med anledning av prop. 1989/90:113 1989/90

Motion 1989/90:So42 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So42

av Lars Werner m.fl. (vpk)

v F ’ Mot.

med anledning av prop. 1989/90:113 1989/90

Instansordningen enligt lagen (1977:293) om handel So42-48
med drycker

Propositionen utgör ett tredje steg i en pågående försvagning av den svenska
alkoholpolitiken. Det första togs när socialstyrelsens byrå för alkohol- och
narkotikafrågor den 1 januari 1990 uppgick i folkhälsoenheten med en samtidig
avtappning av antalet handläggare. Mot all nationell kunskap och mot
internationella erfarenheter kommer alkoholfrågorna att fortsättningsvis
ligga spridda på många arenor: forskningen i sina bås, analyser och folkbildning
hos Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN),
olika kampanjer hos Systembolaget, uppspaltning av arbetsuppgifter på
flera olika enheter hos socialstyrelsen. Vidare ska läkemedelsverket ha hand
om tillstånden för de alkoholhaltiga preparaten och den tekniska spriten,
och kammarrätten ska vara högsta instans när det gäller alkoholhandeln.
Vin- och Spritcentralen har sedan länge varit helt omöjlig att nå eller få att
medverka i ett alkoholpolitiskt arbete. Deras verksamhet ligger helt vid sidan
om den alkoholpolitiska målsättningen att sänka alkoholkonsumtionen
med 25 procent fram till år 2000.

Vpk har ställt sig bakom 1977 års alkoholpolitiska beslut och vi anser att
den uppsplittring som nu pågår inte är till gagn för en aktiv alkoholpolitik.
En politik vars syfte är att minska den totala konsumtionen i landet.

Vi har tidigare motionerat om värdet av att ha tillståndsgivningen för den
stora mängden alkoholhaltiga preparat och teknisk sprit inom räckhåll för
alkoholpolitiken. I konsekvens med detta ska också socialstyrelsen ha kvar
överprövningen i ärenden som gäller lagen om handel med drycker (LHD).

Genom de årligen återkommande kontakterna mellan socialstyrelsen och
länsstyrelsernas s k alkoholhandläggare har man på ett smidigt och informellt
sätt kunnat förmedla kunskap och diskutera lagstiftningen och dess
praxis. I den förändrade organisationen ser vi ingen anledning till liknande
kontakter eftersom kammarrätten nu ska svara för att utbilda rättspraxisen
på detta område.

Det kraftigt ökande antalet serveringstillstånd medför stora problem och
har inneburit att antalet restauranger fördubblats under den senaste tioårsperioden.
Det är problem både med överetablering och med ökade ordningsproblem
och sociala problem. På detta område behövs en tillsyn och
rättstillämpning som dämpar näringen. Detta kan knappast åstadkommas av
att vi får en mer juridisk bedömning av LHD. Vad som behövs är en kombi

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So42-48

nation av både sociala och alkoholpolitiska bedömningar vägda mot de rätts- Mot. 1989/90

liga aspekterna när ärendena avgörs. Med den nuvarande ordningen har det So42

varit så men vi befarar att kammarrätten kommer att ha andra mycket mer
juridiska bevekelsegrunder vid sin prövning.

Vpk anser att de förändringar som gjorts och som aviserats i mycket går
emot 1977 års alkoholpolitiska beslut. Där markerades behovet av samordning
och att alkoholpolitiken skulle utgöra en del av socialpolitiken. Vad regeringen
nu gör är att förvandla en stor del av alkoholpolitiken till näringspolitik.
Man håller också på att förstärka och tydligare markera gränsen mellan
ett förebyggande arbete och ett individinriktat behandlingsarbete. Dessa
borde vara två grenar på samma träd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:113 om instansordningen
enligt lagen (1977:293) om handel med drycker.

Stockholm den 10 april 1990

Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Gudrun Schyman (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

2