med anledning av prop. 1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken, m.m.

Motion 1988/89:N35 av Hadar Cars m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:N35

av Hadar Cars m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:143 om
överlåtelse av statens aktier i Sveriges
Investeringsbank AB till PKbanken, m.m.

Regeringen föreslår i propositionen att staten skall överlåta sina aktier i
Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken. Staten föreslås få 10 miljoner
aktier i utbyte mot sin andel i Investeringsbanken, genom en riktad emission
till PKbanken, och därutöver 184 milj. kr. kontant. Genom affären
skulle statens andel i PKbanken öka till 70,59% mot nuvarande 66,71%.
Vidare föreslås att de av Investeringsbankens tillgångar som banker normalt
inte får äga förs till ett särskilt bolag som skall behållas av staten.

Folkpartiets principiella inställning är att staten normalt inte bör äga
företag. Det finns många skäl mot ett statligt ägande och ytterst få för.
Statliga ingrepp i näringslivet motiveras ibland med s.k. marknadsmisslyckanden,
dvs. situationer då den rena marknadslösningen leder till en
felaktig resursfördelning. När Investeringsbanken skapades i slutet på
1960-talet sades att den skulle utgöra ett ”nödvändigt komplement till befintliga
kreditinstitut” och att dess verksamhet skulle inriktas på ”investeringsprojekt
som inte kan tillgodoses på den existerande kapitalmarknaden”
(prop. 1967:56).

Även om den dåvarande kreditregleringen kunde skapa situationer där
de kommersiella bankernas kreditmöjligheter var begränsade, finns — som
regeringen också tydligen insett — inte några egentliga sådana motiv för en
fristående institution av Investeringsbankens typ. Vi antar att det är denna
insikt som nu fått regeringen att föreslå att Investeringsbanken skall upphöra
som självständig aktör på kreditmarknaden.

Vi har i en rad motioner under senare år föreslagit att staten bör sälja sina
företag och att ägandet i stället skall spridas i ett stort antal små poster till
allmänheten. I en trepartimotion (88/89:N220) i år tillsammans med centerpartiet
och moderata samlingspartiet presenterade vi en lista på ett antal
statliga företag och koncerner, bl.a. PKbanken, som under en treårsperiod
bör säljas.

När regeringen för ett år sedan tillkännagav sitt beslut att minska det
statliga innehavet i PKbanken för att köpa Carnegie Fondkommission,
påpekade vi i motion 87/88 :N70 hur detta illustrerade ett antal uppenbara
problem med staten som ägare till företag i allmänhet och banker i synnerhet.
Statens roll som ägare riskerar att blandas ihop med dess ansvar att
kontrollera att de regler som styr näringsverksamheten följs och tillämpas
lika för alla. I stället för att staten själv agerar ägare och i fallet med banker,

tillsätter statliga representanter i bankernas styrelser, bör statens tillsyn utövas
genom en stark och kompetent bankinspektion.

Vi kan inte acceptera att regeringen nu dels föreslår ett ökat ägande i
PKbanken, dels behåller Investeringsbankens aktieportfölj i ett nytt separat
investmentbolag. Det finns ingen som helst anledning för staten att äga ett
investmentbolag. Den aktieportfölj som föreslås ingå i SIB-lnvest bör riksdagen
i stället besluta att avyttra på Stockholms fondbörs.

Överföringen av Investeringsbanken till PKbanken är avsedd att stärka
den senares ställning genom en förstärkt kapitalbas. Några direkta fördelar
för staten med detta arrangemang finns knappast; statskassan tillförs inte
några nya medel. Det rimliga vore istället att regeringen gjort klart för
andra intressenter att Investeringsbanken var till salu. På så sätt hade andra
intresserade köpare beretts tillfälle att lägga ett bud och staten hade kunnat
få tillbaka en del av de medel som med skattepengar satsats på Investeringsbanken.

Dessutom bör regeringen föreslå riksdagen att statens aktier i PKbanken
vid lämplig tidpunkt bör avyttras och riksdagen i det sammanhanget bemyndiga
regeringen att genomföra försäljningen. Försäljningen måste ske
på sådant sätt att en intresserad allmänhet och bankens anställda har en
praktisk möjlighet att köpa aktier. Det innebär att aktierna bör säljas i så
små poster att småsparare har råd att delta och att institutioner och bankernas
större kunder inte ges någon förköpsrätt.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att överlåta aktierna i
Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att staten övertar aktierna
i SIB-lnvest AB,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om försäljning av Investeringsbanken och dess aktieportfölj.

Stockholm den 2 maj 1989

Mot. 1988/89
N35

Hadar Cars (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Christer Eirefelt fp)

Lars De Geer (fp)

9