TV-verket ansett att om
lagändringen i 1 § (där begreppet analog tillförs paragrafen) genomförs bör
även begreppet analog tillföras 4 § i lagen. Detta förslag negligeras av
regeringen. Genom lagförslaget sker därför en övergång från en
teknikoberoende reglering till en reglering som endast omfattar viss teknik.
Detta får anmärkningsvärda konsekvenser genom att TV4 i så fall blir ensamt
om att betala koncessionsavgifter för sändningar i det digitala marknätet. En
sådan effekt har inte betraktas utifrån de konkurrensregler som rimligen bör
vara gällande.

Regeringen bortser också genom lagförslaget från en förändring som totalt
skett på televisionens område de senaste åren, inte bara genom det beslut som
regeringen fattade den 21 december 2000.

Propositionen är med andra ord osedvanligt dåligt beredd och bör därför
avvisas av riksdagen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag efter
regelrätta förhandlingar med TV4.

Stockholm den 28 maj 2001

Ingvar Svensson (kd)

Björn von der Esch (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Kjell Eldensjö (kd)

Amanda Agestav (kd)

Magda Ayoub (kd)

Dan Kihlström (kd)

Maria Larsson (kd)

Inger Strömbom (kd)