med anledning av prop. 1990/91:53 Lag om folkbokföringsregister, m.m.

Motion 1990/91:Sk25 av Kjell Johansson m.fl. (fp)

Riksdagen beslutade under hösten 1987 att
ansvaret för den löpande folkbokföringen skall
flyttas över från pastorsämbetena till de lokala
skattemyndigheterna den 1 juli 1991. Även
försäkringskassorna skall enligt riksdagsbeslutet
medverka i det framtida folkbokföringsarbetet.
Inför denna organisationsförändring tillsattes en
organisationskommitté som i våras avgav ett
delbetänkande (SOU 1990:18) Lag om
folkbokföringsregister m.m. Delbetänkandet har
remissbehandlats.

I våras beslutade riksdagen att anslå 370 milj.kr.
för budgetåret 1990/91 för genomförande av
folkbokföringsreformen. Vi motsatte oss det
beslutet med hänsyn till att utredningens förslag vid
tidpunkten för riksdagsbeslutet ännu inte var
remissbehandlat.

Riksdagens beslut innebär att folkbokföringen i
varje fall inledningsvis skall utgöra en särskild
grupp inom skattekontoret. Försäkringskassorna
skall medverka i arbetet genom att informera,
tillhandahålla blanketter, hjälpa enskilda att fylla i
blanketter samt kontrollera anmälningar. För att
tillgodose samhällets behov av basuppgifter inrättas
ett centralt folkbokföringsregister som ersättning
för de nuvarande länsregistren. I de centrala
registren lagras endast aktuella uppgifter. Historik
rörande folkbokförda personer förekommer
således endast i de lokala registren. Förslaget är
anpassat till skatteförvaltningens nya organisation
med en skattemyndighet för varje län och därunder
ett antal lokala skattekontor.

Folkpartiets uppfattning i huvudfrågan

Enligt folkpartiets mening är det riktigt att föra
över folkbokföringen från svenska kyrkan till en
borgerlig myndighet. Vi har för vår del understrukit
att detta inte innebär någon kritik av det sätt på
vilket verksamheten skötts. Tvärtom underströk vi
i vår reservation i skatteutskottet (SkU 1987/88:2)
att den löpande folkbokföringen i kyrkans regi har
fungerat väl, trots att angelägna krav på
rationaliseringar fick anstå under lång tid i
avvaktan på beslut i organisationsfrågan. Vårt
ställningstagande i principfrågan motiveras av
religionsfrihetsskäl. Som vi framhöll 1987 är det
inte tillfredsställande att personer som inte är
medlemmar av svenska kyrkan skall vara hänvisade
till den kyrkliga myndigheten när de behöver
kontakt med folkbokföringen. Kritik hade på
denna punkt framförts bl.a. av en rad religiösa
samfund.

När beslutet om att föra över folkbokföringen
från svenska kyrkan till en borgerlig myndighet
fattades 1987 förordade emellertid folkpartiet en
annan organisatorisk lösning än
riksdagsmajoriteten (s--vpk). Riksdagsbeslutet
innebar att de lokala skattemyndigheterna fr.o.m.
1 juli 1991 skall sköta den lokala folkbokföringen.
Vi förordade i stället försäkringskassorna som ny
huvudman för folkbokföringen främst med
hänvisning till allmänhetens krav på service och av
regionalpolitiska motiv -- med tanke på att
försäkringskassorna har betydligt fler lokalkontor
än skattemyndigheterna.

Vi beklagar att riksdagsmajoriteten inte biföll
vår motion utan valde en annan linje. Vi har
därefter betraktat frågan som avgjord och -- bl.a.
med tanke på det omfattande organisationsarbete
som pågått -- inte funnit det meningsfullt att
upprepa vårt förslag.

