med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Motion 1990/91:Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Bakgrund

Regeringen vill ändra sjukförsäkringen.

För de första tre dagarna vid varje sjuktillfälle
skall ersättning från försäkringskassan utbetalas
med 65 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten och därefter med 80 %. Det förutsätts
att de försäkrade därutöver får 10 % i ersättning
från arbetsgivaren eller den särskilda
avtalsgruppsjukförsäkringen. För vård av sjukt
barn föreslås en ersättning på 80 % från
försäkringskassan. Speciella regler föreslås för
långtidssjukskrivna, m.m. och för personer med
särskilt frekvent sjukfrånvaro.

De snabba kostnadsökningarna

Kostnadsutvecklingen inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen har under de senaste åren
varit mycket snabb:

År
Kostnad för (miljoner kronor)

Sjukpenning
Arbetsskadeförsäkringen

1985
17 925
1 813
1986
20 212
2 912
1987
23 111
4 437
1988
31 088
6 893
1989 (beräknat)
34 540
8 800

Kostnadsökningen har flera och komplexa
orsaker. En betydande del avser långa
sjukskrivningar och arbetsskador till följd av dålig
arbetsmiljö, förslitande arbeten m.m.

Den snabba ökningen av sjukförsäkringens
kostnader kan enligt regeringen inte få fortsätta
med hänsyn till den begränsade ökningen av
skatteinkomster och socialförsäkringsavgifter
under de närmaste åren.

Miljöpartiet de gröna delar uppfattningen att
kostnadsökningarna för socialförsäkringssystemen
måste hållas nere, inte bara på kort sikt utan även
långsiktigt. Det är inte möjligt att klara nuvarande
kostnadsstegringstakt när partiet samtidigt av
ekologiska och solidariska skäl vill begränsa den
naturresurskrävande och miljöförstörande
materiella förbrukningen.

Begränsa kostnadsökningarna

För att begränsa kostnaderna inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen måste flera typer av
åtgärder tillämpas. Det viktigaste är givetvis att
politiken i sin helhet bedrivs så att sjukdom och
arbetsskador långsiktigt minskar. Detta kan ske
genom bland annat förebyggande hälsovård, ett
mindre stressbetonat samhälle med kortare
arbetstid, kraftfulla insatser för att förbättra yttre
miljö och arbetsmiljö, sänkta fordonshastigheter
och intensivare insatser för samordnad
rehabilitering.

Dessa åtgärder kompletteras med en sänkning
av nuvarande ersättningsnivåer inom
försäkringssystemen för att snabbt reducera
kostnaderna. En sänkning av ersättningsnivåerna
måste enligt miljöpartiet de gröna ha en
låglöneprofil så att inte de sämst ställda drabbas av
åtgärderna.

Regeringens förslag missgynnar
låglönegrupperna

Personer med lägre inkomster har i genomsnitt
fler sjukdagar än personer med högre inkomster:

Sjuktal 1989 i olika inkomstgrupper
genomsnittligt antal dagar per år

Sjukpenninggrundande
inkomst tkr
Sjuktal
dagar 6--
20
5
20-- 40
11
40-- 61
29
61-- 81
27
81--101
26
101--121
30
121--142
29
142--162
24
162--182
21
182--203
18
203--209
16
209--------
11

Denna fördelning beror i hög grad på den dåliga
arbetsmiljön för många lågavlönade arbeten, både
fysiskt och psykiskt med många monotona,
tröttande och förslitande arbeten medan motsatsen
i hög grad gäller i högavlönade arbeten.

Regeringens förslag med en lika stor procentuell
sänkning av sjukersättningen för alla sjuka medför
med ovanstående fördelning av sjukdagarna att de
lågavlönade drabbas hårdare än
höginkomsttagarna. Detta kan illustreras med
följande räkneexempel:

Inkomsttagare med sjukpenninggrundande
inkomst

110 000 170
000 220
000

Genomsnittligt antal sjukdagar per år 30 21 11

Antag
härav ''3 första dagar''
10 7 4

Sänkt
sjukpenning
-- ''3 första dagar''
760 805 580

--
resterande dagar
610 645 410

Summa
1
370 1
450 990

Efter
skatt
960 1
015 495

Av
exemplet framgår att inkomstbortfallet för
en genomsnittlig låginkomsttagare blir ungefär
dubbelt så stort som för höginkomsttagaren.
Regeringens förslag är alltså i hög grad orättfärdigt.
Det förstärker ytterligare den nya
socialdemokratiska politiken med sned
fördelningseffekt som skattereformen är ett
exempel på. Miljöpartiet de gröna kräver därför
väsentliga förändringar i regeringsförslaget så att
detta får en bättre fördelningsprofil.

Miljöpartiet de grönas förslag med låglöneprofil

De tre första dagarna

Regeringens förslag att ersättningen skall vara
65 % från försäkringskassan de tre första dagarna
tillstyrkes. Till detta kommer ytterligare 10 % från
arbetsgivarna så att utbetalad summa blir 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten.

