med anledning av prop. 1992/93:37 Ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m.

Motion 1992/93:Fi13 av Hans Gustafsson m.fl. (s)

I samband med behandlingen av regeringens proposition
1991/92:44 beslutade riksdagen att ge regeringen till känna
att regeringen borde återkomma till riksdagen i vissa frågor
avseende bl.a. förvaltningen av universitetens och
högskolornas fastigheter, statens ansvar samt förvaltningen
av nationella kulturinstitutioner.

Regeringen har nu i proposition 1992/93:37 redovisat
sina överväganden och förslag i anledning av riksdagens
tillkännagivande och därtill framlagt förslag i fråga om
förvaltningen av försvarsfastigheter.

I det nu framlagda förslaget framstår det allt tydligare att
syftet med de framlagda förslagen inte i första hand är att
skapa en effektiv och ändamålsenlig organisation för
förvaltningen av statens fastigheter utan att skapa
förutsättningar för utförsäljning av det statliga
fastighetsinnehavet. Men statens fastigheter har icke
tillkommit för att utgöra en fastighetskoncern bland andra
utan för att tillgodose ett statligt behov. Det framlagda
förslaget har blivit splittrat, oöverskådligt och ineffektivt.
Detta förhållande kan exemplifieras med förslaget till
organisation för universitetens och högskolornas
fastigheter.

Vissa av universiteten förutsätts bygga upp en egen
förvaltning för vissa donationsfastigheter. Regeringens
förslag ger vidare möjlighet för övriga högskolor att bilda
lokala bolag för sin fastighetsförvaltning. Dessa skall i sin
tur samverka med Fastighetskoncernen AB,
Högskolekoncernen AB, Förvaltningsmyndigheten och
Stabs- och servicemyndigheten. I samtliga de nu nämnda
bolagen och myndigheterna måste teknisk och
fastighetsekonomisk expertis anställas. För även om
tjänster skulle komma att upphandlas så krävs för detta en
speciell beställarkompetens. Samma splittring och
ineffektivitet präglar andra områden t.ex. försvarets
fastighetsförvaltning. Om förslagen i propositionen bifalls
skapas en splittrad och byråkratisk organisation med många
parallella led. Etableringen kräver omfattande insatser för
exempelvis fastighetsbildning och ''försäljning'' till ny ägare
i den nya organisationen.

Vi motsätter oss icke en omorganisation av den statliga
fastighetsförvaltningen. Men den bör ha som ändamål att
skapa en modern organisation för en rationell förvaltning av
fastigheter med ökad effektivitet och tydligare
ansvarsförhållanden jämfört med dagens. Det är också
rimligt att lokalkostnaderna korrekt betalas av nyttjarna,
men det kan icke ske genom den föreslagna interna
hyressättningsprincipen. Det kan heller inte uteslutas att en
bolagisering av en viss del av verksamheten kan vara
motiverad och vi motsätter oss icke att det kan vara
affärsmässigt fördelaktigt att i en bättre fastighetsmarknad
sälja ut vissa fastigheter. Det är rimligt att universitet och
högskolor ges möjlighet att skapa egna förvaltningsenheter
för sina fastigheter. Formerna för detta bör närmare
övervägas, bl.a. för att undvika att på samma plats bygga
upp parallella organisationer. Den föreslagna
organisationsstrukturen är dock oacceptabel. I
propositionen sid. 20 anför föredraganden att det av
samhällsekonomiska skäl är lämpligt ''att
fastighetskoncernen avstår från mera omfattande
försäljningar under överskådlig tid''. Därmed bortfaller ett
av huvudskälen för den föreslagna organisationen i vart fall
för närvarande.

Statens fastigheter och driften av dessa omfattar så stora
värden att handhavandet av dessa bör föregås av en
noggrann prövning innan riksdagen tar slutlig ställning i
frågan. Detta bör ske genom en parlamentarisk beredning
med representanter för de större lokalnyttjarna. I detta
sammanhang måste de förhållanden som rör universitetens
och högskolornas fastigheter särskilt belysas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:37,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en parlamentarisk beredning tillsätts för utarbetandet av
förslag till organisation för det statliga fastighetsinnehavet.

Stockholm den 12 november 1992

Hans Gustafsson (s)

Allan Larsson (s)

Roland Sundgren (s)

Per Olof Håkansson (s)

Lisbet Calner (s)

Arne Kjörnsberg (s)

Sonia Karlsson (s)

Alf Egnerfors (s)

Börje Nilsson (s)

Lars Ulander (s)

Leif Marklund (s)

Marianne Carlström (s)

Jan Björkman (s)

Carin Lundberg (s)

Ingvar Johnsson (s)

Jan Bergqvist (s)