Propositionens förslag

Förslag i fel ordning

När riksdagen fattade beslut om medel för
folkbokföringen under innevarande budgetår
motsatte vi oss att riksdagen skulle fatta beslut
innan remissbehandlingen av
organisationskommitténs förslag var avslutad. Nu
vill regeringen att riksdagen skall ta ställning till en
lagstiftning om folkbokföringsregister. De
materiella reglerna om
folkbokföringsverksamheten har ännu inte
behandlats av riksdagen.

Det finns som också Datainspektionen (DI)
framhållit svårigheter förknippade med att ta
ställning till lagregleringen av registerfrågorna först
och den materiella regleringen av
folkbokföringsverksamheten senare.
Föreskrifterna i en registerlag måste naturligtvis
styras av de materiella bestämmelserna om
verksamheten och dess organisation.

Vi hemställer därför i första hand att riksdagen
avslår den föreliggande propositionen och att
frågan om registerlag prövas i samband med de
materiella reglerna för den framtida
folkbokföringen.

För det fall vårt yrkande avslås vill vi i andra
hand anföra följande med anledning av
lagförslaget.

Registeransvaret för det centrala registret

Lagförslaget innebär att det centrala
referensregistret skall föras för länsmyndigheternas
verksamhet och innehålla uppgifter från de lokala
folkbokföringsregistren. Register skall användas i
skattemyndigheternas folkbokföringsverksamhet,
t.ex. för att lokalisera personer som är
folkbokförda utanför skattemyndighetens
verksamhetsområde.

Respektive länsmyndigheter blir till följd av
datalagens regler registeransvariga för de uppgifter
i det centrala registret som avser uppgifter om
personer som är folkbokförda inom myndighetens
verksamhetsområde. Men regeringen föreslår att
även riksskatteverket (RSV) skall vara
registeransvarig för det centrala registret. Registret
kommer alltså att ha två ansvariga myndigheter.

Regeringen föreslår att RSV skall ha ansvar för
driften av registret. RSV skall också kunna
använda det centrala registet för planering och
tillsyn av folkbokföringsverksamheten. Vi är dock
av den uppfattningen att dessa uppgifter för RSV
inte bör få medföra att innehållet i registret
påverkas. Vi anser att förslaget att ge RSV
registeransvaret inte överensstämmer med
bestämmelserna i datalagen. Förslaget att ge RSV
registeransvaret för det centrala registret bör
således avslås och 5§ första stycket i lagförslaget bör
utgå.

Sökbegrepp i de lokala registren

Föredragande statsråd föreslår att
sökbegreppen i de olika registren skall lagfästas.
Det är bra. I sak är det dock svårt att ta ställning till
relevansen för de olika sökbegreppen eftersom vi
inte har att ta ställning till de materiella regler som
skall styra folkbokföringsverksamheten.

Vi vill ändå anföra vissa synpunkter på de
föreslagna sökbegreppen i det lokala registret.

Vi menar att uppgift om medborgarskap inte
bör utgöra ett särskilt sökbegrepp. Statsrådet anför
att det finns ett berättigat behov av att kunna söka
på medborgarskap i folkbokföringsregistren. De
behov som skall kunna tillgodoses anges vara att en
kommun kan behöva dessa uppgifter för att nå
olika invandrargrupper som finns företrädda i
kommunen. Vidare anges att RSV och politiska
partier kan behöva den informationen när de vill nå
invandrargrupper med valinformation.

Statsrådet redovisar att uppgifter om
medborgarskap kan vara integritetskänsliga. Men
slutsatsen är att risken för otillbörliga
integritetsintrång är liten med hänsyn till de
särskilda sekretessregler som gäller.

Vi delar inte statsrådets slutsats. Den
grundläggande folkbokföringssekretessen är svag.
Presumtionen är att alla uppgifter är offentliga. Det
åligger den enskilde tjänstemannen, som skall ta
ställning till en begäran från någon att ta del av
uppgifter i folkbokföringsregistren, att göra
sekretessprövningen. Vi tror att detta kan vara
svårt i många fall. Vår erfarenhet är att vissa
organisationer har mycket förfinade metoder för
att komma över den information de vill ha. Många
gånger kan det verkliga syftet med uppgifter döljas
av den som efterfrågar dem.

