med anledning av prop. 1989/90:22 om lag om tillstånd till överlåtelse av skepp, m.m.

Motion 1989/90:T15 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T15

av Rolf Clarkson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:22 om lag
om tillstånd till överlåtelse av skepp, m.m.

I propositionen föreslås att den hårt kritiserade s.k. flagglagen skall permanentas
i stället för att avvecklas. Dessutom föreslås vissa ändringar av bedömningsgrunderna
vid prövningen av tillstånd till överlåtelse.

Bakgrunden till flagglagen står att finna i den oförmånliga utvecklingen i
Sverige när det gäller skatter och löner. Många verksamheter i Sverige drabbas
av svåra kostnadskriser, höga skatter och dålig tillväxt, men få andra
verksamheter är så konkurrensutsatta som sjöfarten.

Detta har medfört att svensk sjöfart har fått mycket svårt att hävda sig i
konkurrensen, och intresset är därför stort för att rädda den svenska sjöfarten
genom att sänka kostnaderna till internationell nivå. I princip finns det
bara två sätt att uppnå detta: antingen flyttar rederierna utomlands eller tilllåts
svensk sjöfart att verka under samma villkor som den utländska.

Riksdagen beslöt 1977 att tillfälligt stoppa utflyttningen genom införande
av flagglagen, som skulle gälla till utgången av juni 1978. Avsikten var att
invänta den sjöfartspolitiska utredningens förslag. Sedan dess har den ”tillfälliga”
lagen ständigt förlängts i stället för att åtgärder har vidtagits för att
lösa kostnadsproblemen. Införandet av vissa lättnader och bidrag ändrar
inte den bilden.

Den socialdemokratiska regeringen har nu uppenbarligen inte ens kvar
ambitionen att lösa kostnadsproblemen utan försöker i stället reglera bort
verkligheten genom att permanenta flagglagen.

Lagen har inte fyllt någon annan funktion än att försvåra en modernisering
av den svenska handelsflottan. Lagen är ett uttryck för en regleringsiver som
baseras på tron att man lagstiftningsvägen kan tvinga kvar en föråldrad teknik
och hindra en modernisering som av olika anledningar upplevs som ett

hot. T.o.m. i propositionen erkänns att ” minskningen av den svenska

handelsflottan har fortsatt även efter flagglagens tillkomst. Flagglagen har
fördröjt utvecklingen men inte helt kunnat förhindra fortsatt utflaggning.”

I propositionen hänvisas till att skeppslegoutredningen nämner att det av
beredskapsskäl måste anses vara till fördel att statsmakterna vet vilka
svenska fartyg som är uthyrda till utlandet. Mot detta kan anföras att det
finns andra metoder än att bevara flagglagen för att få information om vilka
fartyg som är uthyrda eller har överlåtits.

Vi har i tidigare motioner utförligt redogjort för de problem som svensk

sjöfart har att brottas med och de politiska åtgärder som bör vidtas för att ge
den möjlighet att överleva.

Vi har bl.a. konstaterat att stödet till sjöfarten måste få en internationellt
godtagbar utformning, och att det måste ge sjöfarten fasta och förutsebara
villkor. Vi har också hävdat att regeringen borde få i uppdrag att utreda omfattningen
av och formerna för ett svenskt internationellt sjöfartsregister.

De skäl vi tidigare anfört är lika giltiga i dag. EG har infört regler i avsikt
att skydda medlemsländerna mot diskriminerande och protektionistiska affärsmetoder
från i första hand statshandelsflottor. Men reglerna kan också
komma att användas mot andra länder som anses dumpa sina priser med
hjälp av statliga subventioner.

Avsikten är att EG-länderna fram till 1992 skall ha avskaffat subventionerna
till rederinäringen. Denna ambition är en drivkraft i tillkomsten av
nya öppna register. Även i USA vill man begränsa konkurrens från flottor
som subventioneras med skattemedel.

Svenskt internationellt skeppsregister

Flertalet av de betydande västeuropeiska sjöfartsnationerna har redan inrättat
eller planerar att inrätta internationella register i syfte att göra det möjligt
för resp. lands handelsflotta att konkurrera på internationellt likvärdiga villkor.

Det torde inte vara möjligt för Sverige att stå vid sidan av denna utveckling.
Det föreligger då risk för att inte bara fartygen försvinner från Sverige
utan också större delen av sjöfartsnäringen. Detta skulle innebära oöverskådliga
konsekvenser för svensk industri och svensk ekonomi.

Omfattningen av och formerna för ett svenskt internationellt sjöfartsregister
bör därför utredas och förslag snarast föreläggas riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfartsregister i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget till Lag om tillstånd till överlåtelse
av skepp.

Stockholm den 27 oktober 1989

Mot. 1989/90
T15

Rolf Clarkson (m)

Görel Bohlin (m)

Wiggo Komstedt (m)

Tom Heyman (m)

Jan Sandberg (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Per Stenmarck (m)

15