med anledning av prop. 1996/97:133 Domstols sammansättning m.m.

Motion 1996/97:Ju29 av Siw Persson m.fl. (fp)

Sammanfattning

Folkpartiet liberalerna motsätter sig regeringens förslag att
tingsrätten och länsrätten - i mål där nämndemän medverkar
- skall bestå av en juristdomare och två nämndemän. Vi gör
det eftersom vi anser att en minskning av
nämndemannamedverkan i domstolarna äventyrar
medborgarnas tillit till rättssystemet och försvagar
rättsäkerheten.

Propositionen

I propositionen föreslås, i den del som här är av intresse, att
tingsrätten - i brottmål och i familjerättsliga tvistemål där
nämndemän medverkar - samt länsrätten som huvudregel
skall bestå av en juristdomare och två nämndemän. Den
särskilda, obligatoriska, sammansättningen i mål om grova
brott (dvs. brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än
fängelse i två år) avskaffas. Det nu sagda innebär också att
rätten är domför med en juristdomare och två nämndemän i
tryck- och yttrandefrihetsmål där jury inte skall delta.

Inledning

Rättsväsendet är nu föremål för en stegvis omdaning som
sammantaget innebär en omfattande och ingående
reformering.

Vissa förändringar har riksdagen redan beslutat om - de kraftiga försäm-
ringarna av rättshjälpen och de utökade möjligheterna för åklagare att
strafförelägga. Andra ligger nu på riksdagens bord, som exempelvis förslaget
att införa generellt prövningstillstånd i hovrätten. Enligt vår uppfattning har
reformerna en för rättsäkerheten och allmänhetens förtroende för rättsstaten
oacceptabel inverkan. Folkpartiet liberalerna har därför motsatt sig deras
genomförande.

I nu aktuell proposition föreslår regeringen att nämndemäns medverkan
begränsas. Enligt vår uppfattning, som utvecklas nedan, är också denna för-
ändring oacceptabel med hänsyn till medborgarnas förtroende för rätts-
väsendet.

Ytterligare förändringar, som en kraftig minskning av antalet tingsrätter
och sammanläggning av tingsrätter med länsrätter, utreds. Även om utred-
ningsarbetet ännu inte är färdigt talar, enligt vår uppfattning, starka skäl mot
en sådan förändring.

Folkpartiet liberalernas
inställning

Allt sedan medeltiden har lekmannamedverkan spelat en
betydelsefull roll i domstolsväsendet. Vid häradstingen
bestod nämnden av 12 män som utsågs av parterna och som
skulle "värja eller fälla" den tilltalade eller svaranden. Under
landslagens tid (dvs. från mitten av 1300-talet till tidigt
1700-tal) blev nämnden permanent och ingick som en del av
själva domstolen. I början av 1800-talet fick bönderna rätt att
välja nämndemän på sockenstämman.

Lekmannamedverkan i de svenska underrätterna har alltså urgamla
traditioner. Det finns naturligtvis inget självändamål i att bevara traditioner
men oavsett vilken betydelse man lägger härvidlag är det oundvikligt att ta
hänsyn till att nämndemän som inslag i den dömande verksamheten är djupt
rotat i den svenska folksjälen. Förändringar av lekmannamedverkan i
domstolarna måste därför ske med stor försiktighet.

Det finns flera argument för lekmannamedverkan i domstolarna. För det
första tillgodoser nämndemannamedverkan - vid sidan av offentlighets-
principen - medborgarnas behov av insyn. För det andra är nämndemännens
medverkan en garanti för att den dömande verksamheten ligger i linje med de
allmänna värderingarna i samhället. Främst gäller detta vid bestämmande av
straff och värdering av bevis. Härigenom bidrar lekmannamedverkan till att
medborgarnas förtroende för rättssystemet upprätthålles.

Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning är det det sistnämnda som är det
tyngsta argumentet för nämndemannainslaget i den dömande verksamheten.
När den socialdemokratiska regeringen år 1983 avstod från att föreslå att
antalet nämndemän i grova brottmål skulle minskas från fem till tre framhöll
man som skäl härför att det i grova brottmål ofta uppstår svåra bevisvärde-
ringsfrågor och svåra avvägningar vad gäller påföljden. Ett större antal
personer skulle avgöra dessa svåra frågor. Enligt vår uppfattning är rege-
ringens förslag nu oacceptabelt av samma skäl som anfördes av den social-
demokratiska regeringen då. Några tungt vägande skäl - en besparing om 20
miljoner kronor kan inte räknas hit - som skulle skjuta de då anförda argu-
menten åt sidan har inte framförts av regeringen. Tvärtom understryker ju
regeringen att nämndemännen har störts betydelse när det gäller påföljds-
frågor och bevisvärdering (sid. 29).

Härtill kommer att en minskning av antalet nämndemän gör att färre
medborgare kommer att utses till förtroendeuppdraget att vara nämndeman.
Därigenom försvåras det mycket väsentliga kravet på en allsidig och
representativ sammansättning av nämndemannakåren. Att ersättningen till
nämndemännen föreslås förbättras - vilket vi samtycker till - kommer inte att
kompensera detta.

En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande
rättssystem utan också att medborgarna hyser ett gott förtroende för rätts-
staten. Om medborgarna tappar förtroendet för rättsmaskineriet spelar det
ingen roll att avgörandena är materiellt riktiga. Enligt vår uppfattning bör
alltså propositionen avslås eftersom en minskning av nämndemannamed-
verkan i domstolarna äventyrar medborgarnas tillit till rättssystemet. I övrigt
har vi ingen erinran mot propositionens förslag. Det får ankomma på utskottet
att utforma de förändringar i propositionens lagförslag som föranleds av vad
som nu har sagts.

Förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att tingsrätten och länsrätten - i
mål där nämndemän medverkar - skall bestå av en juristdomare och två
nämndemän.

Stockholm den 25 mars 1997

Siw Persson (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

Ola Ström (fp)