med anledning av prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m.m.

Motion 1988/89:So8 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :So8

av Anita Stenberg m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:5 med förslag om ny
smittskyddslag m.m.

Miljöpartiet de gröna anser att en ny smittskyddslag behövs eftersom
förändringar har skett beträffande smittsamma sjukdomars omfattning och
spridning. Bättre bostäder, kost och hygien har förbättrat hälsotillståndet
men industritillverkad med med risk för sämre kvalitet, utlandsresor med
större risk för ovanliga sjukdomar och större sexuell frihet har ökat
smittrisken. Förbättrade kunskaper om utländsk smitta har ökat möjligheten
till förebyggande åtgärder och möjlighet att bota sjukdom. Dessutom
avskaffades länsläkarorganisationen 1981 och sedan 1983 har landstingen
ansvaret för att förebygga smittspridning förutom vård av smittad.

Den gällande smittskyddslagen omfattar allmänfarliga sjukdomar, veneriska
sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Det nya lagförslaget
innehåller samhällsfarliga och övriga smittsamma sjukdomar. Veneriska
sjukdomar kommer därför inte att särregleras i fortsättningen. Vi anser det
positivt att lägga större vikt vid sjukdomars hälsorisk än vid att smittämnet
överförs sexuellt. Vi anser det rätt att den speciella straffbestämmelsen
beträffande sexuellt umgänge vid venerisk sjukdom härigenom kommer att
upphöra.

- Vi vill att de samhällsfarliga sjukdomarna skall uppräknas i lagtexten
eftersom tvångsåtgärder kan tillgripas mot den enskilde och då skall
riksdagen ha beslutat vid vilken sjukdom detta kan bli aktuellt. Detta kan ske
om sjukdomen har hög smittsamhet, explosiv utbredning och medför hög
dödlighet eller ger bestående skador.

- Vi anser att sådan sjukdom också skall kunna tas bort från listan om
sjukdomen ändrar karaktär till det bättre. Landstingskommunerna bör ha
ansvaret för smittskydd och personinriktade åtgärder. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna
bör ingripa mot särskilda smittkällor i miljön, t.ex.
livsmedelsburen smitta, smitta från avloppsvatten, vattentäkter, ventilationssystem
och smitta från djur. Socialstyrelsen skall ha tillsynen över
smittskyddet i landet i sin helhet. Hälso- och sjukvårdsnämnden och
smittskyddsläkaren skall samarbeta med varandra och med behandlande
läkare.

Enligt utredarens förslag har den smittade inte någon absolut skyldighet
att på eget initiativ söka läkare om han tror att han lider av en samhällsfarlig
sjukdom. Det har han först efter anmodan av smittskyddsläkare. Enligt
propositionen har den smittade denna skyldighet.

Mot. 1988/89
So8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att de samhällsfarliga sjukdomarna skall
uppräknas i lagtexten,

2. att riksdagen beslutar att ”samhällsfarlig sjukdom” skall kunna
tas bort från listan om sjukdomen ändrar karaktär till det bättre,

3. att riksdagen beslutar att den smittade inte skall ha någon absolut
skyldighet att på eget initiativ söka läkare om han tror att han lider av
en samhällsfarlig sjukdom utan först efter anmodan av smittskyddsläkare,

4. att riksdagen beslutar att ingen skall kunna tvångsisoleras utan
beslut av domstol,

5. att riksdagen beslutar att beslut om förlängd tvångsisolering skall
kunna överklagas till länsrätten,

6. att riksdagen beslutar att smittspårning skall kunna ske med
största möjliga hänsyn till de inblandades integritet.

Stockholm den 18 oktober 1988

Anita Stenberg (mp)

Inger Schörling (mp) Claes Roxbergh (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

- Vi stöder utredaren i denna fråga.

- Vi kräver att ingen skall kunna utsättas för tvångsisolering, dvs.
frihetsberövande åtgärd, utan beslut av domstol.

- Vi vill att beslut om förlängd tvångsisolering skall kunna överklagas till
länsrätten.

- Vi anser att smittspårning skall kunna ske men med största möjliga
hänsyn till de inblandades integritet.

12