med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

Motion 1990/91:Sf13 av Lars Werner m.fl. (v)

Inledning

Regeringen hävdar att den ekonomiska
situationen i landet gör det nödvändigt att skära i
vårt socialförsäkringssystem. Vänsterpartiet delar
inte den uppfattningen, vilket framgår av vår
motion till regeringens skrivelse l990/91:50.

Vi kan inte finna annat än att regeringen
utnyttjar den uppkomna situationen och under
förevändning om ekonomisk kris genomför
försämringar i socialförsäkringarna som inte är
ekonomiskt nödvändiga.

Regeringens agerande i sjukförsäkringsfrågan
har minst sagt varit vingligt och detta påverkar
tillförlitligheten till argumenten. Först aviserade
regeringen förslag om arbetsgivarinträde. Så drogs
detta tillbaka för förslaget om arbetsgivarperiod.
När dessa förslag tidigare ställts från SAF och de
borgerliga partierna har socialdemokraterna alltid
avvisat dem med hänvisning till att de skapar ett
beroendeförhållande till arbetsgivaren och icke
medför några positiva förändringar vare sig på
arbetsmiljö eller på socialförsäkringssystemet.
Förslaget om arbetsgivarinträde dras nu tillbaka till
förmån för direkta nedskärningar i
sjukförsäkringen. Visserligen anser vi att det är bra
att det inte blir någon arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen, men regeringens skiftande
åsikter inger inte förtroende.

Självrisk i sjukförsäkringen

Regeringen hänvisar till stigande utgifter för
våra socialförsäkringsförmåner och att ohälsotalet
ökat kraftigt under 80-talet. För att öka arbetsviljan
och minska statens kostnader föreslås sänkt
kompensation i sjukförsäkringen. Även om det i
och för sig är korrekt att ohälsotalet stigit så är det
inte det samma som att sjuktalet ökat, dvs antal
sjukdagar per år och försäkrad. När det gäller
sjuktalet så pekar statistiken mot en minskning från
l988 då sjuktalet var 25,3. År l989 sjönk sjuktalet
till 24,5 och prognosen för l990 visar på 23,1.

Det höga ohälsotalet beror inte på ökande
frånvaro pga sjukdom. Ökningen är en följd av ett
ökat antal arbetsskador och att allt fler blir
förtidspensionerade. Det effektivaste sättet att
angripa den ökande ohälsan är direkta åtgärder
mot dålig arbetsmiljö. Och i stället för att införa en
självrisk i sjukförsäkringen, som drabbar de
arbetande, borde regeringen pröva
arbetsmiljökommissionens förslag om
differentierade arbetsgivaravgifter. Ett sådant
system skulle innebära att de arbetsgivare som
genom dåliga arbetsmiljöer förorsakar stor ohälsa
skulle få betala större del av kostnaden.

Regeringens förslag om sänkt
kompensationsgrad i sjukförsäkringen drabbar inte
alla grupper lika. Det slår exempelvis hårdare mot
dem som arbetar inom vård och omsorg och inom
livsmedelsbranschen, då det inom dessa områden
är ytterst olämpligt att arbeta och vara förkyld. Den
minskade kompensationsnivån märks givetvis
också mest för dem som har de lägsta lönerna och
därmed den sämsta ekonomin. För att skydda dem
som pga sjukdom eller handikapp har många
upprepade sjukperioder föreslås speciella regler.
Försäkringskassan skall på ansökan av en person
kunna besluta om högre kompensationsgrad även
de tre första sjukdagarna. Detta förutsatt att
personen ifråga lider av en sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder.

I och för sig är det nödvändigt att skydda vissa
extra utsatta grupper när sjukförsäkringen
försämras. Men samtidigt är detta ett första steg till
en systemförändring från en generell försäkring
mot en mer marknadsanpassad, där samhället till
sist bara svarar för svagare gruppers skydd och i
övrigt hänvisas till privata lösningar.

Tillfällig föräldrapenning

Som en följd av försämringen inom
sjukförsäkringen, sänks även kompensationen
inom den tillfälliga föräldrapenningen. Regeringen
anger i förslaget att det är naturligt att
föräldrapenningen vid vård av sjukt barn följer
reglerna inom sjukförsäkringen.

Enligt vänsterpartiets mening är detta en
konstruerad förklaring till föräldrapenningens
försämring. Det finns inga som helst praktiska skäl
till att föräldraförsäkringen skall följa
sjukpenningen i detta avseende. Både
sjukförsäkringen, särskilt med nu föreslagna
ändringar i kompensationsnivån, och
föräldraförsäkringen har ett mycket komplicerat
regelsystem. Det har knappast någon betydelse ur
administrativ synpunkt om den tillfälliga
föräldrapenningen får behålla nuvarande
kompensationsnivå.

Däremot har förändringen givetvis en stor
ekonomisk betydelse för småbarnsföräldrar och
särskilt ensamstående föräldrar med små barn som
kanske drabbas av alla barnsjukdomar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition
l990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen
m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att arbetsgivaravgiften bör differentieras
i förhållande till registrerad
sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig
arbetsmiljö.

Stockholm den 20 november 1990

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)