med anledning av prop. 1995/96:156 Utvidgad försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll

Motion 1995/96:Ju20 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

I propositionen föreslår regeringen en utvidgning av den
pågående försöksverksamheten med intensivövervakning
med elektronisk kontroll, som påbörjades den 1 augusti 1994
på initiativ av den borgerliga regeringen. Enligt regeringens
förslag skall försöksverksamheten förlängas till utgången av
1998 och utvidgas till att omfatta hela landet. Dessutom
föreslås, av bl.a. ekonomiska skäl, att försöksverksamheten
skall utvidgas till att avse även fängelsestraff på högst tre
månader. I den pågående försöksverksamheten kan den delta
som är dömd till högst två månaders fängelse.

Från moderat håll har vi inga invändningar mot att försöksverksamheten
förlängs i enlighet med regeringens förslag, dvs. fram till utgången av år
1998. Tvärtom är det av största vikt att frågan om att införa en framtida
permanent lagstiftning om intensivövervakning med elektronisk kontroll
föregås av en omfattande och grannlaga försöksverksamhet. Vi ställer oss
också bakom förslaget om att utvidga den nuvarande försöksverksamheten
till att bli rikstäckande, dock under förutsättning att nuvarande
säkerhetsrutiner och övriga krav som är förknippade med försöks-
verksamheten kan upprätthållas på fortsatt hög nivå. Parentetiskt vill vi dock
framhålla att vi inte delar regeringens uppfattning att en geografisk utvidning
av försöksverksamheten är motiverad främst av hänsyn till principen om
allas likhet inför lagen. Det ligger i sakens natur att försöksverksamhet,
oavsett vad den gäller, inte omfattar alla. Däremot möjliggör en utvidgning
enligt förslaget att besparingar kan göras inom kriminalvården, vilket vi
fäster större vikt vid än vad regeringen synes vilja göra.

Vad gäller förslaget om att utvidga försöksverksamheten till att omfatta
även dem som dömts till högst tre månaders fängelse så gör vi dock en annan
bedömning än regeringen. För det första ställer vi oss mycket kritiska till
regeringens resonemang om att de som döms till tre månaders fängelse men
som enligt förslaget nu skall få möjlighet till elektronisk övervakning även
bör kunna friges villkorligt på samma grunder som gäller för dem som
avtjänar sitt straff i anstalt, se propositionen s 19.

Anledningen till att villkorlig frigivning kan komma i fråga för
fängelsestraff från tre månader är att motverka uppkomsten av eventuella
skador som ett fängelsestraff kan medföra för den intagne. Det är framför allt
fråga om att inte försvåra den intagnes anpassning till ett laglydigt liv i
samhället efter verkställigheten. Intensivövervakning med elektronisk
kontroll kan enligt vår bestämda uppfattning, även om verksamheten innebär
begränsningar i den dömdes rörelsefrihet, inte tillnärmelsevis anses innebära
motsvarande risk för anpassningsproblem som ett fängelsestraff kan göra på
grund av institutionaliseringen.

För det andra kan man enligt vår mening inte bortse från det faktum att
brottslighet som renderar tre månaders fängelse är av allvarligare
beskaffenhet än brottslighet som leder till två månaders fängelse. Det är
fråga om en 50-procentig höjning av strafftiden. Särskild hänsyn måste enligt
vår uppfattning fästas vid att cirka hälften av de personer som under 1994
dömdes till fängelse i tre månader hade gjort sig skyldiga till våldsbrott
(24 procent) och tillgreppsbrott (23 procent). Motsvarande siffror för dem
som dömts till två månaders fängelse under samma tidsperiod är 18 procent
för våldsbrott och 10 procent för tillgreppsbrott, vilket framgår av
kriminalvårdens statistik avseende intagna i kriminalvårdsanstalt under 1994,
se propositionen s. 20.

Siffrorna ovan visar på en viktig skillnad avseende vilka huvudbrott
försökspersonerna är dömda för. I den nuvarande gruppen ligger
tyngdpunkten på rattfylleribrott (41 procent). Med den nya gruppen ökar
både andelen våldsbrott och tillgreppsbrott, brottslighet som ofta medför ett
stort fysiskt och psykiskt lidande för den som drabbas av brottet. Även när
det gäller den nya gruppens belastning jämfört med den hittillsvarande
gruppens, dvs. om de har varit i fängelse tidigare, så är det också stora
skillnader. I den nya gruppen är det ca 50 procent som någon gång har varit
intagna i anstalt under de senaste fem åren. I den nuvarande gruppen är det
hela 70 procent som inte har någon tidigare anstaltsvistelse bakom sig. Det är
också fler med fler anstaltsvistelser i den nya gruppen, vilket i sin tur
innebär
ökade risker för verksamheten som sådan. Med regeringens förslag kommer
således gruppen av klienter som kan komma att ingå i försöksverksamheten
att bestå av ett betydligt tyngre belastat klientel. Med beaktande av detta och
med hänsyn till brottsoffrens situation och allmänhetens berättigade krav på
rättstrygghet måste man, enligt vår uppfattning, vara mer restriktiv än
regeringen när det gäller att ge även dessa brottslingar möjlighet att avtjäna
sitt straff utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk
kontroll. Mot denna bakgrund bör regeringens proposition avslås i den del
den avser att utvidga försöksverksamheten till att omfatta även fängelse i
högst tre månader.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om att utvidga
försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk
kontroll till att avse även fängelsestraff på högst tre månader i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 27 mars 1996

Gun Hellsvik (m)

Göthe Knutson (m)

Anders G Högmark (m)

Maud Ekendahl (m)

Jeppe Johnsson (m)

Åke Sundqvist (m)

Christel Anderberg (m)

Liselotte Wågö (m)

Lars Björkman (m)