med anledning av prop. 1990/91:147 Förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet

Motion 1990/91:N104 av Lars Werner m.fl. (v)

Bristen på konkurrens är ett problem inom hela
livsmedelsproduktionen, i kedjans alla delar. Den
monopolisering och oligopolisering, som präglar bilden av
den svenska livsmedelsproduktionen är effekten av dels
jordbruksregleringssystemet och dels av den ''svenska
modell'', som också gällt för näringspolitiken i övrigt.

Ett omfattande regleringssystem är på inget sätt unikt
för Sverige, det finns också i andra i-länder. Det bottnar i
önskan om en god beredskap inför krig och avspärrning.
Till detta ursprungliga mål har genom årens lopp lagts
andra. Mer särskiljande för Sverige är kanske den tydliga
ambitionen till strukturrationalisering och effektivisering
inom olika branscher. Utvecklingen har inneburit både för-
och nackdelar. För livsmedelssektorn som helhet är det nu
tydligt att nackdelarna överväger, både beträffande
regleringssystemet och strukturrationaliseringen.

Riksdagen har också beslutat om en avreglering av
livsmedelssektorn. Även internationellt pågår ett arbete
inom ramen för GATT (General Agreement on Tariffs and
Trade), i syfte att minska i-ländernas subventions- och
regleringssystem för jordbruket.

Förra årets livsmedelspolitiska beslut innebar att en
inhemsk avreglering träder i kraft vid halvårsskiftet 1991.
Den administrativa prissättningen i de reglerade leden ska
ersättas av marknadsmekanismer. Att förhindra att den
kapitalistiska utvecklingen leder till monopol och oligopol
är nog så svårt (och förekomsten av stora multinationella
företagsjättar med stor marknadsdominans bekräftar
ständigt misslyckanden på detta område), att bryta upp
redan monopoliserade och orörliga marknader är ännu
svårare, men inte mindre angeläget.

Särskilt viktigt när det gäller livsmedelssektorn är det
enligt vår mening att undanröja etableringshinder för nya
aktörer. Vi vill framhålla betydelsen av att inhemska
aktörer bereds marknadstillträde. Den enklaste vägen att
öka konkurrensen och få in nya aktörer torde vara att öka
importen av livsmedelsprodukter. Men det kan leda till en
marknad där konsumenten fortfarande står svag i
förhållande till ett begränsat antal stora aktörer. De tre
inhemska blocken kanske får sällskap av ett fåtal utländska
block.

Beakta hela konsumentperspektivet

Skärpt konkurrens är inte tillräckligt för att tillgodose
konsumentintresset i hela dess omfattning.
Konsumentintresset kan inte begränsas till att handla enbart
om priset. Det gäller också i hög grad frågor om kvalitet,
både i objektiv mening: resthalter, tillverkningsmetoder,
och i subjektiv mening: personliga bedömningar av varors
egenskaper. Ju längre bort från konsumenten varan
produceras desto mindre kontroll över tillverkning och
innehåll. Detta kan sägas gälla generellt, men i särskilt hög
grad för livsmedel. Livsmedel är ju färskvaror, som bör
produceras nära konsumenten. I riksdagens
livsmedelspolitiska beslut framhålls också vikten av att
stimulera till en ökad omfattning av småskalig
livsmedelsförädling. Av miljöskäl ligger det dessutom i allas
intresse att undvika långa vägtransporter. Biltrafiken står
för en mycket stor del av utsläppen av försurande gaser,
kolväten och koldioxid.

I den period av omställning som det svenska jordbruket
nu befinner sig i är det därför angeläget att stor
uppmärksamhet ägnas åt uppföljningen av riksdagsbeslutet
vad gäller stimulans till småskalig livsmedelsproduktion och
förädling.

Skärp konkurrensen

Vänsterpartiet har i ett flertal motioner under våren 1991
tagit upp frågan om den bristande konkurrensen inom
svenskt näringsliv. Vi har visat på hur vår svaga
konkurrenslagstiftning leder till att
näringsfrihetsombudsmannen (NO) förlorar mål efter mål i
marknadsdomstolen när försök görs att stoppa
marknadsdominans av ett företag. (Det senaste fallet gällde
Eka Nobels köp av Stora Kemi, vilket ledde till att Eka i dag
kontrollerar 92 % av den svenska marknaden för blekmedel
för massaindustrin.)

I stället för en skärpt konkurrenslagstiftning generellt
väljer regeringen nu att ta upp endast en bransch --
livsmedelsproduktionen -- och bara en mycket begränsad
del -- primärproduktionen. Av det totala konsumentpriset
på livsmedel utgör producentpriserna en sjunkande andel.
De mellanliggande ledens betydelse ökar. I såväl
konkurrenskommitténs betänkande som regeringens
proposition finns skrivningar om grossist- och
detaljhandelsleden, men inga åtgärder föreslås. De skjuts
ständigt på framtiden. För att få en fungerande konkurrens
och prispress måste alla led inom livsmedelssektorn
åtgärdas. Det är anmärkningsvärt att den sänkning av priset
på nötkött som slakterierna gjort under 1990 inte kommit
konsumenterna till del i form av sänkta priser utan
''försvunnit'' på vägen.

Regeringen bör snarast återkomma med ett generellt
förslag till skärpt konkurrenslagstiftning. Vi delar
uppfattningen att olika former av marknadsdelning bör
förbjudas, men vi avvisar förslaget eftersom det utpekar en
grupp i stället för att se till helheten.

Exportfinansiering

Vad gäller möjligheten att hantera vissa exportvolymer
hänvisar vi till 1990 års riksdagsbeslut: ''Det måste också
finnas möjligheter att hantera årsmånsvariationer,
säsongsvariationer och tillfälliga exportkvantiteter i övrigt
och genom t.ex. branschvisa säljbolag avsätta sådana
tillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden.''

Många andra länders överskott exporteras med stöd av
budgetmedel och överstatliga medel, och förändringar bör
ske inom ramen för de internationella förhandlingarna. I
riksdagsbeslutet 1990 sades: '' ...bör den grundläggande
principen om ömsesidighet... gälla även i denna fråga.''

Jordbruksnämnden har möjlighet att genom sänkningar
av gränsskyddet åstadkomma en prispress om möjligheten
till viss exportfinansiering leder till orimliga inhemska
prisnivåer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:147,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulansåtgärder i syfte att öka
marknadstillträdet för inhemska aktörer,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
samlad konkurrenslagstiftning enligt vad som sägs i
motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om exportvolymer och säljbolag.

Stockholm den 15 april 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Annika Åhnberg (v)

Rolf L Nilson (v)