med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Motion 1990/91:Sf18 av Sigge Godin m.fl. (fp)

Sammanfattning

I motionen föreslås att en lagfäst sjuklön införs
under 14 dagar av en sjukperiod. Folkpartiet
liberalerna menar alltså att överenskommelsen om
en sådan arbetsgivarperiod från våren 1990 och som
riksdagen då också tillstyrkte bör fullföljas.

Ett sjuklönesystem ger arbetsgivarna starka
incitament att bekämpa orsakerna till
korttidsfrånvaro. Dessa fördelar går förlorade i
regeringens förslag som dessutom kräver en utökad
administration och alltså inte medger de kraftiga
rationaliseringar sjuklönen möjliggör. Regeringens
proposition avstyrks.

Folkpartiet liberalerna begär att regeringen
skall återkomma med ett förslag till lagfäst sjuklön
enligt de riktlinjer som anges i motionen. I dessa
riktlinjer ingår även en självrisk för enskilda
väsentligen enligt de nivåer som regeringens förslag
ligger på.

1. Inledning

Den snabba utgiftsökningen inom
socialförsäkringssystemet har under 80-talet haft en
tendens att tränga undan andra angelägna behov.
Detta är ett tecken på att socialdemokraterna
misslyckats med att förvalta och utveckla den
svenska välfärden. Transfereringarnas tillväxt har
lämnat ett mycket blygsamt utrymme för såväl
ökade insatser inom en rad viktiga offentliga
verksamheter som för reallöneökningar. Den
snabba kostnadsökningen inom
socialförsäkringssystemet är ett betydande
ekonomisk-politiskt problem, som om det inte
angrips riskerar att försvåra en nödvändig sänkning
av det totala skattetrycket.

Det är betecknande att kostnaderna inom
exempelvis arbetsskadeförsäkringen och
sjukpenning under utbildning har tillåtits skena
iväg samtidigt som förslag om angelägna åtgärder
för att exempelvis kapa operationsköerna, erbjuda
eget rum till gamla och sjuka inom långvården och
förbättra situationen för handikappade avvisats av
riksdagens majoritet. Det glömda Sverige har blivit
lidande av socialdemokraternas oförmåga att ta itu
med välfärdspolitikens baksidor.

Våren 1990 fick vi -- i samband med en
överenskommelse med regeringen om
stabiliseringspolitiken -- gehör för en rad angelägna
åtgärder bl.a. en reformering av
arbetsskadeförsäkringen och införande av en
lagfäst sjuklön. Regeringen har emellertid misskött
den fortsatta hanteringen av dessa åtgärder.

Genom den nu framlagda propositionen frångår
regeringen ensidigt överenskommelsen vad gäller
införande av sjuklön. Det är från både ekonomisk-
politisk och socialpolitisk synpunkt ett
utomordentligt olyckligt vägval.

2. Regeringens förslag

I propositionen föreslår regeringen att
kompensationsgraden för sjukpenning och tillfällig
föräldrapenning sänks. Inom
sjukpenningförsäkringen föreslås en sänkning av
ersättningen från 90 % till 65 % under de tre första
sjukdagarna i varje sjukperiod och till 80% för tid
därefter.

Efter 90 dagars sjukskrivning skall
kompensationen under vissa förutsättningar kunna
utgöra 90 %. För hälsosvaga grupper föreslås det
att kompensationen redan från första sjukdagen
skall utgöra 80 %.

Det föreslås vidare att sjukpenningen skall
minskas, om den försäkrade under samma tid som
sjukpenningen avser får lön eller andra
skattepliktiga förmåner som, sammantagna med
sjukpenningförmånen, överstiger 75 resp. 90 % av
inkomstbortfallet. Minskningen görs med
motsvarande belopp som den försäkrade erhåller
härutöver. Regeringen förutsätter att avtalen
mellan arbetsmarknadens parter omförhandlas och
att arbetsgivaren aldrig betalar mer än 10 % i
sjukersättning. Kompensationsgraden för den
tillfälliga föräldrapenningen föreslås bli sänkt från
90 till 80 %. Har förmånen utgetts för ett och
samma barn med mer än 90 dagar höjs
kompensationsgraden till 90 % för de återstående
30 dagarna. Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 mars 1991.

3. Konsekvenser av regeringens förslag

Regeringen har presenterat ett förslag som är
komplicerat och gör det svårare att åstadkomma en
förnyelse av vår välfärd. De orättvisor i form av
överkompensation som timsjukpenningreformen
medförde blir kvar. Regeringen har dessutom
fortfarande inga konkreta och samlade förslag att
komma med beträffande arbetsskadeförsäkringen
och situationen för de långtidssjukskrivna.
Propositionen är ofullständig.

