med anledning av prop. 1990/91:122 Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

Motion 1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

I propositionen behandlas dels biskoparnas ställning i
kyrkomötet, dels frågan om behörighet till biskopstjänster.
Folkpartiet liberalernas principiella uppfattning är att
Svenska kyrkan skall ges en fri ställning i förhållande till
staten. Vi har närmare utvecklat vår syn på denna fråga i
en särskild partimotion. Eftersom biskoparnas ställning tills
vidare är föremål för lagstiftning redovisar vi nedan våra
förslag med anledning av propositionen.

Behörighet till biskopstjänst

Förslaget om ändring av behörighet till biskopstjänst
innebär att även den som icke är prästvigd skall vara
behörig att utnämnas till tjänst som biskop och biträdande
biskop. Förslaget innebär en återgång till de regler som
gällde före 1 juli 1989. Det tillstyrks.

Biskoparnas ställning i kyrkomötet

Bakgrund 1982
års reform innebar en förändring av biskoparnas
ställning såtillvida att den självskrivenhet som biskoparna
haft i det allmänna kyrkomötet upphävdes. Biskoparna
gavs närvaroplikt och yttranderätt.

Inför 1982 års riksdagsbeslut om det reformerade
kyrkomötet diskuterades bland annat biskoparnas ställning
i kyrkomötet i överläggningar mellan de partier som fanns
representerade i konstitutionsutskottet. 1979 års
kyrkomöteskommitté hade föreslagit att alla ledamöter i
kyrkomötet skulle vara fritt valda. Från vår sida framfördes
i dessa överläggningar ett yrkande att biskoparna borde
vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet.
Representanterna för socialdemokraterna ställde
emellertid som ett villkor för genomförande av reformen i
sin helhet, att ingen självskrivenhet skulle förekomma. Så
blev också riksdagens beslut. Biskoparna gavs emellertid
skyldighet att delta i ett nytt beredningsorgan, kyrkomötets
läronämnd. De fick också genom kyrkomötets beslut
möjlighet att var och en vara observatörer i något av
kyrkomötets beredande utskott.

Under de två första perioderna valdes ett fåtal, som mest
tre, biskopar in som ledamöter i kyrkomötet. Praxis har
sedan utvecklats så att inga biskopar från och med 1988 stått
till förfogande för inval som ledamot.

Redan vid 1983 års kyrkomöte framfördes från
folkpartiets sida att lagen om Svenska kyrkan borde ändras
så att kyrkomötet skall bestå av tretton biskopar och 252
valda ledamöter. Förslaget, som stöddes av
kyrkolagutskottet, föll vid 1984 års kyrkomötes behandling
av motionen.

Folkpartigruppen återkom till 1985 års kyrkomöte med
en framställning om förändring av lagen om Svenska kyrkan
så att biskoparna blir självskrivna ledamöter av
kyrkomötet. Detta år biföll kyrkomötet denna hemställan.
Kyrkomötet tillskrev regeringen i ärendet, men regeringen
lämnade kyrkomötets framställning utan åtgärd. I en
kommentar framfördes att regeringen för sin del önskade
avvakta en samlad utvärdering av kyrkomötesreformen
innan ändringar i detaljer görs. Regeringen beslöt år 1986
att låta göra en sådan utvärdering.

1988 års kyrkomöte begärde återigen en lagändring så
att biskoparna skall bli självskrivna ledamöter i kyrkomötet
(KL 1988:14). Kyrkomötet överlämnade tre motioner i
ärendet till regeringen för beaktande i det pågående
utvärderingsarbetet.

Den av regeringen tillsatta utvärderingskommittén
framlade sitt slutbetänkande 1989 (Ds 1989:58).
Utredningen konstaterar på denna punkt att kyrkomötet
skulle vinna på att biskoparna blev självskrivna ledamöter
(sid 36).

I skrivelse till 1990 års kyrkomöte framlade Svenska
kyrkans centralstyrelse förslag med anledning av rapporten
från regeringens utvärderingskommitté (Cs Skr 1990:9). I
skrivelsen föreslås att biskoparna skall vara självskrivna i
kyrkomötet. Beslutet fattades av en majoritet av
centralstyrelsens ledamöter.

Kyrkomötets läronämnd tillstyrkte förslaget. I andra
kyrkolagsutskottet avstyrkte emellertid en majoritet att
biskoparna skall vara självskrivna. Kyrkomötet beslöt med
131 röster mot 117 och en nedlagd röst att följa utskottets
förslag.

