med anledning av prop. 1999/2000:100 2000 års ekonomiska vårproposition

Motion 1999/2000:Fi44 av Bo Lundgren m.fl. (m)

Upplysning om kommunismens brott

"The Wagon into which I was locked before dawn on June 14, 1941, had
originally been meant for cargo

---------------------

I remembered my father´s last words: 'Take care of your mother and brother,
you are now the eldest man in the family'. After that we had been separated.
I was twelve years old."

Så beskrev Estlands president Lennart Meri sin upplevelse av deporta-
tionen från Estland på Jarl Hjalmarson-stiftelsens seminarium om "Kom-
munismens brott i Baltikum" i Stockholms den 13 april 1999. Lennart
Meri bär på ett av otaliga vittnesmål om kommunismens fasor.
Tillsammans formar de en historia som aldrig får glömmas. Moderata
Samlingspartiet menar att riksdagen bör fatta beslut om åtgärder som kan
bidra till att det kommunistiska förtrycket aldrig någonsin blir verklighet
igen.

I Sverige har kommunismen dess bättre aldrig fått något stabilt fotfäste.
Det betyder inte att vi för alltid kan avskriva hotet från den totalitära soci-
alism som har kostat mer än hundra miljoner människor livet och som har
förstört livet för ännu fler. Tvärtom måste friheten vinnas på nytt i varje ny
generation.

Det bästa skyddet mot totalitära övergrepp är frihetens folkliga förankring.
Det är när insikten om kommunismens, fascismens och nationalsocialismens
förakt för den enskilda människan delas av de allra flesta som försvaret för
frihetens idéer är som starkast. Det är när insikten om det öppna och demo-
kratiska samhällets värde är svag som risken är störst för att totalitära idéer
vinner gehör.

Det är därför mycket oroande att svenska ungdomars kunskaper om kom-
munismens brott verkar vara mycket knapphändiga. I en enkätundersökning
om inställningen till totalitära ideologier som genomförts i fem gymnasie-
skolor i Malmö och som redovisades på ledarsidan i Sydsvenska Dagbladet
den 23 april 2000, framgår bland annat följande:

- Bara 6 procent hade hört talas om Gulagarkipelagen, det sovjetiska läger-
system där miljontals människor gick sin död till mötes.

- Bara 4 procent visste att "Det stora språnget" var Maos försök att med
tvång snabbindustrialisera Kina. Lika få kände följaktligen till att
språngets resultat var svår terror och grym massvält.

- Mer än 80 procent av gymnasieeleverna var okunniga om Molotov-
Ribbentroppakten, som avtalades mellan Sovjetunionen och Nazityskland
1939 och som lade grunden för ett halvt sekel av förtryck i Central- och
Östeuropa.

- 23 procent av gymnasisterna beskrev kommunismen som "bra i teorin, ej i
praktiken".

Undersökningens resultat är dubbelt alarmerande. Dels är förekomsten av
historielöshet i sig ett farligt inslag i samhället, eftersom det innebär att
falska beskrivningar av historien har lättare att få genomslag. Dels är det
mycket allvarligt att nästan var fjärde gymnasieelev menar att
kommunismen är bra i teorin. Det innebär att tröskeln för att ta till sig
idéer om hur den totalitära ideologin kan omsättas i praktiken är oroande
låg.

I dag - tio år efter Berlinmurens fall - vill de före detta kommunisterna
och de som fortfarande vill kallas kommunister inte kännas vid att de under
decennier hyllat diktatorer, totalitära regimer och en ideologi som innebär
förtryck. En vanlig reträttväg har varit och är att hävda att de kommunistiska
idéerna har misstolkats och att det som hände under kommunistisk flagg inte
varit uttryck för verklig kommunism.

Men det är fel. Inte bara Lenin och Stalin, utan också Marx, talade om
revolution och behovet av att göra sig av med misshagliga element. Att bara
de två förstnämnda gick från ord till handling gör inte den sistnämndes
totalitära idéer mer smakliga.

Ett exempel på den medvetna och falska förnekelsen av kommunismens
brott mot mänskligheten gav ordföranden i Ung vänster, Jenny Lindahl, när
hon i en intervju i Ekot den 14 november 1998 svarade på en fråga om
Lenins förbrytelser:

"Framför allt tycker jag att det är väl hysteriskt att beskriva Lenin, såsom
man i dag gör i massmedia, som en av historiens värsta massmördare och
någon som är ansvarig för allt elände som har skett i Östeuropa."

"Lenin och den ryska revolutionen har haft en stor positiv betydelse för
Europa."

Lindahl fick sedan en följdfråga av Eko-intervjuarna om Lenin trots allt
inte var en massmördare och svarade: "Nej, inte mer än någon annan av
statsledarna på den tiden".

