med anledning av prop. 1991/92:128 Luganokonventionen

Motion 1991/92:L17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Propositionen går ut på att Sverige genom lag skall
inkorporera Luganokonventionen.

I fråga om val av exekvaturmyndigheter1 har
regeringen stannat för lösningen att Svea hovrätt skall pröva
verkställighetsfrågan såväl i det första som i det andra
skedet. Hovrättens beslut skall därefter kunna överklagas
till högsta domstolen, där krav skall ställas på
prövningstillstånd. Vi ifrågasätter valet av
exekvaturmyndigheter.

Enligt artikel 32 i konventionen skall en dom som har
meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den
staten verkställas i en annan konventionsstat sedan domen,
på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där.
Ansökan om verkställighet skall göras i Sverige, vid Svea
hovrätt (artikel 32). Ansökan om ändring av ett avgörande
som medger verkställighet skall göras enligt de
bestämmelser som gäller för kontradiktorisk
tvistemålsprocess vid samma instans, nämligen Svea hovrätt
(artikel 37). Mot det avgörande som meddelas med
anledning av att ändring har sökts får talan endast föras
genom överklagande till högsta domstolen (artikel 38).

Att Svea hovrätt skulle pröva både det första och det
andra skedet av verkställighetsfrågan har kritiserats.
Hovrätten över Skåne och Blekinge och domstolsverket
menade att den inledande prövningen bör ske vid tingsrätt
och att ett överklagande sedan följer den normala
instansordningen.

Enligt vår uppfattning bör man inte frångå den normala
instansordningen om inte mycket starka skäl föreligger för
att göra det.

De skäl som åberopas till stöd för att lägga såväl det
första som det andra skedet av prövningen hos Svea hovrätt
är i huvudsak följande enligt propositionen.

Svea hovrätt handlägger redan idag frågor om
exekvatur. Det är en fördel att borgenären redan i det
inledande skedet kan vända sig till ett rikstäckande organ.
Det inledande skedet är av mera summarisk natur än det
fortsatta förfarandet. I det hänseendet påminner
förfarandereglerna om de tidigare reglerna för summarisk
process. Mot denna bakgrund hyser man därför inga
principiella betänkligheter. Flera andra länder i Europa har
också valt denna metod, påstås det i propositionen,
däribland återfinns dock inte länder som vi av tradition har
viss rättsgemenskap med, t ex Danmark, Norge, Finland
och Förbundsrepubliken Tyskland men också Frankrike
och Schweiz.

I propositionen kan man inte se några bärande skäl att
frångå den modell för val av exekvaturorgan som tagits in i
konventionen, dock är man öppen för att efter det att
konventionen varit i kraft en tid utvärdera för- och
nackdelarna med den valda lösningen.

Vi menar att det inte finns någon anledning att vänta. De
grundläggande principerna för instansordningen i vårt land
bör inte frångås. De skäl som åberopats till stöd för
förslaget saknar uppenbarligen erforderlig styrka.

I första hand menar vi att den normala instansordningen
bör användas, dvs. med tingsrätt och hovrätt. I andra hand
kan vi tänka oss att Stockholms tingsrätt, som ju har en god
erfarenhet av mål med internationell anknytning, anförtros
prövningen i första instans.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den vid framtida förhandlingar bör verka för att den
normala instansordningen blir gällande i Sverige.

Stockholm den 10 april 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)

1Exekvatur är ett vanligt förekommande ord i
propositionen och därmed även i denna motion. Ordet går
ej att finna i Svenska Akademiens ordlista. Men med en
telefonkontakt med Svenska Språknämnden delgavs
följande förklaring: ''en regerings godkännande av en
främmande makts konsul i landet'' och vidare ''ansökan av
verkställighet av utländsk dom i Sverige''. Om du, käre
motionsläsare, stöter på andra ord som har en tvivelaktig
existens, ring gärna Svenska Språknämnden, tel. 08-
6680150 (9--12)