med anledning av prop. 1990/91:170 En lag om sjukavdrag för statsråden m.m.

Motion 1990/91:K95 av Anders Björck m.fl. (m)

I propositionen lägger regeringen fram förslag till en lag
om sjukavdrag för statsråden. Propositionen innehåller
emellertid inga förslag gällande samordning av arvoden för
riksdagsledamöter och statsråd.

Ett enhälligt konstitutionsutskott uttalade den 6
december 1990 (1990/91 KU 18) följande:

Olika principer gäller för fastställandet av arvoden för
riksdagsledamöterna och för statsråden. Som enda
undantag gäller att talmannens arvode skall motsvara
arvodet för statsministern. Utskottet instämmer i vad som
uttalas i motion K 13 att starka skäl talar för att en
samordning sker mellan fastställande av arvoden för
statsråd och för riksdagsledamöter. Det kan också resas
principiella invändningar mot att en regeringen underställd
myndighet -- statsrådslönenämnden -- bestämmer
statsrådens arvoden. Hur kopplingen skall ske mellan
statsrådens och riksdagsmännens arvoden bör vara en
gemensam angelägenhet för riksdag och regering. Därvid
bör riksdagsmannaarvodet tjäna som utgångspunkt.
Utskottet förordar att frågan om en sådan samordning, som
förutsätter att systemet med en automatisk uppräkning
bibehålls, prövas snarast möjligt.

I nu aktuell proposition anför regeringen att den har
ansett det vara av stort värde att ha en ordning som innebär
att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden. Enligt
regeringens bedömning bör man också i fortsättningen ha
en ordning med den innebörden. En konsekvens härav är
att regeringen inte heller för framtiden anser sig böra
redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens
arvoden bör fastställas.

För vår del vill vi framföra följande. Vi finner det mot
bakgrund av konstitutionsutskottets klara uttalande
förvånande att regeringen inte presenterar något förslag
gällande samordning av arvoden för statsråden och
riksdagsledamöterna. I detta läge ankommer det på
riksdagen att fatta beslut som leder till den eftersträvade
samordningen. Det kan ske genom att bestämmelser om
statsråds och riksdagsledamöters arvoden, pensioner,
sjukavdrag m.m. bestäms i en och samma lag.
Riksdagsmannaarvodet bör tjäna som utgångspunkt vid
bestämmande av statsrådens arvoden.

Med en sådan ordning kommer inte längre en regeringen
underställd myndighet att bestämma statsrådens arvoden.
Samtidigt uppnås -- i enlighet med regeringens önskemål --
att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden.
Bestämmelserna i det förslag till lag om sjukavdrag för
statsråden som föreslås i propositionen bör mot denna
bakgrund inarbetas i den nya lag om statsrådens och
riksdagsledamöternas arvoden med mera, vilken vi
efterlyser. Lagen bör träda i kraft den 1 juli
1991.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen -- med avslag på propositionens lagförslag --
beslutar att en samordning skall ske mellan fastställande av
arvoden m.m. för statsråd och för riksdagsledamöter, och
att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna som
utgångspunkt i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 23 april 1991

Anders Björck (m)

Hans Nyhage (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Stig Bertilsson (m)

Birger Hagård (m)

Göran Ericsson (m)

Göran Åstrand (m)