med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.

Motion 1992/93:L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

I propositionen föreslås att en ny paragraf införs i
produktansvarslagen (1992:18). Den nya paragrafen
innebär att skadeståndet skall ''jämkas efter vad som är
skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har
medverkat till skadan''. En motsvarande bestämmelse
föreslås bli införd i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.

Enligt de nya förslagen skall man inte längre göra
skillnad mellan sakskada och personskada när man tar
ställning till skadeståndsanspråken när det gäller
produktskador och därmed produktansvar. Genom
förslaget kommer man att ha olika synsätt på personskador
om de regleras genom den allmänna skadeståndslagen eller
om de regleras genom produktansvarslagen.

I den proposition rörande produktansvar som den
tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram
konstaterades att EG-direktivet inte utgjorde något hinder
mot att man för produktskadornas del behåller den
nuvarande jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen.
Det finns också starka skäl för denna ståndpunkt.

En grundläggande tanke bakom utformningen av
produktansvarslagstiftningen är, att varor i vårt moderna
samhälle tillverkas och distribueras i sådana former att det
är omöjligt för enskilda konsumenter att själva undersöka
och bedöma varornas egenskaper. Som konsument tvingas
man därför att lita på att tillverkaren och distributören
noggrant kontrollerar sina produkter och tydligt informerar
om eventuella skaderisker. Vid produktskador gör sig alltså
intresset av ett fullgott skydd för konsumenterna gällande
med alldeles särskild styrka. Det kan därför inte accepteras
att man på detta område gör avsteg från vad som normalt
gäller i fråga om skadestånd vid personskador och på detta
sätt försämrar den skadelidandes möjligheter att få
ersättning för sina förluster. En jämkningsregel rörande
personskador efter mönster av EG-direktivet skulle
emellertid innebära just en sådan försämring.

Sett från konsumentsynpunkt är det alltså angeläget att
på produktansvarsområdet några avsteg inte görs från den
ordning som normalt gäller vid andra fall av personskador.

Vi motionärer ser heller inte någon fara för att
jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen skulle leda till
resultat som blev oskäligt betungande för dem som bär
ansvaret för produktskador. Man bör kunna kräva av
näringsidkarna att dessa har ansvarsförsäkringar som täcker
de skadeståndsansvar som kan uppkomma i deras
verksamhet, något som också bör ligga i deras eget intresse.

Det är angeläget att vi i Sverige har en
produktansvarslag som utgör ett fullgott skydd för
konsumenterna vid en eventuell skada. Vi motionärer anser
därför att de föreslagna lagändringarna, vilka innebär en
uppenbar försämring för konsumenterna, inte bör
tillstyrkas. Den allmänna jämkningsbestämmelsen i
skadeståndslagen bör alltså också i fortsättningen gälla även
vid produktskador.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår 10 § (skadelidandes medvållande)
i propositionens förslag till lag om ändring i
produktansvarslagen (1992:18),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.

Stockholm den 21 oktober 1992

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Lena Boström (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)