med anledning av prop. 1996/97:105 Kommunal samverkan

Motion 1996/97:K34 av Michael Stjernström m.fl. (kd, fp, m)

Under senare år har kommunernas verksamhet förändrats på
flera punkter. Flera kommuner har i ökad utsträckning börjat
anlita privata entreprenörer för att lösa uppgifter som förr
hanterades av kommunalt anställda. Den ökade konkurrensen
har minskat kommunernas kostnader och höjt kvaliteten på
kommunal verksamhet. Detta är således en väg att förnya och
effektivisera denna som bör understödjas. En annan trend
inom kommunal verksamhet är dock att många kommuner
har börjat sälja tjänster och varor på marknader som förr var
förbehållna de privata företagen. Detta är en utveckling som
av flera skäl inger oro.

Kommuner och privata företag konkurrerar inte på lika villkor.
Kommunerna har konkurrensfördelar framför privata företag, främst
tillgången till skattemedel. Den kommunala näringsverksamheten kan därför
skada den privata. Kommunerna har vidare en helt annan roll än de privata
företagen.

De har naturliga uppgifter i att lösa sina invånares gemensamma problem,
att tillhandahålla vård åt sjuka, omsorg åt gamla och unga, utbildning åt barn
osv. Att driva företag är emellertid främmande för en kommun, det riskerar
kommunmedlemmarnas tillgångar och styr bort kommunala resurser från
kommunernas kärnområden. Därför har både de privata företagen och
kommunmedlemmarna ett intresse av klara gränser för den kommunala
näringsverksamheten.

I kommunallagen finns ett par allmänt hållna ramar för sådan verksamhet.
Den s k lokaliseringsprincipen anger att en kommun bara får engagera sig i
det som har ett allmänt intresse för kommunen eller dess invånare. Den får
alltså i huvudsak agera bara inom sitt geografiska område. En annan regel,
den s k näringsprincipen, säger att en kommun får driva näringsverksamhet
bara om det sker utan att syfta till vinst och för att förse kommunmed-
lemmarna med allmännyttiga tjänster.

Under senare tid har påtalats att dessa gränser är oklara och att de ofta
överskrids. (Se t ex betänkandet SOU 1995:105 Konkurrens i balans eller
Konkurrensverkets rapport Kommunal näringsverksamhet - En studie av
landstingens tvätterier, 1996.) Detta öppnar för ett kommunalt företagande
som skadar näringslivet och riskerar kommunernas tillgångar. En angelägen
uppgift är därför att klart bestämma området för kommunal näringsverk-
samhet, ett område som bör vara snävare än i dag.

De förslag som regeringen nu lägger fram i proposition 1996/97:105,
Kommunal samverkan, fördunklar ytterligare ramarna för kommunalt
företagande. Om de genomförs kommer de konkurrensproblem som är
förknippade med kommunal näringsverksamhet att öka.

Såväl förslaget om en gemensam kommunal nämnd som förslaget om
vidgade ramar för kommunalförbund är allmänt hållna. De innebär i
praktiken stora undantag från lokaliseringsprincipen som därmed blir så
urholkad att det är tveksamt om den i framtiden får någon betydelse.
Förslagen öppnar också för kommunerna att fritt utföra uppdrag åt varandra.
Detta kommer att öka det kommunala företagandet på områden där det idag
finns en fungerande konkurrens. Även om en kommun kan öka sina
tillgångar genom att driva näringsverksamhet, skadar den därigenom det
lokala näringslivet och undergräver därmed den ekonomiska basen för sin
egen verksamhet.

Kommunerna har viktiga uppgifter. Det är rimligt att kommunerna får
samverka när det gäller myndighetsutövning. Men samverkan bör inte
utsträckas till konkurrensutsatt verksamhet. Lokaliseringsprincipen får inte
urholkas. Gränserna för den kommunala näringsverksamheten måste skärpas
och tydliggöras. De förslag som regeringen lägger fram går i motsatt riktning
och bör därför avslås.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en gemensam nämnd.

Stockholm den 3 april 1997

Michael Stjernström (kd)

Inga Berggren (m)

Sten Svensson (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Kenth Skårvik (fp)