Sammanfattningsvis menar vi att det i och för sig
berättigade intresset för kommuner m.fl. att kunna
söka på medborgarskap måste få vika till förmån
för skyddet för de utländska medborgarnas
integritet. Medborgarskap bör inte vara ett
sökbegrepp i lagen om folkbokföringsregister. I
lagens 12§ skall således framgå att sjätte punkten i
6§ inte är ett sökbegrepp.

Centralt aviseringsregister

Organisationskommittén har föreslagit att ett
centralt aviseringsregister skall inrättas vilket skall
få användas för aktualisering, komplettering och
kontroll av andra personregister och annat
uppgiftslämnande. I anledning av detta förslag har
DI anfört att aviseringsregistret och
aviseringsverksamheten bör regleras separat från
folkbokföringsverksamhet. Vidare anser DI att
förhållandet till statens person- och adressregister
(SPAR) bör belysas närmare.

Föredragande statsrådet anför att
ställningstagandet till ett centralt aviseringsregister
bör utredas närmare. I samband med detta, menar
statsrådet, bör även frågor som hänger samman
med kopplingen till SPAR kunna utredas. Vi vill
med anledning av detta anföra följande.

SPAR-registret bygger på uppgifter som
insamlats för helt andra ändamål än försäljning.
Med sin mängd av olika uppgifter som kan
användas i olika -- förutsedda och oförutsedda --
sammanställningar är SPAR-registret ett av de mer
integritetskänsliga registren i Sverige.

SPAR-registret innehåller en lång rad uppgifter
om i princip alla som bor i Sverige. Köpare av dessa
uppgifter är bl.a. flera direktreklamföretag. Vi ser
inga skäl för staten att bedriva denna typ av
kommersiell verksamhet.

Data- och offentlighetskommittén (DOK) har i
ett tidigare framlagt delbetänkande (SOU 1986:46)
föreslagit en lagreglering av myndigheternas
försäljning av personuppgifter. Den föreslagna
lagen inleds med ett uttryckligt förbud för
myndigheterna att sälja personupppgifter utan
riksdagens bemyndigande. Till den föreslagna
lagen har utredningens majoritet dock fogat en lista
med register från vilka försäljning kan tillåtas.
Förslaget innebär att SPAR-registret kommer att
kunna fortsätta att sälja uppgifter om exempelvis
inkomst, personnummer, civilstånd, barn,
förmögenhet och adress.

Riksdagen bör omgående kunna fatta beslut om
att lägga ned SPAR-registret. Vi ser inga skäl för
staten att syssla med den här typen av kommersiell
verksamhet. Enligt datalagen är det inte möjligt för
privata företag att bygga upp motsvarande register.
Som vi ser det kan det emellertid vara lämpligt att
behålla den del av SPAR-registret som
tillhandahåller uppdatering av adresser till
myndigheter. I övrigt bör statens person- och
adressnämnd, som är huvudman för SPAR-
registret, upphöra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:53,

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 avslår
regeringens förslag att ge riksskatteverket
registeransvar för det centrala
folkbokföringsregistret,

3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar
att 12

§ första stycket i lag om folkbokföringsregister
får följande lydelse:

I ett lokalt folkbokföringsregister får som
sökbegrepp användas uppgifter som avses i 6

§ första stycket 1--4 och 7--8 med undantag för
uppgift om adoption.,

4. att riksdagen beslutar lägga ned den
kommersiella delen av statens person- och
adressregister (SPAR) samt statens person- och
adressregisternämnd.

Stockholm den 21 november 1990

Kjell Johansson (fp)

Leif Olsson (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Birgit Friggebo (fp)