Följande dagar upp till 90 dagar

Ersättningen från försäkringskassan föreslås
vara 85 % vid inkomster under 4 basbelopp (1990
ca 120 000 kr.) mot av regeringen föreslagna 80 %.
Det betyder att inkomstbortfallet för lågavlönade
vid längre sjukskrivningar bara blir hälften så stort.
Inkomstbortfallet blir 5 % i stället för 10 %. Det
innebär att den samlade sjukersättningen för denna
grupp uppgår till 95 %.

Vid inkomster över 4 basbelopp föreslås
ersättning från försäkringskassan utgå med 50 % på
den del av inkomsten som överstiger 4 basbelopp
och med 85 % för den del som understiger 4
basbelopp. Den samlade sjukersättningen blir då
95 % för belopp under 4 basbelopp och 60 % på
delen ovanför 4 basbelopp. Detta betyder att
ersättningen totalt från sjukkassan och
arbetsgivaren uppgår till följande procenttal vid
olika sjukpenninggrundande inkomster (SGI):

SGI tkr
120 145 170 200 225

Ersättning
i %
95 90 85 81 79

Över
90 dagar

Vid sjukskrivning mer än 90 dagar skall
ersättningen för alla inkomster uppgå till minst
90 %. I de fall där den sammanlagda ersättningen
enligt ovan överstiger 90 % skall den högre
ersättningsnivån gälla.

Personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro

Regeringen föreslår att försäkringskassan efter
ansökan skall kunna medge en 80-procentig
kompensationsgrad även för de tre första dagarna
till personer som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder.

Detta förslag har både fördelar och nackdelar.
Fördelen är att sådana personer slipper ett högre
inkomstbortfall till följd av sjukdomen. Nackdelen
är att det i praktiken troligen blir en mycket
grannlaga uppgift att fastställa för vilka personer
denna särregel skall gälla. För många diffusa
sjukdomstillstånd kommer avgörandet att bli en
mycket svår uppgift, vilket kan ge upphov till
godtycke och administrativa merkostnader.
Ansökningsförfarandet och kontrollerna kan
kännas förnedrande för dem som är drabbade.
Detta är ett avsteg från den generella välfärdens
politik och därmed ett av socialdemokratins
systemskiften under senare tid.

Ett bättre alternativ är att i stället fastställa ett
högsta antal dagar för vilka den lägre
ersättningsnivån skall gälla. Detta kunde t.ex. vara
20 eller 25 dagar per år, lika för alla. Innan beslut
tas i denna fråga vill vi att regeringen tar fram ett
förslag till hur frågan skall lösas.

Tillfällig föräldrapenning

Regeringens förslag om sänkning av den
tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn
kommer att slå särskilt hårt mot ensamstående
lågavlönade. Miljöpartiet de gröna föreslår därför
att nuvarande ersättningsnivå, 90 %, skall
bibehållas i de familjer där hushållets sammanlagda
sjukpenninggrundande inkomst understiger ca 4,5
basbelopp. Någon nedsättning av ersättning för de
första tre dagarna skall inte ske. Regeringen bör få
i uppdrag att närmare utforma en regel med denna
innebörd och regler för en lämplig avtrappning vid
sammanlagda sjukpenninggrundande inkomster
över 4,5 basbelopp.

Budgetkonsekvenser

Miljöpartiet de grönas förslag innebär
kostnadsminskningar i sjuk- och
föräldraförsäkringen av samma storleksordning
som regeringens förslag.

Exempel på konsekvenser för enskilda

Nedanstående tabell visar inkomstbortfallet
efter skatt vid några olika sjukdomsfall enligt
regeringens resp. miljöpartiets förslag.

Årsinkomst
123 000 157
000 226
000

Månadsinkomst
10 100 13
100 18
800
Korttidssjukskrivning 1
dag
60 80 110 3
dagar
180 230 330 7
x 3 dagar
1 240 1
600 2
290

(såvida ej särregel
gäller)Långtidssjukskrivning
30 dagar regeringen
690 900 930 mp
360 1
160 1
950
90 dagar regeringen
2
080 2
710 2
790 mp
1
070 3
460 5
850
Vid vård av sjukt barn 10 dagar regeringen
240 300 310 mp
0 300 310

För
de längre sjukskrivningarna, som
ekonomiskt har den största betydelsen innebär
miljöpartiets förslag väsentliga förbättringar för de
lägre inkomsttagarna medan höginkomsttagarna
får bära en mer rättvis andel av besparingen. Detta
är så mycket viktigare om man även tar hänsyn till
de högre sjuktalen i lägre inkomstskikt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad
gäller den generella sänkningen av ersättningsnivån
med 10 procentenheter i alla inkomstskikt efter den
tredje karensdagen,

2. att riksdagen i stället beslutar att ersättning
skall utgå enligt en inkomstberoende skala på sätt
som anges i motionen,

3. att riksdagen beslutar att sjukersättning vid
långtidssjukskrivning utöver 90 dagar skall utgå på
sätt som anges i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av regler för personer med frekvent
sjukfrånvaro på sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
undantag från sänkningen av den tillfälliga
föräldrapenningen för lågavlönade och vissa
ensamstående på sätt som anges i motionen.

Stockholm den 26 november 1990

Claes Roxbergh (mp)

Eva Goe s (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Åsa Domeij (mp)

Carl Frick (mp)

Inger Schörling (mp)