med anledning av prop. 1990/91:190 Ombildning av Stadshypotek

Motion 1990/91:N132 av Hadar Cars m.fl. (fp)

I propositionen föreslår regeringen stora förändringar av
Stadshypotek (stadshypotekskassan och
stadshypoteksföreningarna). Förslaget har föregåtts av en
utredning ''Hypoteksinstituten i framtiden'' (SOU
1989:103). Utredningen remissbehandlades varvid två
invändningar framkom. Tanken att ägandet av
Stadshypotek -- men inte av Landshypotek och
Skeppshypotek -- skulle överföras till en stiftelse med
uppgift att stödja vetenskaplig forskning mötte motstånd.
Dessutom kritiserade man den tänkta uttunningen av
låntagarrepresentationen i Stadshypoteks styrelse.

Frågan vem som är ägare till Stadshypotek är svår att
besvara. Till skillnad från vad som är fallet med
Landshypotek -- där ägandet uttryckligen leds tillbaka till
låntagarna -- saknas klargörande uttalanden i
lagstiftningen. Enligt utredare kunde anspråk på
Stadshypoteks samlade kapital inte -- vare sig på rättslig
grund eller skälighetsgrund -- resas från medlemmarnas
eller föreningarnas sida men inte heller från staten.

Med hänsyn till oklarheten i ägarfrågan uppdrog
regeringen åt lagmannen Anders Nordström att efter
kontakt med berörda intressenter lämna ett alternativt
förslag till ombildning. Hans utgångspunkt var att både
låntagarna och staten hade bidragit till att bygga upp
Stadshypoteks egna kapital. Han föreslog att låntagarna via
en nyemission till fördelaktiga villkor skulle tillförsäkras 40
procent av aktiekapitalet, medan staten och kassan
inledningsvis skulle tillföras 30 procent vardera.

Regeringen hävdar nu i propositionen att det inte finns
någon som -- före staten -- kan resa anspråk på kassans eller
föreningarnas förmögenhetsmassa. Förslaget innebär
därför att kassans värde före fusionen med föreningarna --
ca 5 miljarder kronor -- skall föras över till staten. Lagrådet
anför härom följande:

Vilken rättslig grund denna betalning har framgår inte i
ärendet. Det är svårt att se att lagstiftningens syfte att
avveckla otidsenliga organisatoriska former och främja en
konkurrens på lika villkor på kreditmarknaden motiverar
denna överföring av medel från hypoteksverksamheten till
staten. Däremot skulle medlen kunna tänkas ha en funktion
om de stannade kvar inom denna finansiella sektor, när det
statliga garantiåtagandet upphör. --

--

-- Lagrådet saknar dock -- som torde framgå av det
sagda -- en redovisning av skälen till statens anspråk på vissa
av dessa tillgångar utöver skatteanspråken.

Regeringen förbigår lagrådets erinringar med uttalandet
att den rättsliga grunden blir riksdagens beslut i ärendet!

Enligt vår mening är detta ett mycket lättsinnigt sätt att
hantera ett viktigt principiellt spörsmål av ägarrättslig
karaktär. Det kan ifrågasättas om inte det i propositionen
föreslagna förfarandet står i strid med reglerna om
egendomsskydd i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Regeringen försöker inte göra gällande att staten har
något ägaranspråk på Stadshypoteks kapital. Däremot görs
ett försök att hävda att detta byggts upp med hjälp av
statliga subventioner i form av dels gynnsam
skattebehandling, dels den garanti som utgjort grunden för
verksamheten. Om detta kan sägas att det tidigare alltid har
bestridits att Stadshypotek totalt sett har åtnjutit en
förmånsställning i skattehänseende. Dessutom har staten
aldrig behövt infria någon del av sin garanti, för vilken
Stadshypotek för övrigt sedan 1983 betalat garantiavgift.

Förstatligandet av Stadshypotek fullföljs med förslaget
att regeringen ensam skall tillsätta kassans styrelse.

Propositionen, som framlagts så sent under riksmötet att
den inte behöver slutbehandlas före valet, ger ett
brådstörtat och ofärdigt intryck. Det klargörs inte vem som
efter ombildningens genomförande skall bli ägare. Inte ens
tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande finns
angiven. Det skall enligt propositionen ske den dag
regeringen bestämmer. Regeringen skall bemyndigas
besluta i frågan om ombildningens genomförande. Lagens
ikraftträdande görs avhängigt härav. När en lags
ikraftträdande görs beroende av förvaltningsbeslut, ställs
kravet på rättssäkerhet inte högt!

Det är dessutom förvånande att frågan om
Stadshypoteks ställning brutits ut och behandlas före
Lands- och Skeppshypotek, där ägarfrågorna är långt
mindre komplicerade.

Enligt vår mening är propositionen dåligt förankrad
såväl rättsligt som hos dem som berörs. Den bör därför
avslås av riksdagen. Regeringen bör i stället ges i uppdrag
att återkomma till riksdagen med ett förslag till bolagisering
av samtliga hypoteksinstitut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår lagförslagen i proposition
1990/91:190,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag
angående samtliga hypoteksinstitut enligt vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 17 maj 1991

Hadar Cars (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Lars De Geer (fp)