med anledning av prop. 1990/91:74 Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Motion 1990/91:L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp)

Med stöd av växtförädlarrättslagen och
växtförädlarrättskungörelsen kan den som har framställt en
ny växtsort genom registrering få ensamrätt att
yrkesmässigt utnyttja sorten under en tid av 20 år.

Regeringen föreslår i propositionen att ytterligare ett
antal växtsorter skall omfattas av växtförädlarrättslagen.
Eftersom den nuvarande indelningen av växtsorter i vissa
situationer kan hindra att växtförädlarrätt medges föreslår
regeringen också att nuvarande indelning slopas.

Det finns starka etiska skäl som talar mot att någon skall
kunna ha ensamrätt till levande organismer. En sådan
ensamrätt kan också äventyra den genetiska mångfalden
och sätta jordbrukets och den tredje världens intressen på
spel. Ensamrätten är en förutsättning för de ekonomiska
satsningar som krävs för den nya tekniken för växtförädling.
Detta leder också till att allt större multinationella bolag
bildas och att små bolag och små jordbruk får allt svårare
att överleva. En annan nackdel är att modern bioteknik
möjliggör framställning av produkter som hittills varit
förbehållet enbart u-länderna och som i många fall utgjort
dessas huvudsakliga eller kanske enda inkomstkälla. På så
sätt blir i-länderna allt rikare och u-länderna allt fattigare.
Ett exempel på detta är framställningen av vanilj.

Det finns också internationella exempel på att
växtförädlingsföretag har tagit traditionella, tåliga växter,
t.ex. ris, som ger rik skörd och som sedan länge odlats i ett
land, och sedan hävdat att man genom biologisk
manipulation framställt växten i fråga och att det därför är
en ny växtsort. På så sätt har företaget fått ensamrätt att
handla med utsädet. I det land som växten hämtats från, får
bönderna inte längre ta utsäde från egen skörd utan måste i
fortsättningen köpa utsädet från företaget som fått
ensamrätten.

Vi har tidigare begärt en utredning, som skall utreda
skyddet för biologiska uppfinningar i dess helhet. En sådan
översyn bör ta särskild hänsyn till sociala och ekologiska
aspekter samt till tredje världens intressen. Den bör bl.a.
också utgå från att levande organismer inte skall kunna
omfattas av något immaterialrättsligt skydd.

Växtförädlarrättslagen bör därför inte utvidgas till att
omfatta fler växtsorter. Inte heller bör skyddsmöjligheterna
ökas genom att nuvarande indelning i växtgrupper tas bort.
Riksdagen bör enligt vår mening avslå propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:74.

Stockholm den 19 februari 1991

Elisabet Franzén (mp)

Kent Lundgren (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Paul Ciszuk (mp)