med anledning av prop. 1993/94:37 Vissa pensionsfrågor

Motion 1993/94:Sf9 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Propositionen innehåller bl a ett förslag till ändring i
basbeloppsregeln i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

Basbeloppet infördes 1962. Syftet var helt enkelt att
värdet på den allmänna försäkringen inte skulle kunna
urholkas, och att de grupper som omfattades av
basbeloppsbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt
som samhället genererade. Vid tiden för införandet hade
samhället låg inflation och hög tillväxt. Resonemanget
tedde sig därför naturligt. Basbelopp används nu även inom
andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal och
kontrakt, och inom banksektorn.

Det som var gårdagens lösning har blivit dagens
problem.

En viktig uppgift måste vara att ompröva ett system där
omfördelning av samhällets krympande resurser sker enligt
föråldrade modeller. BNP-förändringen i Sverige har varit
negativ under en längre tid. Samtidigt får de vars inkomster
är baserade på basbeloppet en större andel av den totala
kakan. Att vissa samhällsgrupper får en automatisk
löneökning, utan att samhället i stort växer, orsakar en
orättvis förskjutning av välfärden.

Det svenska samhället är fullt med avtal som indexeras
upp år efter år. Detta system verkar mot samhällets intresse
av prisstabilitet, eftersom förhandlingarna alltid utgår från
en summa som har höjts automatiskt. Många gigantiska
avtal som sjukförsäkringar och folkpension drabbar den
offentliga sektorn med automatiskt växande kostnader
varje budgetår. Kostnader som inte på något sätt
återspeglar välfärden.

En åtgärd som bekämpar både den okontrollerade
inkomstförskjutningen och det automatiska
inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart
återspeglar prisutvecklingen utan även den reella
standardutvecklingen i samhället. Detta görs genom att
eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn
såväl till förändringar i bruttonationalinkomsten som
inflationen. Vi betvivlar att det finns en formel som
återspeglar verkligheten men det är givet att basbelopp på
ett bättre sätt kan spegla förändringarna om fler
ekonomiska faktorer analyseras och läggs till grund för
beräkningen.

En stor del av statens utgiftshöjningar styrs direkt via
indexeringar. Detta är ett oacceptabelt
beroendeförhållande och bidrar uppenbarligen till att
förvärra budgetunderskottet. Hela systemet med
indexeringar på utgiftssidan måste snabbt ses över. Frågor
om beräkning av basbelopp och användningen av
indexeringar i övrigt hänger nära samman med varandra.

Basbeloppet fastställs för varje år av regeringen. Före
1982 kunde basbeloppet ändras flera gånger under ett år.
Med hänsyn till att de föreslagna förändringarna av
basbeloppsberäkningen måste kunna få snabbt genomslag
är det inte lämpligt att binda basbeloppet för hela 1994. En
begränsad giltighetstid av visst basbelopp kräver
lagändring. Det förefaller rimligt att i avvaktan på nya
regler, vilka med nödvändighet måste komma med det
snaraste, bestämma basbeloppet för ett kvartal i sänder.

Oavsett vilken metod man använder eller vilka
förändringar som görs så får dessa dock inte i någon
nämnvärd omfattning drabba de sämst ställda grupperna i
samhället vilka inte kan påverka sin egen situation,
framförallt fattigpensionärerna. Den av regeringen i
propositionen föreslagna ändringen kan drabba
fattigpensionärerna. Regeringen bör även av det skälet
återkomma med ett nytt förslag till förändring av
basbeloppsberäkningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt
förslag till lagändring i fråga om beräkningen av
basbeloppet vilken utgår från förändringen av såväl
bruttonationalinkomsten som inflationen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
översyn av indexeringssystemen i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. att riksdagen omedelbart beslutar sådan ändring i 1
kap. 6 § lagen om allmän försäkring att basbelopp fastställs
av regeringen för varje kvartal med början första kvartalet
1994,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 1
kap. 6 § lagen om allmän försäkring med hänsyn till att
ändringen kan komma att drabba fattigpensionärerna.

Stockholm den 29 oktober 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Arne Jansson (nyd)

John Bouvin (nyd)

Peter Kling (nyd)

Lars Moquist (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Simon Liliedahl (nyd)