avLarsWernerm.fi.

Motion 1988/89:Fi9

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi9

avLarsWernerm.fi.

med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa

ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Sammanfattning

Regeringens huvudsyfte är att få ned inflationen. Vidare att dämpa
överhettningen inom byggverksamheten samtidigt som nyproduktionen av
bostäder skall stimuleras.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida instämmer vi i dessa syften. Vi
stöder förslagen så långt de överensstämmer med syftena och får acceptabla
sociala-kulturella konsekvenser. I övrigt avvisar vi bestämt de hastigt
påhittade förändringarna. Särskilt när de också innebär fördelningspolitiska
försämringar.

Av dessa skäl stöder vi i huvuddrag förslaget att kraftigt höja ingångsräntan
för ombyggnadslån i syfte att stoppa omfattande ombyggnader som
dessutom alltför ofta varit oönskade av de boende. Övriga subventionsformer
måste dock i så fall förses med boinflytanderegler. En ombyggnad av
lokaler etc. till bostäder bör ges samma räntevillkor som nybyggnad.
Hissbidragen bör förlängas och ramen för tilläggslån bör höjas kraftigt eller
slopas helt. Småhus som byggs om med egen arbetsinsats och som därför inte
drar arbetskraft från nyproduktionen skall inte behöva vidkännas en
försämring. Tidpunkten för ikraftträdande bör anges till den dag då
riksdagen fattar sitt beslut och länsbostadsnämnderna skall ha möjlighet att
göra sociala skälighetsbedömningar övergångsvis.

Av samma skäl motsätter vi oss bestämt det fräcka förslaget att på ett
oredovisat sätt minska subventionerna till befintliga hyres- och bostadsrättshus
med 300 milj. kr. från 1 juli 1989. Lika bestämt avvisar vi förslaget att
höja den garanterade räntan vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus.
Bägge dessa förslag påstås vara tillkomna av rättviseskäl gentemot villaägarna.
De innebär dock hyreshöjningar för dem som redan lider av alltför höga
hyror. Och de motverkar det övergripande inflationsbekämpningsmålet.

Förslaget till åtgärder för att öka tillgången på byggresurser för
nyproduktion av bostäder

Hittills har ombyggnadsverksamheten i storstadsområdena dämpats med
hjälp av ramar som regeringen beslutat om och som länsbostadsnämnderna
haft ansvaret för. Dessutom har det oprioriterade byggandet begränsats i
Stockholms- och Göteborgsområdena. Regeringen aviserar nu rambegränsningar
för både ombyggnad och oprioriterat nybyggande i hela landet. De

nuvarande byggbegränsningarna i Stockholms- och Göteborgsområdena Mot. 1988/89

tänker man förlänga. Huvudorsaken till överhettningen inom byggverksam- Fi9

heten och de skenande byggkostnaderna står inte att finna inom bostadssektorn
utan inom kontorsbyggandet. Regeringen kan inte nöja sig med att bara
förlänga nuvarande byggbegränsningar i storstadsområdena - kontorsbyggandet
måste begränsas mycket kraftigt i förhållande till nuvarande nivå. Till
detta ämnar vi återkomma i annat sammanhang.

Rambegränsningen för ombyggnad med bostadslån (”ombyggnadslån”)
blir överflödig om regeringens förslag att höja ingångsräntan går igenom och
får avsedd effekt: Stopp för ombyggnad av bostäder tills vidare. Vi finner
detta stopp troligt och önskvärt. Önskvärdheten beror inte bara på behovet
av att styra resurserna till nybyggnad utan även på dåliga erfarenheter av
nuvarande ombyggnadsstöd. Ombyggnadslånets låga förstaårsränta har varit
så attraktiv och haft sådan dragningskraft att flertalet fastighetsägare mer
eller mindre allvarligt eftersatt underhållet för att i stället samla ihop till en
genomgripande ombyggnad oberoende av om den behövts eller ej.