Förslaget är utomordentligt svårt att tillämpa --
om det ens är möjligt -- och dess efterlevnad
förutsätter en ökad kontrollverksamhet från
försäkringskassornas sida. Det är en
missuppfattning att tro att försäkringskassorna till
alla delar skall kunna kontrollera förhållandena
mellan arbetstagare och arbetsgivare. Denna
förväntade kontrollverksamhet kommer att bädda
för misslyckanden. Följden blir att ett
genomförande av propositionens förslag kommer
att kräva väsentligt ökade administrativa resurser
för försäkringskassorna eller nedprioritering av
andra uppgifter t.ex. rehabilitering. Trots detta
kommer målsättningen om en fullständig kontroll
inte att kunna uppfyllas. Man kommer heller inte
att kunna åstadkomma den likabehandling man
säger sig eftersträva. Propositionen är ett
ogenomtänkt hafsverk.

Förslagets konsekvenser går på tvärs med
ambitionen att minska och effektivisera den statliga
administrationen. Ett genomförande av den
tidigare utlovade sjuklönereformen skulle
möjliggjort att ca 2 300 tjänster på
försäkringskassorna hade kunnat frigöras för andra
angelägna uppgifter. Dessa tjänster kan nu inte
användas för rehabilitering och det angelägna
arbetet på att sänka ohälsotalet t.ex. genom
rehabiliteringsinsatser. Gjorda förberedelser i
fråga om utbildning för kassornas personal måste
avbrytas. I stället måste dessa tjänstemän vara kvar
och ägna sig åt en improduktiv administration och
kontroll.

Detta förslag framläggs samtidigt som
regeringen säger sig vilja skära i statlig
administration och byråkrati. Denna ambition
saknar efter detta varje trovärdighet. Regeringen
får bära det fulla ansvaret för det kaos och den
byråkrati som man nu lägger grunden till.

Regeringens förslag om att sänka ersättningen
för den tillfälliga föräldrapenningen med 10 %
under hela 90 dagar slår hårt mot den relativt lilla
grupp som är tvungen att nyttja denna förmån ofta.
Under 1989 nyttjades försäkringen för 54 % av
barnen upp till 12 år. Antalet uttagna dagar per
barn var i genomsnitt 7,8 dagar under 1989. Dessa
data tyder på att det är en mycket liten andel av
barnen för vars räkning försäkringen utnyttjas för
mer än 14 dagar under ett år. Men enligt
regeringens förslag kommer denna lilla grupp av
föräldrar som har barn som ofta är sjuka eller under
en längre tid att drabbas onödigt hårt.

4. Fördelar med en lagfäst sjuklön

En omläggning av sjukförsäkringen måste råda
bot på felaktigheterna i dess struktur. Den måste
också vara lätt att förstå och enkel att administrera
samt uppmuntra till arbete och förbättrade
arbetsmiljöer.

Fördelarna med en sjuklönereform är
uppenbara:Arbetsgivarna får starka motiv att
genast ta itu med sjukfrånvaron genom olika
initiativ till arbetsmiljöförbättringar och bättre
arbetsorganisation.De långa sjukfallen bör
kunna bli färre i framtiden, eftersom alla långa
sjukfall börjar som korta sjukfall. Arbetsgivarnas
ökade engagemang för att minska
korttidsfrånvaron genom arbetsmiljöinsatser bör i
viss utsträckning kunna förebygga uppkomsten av
långa sjukfall.Det faktum att
sjukförsäkringsavgiften f.n. inte är kopplad till
faktiskt utnyttjande ger arbetsgivarna dåliga
incitament till initiativ för att förbättra arbetsmiljön
och på så vis minska sjukfrånvaron.En
sjuklönereform medför i praktiken en
differentiering av sjukförsäkringsavgiften och
arbetsgivarna får i högre grad än f.n. bära sina
kostnader.Eventuellt fusk inom
sjukförsäkringen skulle försvåras.Den
misslyckade timsjukpenningreformen avskaffas
och de de orättvisor i form av överkompensation
den medfört försvinner.Skattetrycket sänks.
Försäkringskassorna avlastas tunga och
meningslösa administrativa uppgifter och resurser
frigörs för rehabilitering.

5. Folkpartiet liberalernas förslag

I den gemensamma partimotion som folkpartiet
liberalerna och moderata samlingspartiet väckte
med anledning av regeringens skrivelse om det s.k.
krispaketet framhålls att sänkt ersättningsnivå bör
kombineras med en arbetsgivarperiod.

Vi menar att den mest angelägna reformen nu
är införande av en lagfäst sjuklön under 14 dagar,
eftersom det ger arbetsgivarna ett starkt incitament
att förbättra arbetsmiljö och arbetsförhållanden för
sina anställda. Vi prioriterar därför en sådan
reform framför en sänkning av ersättningsnivån. Vi
menar emellertid att dessa bägge åtgärder kan och
skall kombineras.

