avLarsWernerm.fi.

Motion 1988/89:Fi3

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi3

avLarsWernerm.fi.

med anledning av prop. 1988/89:27 om höjning av
Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

I sin proposition anför regeringen att ”Sverige stöder Världsbanken i dess
ansträngningar att främja ekonomiskt och socialt framåtskridande i uländerna”,
och att banken ”har en viktig roll vad avser investeringsverksamhet
och anpassningsprogram i u-länderna, vilket accentueras av de allvarliga
skuldproblemen i dessa länder”.

Den senaste höjningen av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (1986)
stöddes av vpk under stor tvekan. Det var i en situation då ett visst
nytänkande förmärktes i banken. Nu kan vi inte göra det. U-ländernas
katastrofalt växande skuldbördor gör att banken i dag framstår som
destruktiv med sin politik att u-länderna skall exportera sig ur skuldfällan.
Banken möter en allt hårdare kritik, framför allt för en rad stora projekt, som
orsakat miljökatastrofer i Tredje världen. Här nedan ges exempel på sådana.

Miljökatastrofer

- I Centralamerika har redan över 60 % av skogen skövlats för att producera
kött för export till Nordamerika.

- I Brasilien offras mangroveskogarna vid Atlantkusten.

- Amazonas kalhuggs för att exploatera de väldiga järn- och bauxitförekomsterna
och läggs under vatten för kraftverksdammar.

- I Thailand har maniokodlingarna 30-dubblats och skogen krympt från 72
till 17 % av landets yta.

- IMalaysia har en damm byggts för flera miljarder dollar, som dränkt 700
kvadratkilometer skog och åker. Där avverkas dagligen 7 kvadratkilometer
regnskog av skogsbolagen, vilket är snabbare än någon annanstans i världen.
Så svarar Malaysia för 58 % av världens export av regnskogstimmer och
Japan är den ojämförligt största importören.

- Världsbanken har gett ett lån på 450 miljoner dollar för den första av 30
stora kraftverksdammar utmed Narmadafloden i Indien. Dessutom skall 135
medelstora och över 3 000 mindre dammar byggas de närmsta 40-50 åren.

- I Botswana har Världsbanken satsat på boskapsuppfödning - köttet
exporteras till EG. Det har lett till överbetning och ökenspridning.

- I norra Mexiko används grundvattnet för att bevattna grönsaksodlingar för
export till USA.

- I Indonesien har startats ett program för att till år 2000 flytta 65 miljoner
människor (Transmigrasi) med Världsbanken och Asiatiska utvecklingsban

ken som huvudfinansiär. Tre miljoner hektar regnskog har röjts för att ge Mot. 1988/89

plats åt nybyggarna. Det har nu stoppats på grund av de svåra miljöskadorna. Fi3

Sociala katastrofer

Enbart en av de många dammarna som byggs i Indien kommer att tvinga bort
mer än 1,5 miljoner människor. I Botswana hotas buschfolket i Kalahari till
sin existens. I Amazonas är indianerna de hotade. Världsbanken skall satsa
400 miljoner dollar fram till 1990 på att minska befolkningstillväxten.

Kvinnor steriliseras och det sker med tvång i exempelvis Bångla Desh. Har
de inget intyg att de steriliserats, får de ingen mathjälp vid översvämningskatastrofer.
Många dör i komplikationer eftersom det inte finns någon
medicinsk uppföljning för de fattiga.

Till det kommer allt elände som följer i spåren på IMF och dess
strukturanpassningsprogram. Klyftorna växer mellan fattiga och rika. Det är
alltid de fattiga och svaga som får stå för åtstramningarna i form av indragna
matsubventioner, bortbantade jobb i den offentliga sektorn, avgifter i skolor
och sjukvård, höjda taxor på el, resor osv. Det är aldrig militärutgifterna som
IMF angriper. Tvärtom. I ett land som Guyana ökade militär- och
polisutgifterna från 15 till 237 miljoner guyanska dollar 1970—1988.

Följderna av Världsbankens och IMF:s strukturanpassningar kan mätas.

Unicef har gjort det. När statsutgifterna bantats ner, har man skurit mest i
matsubventioner, hälsovård och utbildning. Så har barnadödlighet och
analfabetism ökat. ILO har konstaterat att landsbygdsbefolkningens armod i
Latinamerika har förvärrats på 1980-talet. Lantarbetarlönerna har sjunkit
drastiskt. Flykten till städerna har accelererat. Där har lönerna pressats ner.

En Världsbanksstudie visar att reallönen för en grovarbetare i Sao Paulo
sjönk med 25 % 1980-1985.

Hur eländet tilltar kan mätas på andra sätt. Från 1970 till 1980 minskade
det organiska (=”ätliga”) innehållet i Rio de Janeiros soptippar från 43,8 till
36,7 %.

Och det är inte slut. Världsbanken överväger att ge Brasilien ett nytt lån på
500 miljoner dollar för projekt som skulle dränka 290 000 kvadratkilometer
regnskog och fördriva en halv miljon människor. Till år 2010 planeras
ytterligare 136 dammar. Med Indien diskuteras ett lån på 350 miljoner dollar
för ett nytt dammbygge som kommer att tvinga bort 1,5 miljoner människor.

En penningstinn koloss

Det blir allt uppenbarare att bankens problem ligger i själva strukturen. Den
är en byråkratisk koloss. Det är helt enkelt lättare för den att administrera
700 projekt å 100 milj. kr. än 70 000 miljonprojekt. Det problemet växer om
bankens kapital närapå fördubblas. Då blir det ännu mer av jätteprojekt och
än mindre av samarbete med de människor som direkt berörs av projekten.