Det är självfallet människor, inte ideologier, som mördar och förtrycker.
Men det är ingen slump att kommunismens revolutionära idéer givit legi-
timitet åt många regimers totalitära våldsdåd. Den kommunistiska ideologin
ställer klass mot klass och manar till aktion mot grupper av människor.

Det som gör kommunismen till en i grunden människofientlig lära är att
den bygger på den livsfarliga uppfattningen att människan bara är en liten del
i en mycket viktigare statsapparat. Då produktion och likriktning görs till
överordnade mål reduceras människan till ett ersättligt redskap.

Det är det som utgör den ideologiska grunden för ett ekonomiskt system
som tvingar människor till underkastelse och fattigdom. Det är också den
ideologiska grunden för Stalins utrensningar av godtyckligt utvalda "stats-
fiender", Pol Pots utrensning av misstänkta intellektuella med glasögon och
den kinesiska regimens massaker på Himmelska fridens torg 1989.

Kommunism förutsätter medborgarnas underkastelse och att en självutsedd
elit detaljstyr människors liv. Kommunism innebär att oliktänkande, som vill
ha sin frihet att tycka olika, trycks ned. Massmorden är ideologins yttersta
konsekvens, men våldet finns med redan från början. Ett kommunistiskt
samhälle kan inte hantera oliktänkande på annat sätt än genom att slå ned
dem.

Ansvaret för att värna friheten är i grunden personligt. Det ankommer på
alla anhängare av ett fritt och demokratiskt samhälle att i familjelivet, på
arbetsplatsen, på universitetet och i fotbollsklubben diskutera och stå upp för
humanistiska ideal. Det är i det civila samhället som stödet för det öppna
samhället måste finna näring och slå rot.

Men det finns också ett politiskt ansvar. Det handlar om att värna och
stärka rättsstaten, så att denna uppfattas som en pålitlig bas för skydd mot
extrema gruppers aktioner. Men det handlar också om att verka politiskt för
att öka och förankra kunskaperna om kommunismens härjningar.

En första viktig del i ett sådant upplysningsarbete är att motverka historie-
lösheten i Sverige. Moderata Samlingspartiet föreslår därför att riksdagen
beslutar om att avsätta 20 miljoner kronor för upplysningsarbete. Medlen bör
anslås till en stiftelse, alternativt tillföras likartad verksamhet under upp-
byggnad, som skall arbeta med upplysning om kommunismens brott.

Upplysningsarbetet bör i första hand rikta sig till skolungdomar och
studerande, men bör även kunna ägnas bredare informationsinsatser med
hela svenska folket som målgrupp.

Den andra viktiga delen i upplysningsarbetet om kommunismens brott är
att dokumentera de övergrepp som redan har förekommit. Genom att studera
dåtidens grymheter kan vi sannolikt aldrig fullt ut förstå det omänskliga, men
förhoppningsvis lära oss mer om hur liknande illdåd kan undvikas i fram-
tiden. Forskning som ger ökad kunskap om hur kommunismen lett och leder
till övergrepp behövs och skall kunna ges stöd.

I våra baltiska grannländer vet man alltför väl vad det innebär att bli
berövad friheten av en kommunistisk ockupationsmakt. Många människor i
Estland, Lettland och Litauen kan berätta om konsekvenserna av att under ett
halvt sekel behöva utstå övergrepp som syftar till att likrikta och att krossa
dem som inte låter sig likriktas. Det är av stor vikt att de erfarenheter som
finns i hela Baltikum tas till vara och bevaras.

Moderata Samlingspartiet föreslår därför att riksdagen beslutar att stödja
tillkomsten av dokumentationscenter i Tallinn, Riga och Vilnius för upp-
lysning om kommunismens illdåd och dess effekter med 10 miljoner kronor
per dokumentationscenter. Sådana center kan bli nav i en ständig upp-
lysningskampanj och en bas för de unga i skolorna, för läroboksförfattare
och för forskare.

Vad gäller finansieringen av de två olika föreslagna utgifterna hänvisas till
motion 1999/2000:Fi12 av Bo Lundgren m.fl. (m).

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom utgiftsområde 1 skapa utrymme för upp-
lysning om kommunismens brott,

2. att riksdagen beslutar skapa en stiftelse till en kostnad av 20
miljoner kronor vars uppgift är att stödja forskarinsatser och arbeta
med upplysning om kommunismens brott i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar skapa dokumentationscenter i de tre
baltiska huvudstäderna för 10 miljoner kronor per centrum i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 28 april 2000

Bo Lundgren (m)

Per Unckel (m)

Beatrice Ask (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Chris Heister (m)

Gun Hellsvik (m)

Gunnar Hökmark (m)

Henrik Landerholm (m)

Göran Lennmarker (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Inger René (m)

Per Westerberg (m)