Skäl för vårt yrkande

I diskussionen anförs att biskopar som så önskar kan låta
sig väljas till kyrkomötet. I praktiken har detta visat sig vara
omöjligt. De två första kyrkomötesperioderna hade
biskopar av tre kategorier; de som inte lät sig väljas och som
därför deltog i kyrkomötet enligt skyldigheten för biskop att
närvara; de som valdes i konsensus, på gemensam stiftslista
eller placerade på första plats på alla listor i valet och
slutligen de som valdes in på någon viss grupps lista till
kyrkomötet. Erfarenheterna bland annat från Stockholms
stift gör att ett system som erbjuder biskop att kandidera
med en väljargrupp bör undvikas. I Stockholm önskade
biskop Lars Carlzon bli invald för att få full stämma och
rösträtt, men det gick inte att få en överenskommelse
mellan de i valet deltagande grupperna, om att placera
biskopen på första plats på alla listor. Moderatgruppen gick
emot. Biskopen tvingades därför att söka inträde i det parti
som låg närmast hans allmänpolitiska åsikter. Han blev på
detta sätt vald som i första hand partiföreträdare till mötet.
Vi anser det mycket olyckligt att en biskop ställs i en dylik
valsituation. En biskop bör stå fri från de väljargrupper
inom Svenska kyrkan som kandiderar till beslutande organ
på olika nivåer. Detta undviks om biskoparna blir
självskrivna ledamöter.

Ett annat starkt skäl för vårt förslag om att göra
biskoparna till självskrivna ledamöter av kyrkomötet är
''den dubbla ansvarslinjen'' inom Svenska kyrkan. Denna
innebär att kyrkans organ bygger på en förening av
prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad
självstyrelse. Denna dubbla ansvarslinje har ofta ansetts för
grundläggande för Svenska kyrkans organisation. Den
återkommer i biskopens ställning som självskriven
ordförande i stiftsstyrelsen och i kyrkoherdens självskrivna
roll som en av ledamöterna i kyrkorådet.

Mot detta hävdades det i debatten i kyrkomötet att
självskrivna biskopar får en dubbel självskrivenhet, då de
också tillhör kyrkomötets läronämnd. Vi kan för vår del
inte acceptera detta resonemang. Läronämnden är ett
beredande organ. Beslut är förbehållna kyrkomötet.

Ett tredje starkt skäl är att alla andra lutherska kyrkor
och troligen också alla andra kristna kyrkor ger sina
biskopar rösträtt i sina beslutande församlingar.

Slutligen har kyrkomötet 1985 och 1988 enhälligt begärt
att biskoparna skall ges rösträtt i kyrkomötet genom att de
ges en självskriven ställning. 1990 års beslut delade
kyrkomötet i två närmast lika stora grupper för och emot.

En total bedömning gör det för oss klart att biskoparna,
i överensstämmelse med sina egna i läronämnden uttryckta
önskemål, skall vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet.

Någon ändring av läronämndens ställning bör enligt vår
mening inte ske, även om biskoparna ges rösträtt i
kyrkomötet. Den omständigheten att läronämnden behålls
i sin nuvarande form utgör inget hinder mot att biskoparna
blir självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Kyrkomötet är
Svenska kyrkans högsta beslutande organ, som har det
slutliga ansvaret för alla kyrkans ärenden innefattande
lärofrågor.

Vårt förslag

Vi föreslår att riksdagen antar bilagda förslag till ändring
av lagen om Svenska kyrkan och av lagen om kyrkomötet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag om svenska kyrkan

3 §

3 §

Kyrkomötet består av valda ombud för svenska
kyrkan. Det har tvåhundrafemtioen ledamöter. För
ledamöterna skall finnas ersättare.

Kyrkomötet består av tvåhundrafemtioen valda
ombud för svenska kyrkan och dem som innehar en tjänst
som biskop eller biträdande biskop i svenska kyrkan.

För de valda ledamöterna skall finnas ersättare.

Den som innehar tjänst som biskop eller
biträdande biskop är inte valbar till ledamot eller ersättare.

Endast den som tillhör svenska kyrkan och som är
myndig kan vara ledamot av kyrkomötet eller ersättare för
ledamot.

4 §

4 §

Ledamöterna av kyrkomötet och ersättarna för
dessa utses genom indirekta val.

Andra ledamöter av kyrkomötet än biskop och
biträdande biskop samt ersättarna för dessa
ledamöter utses genom indirekta val.

Val till kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val
gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har
samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet
samlas. Denna tid är kyrkomötets valperiod.

5 §

5 §

Kyrkomötet sammanträder varje år.

Biskoparna i stiften skall närvara vid kyrkomötets
sammanträden och får deltaga i kyrkomötets
överläggningar, men i besluten endast om de är ledamöter i
kyrkomötet.

Kyrkomötet sammanträder varje år.

Lag om kyrkomötet

32 §

Paragrafen utgår.

Kyrkomötet får besluta att en eller flera biskopar,
även om de ej är ledamöter av kyrkomötet, vid beredning
av ärenden eller vid prövning av frågor som avses i 36 § får
närvara vid ett utskotts sammanträden och delta i utskottets
överläggningar men ej i besluten.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar anta i motionen angivet förslag till
ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om
kyrkomötet.

Stockholm den 26 mars 1991

Birgit Friggebo (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Lars Sundin (fp)