Regeringens förslag bör sålunda avslås. I stället
bör riksdagen begära att regeringen snarast
återkommer med ett nytt förslag till lagstiftning i
början av nästa år. De nya reglerna bör kunna träda
i kraft kring halvårsskiftet 1991.

Ett nytt förslag bör ha följande huvudsakliga
inriktning.

En arbetsgivarperiod på 14 dagar införs. Under
denna period har arbetsgivarna ansvaret för att
utbetala sjuklön till sina anställda.

De första dagarna bör ersättningsnivån vara
lägre för att åstadkomma ett starkare inslag av
självrisk också för löntagarna. Vi kan för vår del
tänka oss en nivå på totalt 75 % de tre första
dagarna dvs. samma nivå som regeringen
förutsätter.

Men vi vill inte helt utesluta att även andra
modeller kan visa sig vara lämpliga, exempelvis en
karensdag eller en ersättning på 50 % under ett par
dagar. Den exakta utformningen i denna del bör
övervägas närmare under arbetet med en
kommande proposition. I förslaget bör givetvis
ingå regler som skyddar arbetstagare med ofta
återkommande sjukfall. För hälsosvaga grupper
måste speciella regler gälla så att deras situation på
arbetsmarknaden inte försämras. För små
arbetsgivare bör finnas en möjlighet till
återförsäkring.

Under resten av arbetsgivarperioden bör
ersättningsnivån vara 90 % dvs. samma nivå som
regeringen förutsätter. Därefter utgår ersättning
med 80 % i sjukpenning och -- förutsätter vi -- 10 %
från arbetsgivaren enligt avtal liksom i dag.

Det är ett viktigt mål att alla försäkrade
påverkas av förändringar i dessa regelsystem på lika
villkor. Regeringens förslag uppfyller inte dessa
ambitioner. Det har t.ex. uppmärksammats att
statsanställda inte automatiskt påverkas av den
sänkta ersättningsnivån.

Ambitionen måste vara att de nya avtal som
träffas i samband med införande av en lagfäst
sjuklön skall ge alla lika villkor. Det bör av
riksdagsbeslutet klart framgå att statsmakterna
förväntar sig att nya avtal får en sådan utformning.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så att det
motsvarar den ökade kostnad arbetsgivarna får ta
på sig om de betalar ut den lägre ersättningsnivån.
Ett ytterligare incitament skulle kunna skapas om
någon typ av extra arbetsgivaravgift togs ut av
arbetsgivare som träffar kollektivavtal som ger
ersättning utöver 75 resp. 90 %. Sådana
möjligheter bör prövas ytterligare i samband med
att förslaget utarbetas.

Regeringens förslag beträffande långtidssjuka
är både ofullständigt och otillfredsställande. Trots
de uttalade ambitionerna i det ekonomiska paketet
från våren 1990 finns fortfarande inga åtgärder
utarbetade beträffande arbetsskadeförsäkring och
rehabilitering. Det är oklart hur de olika
regelsystemen inklusive den rehabiliteringspenning
som aviseras kommer att förhålla sig till varandra.
Det är enligt vår mening inte lämpligt eller
tillräckligt att i detta sammanhang bara införa en
rätt att få 90 % ersättning från försäkringskassan
efter särskild ansökan. Vid en given tidpunkt --
t.ex. efter 90 dagar eller tidigare -- bör ersättningen
i form av sjukpenning i stället automatiskt gå upp
från 80 till 90 %.

Hur reglerna mera exakt skall utformas bör
riksdagen ta ställning till när förslag till sjuklön och
reformer beträffande arbetsskadeförsäkring och
rehabilitering föreläggs riksdagen i ett
sammanhang våren 1991.

Regeringens förslag till sänkning av
kompensationsnivån vid tillfällig föräldrapenning
från 90 % till 80 % under 90 dagar per barn och år
kan drabba ett mindre antal barnfamiljer alltför
hårt. Det är ett fåtal föräldrar som utnyttjar denna
försäkring under lång tid eller vid flera upprepade
tillfällen. För att inte dessa skall drabbas alltför hårt
av ett ekonomiskt avbräck menar vi att den
tillfälliga föräldrapenningen skall sänkas till 80%
bara under 14 dagar per barn och år. Om fler dagar
måste utnyttjas för ett och samma barn bör
ersättningen för resterande dagar vara 90%.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:59 hos regeringen begär ett förslag om
sjuklön och förändringar i den allmänna
försäkringen i enlighet med de riktlinjer som anges
i motionen.

Stockholm den 26 november 1990

Sigge Godin (fp)

Barbro Sandberg (fp)

Maria Leissner (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)