med anledning av prop. 1996/97:65 Ändringar i kreditupplysningslagen

Motion 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd)

Under krisåren i början av 1990-talet ökade antalet konkurser
lavinartat. Från 4 000-6 000 företagskonkurser per år under
1980-talet ökade antalet till cirka 21 000 under 1992. En del
av dessa konkurser berodde på "dominoeffekten", dvs. en
leverantör hade stora fordringar på ett annat företag som gick
i konkurs vilket i sin tur tvingade leverantören i konkurs.
Sannolikt hade en stor del av dessa kunnat undvikas om
företagen använt sig av kreditupplysningar. De företag som
drabbas av dominoeffekten är främst små företag som
levererar på kredit. För dessa företag är det oerhört viktigt att
det finns tillgång till bra kreditinformation så att onödiga
kreditförluster och konkurser kan undvikas.

Kreditupplysningslagens syfte är, enligt regeringens proposition till ny
kreditupplysningslag, att förhindra otillbörligt intrång i de kreditsökandes
personliga integritet. Vad som borde vara huvudsyftet har helt glömts bort. Vi
anser att huvudsyftet skulle vara att främja en god och välfungerande
kreditupplysning. Detta ändamål kan tillgodoses genom regler som främjar
konkurrensen mellan de företag som tillhandahåller kreditupplysningar inom
de ramar som skyddet för den personliga integriteten ställer upp. Samtidigt
bör lagen också innehålla regler som ökar tydligheten i den kreditinformation
som lämnas.

För att kreditupplysningar ska fungera som ett hjälpmedel vid kreditpröv-
ningar krävs att upplysningarna grundar sig på färsk flödesinformation, dvs.
information om t.ex. inkassoåtgärder, betalningsförelägganden och domar.
Sådan information är viktig men kräver att informationen kontinuerligt
uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid kreditprövningen.

Ett belysande exempel kan vara uppgifter om ansökningar om betalnings-
förelägganden som ofta förekommer i de kreditupplysningar som lämnas om
företag och näringsidkare. En ansökan om betalningsföreläggande kan för en
liten kostnad ges in utan att någon som helst rättslig grund finns. Detta
förhållande utnyttjas ofta i otillbörligt syfte, inte minst av s.k.
annonsskojeri-
företag som tilltvingar sig betalning med hot om att den påstådda kunden
annars kommer att hamna i tidningen Justitia med en anmärkning om att
ansökan om betalningsföreläggande har ingivits. Någon uppgift om vilken
inställning motparten har till ansökan anges som regel inte i upplysningen. I
syfte att göra kreditinformationen tydligare bör därför en bestämmelse införas
om att den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål
om betalningsföreläggande har inletts skall ange om motparten har bestridit
ansökan. På så sätt blir kreditinformationen tydligare.

Särskilt bör uppmärksammas de problem som uppkommer i de fall kredit-
upplysningen innefattar omdömen och/eller råd. I dessa fall måste informa-
tionen vara så tydlig att mottagaren förstår på vilka grunder omdömen och råd
lämnas. De ratingsystem som en del av kreditupplysningsföretagen använder
sig av bygger på statistiska variabler som iakttagits hos ett antal företag
vilka
hamnat på obestånd under en viss period. Det företag som skall bedömas
jämförs med dessa variabler och åsätts med utgångspunkt från detta material
ett kreditbetyg. Vilka variabler som varit styrande eller i vilken omfattning
redovisas dock inte. I syfte att öka tydligheten bör i kreditupplysningslagen
införas ett krav på att den som lämnar råd och omdömen också ska redovisa
på vilken grund detta sker.

Marknaden för kreditupplysningar domineras av i huvudsak två aktörer.
Upplysningscentralen (UC) och Soliditet. UC har ensamma haft tillgång till
bankernas kreditengagemangsregister vilket inneburit att företaget fått en
konkurrensfördel gentemot andra kreditupplysningsföretag. Det är därför
positivt att regeringen föreslår att sekretessregler inte ska hindra att
uppgifter
om kreditengagemang, betalningsförsummelser m.m. utväxlas för kreditupp-
lysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag, värdepappers-
bolag och banker. Konkurrensen bör dock underlättas ytterligare för att
marknaden skall bli effektiv. Ett system enligt Schufamodellen bör därför
införas även i Sverige. Schufasystemet, som tillämpas i Tyskland är ett
system med slutna användarkretsar där inte bara banker och kreditinstitut
ingår utan även t.ex. handelsföretag. Den som söker kredit får underteckna en
s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon är införstådd med att
uppgifter om bl.a. kreditengagemang lämnas ut till användarkretsen i enlighet
med Schufas regler. Ett liknande system tillämpas även i England. Systemet
skulle vidga kretsen av företag som får tillgång till relevant och färsk
kreditinformation och samtidigt öka konkurrensen mellan kreditupplys-
ningsföretagen.

Under den allmänna motionstiden hösten 1996 föreslog vi att rätt till s.k.
beställaruppgift för näringsidkare och näringsanknutna personer intogs i
kreditupplysningslagen. Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen, men
det är med tillfredsställelse vi noterar att regeringens förslag innebär att
beställaruppgift införs.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i kreditupplysningslagen.

Stockholm den 13 mars 1997

Inga Berggren (m)

Sten Svensson (m)

Marianne Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)

Bengt Harding Olson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Michael Stjernström (kd)