med anledning av prop. 1989/90:21 om en ny prisregleringslag

Motion 1989/90:Fi8 av Lars Tobisson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi8

av Lars Tobisson m. fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:21 om en
ny prisregleringslag

I propositionen föreslås en ny prisregleringslag som skall ersätta den allmänna
prisregleringslagen (1956:236). Den senare är utformad som en beredskapslag.
Under 1950- och 1960-talen var den aldrig i tillämpning. Sedan
början av 1970-talet har den emellertid utnyttjats praktiskt taget oavbrutet
för att genomföra olika prisreglerande åtgärder, trots att landet inte befunnit
sig i krig eller krigsfara och inte heller kan sägas ha genomlidit ett permanent
ekonomiskt kristillstånd. Mot denna bakgrund har det bl. a. från moderat
håll framförts krav på en omarbetning av lagen, så att dess tillämpning skulle
begränsas till extraordinära situationer som krig eller krigsfara.

Det är därför med en blandning av förvåning och besvikelse vi tvingas konstatera
att det framlagda förslaget i sina huvuddrag bygger på 1956 års lag.
Regeringen ges alltjämt möjlighet att i fredstid på samma lösa grunder som
tidigare tillgripa prisstopp och omfattande prisreglerande åtgärder. Detta är
så mycket mera anmärkningsvärt som den mycket knapphändiga redogörelsen
för remissyttrandena över prislagsutredningens betänkande (Ds Fi
1987:5) ändå visar att en majoritet av remissinstanserna förordat en mer restriktiv
utformning av förutsättningarna för att tillgripa prisreglering i fredstid.

1 stället för att begränsa möjligheterna till ingrepp i den fria prisbildningen
innebär propositionen faktiskt en utvidgning av rätten att sätta in prisreglerande
åtgärder. De skall nu kunna riktas mot bostads- och lokalhyror. Som
flertalet remissinstanser invänder är detta beträffande bostadshyror så
mycket mera egendomligt som hyressättningen redan är hårt reglerad enligt
den s. k. bruksvärdesprincipen. Vidare öppnas möjligheter till prisreglerande
åtgärder för avgiftsbelagd statlig och kommunal verksamhet. En nyhet
är också att föreskrifter föreslås kunna gälla endast vissa delar av landet.

Mot bakgrund av att propositionen således — trots uttalade önskemål och
regeringens allmänna tal om avreglering — innebär att större möjligheter
öppnas för politiska ingrepp i prisbildningen vill vi anföra följande.

Svenska och internationella undersökningar visar att prisreglerande åtgärder
praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla tillbaka prisstegringen.
Genom att störa marknadsprisbildningen verkar prisregleringar snarare
långsiktigt uppdrivande på inflationstakten.

Problemet med en prisregleringspolitik är i första hand att den angriper

endast symtomen men inte de underliggande orsakerna till inflationen. Om Mot. 1989/90

det hade varit möjligt att genom lagstiftning förhindra prisstegring skulle det Fi8

ha gjorts för länge sedan. När prisreglerande åtgärder blir ett reguljärt inslag
i stabiliseringspolitiken, är risken stor att de motverkar sitt syfte. Medborgarna
lär sig att beslut om införande av priskontroll betyder att det snart
stundar stora prishöjningar, när denna måste släppas.

Det bästa sättet att hålla tillbaka prisstegringen är effektiv konkurrens och
en riktigt utformad ekonomisk politik. Priskontroll bör tillgripas endast i
rena undantagsfall. Ett annat synsätt skulle för övrigt innebära att man lämnar
marknadsekonomin till förmån för en regleringsekonomi. Dessutom
ökar naturligtvis prisreglerande åtgärder osäkerheten i det ekonomiska systemet,
vilket förkortar planeringshorisonten och höjer de kortsiktiga avkastningskraven.

Enligt vår mening bör den nya prisregleringslagen kunna tillämpas endast
i rena krissituationer vid krig eller krigsfara. Skulle det mot förmodan uppstå
en akut krissituation i fredstid, kan regeringen på vanligt sätt lägga fram en
proposition för riksdagens godkännande. Något skäl för att reglera en sådan
undantagssituation i den nya prisregleringslagen finns enligt vår mening således
inte.

För att den av regeringen föreslagna lagen skall kunna tillämpas endast
vid krig eller krigsfara måste vissa ändringar göras. Det sker enklast genom
att paragraferna 8 och 9 utgår med åtföljande konsekvensändringar. Med
denna begränsning av möjligheterna att tillgripa prisreglering kan den föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet godtas.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår 8 och 9 §S i regeringens förslag till ny prisregleringslag
i enlighet med vad som ovan anförts.

Stockholm den 13 november 1989

Lars Tobisson (m)

Filip Fridolfsson (m) Ing-Britt Nygren (m)

Margareta Gard (m) Knut Wachtmeister (m)

Rune Rydén (m)

5