med anledning av prop. 1992/93:144 Medlemsantalet i ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar

Motion 1992/93:L13 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

I propositionen föreslås att det minsta antalet
medlemmar som enligt lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ingå i en sådan förening sänks från fem till
tre. En motsvarande ändring föreslås i bostadsrättslagen
(1991:614). Även minimiantalet lägenheter avsedda att
upplåtas med bostadsrätt i en bostadsrättsföreningshus
föreslås bli sänkt från fem till tre.

Utmärkande för en ekonomisk förening är att den
genom ekonomisk verksamhet skall främja sina
medlemmars ekonomiska intressen och att medlemmarna
skall delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer,
med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens
tjänster eller på annat liknande sätt. Sådana
sammanslutningar som arbetar i vinstsyfte utan krav på
särskilda insatser från medlemmarna är hänvisade att driva
sin verksamhet i bolagsform.

I det kooperativa synsättet, som vi fortfarande anser bör
prägla denna lagstiftning, ligger att en ekonomisk förening
respektive en bostadsrättsförening inte kan bestå av ett
alltför ringa antal medlemmar. En sänkning av
minimiantalet medlemmar i en ekonomisk förening
respektive en bostadsrättsförening från fem till tre
medlemmar skulle innebära att det kooperativa inslaget
gick förlorat.

Även praktiska skäl talar i samma riktning. Skulle färre
än fem medlemmar godtas kan det bli svårt att få till stånd
en fungerande styrelse och därmed en livskraftig förening.
Vidare kommer föreningsstämmans självständiga och -- i
förhållande till styrelsen -- överordnade roll då att upphöra.

Vi kan i och för sig ha viss förståelse för önskemålet att
även de som tillsammans äger och bor i en fastighet med
färre antal lägenheter kan vilja ha möjlighet att tillgodogöra
sig det regelsystem som bostadsrättslagen erbjuder. Vi är
dock inte övertygade om att den särskilda form av
ekonomisk förening som en bostadsrättsförening utgör i alla
avseenden lämpar sig som instrument för samordningen av
ett på så sätt begränsat antal lägenhetsinnehavares
rättigheter och skyldigheter.

Mot denna bakgrund anser vi att övervägande såväl
principiella som praktiska skäl talar emot sådana
förändringar som föreslås i propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1992/93:144.

Stockholm den 10 december 1992

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Lena Boström (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)