Nu blir räntestödet för reparationer m.m.(RBF) jämbördigt med ombyggnadslånet
i subventionshänseende. Det är just vad de boende i många fall
önskat. Investeringarna minskas kraftigt och hyrorna kan stanna på en
rimligare nivå. Riksdagen bör dock ta tillfället i akt och uttala att en förnyelse
av va-ledningarna (stambyte) är ett sådant underhåll av gemensamma
anordningar att det är berättigat till räntestöd. För räntestödet gäller inga
rambegränsningar.

I de fall ombyggnaden gäller kulturhistoriskt intressanta byggnader eller
miljonprogrammets sjuka hus finns möjlighet att söka ränte- och amorteringsfria
tilläggslån till ombyggnadslånet och/eller räntestödet. Tilläggslånet
utgår till nödvändiga åtgärder som fastigheten inte kan bära ekonomiskt på
annat sätt. Med höjd ombyggnadslåneränta ökar behovet av tilläggslån för
angelägna kulturhusprojekt och miljonprogramupprustningar. Den föreslagna
höjningen av ramen med 50 milj. kr. för 1988/89 är helt otillräcklig. Vi
föreslår att rambegränsningen för tilläggslån avskaffas.

I några fall bör räntan inte höjas. Det gäller sådana projekt som innebär att
utrymmen för annat än bostadsändamål byggs om till bostäder. Man kan
nämna t.ex. kontor, skolor och institutioner. Men det gäller också egnahem
ute i landet som byggs om med egna arbetsinsatser (självbyggeri).

Vissa ombyggnadsåtgärder är särskilt angelägna ur social synpunkt. Det
gäller bl a komplettering med hiss där så kan ske utan stora ändringar i övrigt.

Många gånger vore det fördelaktigt att sätta in hissen som separat åtgärd utan
samband med ombyggnad av huset i övrigt. Därför bör hissbidraget
förlängas och nya medel reserveras.

När andra subventionsformer än ombyggnadslånets räntebidrag blir
attraktivare bör de förfarande- och boinflytanderegler som nu är knutna till
ombyggnadslånet flyttas över till dessa. Det gäller det viktiga kravet på
förbesiktning som inledning till ett samråd om vilka åtgärder som skall
genomföras. Det gäller också Hyresgästorganisationens yttrande över att
föreslagna åtgärder fyller kravet på varsamhet. En partsgemensam förbesiktning
och ett hyresgästyttrande bör således vara villkor för såväl räntestöd
(RBF) som de direkta skatteavdrag som flertalet privata fastighetsägare
väljer framför räntestöd.

Slutligen föreslår vi att tidpunkten för ikraftträdandet skjuts fram till den Mot. 1988/89
dag riksdagen fattar beslut för att undvika retroaktivitet. Preliminära beslut i Fi9
länsbostadsnämnden efter dagen för riksdagsbeslutet skall följa den nya
ordningen. Länsbostadsnämnderna måste dock ges en möjlighet och ett
ansvar att övergångsvis ta sociala hänsyn.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställes

1. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att minska
räntesubventionerna i befintliga hyres- och bostadsrättshus med 300
milj. kr.,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att höja
räntan med 0,1 % vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att byten av
uttjänta va-ledningar är berättigade till räntestöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ramen
för tilläggslån slopas fr.o.m. år 1989,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ombyggnadsräntan inte skall höjas när nya bostäder tillskapas genom
ombyggnad av kontor, skolor, institutioner etc.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ombygnadsräntan inte höjs vid ombyggnad av småhus med egen
arbetsinsats (självbyggeri),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
hissbidraget förlängs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
partsgemensam förbesiktning och hyresgästyttrande angående varsamheten
skall vara villkor för räntestöd enligt RBF och skatteavdrag
fr.o.m. 1989,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
höjningen av ombyggnadslåneräntan skall gälla för preliminära lånebeslut
från den dag riksdagen fattar beslut samt att länsbostadsnämnderna
övergångsvis har att ta sociala hänsyn.

Stockholm den 15 november 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Jan Strömdahl (vpk)

19