med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska

Motion 1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Fi24

av Knut Billing m.fl. (m)
med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m.

Regeringens förslag till förändring av den garanterade räntan till ombyggnad
är en illustration av socialdemokraternas misslyckande inom bostadspolitiken.

Trots att antalet bostäder är mycket stort i Sverige är det i det närmaste
omöjligt för medborgarna att tillgodose sina önskemål vad gäller bostäder. I
stället för att angripa de grundläggande orsakerna till detta väljer regeringen
nu som tidigare att föreslå en rad regleringar och förändringar av subventionerna
för att komma till rätta med de problem som tidigare subventioner och
regleringar åstadkommit.

I stället för att åstadkomma en politik som kan fungera under en längre tid,
så att såväl boende som fastighetsägare och andra berörda har rimliga
möjligheter att bedöma vad som kommer att gälla, genomför regeringen ett
tvärstopp för ombyggnadsverksamheten.

Föredragande statsrådet anför: ”Jag räknar med att de åtgärder som jag nu
har föreslagit kommer att medföra att antalet ombyggnader minskar kraftigt.
Jag förutser vidare att åtgärderna i de hus som byggs om kommer att
begränsas väsentligt. Man kan därför utgå från att förslaget inte nämnvärt
kommer att påverka hyresläget i bostadsbeståndet. Besparingarna för staten
i form av minskad tillväxt av ränteutgifterna, kommer således inte att
övervältras på de boende, utan speglar i stället främst en reellt minskad
resursanvändning inom bostadssektorn.” Med andra ord räknar regeringen
med att i det närmaste stoppa ombyggnaderna.

Förslaget medför problem av flera slag. Många fastighetsägare och
byggföretag hinner inte ställa om sig eftersom förslaget är retroaktivt. Det
drabbar även dem som hunnit långt i arbetet inför en ombyggnad. I dessa fall
drabbas fastigheten och dess ägare av en kostnadsökning som inte kan
kompenseras genom höjda hyror på grund av bruksvärdessystemets utformning.
Detta medför stora problem, särskilt för mindre fastighetsägare med
endast ett litet bestånd att fördela kostnaderna på. Ombyggnaden måste
inställas och hundratusentals kronor i projekteringskostnader m.m. blir helt
bortkastade.

Många byggföretag, framför allt små och medelstora, är i dag specialinriktade
på ombyggnad. Deras marknad upphör nu i ett slag. Detta kan komma
att leda till påtagliga svårigheter eftersom det inte råder full utbytbarhet
mellan nybyggnads- och ombyggnadsarbete. Problemen blir inte mindre av
att branschen nyligen, på regeringens tillskyndan, infört ett system med fasta
anställningar. Därmed blir det ju ännu svårare att överföra arbetskraft

mellan de två typerna av arbetsuppgifter eftersom de ofta inte finns inom ett Mot. 1988/89
och samma företag. Fi24

Ett stopp för ombyggnader är självfallet också en stor nackdel för alla dem
som i dag bor i fastigheter med stort reparationsbehov. I stället för
ombyggnad kan resultatet bli att äldre fastigheter rivs och ersätts med
subventionsmässigt fördelaktigare nybyggnader med väsentligt högre hyror.

Vad gäller egnahem innebär regeringens förslag att den garanterade
räntan höjs till 10 %. Boendekostnaderna kommer därmed att öka mycket
kraftigt i ombyggda egnahem. Detta skulle drabba många människor alltför
hårt, inte minst på landsbygden där en stor andel av bostadsbeståndet är av
äldre datum.

I stället för en ryckig politik som medför fullständigt oförutsebara och
omotiverade kostnadsökningar för vissa fastigheter men inte för andra
behövs en ny, långsiktig politik. Vad som krävs är ett system med fasta
spelregler som kan fungera under lång tid, och som gör det möjligt att
finansiera såväl det kortsiktiga som det långsiktiga fastighetsunderhållet ur
hyresinkomsterna från fastigheten. Detta kräver dels ett system för hyressättning
som ger utrymme för de långsiktiga underhållskostnaderna, dels en
möjlighet att fondera de medel som flyter in.

Vi motsatte oss ROT-systemets införande 1983. Men det betyder inte att vi
kan godtaga regeringens nu föreliggande förslag. Det innebär visserligen att
systemet i praktiken upphör men utan att ersättas av något annat. Enligt vår
uppfattning skall ROT-programmet avvecklas successivt och i sådana former
att angelägna ombyggnader kan genomföras.

Vi förordar att nuvarande låne- och bidragssystem ersätts med en rätt för
fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder. Fonderna
skall vara fastighetsanknutna och medel skall endast kunna lyftas för
renovering och modernisering av fastigheten. I dag medför renoveringar ofta
dramatiska hyreshöjningar; vårt förslag leder till att hyreshöjningarna kan
hållas tillbaka i renoverade fastigheter. Duktiga fastighetsförvaltare gynnas
av systemet och konkurrensen ökar därmed, vilket är till gagn för alla
hyresgäster. I takt med att fonderna byggs upp kan räntebidragssystemet och
därmed lånebyråkratin för ombyggnader avskaffas. I avvaktan på ett sådant
system bör enligt vår uppfattning den garanterade räntan vara lika vid ny- och
ombyggnad med statliga lån.

Regeringen föreslår vidare att subventionerna på gamla lån minskas med
300 milj. kr. från 1 juli 1989.1 propositionen sägs att detta bl.a. kommer att
innebära att subventionerna försvinner för fastigheter som byggts eller
byggts om före år 1968. Förslaget har principiella likheter med av oss tidigare
föreslagna besparingar men är alltför blygsamt till sin omfattning.

Moderata samlingspartiet har vid ett flertal tillfällen redovisat varför
skatterna bör sänkas så att subventionssystemet kan begränsas. Våra förslag
när det gäller räntesubventionerna är en del i den politiken.

Räntebidragen uppgår i dag till ca 15,5 miljarder kronor. Plan- och
bostadsverket beräknar i sin anslagsframställning att de kommer att öka till
18,2 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Inte minst mot den bakgrunden
är det nödvändigt med mer omfattande åtgärder än regeringen föreslår.

Regeringen vill slopa räntebidragen för fastigheter byggda före år 1968. Vi

förespråkar nu som tidigare att räntebidragen i stället tas bort för fastigheter Mot. 1988/89

byggda före år 1975. Dessa hus har haft bidrag i minst 15 år, och kvarvarande Fi24

bidrag är i de flesta fall små. Det blir därmed möjligt att uppnå en stor effekt
totalt utan att konsekvenserna blir särskilt stora i det enskilda fallet.

Ytterligare ett skäl för att välja år 1975 som gräns är att alla äldre stödformer
då faller bort. Effekten av besparingen för helt budgetår blir ca 1 miljard
kronor. Det exakta beloppet påverkas dock av ränteläget.

Den besparing vi föreslår är därmed betydligt större än den regeringen
föreslår, men den avser ett avsevärt mycket större bestånd. Det medför att
även om hela subventionsminskningen slår igenom på hyran så blir hyreshöjningen
högst 65 kr. för en trea.

De skattesänkningar vi föreslår är mycket högre än så, vilket medför att
den disponibla inkomsten kommer att öka.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande
räntebidrag vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i
motionen förordats i denna del,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nuvarande ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för
fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder,

3. att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975
skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

Stockholm den 16 november 1988
Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m) Ingela Gardner (m)

Jan Sandberg (m) Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

6