med anledning av prop. 1990/91:34 Ny bostadsfinansiering, m.m.

Motion 1990/91:Bo10 av Lars Werner m.fl. (v)

I propositionen presenteras ett förslag till nytt
system för finansiering av ny- och ombyggnad av
bostäder från 1 juli 1992, en utvidgning av
nuvarande stöd för underhåll av hyreshus från 1
januari 1991, en kompensation för höjd byggmoms
vad gäller permanentboende från 1 januari 1991
och en justering av den så kallade
räntebidragstrappan från 1 januari 1991.

Från vänsterpartiets sida har vi inga
invändningar mot dessa förslag i stort. Vi har haft
möjlighet att diskutera dem med regeringen under
beredningsarbetet och vi har kommit fram till en
överenskommelse som ligger fast.

Däremot måste vi konstatera att de begärda
hyreshöjningarna från 1 januari 1991 till följd av
skatteomläggningen vida överstiger vad regeringen
beräknade inför skattebeslutet i våras. De
aviserade höjningarna är i storleksordningen 15--20
% istället för ca 10 %. Det betyder att höjningen
för en normal trerumslägenhet blir ca 500
kr/månaden istället för ca 275 kr/månaden. Om så
stora höjningar får slå igenom -- och det går inte att
annat än marginellt pruta på
skatteomläggningseffekterna i
hyresförhandlingarna -- betyder det att många låg-
och mellaninkomsttagare förlorar på
skatteomläggningen, att inflationen späds på
ytterligare samt att statens och kommunernas
utgifter för bostadsbidrag, räntestöd och
socialbidrag ökar ytterligare.

Utöver de förslag till förbättringar för 1991 som
återfinns i propositionen (investeringsbidrag,
slopande av räntebidragstrappans tak och vidgat
stöd till underhåll i hyreshus) måste därför
ytterligare åtgärder vidtas som dämpar de
inflationsdrivande hyreshöjningskraven redan från
och med 1991. Beräknade minskningar av statens
kostnader för det statliga stödsystemet från 1993
med 10--16 miljarder kronor/år ger utrymme för
dessa åtgärder.

Vi har tidigare förklarat att vi inte kan godta alla
de nya skatter som läggs på boendet till följd av
skatteomläggningen. Vi har också krävt en
reformering av fastighetsskattesystemet. Vi
återkommer i detta sammanhang med tre förslag
som vi finner särskilt välmotiverade och ägnade att
sänka hyresnivåerna i hela beståndet. Det är:

1. Slopande av uttagsbeskattningen på arbeten
i egen regi.

2. Slopande av fjärrvärmemomsen/ alternativt
uppskjutande av ikraftträdandet.

3. Slopandet av statlig fastighetskatt för
allmännyttigt ägda bostadsfastigheter.

Uttagsskatten infördes på ett sent
stadium i skatteomläggningsdiskussionerna. Skälet
var likställdhet mellan köpta tjänster och
förvaltning i egen regi. Skatten slår särskilt hårt mot
de allmännyttiga företagen. Den drabbar inte små
förvaltningar och egna hem. Den driver upp
hyrorna med 10--15 kr/kvadratmeter och år. Den
har beräknats ge staten en inkomst på 1 miljard
kronor per år.

Fjärrvärmemomsen tas inte ut 1990. Den
bör inte tas ut i fortsättningen heller. Genom en
dubbelbeskattning av dessa
energidistributionssystem motverkas de
miljösatsningar som ett antal kommuner gjort.
Fjärrvärmemomsen höjer hyrorna med upp till 30
kr/kvadratmeter och år. Den beräknas ge staten en
inkomst på 1,8 miljarder kronor per år.

Den statliga fastighetskatten har nyligen
fått en profil som ska utjämna kostnaderna över
tiden. Denna utjämning kan inte kombineras med
räntelånesystemets utjämning. Fastighetskatten
bör således omformas helt, och regeringen har
aviserat en utredning som bl.a. ska ompröva
taxeringsvärdet som grund för beskattningen.

Vi välkomnar en sådan utredning men vill redan
nu förslå att fastighetsskatten slopas för de
allmännyttiga företagens bostadsfastigheter. Skälet
är att de allmännyttiga företagen enligt vår mening
aldrig ska sälja sina fastigheter. Det finns alltså
inget värde som kan realiseras. Samtidigt kan en
slopad fastighetsskatt sägas innebära att
hyresgästerna får del av fastighetens
värdestegring -- den värdestegring som en privat
fastighetsägare kan realisera. Slopad
fastighetsskatt i allmännyttan sänker hyresbehovet
med ca 30 kr/kvadratmeter och år. Kostnaden för
staten är ca 1,5 miljarder kronor per år.

Slutligen några detaljsynpunkter vad gäller
förslaget till räntelånesystem. Vänsterpartiet har
förutsatt att det är riksdagen och inte regeringen
som fastställer nettoräntesatsen första året och
eventuella kommande ändringar. Detta bör ges
regeringen till känna. Vi har vidare förutsatt att det
behovsprövade förvärvslånet med räntebidrag
bibehålls oförändrat utanför räntelånesystemet.
Detta bör också ges regeringen till känna. Vi har
funnit att ''glesbygdsgarantin'' i räntelånesystemet
fått en alltför vag utformning. Vi förutsätter att
staten efter prövning i enskilda fall kan efterge
regressfordringar som uppkommit till följd av att
långivaren har utnyttjat kreditgarantin. Eftergift
skall lämnas i första hand i sådana fall där
kreditförlusten beror på att värdeutvecklingen
inom en region eller på en viss ort har varit så svag
att räntelånen i större eller mindre grad saknar
täckning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om slopande av
uttagsbeskattningen på arbeten i egen regi från 1
januari 1991,

2. att riksdagen beslutar om slopande av
fjärrvärmemomsen från 1 januari 1991,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 2 --
beslutar att ikraftträdandet av fjärrvärmemomsen
uppskjuts,

4. att riksdagen beslutar om slopande av statlig
fastighetsskatt för allmännyttigt ägda
bostadsfastigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att riksdagen skall fastställa
nettoräntesatsen första året och eventuellt
kommande ändringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att det behovsprövade förvärvslånet med
räntebidrag bör bibehållas oförändrat utanför
räntelånesystemet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
''glesbygdsgarantin'' i räntelånesystemet.

Stockholm den 26 oktober 1990

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Eva Zetterberg (v)