med anledning av prop. 1999/2000:45 Överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke

Motion 1999/2000:Ju13 av Alice Åström m.fl. (v)

Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet

I dag sitter ett antal personer i fängelser runt om i landet som förutom sitt
straff också är dömda till utvisning. Andra har nekats förlängning av sitt
uppehållstillstånd av administrativa myndigheter eller fått sitt tillstånd
återkallat.

Vänsterpartiet delar analysen att brottsligheten blir allt mer internationell, i
synnerhet när gränserna suddas ut mellan EU-länderna. En del av dem som
döms till utvisning eller nekas uppehållstillstånd efter att ha begått brott i
Sverige har ingen anknytning till landet förutom domen och i dessa fall kan
det vara en fördel att man ges möjlighet att genomföra verkställighet i
hemlandet utan samtycke. Samma sak gäller de fall som i protokollet
benämns flyktfallen.

Många av de utvisningsdömda har dock kommit till Sverige som barn,
tillsammans med sina föräldrar, och har liten anknytning till det som kallas
hemlandet. Andra har familj och barn i Sverige och ytterligare ett antal har
beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller av humanitära skäl.

En undersökning som genomförts av en intern på en av våra anstalter visar
att det idag finns flera hundra barn i Sverige som har en förälder som idag
avtjänar straff i Sverige och efter straffverkställighet skall utvisas. Detta
tyder på att domstolarna och de administrativa myndigheterna inte i
tillräckligt stor utsträckning tar hänsyn till vare sig Genèvekonventionens,
Barnkonventionens eller Europakonventionens krav vid sin bedömning av
huruvida utvisning skall ingå i domen eller om tillstånd skall
förlängas/återkallas.

Då ett straff verkställs i Sverige finns möjlighet för den dömde att
överklaga beslut, söka resning eller i sista hand begära nåd. Detta är
möjligheter som fråntas den dömde om verkställigheten genomförs i
hemlandet. Vänsterpartiet anser att detta inte är tillfredsställande ur ett
rättssäkerhetsperspektiv. För exempelvis de barn vars föräldrar rycks ifrån
dem vid en utvisning är det givetvis av största vikt att kunna behålla
kontakten så länge som möjligt och att möjligheterna att uttömmas alla
rättsmedel inte berövas den dömde.

Tilläggsprotokollet ger också ett ökat utrymme för överförande av
personer som här i landet dömts till rättspsykiatrisk vård. Även i dessa fall
gäller samma kritik som i förra fallet vad gäller hänsyn till de konventioner
Sverige undertecknat. Det måste anses djupt inhumant att utvisa en person
för ett brott som han inte bedömts vara kapabel att ansvara för. Att dessutom
utan samtycke överföra verkställigheten för den vård han/hon anses behöva
kan inte vara ägnat att förbättra personens möjligheter till tillfrisknande
eller
återanpassning.

Tilläggsprotokollet är öppet för undertecknande för Europarådets
medlemmar men också för länder utanför rådet. Bland dessa, såväl inom som
utom rådet, finns länder vilka mer eller mindre regelmässigt använder tortyr
eller annan förnedrande behandling som "behandlingsmetod" i sina
fängelser. I många fängelser i länder, inte minst i vårt närområde, är
dessutom förhållandena så dåliga att dessa i sig torde kunna rubriceras som
omänsklig och förnedrande behandling. Detta innebär att det vore ett direkt
brott mot Europakonventionens artikel 3 att överföra personer för
straffverkställighet i dessa länder.

I tilläggsprotokollet ges möjlighet till territoriell tillämpning av
tilläggsprotokollet. Sveriges åtaganden i enlighet med Schengenavtalet berör
endast flyktfallet. Detta innebär att Sverige kan välja att inte tillämpa
bestämmelserna i utvisningsfallet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen, med tillämpning av artikel 6 i tilläggsprotokollet till
Europarådets konvention om överförande av dömda personer, beslutar
om reservation mot artikel 3 i samma konvention.

Stockholm den 1 februari 2000

Alice Åström (v)

Ingrid Burman (v)

Lena Olsson (v)

Ulla Hoffmann (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Yvonne Oscarsson (v)

Rolf Olsson (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)