U-ländernas problem kan inte lösas genom ökad skuldsättning. Deras
skulder är redan skyhöga. I år beräknas de stiga till 1 250 miljarder dollar.

Det motsvarar nästan åtta gånger Sveriges BNP. Vad u-länderna behöver är
ökat bistånd och att få sina skulder avskrivna - något som för Världsbanken

varit som att svära i kyrkan. Det återstår att se om de nya arrangemang, som Mot. 1988/89

tillkom på årsmötet i Västberlin i september på svenskt initiativ, innebär ett Fi3

verkligt nytänkande - om det blir skuldavskrivningar eller skuldlättnader. Vi

får också se hur Internationella valutafonden (IMF) kommer att agera. Det

finns en konflikt här mellan Världsbanken och JMF med dess kortsiktiga

tänkande.

Världsbanken USA-styrd

Världsbanken är ingen utvecklingsbank utan fastmer ett USA-baserat
transnationellt bankföretag. USA:s dominans sätter sin prägel på banken.

Bankerna hoppas att skattebetalarna i i-länderna skall betala - att skulder
till privatbanker skall tas över av staterna, som får ta förlusterna. Bankerna
förväntar sig att Världsbankens nya kapitalpåfyllnad skall hjälpa till att säkra
fortsatt flöde av räntebetalningar till bankerna.

Skuldkrisen ”löses” sedan genom ”swapping”. De nedskrivna skulderna
köps upp av Chase Manhattan, Citibank m.fl. utländska banker, och lånen
löses därefter av resp. stat i inhemsk valuta. Denna använder USA:s
storbanker och transnationella företag för att köpa upp privatiserade företag
och andra tillgångar i u-landet. En ny världsfond skall skapas för att
underlätta detta och kanalisera japanskt överskottskapital i portföljinvesteringar
i u-länderna. Man börjar tala om en ”rekolonisering”.

Världsbankens filosofi är tydligen att socialisera skulderna och privatisera
tillgångarna.

Världsbanken måste reformeras

Allt fler kräver att Världsbanken och IMF reformeras. I USA och Västtyskland
växer opinionstrycket, inte minst från kyrkorna. SPD krävde på sin
kongress i år att Världsbanken och IMF reformeras, bl.a. så att u-länderna
får ett jämlikt inflytande över deras politik och struktur. Nu har i-länderna
63 % av rösterna i banken, u-länderna 37 %. USA har ensamt ca 20 % av
rösterna. Från u-länderna och den alliansfria rörelsen växer också detta krav.
Brundtlandkommissionen menade att det visserligen var lovande att banken
börjat lägga om sina projekt så att större hänsyn tas till miljön. Men det
räcker inte, skrev kommissionen, Världsbanken måste omforma sin inre
struktur och arbetssätt för att skaffa sig kapacitet att genomföra det.

Vpk anser att Sverige skall medverka till sådana reformer av Världsbanken
och IMF. Antingen måste banken frikopplas från IMF:s villkor för nya lån
eller också måste IMF ändra sina villkor, så att de främjar investeringar och
tillväxt och blir socialt och miljömässigt acceptabla. USA:s dominans måste
brytas, röstreglerna demokratiseras. Samma bör gälla som i hela FNsystemet
dvs. ett land en röst. Det kan knappast uppnås med en gång. Det
kanske kunde vara ett första mål att 25 % av rösterna fördelas lika på alla
medlemsländer, vilket förutsågs vid bildandet. Världsbanken kan decentraliseras
t.ex. genom regionala rådgivargrupper. De av projekten direkt berörda
skall tillfrågas, dras in i projekten och lyssnas till.

På sikt bör man börja diskutera om dollarn inte borde ersättas med en
internationell fristående reservvaluta. Tanken på en internationell hankin

Mot. 1988/89
Fi3

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ökad svensk kapitalinsats
i Världsbanken,

2. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för Världsbankens
och Internationella valutafondens verksamhet och de ekonomiska,
sociala och ekologiska följderna av densamma,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur Sverige kan
medverka till en nedskrivning av u-ländernas skulder,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till svenskt initiativ för
att i enlighet med motionen reformera Världsbanken.

Stockholm den 14 november 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

spektion har väckts för att kontrollera de internationaliserade kapitalmarknaderna.

Parlamenten och allmänheten måste få insyn i Världsbankens verksamhet
och planer. Det behövs öppenhet här som på andra håll. Även i Sverige
måste vi få bättre insyn, om organisationerna skall kunna förverkliga de
tankar, som Willy Brandt framförde i en intervju inför Världsbankens och
IMF:s årsmöten i Västberlin i höstas:

”Ickeregeringsorganisationerna har en mycket viktig roll att spela och jag
tror att det är viktigt att de uttrycker sina meningar, även sin kritik mot de
internationella organisationerna.”

Organisationerna har också en roll, tilläde Brandt, för att åstadkomma
större parlamentarisk kontroll av de beslut finansministrarna fattar i
internationella organ och grupper (t.ex. G-5). Han sa:

”Detta är något vi borde ta upp i våra länder, göra klart för våra
parlamentariker, att de måste titta på detta och få sin kontroll av regeringen i
detta stycke att fungera ... Vad det gäller är parlamentarikernas ansvar
vis-å-vis finansministrarna, så att dessa får förnuftiga instruktioner för sitt
arbete i de internationella organen, inte bara IMF och Världsbanken, men
speciellt dessa båda institutioner.”

gotab Stockholm 1988 16128

8