med anledning av prop. 1988/89:6 om ändrade Mot.

Motion 1988/89:T1 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T1

av Rolf Clarkson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:6 om ändrade Mot.

bestämmelser om felparkeringsavgifter, m.m. t988^89

I propositionen föreslås vissa förändringar i lagen om felparkeringsavgift och
i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Vad beträffar preciseringen av vem som skall anses vara fordonsägare, och
därmed svara för felparkeringsavgift och kontrollavgift, instämmer vi i
propositionens förslag.

Vi kan dock inte tillstyrka propositionen i de delar den föreslår inskränkningar
i rättssäkerheten.

I propositionen föreslås att den som bestrider betalningsansvar skriftligen
skall anmäla detta till vederbörande polismyndighet. Därvid skall uppges de
omständigheter som bestridandet grundas på och den bevisning som
åberopas. Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten
får i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt att
han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller
beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning bör
tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

En sådan regel ställer mycket stora krav på den enskilde. Vederbörande
måste ju kunna bedöma hur bevisning värderas i en domstol, och därmed hur
stark bevisning han måste kunna åstadkomma inför sin anmälan till
polismyndigheten. Utöver att bedöma hur stark bevisning som kommer att
krävas måste den enskilde dessutom före anmälan förvissa sig om huruvida
exempelvis vittnen finns, och i så fall vilka dessa är.

Förslaget riskerar att göra många människor närmast rättslösa. Domstolsverket
uttalar också att den föreslagna preklusionsbestämmelsen inte
innebär ett tillräckligt skydd för en enskild part, eftersom det kan vara svårt
för denne att redan vid polismyndigheten veta vilka omständigheter eller
bevis som behöver åberopas.

I sammanhanget bör också beaktas att bevisfrågor är oerhört svåra att
bedöma. Det är ytterligare ett skäl att inte låta tingsrätten bli sista instans,
eftersom frågorna där kan komma att avgöras av tingsnotarier med endast 18
månaders tjänstgöringstid.

Vi ställer oss också avvisande till att som i propositionen göra jämförelser
med civilprocesser om mindre värden. För de flesta människor torde
påförandet av felparkeringsavgift närmast uppfattas som jämställt med att
bötfällas, inte med att betala någon form av avtalsrättsligt skadestånd. Det
ligger därför närmare till hands att göra jämförelser med straffprocessen, där

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Tl-2

det inte finns några begränsningar i rätten att åberopa ny bevisning. Mot. 1988/89

När det gäller kontrollavgifterna ställer det sig annorlunda. Där föreligger TI

normalt.ett mer uttalat avtalsförhållande. Dessutom föreligger i dessa fall i
allmänhet ingen fara för trafiksäkerheten eller framkomligheten, eftersom
dessa avgifter inte gäller vid uppställning på gatumark utan endast på särskilt
anordnade parkeringsplatser.

Omständigheterna vid ifrågasatt uttag av kontrollavgift är således i
allmänhet enkla att klargöra. Detta får emellertid inte föranleda att frågor
om felparkeringsavgifter, som kan vara betydligt mer komplicerade, behandlas
på ett från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande sätt.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderliga förändringar av
föreslagna lagtexter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1988/89:6 såvitt avser begränsningarna
av rätten att åberopa ny bevisning samt begränsningen av rätten
att få sin sak prövad av hovrätten.

Stockholm den 12 oktober 1988
Rolf Clarkson (m)

Görel Bohlin (m) Jan Sandberg (m)

Tom Heyman (m) Wiggo Komstedt (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

2